Recension: Doktor Bagges anagram, av Ida Jessen

Äntligen har andra delen givits ut om Doktor Bagge och hans fru Lilly Bagge. Båda böckerna skildrar delvis samma tid. Det är tidigt 1900-tal och Lilly slutar sin anställning som lärarinna för att gifta sig med Doktor Bagge. Under tjugo år lever de som äkta makar, tills den dag då Doktor Bagge skriver in sig på sjukhuset efter en tids sjukdom och kort därefter går bort.

Då den första delen framförallt är framåtblickande utifrån Lilly Bagges perspektiv, mot den nya tid som hon står inför då Doktor Bagge gått bort, är den här andra delen mer bakåtblickande och skildrar livet så som Doktor Bagge upplever det och hur det har format honom.

I den första boken blev det snart uppenbart att äktenskapet snarare var lämpligt än lyckligt, och att det saknade förtrolighet och verklig närhet. Den känslan förstärks i den här andra boken. Under parets tjugo år tillsammans vänjer sig Lilly vid att styras av sin make, så till den grad att hon när han är borta tappar fotfästet och börjar fundera på vem hon egentligen är och vad hon vill. ”Vad ska jag göra när han inte finns här längre? Vem ska påminna mig om vad jag ska tycka? Vem ska hålla mig på plats?”

Jag njöt av att läsa om hur Lilly försiktigt men beslutsamt återgår till att vara den levnadsglada och spontana kvinna hon en gång var, då hjärtat sprang före henne. Det var en ljuvlig berättelse, full av hopp. I den här andra delen får vi följa Doktor Bagge och hans tankar om livet, relationer och äktenskapet. Jag var så nyfiken på att få veta mer om denne strame, korrekte och direkt okänslige och elake person. Om han verkligen var sådan mot alla, eller om det bara var mot sin fru. Jag ville veta om det någonstans inom honom fanns verkliga känslor för Lilly, om han alltid var så otillgänglig eller om han kanske hade känslor för någon annan. Och jag tycker att jag får svar på mina frågor. Hur barndomen och arbetet formar honom, och hur han trycker ned sin fru därför att han själv är svag i de delar av livet som inte gäller hans yrkesroll.

Ida Jessen har en förmåga att beskriva det som sker med små nyanser som inte säger så mycket, men som mellan raderna säger allt. Båda böckerna är litterära juveler i litet format. Läs och njut.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 170
Utgivningsdatum: 2018-09-14
Förlag: Historiska Media
Originaltitel: Doktor Bagges anagrammer
Serie: Bagge (del 2)
Översättare: Ninni Holmqvist
ISBN: 9789175455792
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Lånat silver och krossat glas, av Ewa Klingberg

När första delen i Ewa Klingbergs Huskvarnaserie, Manglade dukar och vikta servetter, kom ut dök den hela tiden upp i mitt Instagramflöde hos personer som läst den. Jag blev nyfiken på både berättelsen och upplägget, då författaren väver samman en äldre historia med en nutida, men jag fick aldrig tid att läsa den. Nu har jag läst den andra och fristående delen i serien, Lånat silver och krossat glas, och här är upplägget detsamma.

Det börjar under en begravningsceremoni. Jeanettes man har omkommit i en olycka och hon sitter i kyrkan och tycker synd om sig själv. Inte för att maken har dött, utan för att tidpunkten för olyckan kom så olägligt. Om de bara hade hunnit skicka in skilsmässopapperen hade skilsmässan hunnit träda i kraft och hon hade inte behövt närvara vid begravningen. Inte heller hade hon behövt rensa ut makens alla saker, flyttstäda och sköta försäljningen av huset. Hon hade kunnat fokusera på att flytta från huset och börja sitt nya liv.  Under flyttstädningen upptäcker Jeanette en dörr till ett rum hon inte visste fanns på vinden i huset. Där finns allt som kunde behövas för att driva en fotoateljé under slutet av 1800-talet.

Jag följde gärna med Jeanette på hennes väg vidare i livet, med återuppväckta intressen, nya mål och nya relationer, men allra mest tyckte jag om de delar som utspelade sig på 1800-talet och som handlade om bonddottern Mathilda och hennes liv och öden, och också hur de två kvinnornas liv var sammanvävda med varandra utan att någon visste om det.

Ibland blir det litet för detaljerat för min smak om sådant som inte har direkt betydelse för handlingen. Som exempel kan jag nämna en beskrivning av hur Jeanette klär av sig sina dammiga jeans och slänger dem i tvättkorgen, drar på sig ett par rena, bättrar på mascaran och ser fram emot att äta älgisterband med stuvad potatis. Jag hade hellre anat att Jeanette såg fram emot middagen, än att få det så utförligt berättat för mig. Istället hade jag gärna läst mer om de stora och omvälvande händelser som både Jeanette och Mathilda upplever, de hade gärna fått större djup och utrymme.

Det här är en både finstämd och fängslande feelgoodroman. Omslaget, som formgivits av Emma Graves (min intervju med henne kan du läsa här), med penslarna, den gamla kameran och de sepiafärgade fotografierna förmedlar bokens känsla väldigt väl. Jag tyckte mycket om den.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2018-05-22
Serie: Huskvarnaserien (del 2)
Förlag: Historiska Media
Omslag: Emma Graves
ISBN: 9789175455815
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Stockholm då och nu, av Johan Lindberg

Bakgrunden till boken är mitt eget foto över Stockholm, från Ivar Lo-parken.

Vem kan motstå en bok med den titeln och det omslaget? Det är ju så spännande att se bilder från svunna tider. Och att kunna jämföra dem med bilder från nutid gör mig nästan alltid nostalgisk, trots att jag inte var med då, i slutet av 1800-, början av 1900-talet.

Jag tänker på att min farmor och farfar och deras släkt levde i Stockholm under den här perioden, och upplevde alla förändringar som skildras i boken. Precis som männen och kvinnorna på bilderna från 1940-talet klädde min farmor och farfar upp sig på söndagarna när de var lediga från arbetet, och gick på promenad. De hade det inte gott ställt, men det var självklart att håret skulle vara friserat, skorna putsade och rocken och kappan på. Och hatten, förstås. Det är ju så snyggt med hatt, varför har ingen hatt numera?

Och jag tänker på att min pappa som barn lekte i parkerna och i gränderna i Stockholm, och sålde majblommor till männen på ölcaféerna som fanns då. Ölcaféerna ansågs inte vara platser lämpliga för barn att vistas på, men pappa blev alltid väl bemött och fick ofta sälja många majblommor just där. Ibland berättar han om stadsdelar som var rena landet, utan minsta storstadskänsla. Och om biografer, caféer och dansställen som inte finns längre. Och hela byggnader som revs när staden växte.

Johan Lindberg, som författat den här boken, har valt ut trettio platser som får symbolisera den förvandling Stockholm genomgick då det moderna Sverige tog form. Utöver att boken innehåller många foton från både då och nu, och även jämförande bilder, har författaren intervjuat personer på alla de här platserna för att få veta hur det var förr.

En kvinna berättar hur det var att växa upp i Gamla stan (s. 73 f): ”Vi hade många klasskamrater som inte hade rinnande vatten. De hade ingen möjlighet att hålla sig rena”, berättar hon när författaren och hon besöker platsen tillsammans drygt sjuttio år senare. Många hade dass på vinden, eftersom det var så trångt att en del inte ens hade någon innergård. ”När dassbärarna skulle tömma dasset luktade det ohyggligt illa i hela trappuppgången.”

Alla som älskar Stockholm och är intresserade av hur det såg ut förr jämfört med i dag, och som är intresserade av att läsa personliga berättelser om hur det var att leva i Stockholm runt sekelskiftet och framåt, kommer att älska den här boken, precis som jag.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 222
Utgivningsdatum: 2017-10-03
Förlag: Historiska Media
ISBN: 9789175455631
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Recension: En ny tid, av Ida Jessen

Det här är en lågmäld, varm och vacker berättelse om Lilly Bagge som efter tjugo år som trogen maka och följeslagare till doktor Vigand Bagge, plötsligt står ensam efter hans hastiga insjuknande och bortgång.

Det är tidigt 1900-tal och som ofta skedde vid den tiden slutade Lilly sin anställning som lärarinna när hon gifte sig med doktor Bagge. Hon är van att anpassa sig efter sin make, så att han inte skall tycka att hon är allt för enfaldig och känslomässig. I dagboksform funderar hon över hur det kom sig att livet blev som det blev, och vad hon vill med sitt fortsatta liv.  ”Vad ska jag göra när han inte finns här längre? Vem ska påminna mig om vad jag ska tycka? Vem ska hålla mig på plats?”

Det blir snart tydligt att äktenskapet snarare var lämpligt än lyckligt, utan förtrolighet och verklig närhet. På samma korrekta sätt som Vigand förhöll sig genom deras äktenskap, ser han till att hon inte blir lottlös när han är borta. Men till och med när han ligger för döden håller han inne med de kärleksfulla orden och handlingarna.

Vigands plötsliga död, efter alla år då hon anpassat sig efter honom, alla år då hon slätat över det hon egentligen vetat men inte stått ut med att veta, får Lilly att ta fram sin gamla dagbok och i ord fundera över den situation hon hamnat i. Vem hon är, vem hon var och vad hon vill.

”Han är död. Han finns inte. Han kommer aldrig att kunna böja sig över mig och placera en kyss på mitt huvud. Aldrig mer ska han komma stegande genom vardagsrummet, viftande med sin otillgänglighet framför näsan på mig. Aldrig mer kommer jag att sitta mittemot en uppslagen tidning vid frukosten.”

Trots dödsfallet och trots Lillys osäkra framtid sprudlar snart berättelsen av hopp. Jag läser och njuter av den här ljuvliga berättelsen. Ida Jessen har en förmåga att beskriva det som sker med små nyanser som inte säger så mycket, men som mellan raderna säger allt. Lilly Bagge står inför en ny tid, och vi får följa hennes väg in i den. Det är härlig läsning att få följa med på resan. Att få följa Lillys försiktiga förändring tillbaka till den levnadsglada och spontana kvinna hon en gång var, då hjärtat sprang före henne. Och jag njuter av beskrivningarna av det lilla samhället på Jylland och livet som levs där, så mycket att jag själv vill resa dit.

En ny tid är den första romanen av två om makarna Bagge. Hösten 2018 kommer Jessens bok Doktor Bagges anagram ut på svenska. I den får läsaren följa Lilly Bagges make, doktor Bagge, och hans tankar om livet, relationer och äktenskapet. Jag längtar efter att läsa den, och få inblick i en åtminstone till det yttre väldigt stram, korrekt och okänslig person. Jag är så nyfiken på att få veta hur han såg på sin hustru, om det fanns verkliga känslor för henne eller om han hade känslor för någon annan.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 217
Utgivningsdatum: 2018-01-22
Förlag: Historiska Media
Originaltitel: En ny tid
Översättare: Ninni Holmqvist
Omslagsillustration: William Morris tapet
ISBN: 9789175455778
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

Paris – en stads historia, av Anna Thulin

Den 14 juli firade bokförlaget Historiska Media Frankrikes nationaldag genom att tävla ut ett ex av Anna Thulins nyutkomna historiska introduktion till staden. För att vara med och tävla skulle man skriva en mening om varför man ville åka till Paris. Jag skrev spontant ned den mening som var den första jag kom att tänka på: ”Jag längtar alltid, alltid tillbaka till Paris, som fortfarande är den främsta ledstjärnan för frihet, jämlikhet och broderskap!” Och jag vann!

Den här boken är precis vad jag har saknat utan att veta om det. Jag uppskattar verkligen den överblick man får av den historiska utvecklingen, från de första tusen åren via medeltiden, renässans och upplysning, upprorens århundraden, det nya seklet och efterkrigstiden. En genomgång av 2000 år i en alldeles lagom omfattande guide till en av Europas viktigaste städer. Äntligen en bok där man lättare kan förstå samband, orsak och verkan, mellan olika tidsperioder och händelser, se hur allt hänger ihop.

Boken är lättsamt skriven i en berättande ton, vilket gör den enkel att läsa och ta till sig. Varje kapitel avslutas med en kort sammanfattning av några av de mest centrala platserna för just den tidsperiod som kapitlet handlat om.

Mitt eget foto från vår semesterresa i Frankrike 2017

Något som Anna Thulin skriver om i sin bok, och som vi blev medvetna om under vår resa i Frankrike i somras, var hur kungarna från mitten av 1400-talet föredrog att hålla sig utanför huvudstaden, i sina palats i Loiredalen. När Frans I på 1500-talet istället valde att göra Paris till kunglig residensstad väckte det stor förvåning hos folket. Det här är ett slott som Frans I lät bygga – Château de Chambord, vilket också nämns i boken. Men här tillbringade han bara en begränsad tid när det var jaktsäsong.

Mitt eget foto från vår semesterresa i Frankrike 2017

Boken innehåller förstås en del om slottet i Versailles, eftersom det varit en plats för viktiga och ofta omvälvande händelser under olika tidsperioder. Det har inte bara tjänat som bostad för Ludvig XVI och Marie-Antoinette och deras hov. Slottet i Versailles har också haft betydelse vid andra tidpunkter. Till exempel vid första världskrigets slut i november 1918. Då återstod den svåra uppgiften att enas om eftergifter och förhandlingar. Förhandlingarna skedde på olika platser i Paris, men det slutgiltiga fredsavtalet undertecknades i spegelsalen på slottet i Versailles.

Mitt eget foto från vår semesterresa i Frankrike 2017

När vi var i Normandie besökte vi konstnären Claude Monets hus och trädgård. I efterhand kunde jag nu läsa i Anna Thulins bok om hur den nya konströrelsen, impressionismen, tog form i Paris. Hur man valde att hellre lyfta fram ljus och skuggor än att måla så detaljrikt som möjligt. Det visste jag i och för sig redan, men vad jag inte visste, var att Claude Monets målning över Le Havres hamn, den som heter Intryck, soluppgång (impression, soleil levant) fick en kritiker att hånfullt kommentera – impressionism! Och att det öknamnet sedan gav namn åt hela konstskolan.

Tyvärr hann inte boken komma innan vi skulle resa till Frankrike, men nu har jag läst den och vet mycket mer om historien bakom många av platserna i Paris. Min längtan tillbaka till Frankrike och Paris blir bara starkare för varje gång vi reser dit, och Anna Thulins välskrivna bok gör inte längtan mindre. Nu vill jag snart tillbaka för att uppsöka många av de platser jag har läst om i boken. Både typiska turistattraktioner och för mig okända platser blir mycket mer intressanta när jag vet deras bakgrund, vilka omvälvande händelser som utspelat sig där.

Jag vill till exempel se Paris’ skyddshelgon som står med katedralen Notre-Dame bakom sig och vänd mot floden där vikingarna anföll staden gång på gång. Jag vill se La crypte d’Héloïse et Pierre Abélard, som är ett gotiskt stenvalv som markerar det här berömda kärleksparets grav på kyrkogården Père-Lachaise. Det vore intressant att besöka Hôtel des Invalides, där Napoleons grav finns. Man får inte heller missa att beställa en kopp kaffe på Café Procope, Paris äldsta kafé, och inte heller att besöka Le Café Suédois. Bland annat :)

Paris – en stads historia innehåller tips på mängder med platser i Paris och historierna kring dem. Läs boken för en djupare förståelse av varför Paris är den stad den är i dag, och du  måste absolut läsa den om du planerat att besöka staden.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 271
Utgivningsdatum: 2017-05-22
Form: Ingrediensen AB
Förlag: Historiska Media
ISBN: 9789175454283
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

Recension: Kvinnor i strid, av Anna Larsdotter

Recensionsexemplar från Historiska Media - stort tack!
Recensionsexemplar från Historiska Media – stort tack!

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2016-09-21
Formgivning: Miroslav Sokcic
Förlag: Historiska Media
ISBN: 9789175453361
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Bokens innehåll i korthet, från förlagets hemsida

I traditionell militärhistoria är kvinnor ofta osynliga. Och i traditionell kvinnohistoria har det regelrätta kriget sällan någon plats. Begreppen krig och kvinnor tycks helt enkelt inte höra ihop. I boken Kvinnor i strid berättar Anna Larsdotter om kvinnor som på olika sätt deltagit i krig, från 1600-tal till 1900-tal. Levande och kunnigt skildrar hon deras många olika roller som soldater, piloter, prickskyttar, vårdpersonal eller delar av trossen. En del kvinnor förklädde sig till män för att kunna delta i strid. Vissa sökte på så vis sin försörjning, medan andra ville ha frihet och äventyr. I fascinerande personporträtt möter vi bland många andra könsöverskridaren Hannah Snell, ikonen Harriet Tubman, kaptenen Flora Sandes och Vietnamveteranen Lynda Van Devanter. Kvinnor i strid utmanar våra invanda föreställningar och ger en ny och spännande ingång till militärhistorien. Boken visar att kvinnor alltid har varit en naturlig del av kriget, inte minst vid fronten.

.
Så tyckte jag om boken

Det här är en väldigt intressant bok som har givit mig en ny och betydligt mer nyanserad syn på kvinnors roller och betydelse under krig. Jag har haft en tro att kvinnor antingen stannade hemma och tog hand om barnen när männen deltog i krig eller, under senare tid, möjligen deltog som sjukhuspersonal. Jag hade inte heller någon aning om hur man till att börja med såg ned på kvinnor som arbetade som vårdpersonal under krig. För mig blev den här boken en riktig ögonöppnare och jag rekommenderar verkligen alla att läsa den! Jag har strukit under och vikt hörn på var och varannan sida i boken, det är så mycket som är så väldigt intressant och spännande.
 .
Den fråga jag först ställde mig när jag valde att läsa boken var, varför har kvinnor överhuvudtaget valt att delta i  krig? Ingen har tvingat dem, ändå har krigshärarna bestått av förvånansvärt många kvinnor, och även barn. Boken ger svaret att det för många handlade om försörjning. Under 1600-talet fick männen betalt som knektar. De kvinnor som stannade hemma fick ofta en svår situation, både ekonomiskt och socialt. Vissa tvingades till fattigvården och andra till prostitution, och många följde med som obetalda hushållerskor för att åtminstone få tillgång till matransoner. Klippte kvinnorna av sig håret och klädde sig som män öppnade sig helt andra möjligheter. I sina nya roller som män fick de dels betalt, dels ett annat anseende och en annan frihet. Många kvinnor var fattiga och kom från svåra förhållanden. För dem blev krigshären ett sätt att komma hemifrån och skapa sig ett nytt liv. Vissa sökte förstås också äventyr.
 .
Det var länge förbjudet för kvinnor att ta värvning, och även att klä sig i manskläder, så de kvinnor som klädde sig som män för att kunna delta i krig tog stora risker. Blev de upptäckta kunde det ledda till avrättning. Men hur lyckades kvinnorna hålla sin identitet hemlig? Hur kunde man missa att se att det var kvinnor och inte män, och att inte höra på deras röster att de var just kvinnor? Det verkade ganska osannolikt för mig. Författaren menar dock att det inte alls var så märkligt som det först kan förefalla. Dels var de manliga soldaterna väldigt unga och skillnaden mellan de unga männen och de unga kvinnorna var inte så stor. Dels var klädseln starkt knuten till en persons identitet. Klädseln visade både vilket kön och vilket yrke man tillhörde, det var ingenting man normalt sett ifrågasatte, men ibland hände det förstås: ”Jag såg tydligt på flera av våra officerare, som betraktade mig noggrannare än vanligt på gatan och under skjutövningarna, att misstankarna dagligen och stundligen tilltog.”
.

I boken får vi läsa om flera olika kvinnor som valt att delta i krig, alla lika intressanta kvinnoöden och med något undantag var alla helt okända för mig. Berättelserna visar att kvinnor inte alls är veka varelser, utan har anpassat sig efter vad tiden krävt. Bilden av den veka kvinnan, som behövde luktsalt vid varje obehaglig situation, skapades på 1800-talet, men ”förväntar du dig styrka, som samhället gjorde av 1600-talets kvinnor, så möts du i allmänhet av det.” Nålen och svärdet kan absolut svingas med samma hand, det har Anna Larsdotter övertygat mig om genom boken Kvinnor i strid.

 

 

Om hur det var, och varför det blev som det blev

Recensionsexemplar från Historiska Media - stort tack!
Recensionsexemplar från Historiska Media – stort tack!

Nu kanske jag kan förstå dels det amerikanska inbördeskriget litet bättre, dels uppdelningen av Mellanöstern, dels få mer kunskap om kvinnors roll i strid, inte minst vid fronten.

Innan vi gjorde vår road trip genom nio stater längs USAs östkust för fem år sedan, läste vi på och såg filmer om amerikansk historia. Bland annat såg vi Nord & Syd, som utspelade sig under amerikanska inbördeskriget. När vi reste runt såg vi spår från kriget på många platser. Bland annat vid Manassas, i Virginia, där jag fotade det här huset.

wcd-11

På den här platsen skedde det första stora slaget… Slaget vid Manassas. Ju mer jag såg av alltsammans, desto mindre förstod jag det… På den ena sidan av det här fältet stod nordstatarna och på den andra sydstatarna. De använde kanoner, pistoler, gevär, bajonetter… Mitt emot varandra på ett öppet fält!?? I det här huset bodde en familj helt ensligt. Gräset var torrt och högt, rosorna blommade och det fanns en persikoträdgård. Då dök plötsligt tusentals soldater upp på båda sidor om fältet… Frun i huset vägrade lämna huset, och när ena sidan besvarade elden från krypskyttar inne i huset dog hon av splitter från en kanonkula…

Vår resa gjorde att jag ville veta mer, försöka förstå. Nu har jag fått hem de här tre böckerna från Historiska Media, och jag ser fram mot att läsa dem. Recensioner kommer här i bloggen under de närmaste fjorton dagarna.