Hemma igen efter tre dagar i Göteborg

Nu är vi hemma igen, efter tre härliga och intensiva dagar i Göteborg med bästa vännerna. Resten av veckan tänker jag ta det helt lugnt, i väntan på det svalare väder som kommer  nästa  vecka.

På vägen ned till Göteborg var det litet tungt att köra vissa bitar. Så enformig väg och solen som gassade. Men vi stannade och åt lunch och fikade. Sedan gick det lättare att köra igen.

I Mjölby åt vi fantastiskt god mat på Albackens Trädgårdsskafferi. Jag kan verkligen rekommendera ett stopp där om ni har vägen förbi. Jag åt morotsbiffar med potatissallad och örtsås.

Jag hade valt bästa klänningen för stekheta dagar i bil. En sådan som inte sitter åt någonstans och som fladdrar runt kroppen. Dagen efter var det årets varmaste dag, då valde jag fel… Dels svettades vi under tolv timmar på Liseberg i + 33 grader, dels åkte vi Flume Ride så vattnet stänkte över oss. Det kändes som att vara inlindad i plastfolie när klänningen klibbade fast på kroppen. Inte skönt.

Nästan hela gänget. Mats och Anna kom litet senare, men deras dotter Tilda var med från början och står mellan Jackie och Bella på bilden. Bella och Tilda lärde känna varandra genom ett spel och träffades för första gången förra hösten. Nu kom Tildas familj upp till Liseberg från Landskrona och mötte upp med oss där. Internet är fantastiskt, tänk att lära känna nya människor på det sättet. Vi hade väldigt mysiga dagar tillsammans allihop och det visade sig dessutom att Patrik och Mats tävlat mot varandra i medeldistans löpning i ungdomen. Världen är liten.

Jag åkte själv inte Loke på bilden, men jag åkte den gamla bergochdalbanan i trä, Balder. Jag tror att jag skrek från början till slut. Det var så fruktansvärt och så häftigt att kastas fram och nedför backarna i 90 km i timmen! Det kändes som om vi skulle kastas rakt ut i rymden. Jag hade inte räknat med att det inte skulle vara en enda transportsträcka, det var full fart hela tiden. Efteråt var jag helt utmattad.

Här åker några av oss Flume Ride. Det var egentligen mest mysigt, även om jag ser ut att vara full av adrenalin ;)

Det var inget fokus på själva fotograferandet under våra Göteborgsdagar, men här lyckades jag ändå ta en sned bild på Gothia Towers, där vi bodde två nätter. Jämfört med våra utlandsresor, då vi bor på små personliga hotell och pensionat med runt fem rum, var det här raka  motsatsen. Hotellet har 1200 rum och det var människor överallt, men frukosten var god och miljön modern och ändå gemytlig. Vi hade bokat ett familjerum och det var både svalt och fräscht. Dessutom på femtonde våningen, så vi åkte glashiss på hotellets utsida varje gång vi skulle upp eller ned.

Dagen då vi skulle åka hem gick vi först runt på Universeum. För första gången på ett museum fick jag uppleva en rörlig häst som man kunde få att skritta, trava och galoppera. Abstinensen efter min alldeles äkta häst blev för stor, så jag hoppade upp bakom Bella och galopperade några minuter.

På vägen ned till Göteborg hade vi allsång i bilen under några timmar till våra gamla och nya spellistor på Spotify. Det gjorde resvägen mycket roligare. På vägen hem var vi ganska trötta, men Patrik läste högt ur Rosling/Rönnlunds bok Factfulness, så timmarna i bilen gick förvånansvärt snabbt. Vilken intressant bok, jag måste läsa vidare i den så snart jag hinner.

Vi kom hem i går, och i dag tar de flesta av oss det väldigt lugnt i värmen. Fortfarande + 30 grader och kvavt, men efter helgen väntas tydligen svalare väder. Det blir välkommet. Hoppas på regn också.

Nu skall jag laga vegetarisk chiligryta som jag fått recept på från min vän Mia, som jag lärt känna genom bloggarna och som jag träffade för två veckor sedan. Ha en fin kväll!

Dagens boklunch – linscurry med kokosmjölk och lime

När blomkålen kostade bara 10 kr/kg i butiken blev jag sugen på att laga en blomkålsgryta som Bella lagade för några månader sedan. Det visade sig att det inte alls är samma recept, men lika gott blev det. Perfekt, nu har jag två varianter att växla mellan!

Den här gången var det jag som kallade på Shelly så att hon också fick vara med på bilden. Hon låg i solen, trots att det är + 33 grader i skuggan i dag (galen hund, jag vet). Boken är en av de nominerade till Årets bok. Hoppas den lever upp till förväntningarna.

Receptet till linscurryn kommer här. Det är för 4 portioner.

  • 4 port ris (jag skippade det)
  • 2 dl torkade röda linser
  • 1 gul lök
  • 1 msk riven färsk ingefära
  • 1 tsk sambal oelek
  • 1 msk olja
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1/2 msk curry
  • 2 tsk tomatpuré
  • 5 dl grönsaksbuljong
  • 400 ml kokosmjölk
  • 1/2 blomkålshuvud
  • 250 g körsbärstomater
  • 1 lime
  • salt och peppar
  • 65 g babyspenat
  • 1 dl cashewnötter


Gör så här

1. Koka riset enligt anvisningen på förpackningen.
2. Skölj linserna och låt dem rinna av.
3. Skala och hacka den gula löken. Skala och riv ingefäran.
4. Fräs den gula löken och sambal i olja i en stor kastrull. Pressa ner vitlök och rör i ingefära, curry och tomatpuré. Tillsätt linser, buljong och kokosmjölk. Koka upp under omrörning och sjud ca 10 minuter under lock.
5. Skär blomkålen i mindre bitar. Lägg ner dem i kastrullen och koka ytterligare ca 10 minuter.
6. Skär tomaterna i halvor och limen i klyftor, vänd ned i grytan.
7. Smaka av med salt och peppar.
8. Servera linscurryn med ris, nötter och limeklyftor.

 

Ganska varmt med gryta till lunch på årets varmaste dag, men väldigt gott. Testa!

 

Lånat silver och krossat glas, av Ewa Klingberg

När första delen i Ewa Klingbergs Huskvarnaserie, Manglade dukar och vikta servetter, kom ut dök den hela tiden upp i mitt Instagramflöde hos personer som läst den. Jag blev nyfiken på både berättelsen och upplägget, då författaren väver samman en äldre historia med en nutida, men jag fick aldrig tid att läsa den. Nu har jag läst den andra och fristående delen i serien, Lånat silver och krossat glas, och här är upplägget detsamma.

Det börjar under en begravningsceremoni. Jeanettes man har omkommit i en olycka och hon sitter i kyrkan och tycker synd om sig själv. Inte för att maken har dött, utan för att tidpunkten för olyckan kom så olägligt. Om de bara hade hunnit skicka in skilsmässopapperen hade skilsmässan hunnit träda i kraft och hon hade inte behövt närvara vid begravningen. Inte heller hade hon behövt rensa ut makens alla saker, flyttstäda och sköta försäljningen av huset. Hon hade kunnat fokusera på att flytta från huset och börja sitt nya liv.  Under flyttstädningen upptäcker Jeanette en dörr till ett rum hon inte visste fanns på vinden i huset. Där finns allt som kunde behövas för att driva en fotoateljé under slutet av 1800-talet.

Jag följde gärna med Jeanette på hennes väg vidare i livet, med återuppväckta intressen, nya mål och nya relationer, men allra mest tyckte jag om de delar som utspelade sig på 1800-talet och som handlade om bonddottern Mathilda och hennes liv och öden, och också hur de två kvinnornas liv var sammanvävda med varandra utan att någon visste om det.

Ibland blir det litet för detaljerat för min smak om sådant som inte har direkt betydelse för handlingen. Som exempel kan jag nämna en beskrivning av hur Jeanette klär av sig sina dammiga jeans och slänger dem i tvättkorgen, drar på sig ett par rena, bättrar på mascaran och ser fram emot att äta älgisterband med stuvad potatis. Jag hade hellre anat att Jeanette såg fram emot middagen, än att få det så utförligt berättat för mig. Istället hade jag gärna läst mer om de stora och omvälvande händelser som både Jeanette och Mathilda upplever, de hade gärna fått större djup och utrymme.

Det här är en både finstämd och fängslande feelgoodroman. Omslaget, som formgivits av Emma Graves (min intervju med henne kan du läsa här), med penslarna, den gamla kameran och de sepiafärgade fotografierna förmedlar bokens känsla väldigt väl. Jag tyckte mycket om den.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2018-05-22
Serie: Huskvarnaserien (del 2)
Förlag: Historiska Media
Omslag: Emma Graves
ISBN: 9789175455815
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris