Kategori: Psykologi

Promenad i vintermörkret, och så en liten pinsamhet…

Publicerat den av JustnujustharLämna en kommentar

Äntligen är Erica tillbaka! Våra promenader/powerwalks har jag verkligen saknat. De är beroendeframkallande.

I går kväll var vi ute och gick i en timme. Det var mörkt men stjärnklart och alldeles tyst. Snön singlade ned. En riktig hälsoboost, både för kropp och själ. I går använde vi en ficklampa för att se något i mörkret, men i fortsättningen skall jag ta min pannlampa som jag brukade ha när jag red på kvällarna.

Plötsligt när vi gick där och småpratade såg jag mystiska spår i snön. Det såg precis ut som klövar från en älgkalv. Och jag är livrädd för älgar efter att ha blivit attackerad av en älgko på vår tomt. Erica behöll lugnet och tittade litet närmare på de där spåren. Det var avtryck från hälen på mina joggingskor..! Haha!

Ett av mina mål för i år är att bli modigare! Innan jag fick barn kunde jag ta promenader i skogen ensam med min hund mitt i natten. Det skulle jag aldrig våga nu. Nu är jag rädd för det mesta i skogen – älgar, vildsvin och vargar. Men nu är det dags att sluta vara en fegis!

Vår egen lilla Lotta

Publicerat den av Justnujusthar3 kommentarer

Just nu har vi en liten kopia av Lotta på Bråkmakargatan här hemma. Oj oj, vad humöret pendlar. Från att ha varit ett enda strålande solsken kan hon sjunka ned i ren förtvivlan över något man själv skulle tycka är en småsak. Det sämsta man kan göra att vifta bort det. För henne är det stort allvar och då måste man ta henne på stort allvar också.

Det gäller att välja sina strider, och man får omväxlande lirka och trösta många gånger per dag. Rena berg- och dalbanan.

Otroligt egentligen, hur Astrid Lindgren kunde träffa så rätt i de repliker hon gav sina karaktärer. De stämmer ju på pricken!

– Vad blir det för mat?

– Panerad fisk med ris

– Fisk… Då vill jag inte ha…

Och det är bara att byta ut ordet fisk mot vad som helst, för svaret blir detsamma..!

.

Eller:

– Dumma mamma!!

Som hon egentligen inte menar, och som hon ångrar direkt när hon sagt det. Och så får man trösta igen och så blir allt bra. Ett tag.

Och mitt i de här känslostormarna går utvecklingen på högvarv. Rätt som det är inser man att ungen kan ju skriva! …R.. A.. S.. M.. U.. S… stavar hon plötsligt lillkusinens namn.

Det är bara att hålla i sig och åka med!

 

Facebook detox

Publicerat den av Justnujusthar10 kommentarer

Kombinationen att vara social, bo på landet och dessutom ha hemmet som arbetsplats, utan ett gäng trevliga kollegor att prata med varje dag, gjorde Facebook till en uppenbar tidsfälla att ramla ned i. Och det gjorde jag.

Vid ett par tillfällen har jag försökt att hålla mig borta, men jag har ramlat tillbaka inom bara ett par dagar. Jag vill ju veta hur mina vänner har det i sin vardag, och det finns inte tid, varken för dem eller mig, att ringa och kolla läget varenda dag. Skulle jag hålla på och ringa varje dag var vi nog inte vänner så länge till, haha!

Men när man alltid har sin smartphone med sig, och man kollar Facebook och andra internetsidor flera gånger om dagen, dels för att man är nyfiken dels som en paus i arbetet, då inser till och med jag att det är för mycket. Jag klarade mig bra innan Facebook, så varför inte nu?

Nu är jag utloggad från Facebook. Alla inlägg, bilder och facebookvänner är borta för gott. Kvar är bara en konstig känsla av att stå utanför, att inte vara med…

Jag hoppas att jag kan träffa er i verkligheten istället, och jag kommer att fortsätta att titta in hos er i era bloggar. Dessutom har jag ett par andra planer för den tid jag ägnade på Facebook. Jag hoppas att jag kan visa er snart, här i bloggen. Bloggen behåller jag, men det får räcka med den.