Stanna hos mig, av Ayòbámi Adébáyò

Jag tyckte mycket om den här boken. Den är svårplacerad i en speciell genre. Den skulle kunna klassificeras som en feelgoodroman, eftersom det är en kärlekshistoria med förvecklingar som får ett slut som gör läsaren nöjd. Samtidigt skildras inte alls situationen för nigerianska kvinnor i dagens ganska moderna, men patriarkala, samhälle på klassiskt feelgoodvis.

Det är väldigt intressant och även förbluffande att läsa om hur man lever ganska vanliga medelklassliv, men bakom höga taggtrådsstängsel som skydd mot inbrott när rättsväsendet är korrupt och poliserna mutade av kriminella gäng. Författaren skildrar ett samhälle där gamla vidskepliga traditioner existerar sida vid sida med högteknologi och medicinsk kunskap. Militärkupper avlöser varandra, men livet för vanliga människor rullar på med ganska vanliga glädjeämnen och bekymmer. Ganska vanliga.

När Yejide och hennes man Akide inte kan få barn sätter det igång en lång kedja av händelser med olika lösningar som vi sannolikt inte skulle ta till här i Sverige. Det är antagligen inte helt osannolikt att släkten blandar sig i och har åsikter om vilken väg ett ofrivilligt barnlöst par bör ta, men det är nog ändå ganska osannolikt att svärmödrar insisterar på att de barnlösa männen skall gifta sig med ytterligare en kvinna därför att släkten kräver barnbarn. Och det är nog inte heller så vanligt att barnlösa svenska kvinnor gör ceremoniella pilgrimsvandringar och offrar getter i desperation och längtan efter ett barn. Men det är något av vad som händer det här nigerianska paret.

Yejide och Akide älskar varandra lika mycket som när de först föll för varandra på universitetet fyra år tidigare, men sätten de väljer för att försöka få barn kommer att leda till svek, sjukdom, förtvivlan och död. Ayòbámi Adébáyò skildrar den här världen där gamla traditioner möter nya så enormt fängslande. Man lider och gläds om vartannat och flera gånger kommer det oväntade vändningar som gör att man blir överrumplad.

Stanna hos mig är författarens debutroman. Den gavs ut 2017 i England och USA och var en av de sexton nominerade samma år till Baileys Women’s Prize for Fiction, där den gick vidare till den korta listan med sex romaner. Vann priset gjorde Naomi Alderman med sin roman Makten.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 340
Utgivningsdatum: 2017-10-18
Förlag: Piratförlaget
Originaltitel: Stay with me
Översättare: Erik MacQueen
Formgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789164205049
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Hemma igen efter tre dagar i Göteborg

Nu är vi hemma igen, efter tre härliga och intensiva dagar i Göteborg med bästa vännerna. Resten av veckan tänker jag ta det helt lugnt, i väntan på det svalare väder som kommer  nästa  vecka.

På vägen ned till Göteborg var det litet tungt att köra vissa bitar. Så enformig väg och solen som gassade. Men vi stannade och åt lunch och fikade. Sedan gick det lättare att köra igen.

I Mjölby åt vi fantastiskt god mat på Albackens Trädgårdsskafferi. Jag kan verkligen rekommendera ett stopp där om ni har vägen förbi. Jag åt morotsbiffar med potatissallad och örtsås.

Jag hade valt bästa klänningen för stekheta dagar i bil. En sådan som inte sitter åt någonstans och som fladdrar runt kroppen. Dagen efter var det årets varmaste dag, då valde jag fel… Dels svettades vi under tolv timmar på Liseberg i + 33 grader, dels åkte vi Flume Ride så vattnet stänkte över oss. Det kändes som att vara inlindad i plastfolie när klänningen klibbade fast på kroppen. Inte skönt.

Nästan hela gänget. Mats och Anna kom litet senare, men deras dotter Tilda var med från början och står mellan Jackie och Bella på bilden. Bella och Tilda lärde känna varandra genom ett spel och träffades för första gången förra hösten. Nu kom Tildas familj upp till Liseberg från Landskrona och mötte upp med oss där. Internet är fantastiskt, tänk att lära känna nya människor på det sättet. Vi hade väldigt mysiga dagar tillsammans allihop och det visade sig dessutom att Patrik och Mats tävlat mot varandra i medeldistans löpning i ungdomen. Världen är liten.

Jag åkte själv inte Loke på bilden, men jag åkte den gamla bergochdalbanan i trä, Balder. Jag tror att jag skrek från början till slut. Det var så fruktansvärt och så häftigt att kastas fram och nedför backarna i 90 km i timmen! Det kändes som om vi skulle kastas rakt ut i rymden. Jag hade inte räknat med att det inte skulle vara en enda transportsträcka, det var full fart hela tiden. Efteråt var jag helt utmattad.

Här åker några av oss Flume Ride. Det var egentligen mest mysigt, även om jag ser ut att vara full av adrenalin ;)

Det var inget fokus på själva fotograferandet under våra Göteborgsdagar, men här lyckades jag ändå ta en sned bild på Gothia Towers, där vi bodde två nätter. Jämfört med våra utlandsresor, då vi bor på små personliga hotell och pensionat med runt fem rum, var det här raka  motsatsen. Hotellet har 1200 rum och det var människor överallt, men frukosten var god och miljön modern och ändå gemytlig. Vi hade bokat ett familjerum och det var både svalt och fräscht. Dessutom på femtonde våningen, så vi åkte glashiss på hotellets utsida varje gång vi skulle upp eller ned.

Dagen då vi skulle åka hem gick vi först runt på Universeum. För första gången på ett museum fick jag uppleva en rörlig häst som man kunde få att skritta, trava och galoppera. Abstinensen efter min alldeles äkta häst blev för stor, så jag hoppade upp bakom Bella och galopperade några minuter.

På vägen ned till Göteborg hade vi allsång i bilen under några timmar till våra gamla och nya spellistor på Spotify. Det gjorde resvägen mycket roligare. På vägen hem var vi ganska trötta, men Patrik läste högt ur Rosling/Rönnlunds bok Factfulness, så timmarna i bilen gick förvånansvärt snabbt. Vilken intressant bok, jag måste läsa vidare i den så snart jag hinner.

Vi kom hem i går, och i dag tar de flesta av oss det väldigt lugnt i värmen. Fortfarande + 30 grader och kvavt, men efter helgen väntas tydligen svalare väder. Det blir välkommet. Hoppas på regn också.

Nu skall jag laga vegetarisk chiligryta som jag fått recept på från min vän Mia, som jag lärt känna genom bloggarna och som jag träffade för två veckor sedan. Ha en fin kväll!

Dagens boklunch – linscurry med kokosmjölk och lime

När blomkålen kostade bara 10 kr/kg i butiken blev jag sugen på att laga en blomkålsgryta som Bella lagade för några månader sedan. Det visade sig att det inte alls är samma recept, men lika gott blev det. Perfekt, nu har jag två varianter att växla mellan!

Den här gången var det jag som kallade på Shelly så att hon också fick vara med på bilden. Hon låg i solen, trots att det är + 33 grader i skuggan i dag (galen hund, jag vet). Boken är en av de nominerade till Årets bok. Hoppas den lever upp till förväntningarna.

Receptet till linscurryn kommer här. Det är för 4 portioner.

  • 4 port ris (jag skippade det)
  • 2 dl torkade röda linser
  • 1 gul lök
  • 1 msk riven färsk ingefära
  • 1 tsk sambal oelek
  • 1 msk olja
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1/2 msk curry
  • 2 tsk tomatpuré
  • 5 dl grönsaksbuljong
  • 400 ml kokosmjölk
  • 1/2 blomkålshuvud
  • 250 g körsbärstomater
  • 1 lime
  • salt och peppar
  • 65 g babyspenat
  • 1 dl cashewnötter


Gör så här

1. Koka riset enligt anvisningen på förpackningen.
2. Skölj linserna och låt dem rinna av.
3. Skala och hacka den gula löken. Skala och riv ingefäran.
4. Fräs den gula löken och sambal i olja i en stor kastrull. Pressa ner vitlök och rör i ingefära, curry och tomatpuré. Tillsätt linser, buljong och kokosmjölk. Koka upp under omrörning och sjud ca 10 minuter under lock.
5. Skär blomkålen i mindre bitar. Lägg ner dem i kastrullen och koka ytterligare ca 10 minuter.
6. Skär tomaterna i halvor och limen i klyftor, vänd ned i grytan.
7. Smaka av med salt och peppar.
8. Servera linscurryn med ris, nötter och limeklyftor.

 

Ganska varmt med gryta till lunch på årets varmaste dag, men väldigt gott. Testa!