Egentligen gillar jag inte att läsa deckare och thrillers. Det är alldeles för mycket som skall hända på väldigt få sidor. Och så gillar jag inte när man skall få det att låta trovärdigt, och det inte är det. Därför var jag ganska tveksam till Kepler (Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril) och deras böcker. Men där fick jag tänka om!
Jag skall inte gå in på handlingen i Paganinikontraktet, det är egentligen inte själva handlingen jag gillar. Faktiskt gör inte Joona Linna som är huvudperson något djupare intryck, och inte de andra karaktärerna heller. Personerna i boken gör saker hela tiden, men man får aldrig veta något om vad de känner eller tänker. Det är väldigt spännande boken igenom, och handlingen så effektfull och våldsam att jag tror att den skulle fungera perfekt som film.
Men det spelar ingen större roll. Det var inte själva handlingen jag gillade när jag läste boken. Det är sättet boken är skriven på… Hantverket. Fullständigt trollbindande. Språket är rappt och dessutom otroligt vackert. Ganska snabbt insåg jag att jag läste vidare just på grund av sättet boken är skriven på. Man vill inte missa ett enda parti i boken. Annars kan man ju ibland bli litet less på utfyllnadstext och bara skumma igenom den. Men inte i Paganinikontraktet. Jag blir imponerad av vilket grundligt förarbete som gjorts för att skriva boken. De beskriver bland annat så vitt skilda ämnen som musik och internationell vapenhandel in i detalj. Jag har ingen aning om det är fakta eller uppdiktat, men det låter trovärdigt och det är skrivet på ett sådant sätt att det är ren njutning att läsa.
Rekommenderas!
Just nu - Just här 