Jag är otroligt tacksam för vad min kropp faktiskt klarar. Det kanske inte är så mycket, men betydligt mer än vad de flesta trodde när jag låg där i ett dike med krossat ben. Jag lärde mig mycket under de år som följde av operationer och tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Framför allt att aldrig sluta tro på vad man faktiskt klarar. Man skall aldrig ge upp, inte ens när alla runt omkring förlorat hoppet. Då måste man bara kämpa ännu mer.
Nu skall jag fortsätta en stund med några av helgens måsten. Sedan är det dags att blanda ihop min första surdeg!
Hoppas ni också har en härlig helg ♥
Just nu - Just här 