Lånat silver och krossat glas, av Ewa Klingberg

När första delen i Ewa Klingbergs Huskvarnaserie, Manglade dukar och vikta servetter, kom ut dök den hela tiden upp i mitt Instagramflöde hos personer som läst den. Jag blev nyfiken på både berättelsen och upplägget, då författaren väver samman en äldre historia med en nutida, men jag fick aldrig tid att läsa den. Nu har jag läst den andra och fristående delen i serien, Lånat silver och krossat glas, och här är upplägget detsamma.

Det börjar under en begravningsceremoni. Jeanettes man har omkommit i en olycka och hon sitter i kyrkan och tycker synd om sig själv. Inte för att maken har dött, utan för att tidpunkten för olyckan kom så olägligt. Om de bara hade hunnit skicka in skilsmässopapperen hade skilsmässan hunnit träda i kraft och hon hade inte behövt närvara vid begravningen. Inte heller hade hon behövt rensa ut makens alla saker, flyttstäda och sköta försäljningen av huset. Hon hade kunnat fokusera på att flytta från huset och börja sitt nya liv.  Under flyttstädningen upptäcker Jeanette en dörr till ett rum hon inte visste fanns på vinden i huset. Där finns allt som kunde behövas för att driva en fotoateljé under slutet av 1800-talet.

Jag följde gärna med Jeanette på hennes väg vidare i livet, med återuppväckta intressen, nya mål och nya relationer, men allra mest tyckte jag om de delar som utspelade sig på 1800-talet och som handlade om bonddottern Mathilda och hennes liv och öden, och också hur de två kvinnornas liv var sammanvävda med varandra utan att någon visste om det.

Ibland blir det litet för detaljerat för min smak om sådant som inte har direkt betydelse för handlingen. Som exempel kan jag nämna en beskrivning av hur Jeanette klär av sig sina dammiga jeans och slänger dem i tvättkorgen, drar på sig ett par rena, bättrar på mascaran och ser fram emot att äta älgisterband med stuvad potatis. Jag hade hellre anat att Jeanette såg fram emot middagen, än att få det så utförligt berättat för mig. Istället hade jag gärna läst mer om de stora och omvälvande händelser som både Jeanette och Mathilda upplever, de hade gärna fått större djup och utrymme.

Det här är en både finstämd och fängslande feelgoodroman. Omslaget, som formgivits av Emma Graves (min intervju med henne kan du läsa här), med penslarna, den gamla kameran och de sepiafärgade fotografierna förmedlar bokens känsla väldigt väl. Jag tyckte mycket om den.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2018-05-22
Serie: Huskvarnaserien (del 2)
Förlag: Historiska Media
Omslag: Emma Graves
ISBN: 9789175455815
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Dagens boklunch – kycklingröra i salladsblad

Efter några spänningsromaner i rad är det dags för en feelgoodroman. Jag har inte läst den första delen i Huskvarnaserien, men böcker som ingår i en serie brukar skrivas så att man kan kasta sig in i serien när som helst. Det tänker jag göra. Jag vet inte alls vad jag kan förvänta mig av den här romanen, men jag får en positiv känsla av omslaget.

Till lunch i dag blir det rester från gårdagens middag. Den ser kanske inte så god ut på bild, men jag lovar att den är det.

Kycklingröra i salladsblad (1 portion)
75 g färdiggrillad kyckling
1/4 dl finhackad purjolök
1 msk majonnäs
1 msk gräddfil
0,5 msk hackad bladpersilja
3/4 msk senap
Salt och svartpeppar
Romansallad

Skär köttet i mindre bitar. Lägg bitarna i en skål och blanda ner purjolök, majonnäs, gräddfil, persilja och senap. Smaka av med salt och peppar. Servera röran i salladsblad.