Jag har hört att domherrar kommer ut från skogarna och in i trädgårdarna när det blir kallt och svårt att hitta mat och vatten på egen hand i naturen. I dag är det en sådan dag, med – 2o grader i morse. Nitton plusgrader inomhus, men det är ju bara jag som lider av det.
Det var flera stycken domherrar i vår syrenhäck, men bara tre stycken hanar vågade sig ned på snön för att äta frön när jag satt med kameran en bit därifrån.
De flög iväg och kom tillbaka.
Under flera år har jag inte sett några domherrar hos oss, och jag blev så glad när jag såg ett rött litet klot i buskarna. Och så ett till, och ett till.
Håll med om att man blir glad av att se de här röda små finkarna! I morgon hoppas jag få se några honor också.
I kväll skall jag skriva en recension till och jobba vidare med mitt eget bokmanus. De senaste kvällarna har jag somnat till Scott & Bailey, så jag kanske väljer att läsa en bok istället. Läs gärna vad jag skrev tidigare i dag om den väldigt speciella kriminalromanen Irène av Pierre Lemaitre.
Hoppas ni fått en bra start på veckan, trots kylan.
Någon gång i oktober eller november förra året (kan ha varit tidigare också…) köpte jag två stycken Råskog rullvagnar på Ikea för att ha till boktravarna som inte får plats i bokhyllorna.
Eftersom jag avskyr att läsa beskrivningar (utom recept, det gillar jag) blir tekniska prylar liggande i sina kartonger ganska länge hos mig.
I samband med allt annat som skulle göras inför jul kom jag på att det var dags för montering av rullvagnarna. Perfekt tajming ;) Som ni ser går det bra att skruva i skruvar med en sax.
Det pågick flera parallella projekt samtidigt i det här köket, två veckor innan jul. Förutom att montera rullvagnarna, slog jag in julklappar på kortsidan av bordet och dammsög och torkade golven. Det avslöjar mattan som ligger upplagd på kökssoffan. Här har jag kommit en bit på väg med den första vagnen.
Och så här blev det. Vagnarna är väldigt rejäla och rymmer två rader med böcker i varje boklåda. Här har jag böcker som jag fått eller köpt och som skall läsas. Jag är väldigt nöjd, det känns så bra att ha en bättre överblick över böckerna än när de ligger i travar.
Problemet är väl bara att vagnarna är lika fulla som bokhyllorna, så hur skall jag lösa det..? Fler bokvagnar? Fler bokhyllor? Sluta läsa pappersböcker och gå över till e-böcker? Hur gör ni?
Om du klickar på fotot med bokvagnarna här ovanför, länkas du till mitt Instagramkonto där många har givit förslag på hur man kan lösa dilemmat med böcker som svämmar över alla bräddar.
Det är ganska fantastiskt att tänka sig, att vårt hus byggdes samma årtionde som de första moderna olympiska spelen hölls i Aten (1896). Samma årtionde föddes Wilhelm Moberg, Ernst Rolf och Evert Taube.
På 1890-talet hade industrialiseringen pågått i flera årtionden. Nya uppfinningar och industrins framväxt hade gjort det lättare och billigare att producera varor som kunde spridas till fler grupper i samhället.
Interiör med läsande dam/Lilla Hyttnäs i Sundborn
Trendiga rum var fulla med prydnader och olika textilier. De var ofta inredda i mörka färger med tjocka gardiner och kraftigt mönstrade tapeter.
Vi har tapetserat om i de flesta rum sedan vi flyttade in för sexton år sedan, men inte i vårt sovrum. Tapeten är sliten på vissa ställen, men vi tycker att den är så fin och den passar husets karaktär och tidsanda så bra.
Av en slump fick jag se tapeten i en inredningstidning, Elle Decoration, nr. 7/2015. På sidan 100 står det: ”Den där tapeten som det inte går att släppa taget om fast den suttit sedan 1930-talet. Tapet av Johan Norman, formgiven på 1780-talet.” Johan Norman var verksam som tapetmakare i Gamla stan på 1700-talet.
Jag gillar både nytt och gammalt, och gärna en blandning, men det är extra spännande med inredning som har en historia. Det går ju inte att riva ned den här tapeten och sätta upp något mer opersonligt. Och att byta bara vissa skadade delar går inte heller, eftersom vår tapet har blekts med tiden. Dessutom handtrycks den och blir därför svindyr. 3300 kronor per rulle är i saftigaste laget, då kan vi leva med att tapeten är litet nött.
Fotograf: Holmgren & Backström. Från Sveriges Hembygdsförbunds hemsida
På 1890-talet var kvinnorna klädda i långa kjolar. Deras blusar hade puffärm och midjan skulle vara hårt snörd. Pojkarna hade knälånga byxor tills de tagit studenten.
Hästen och ångmaskinen användes fortfarande i jordbruket och för transport. Tidens så kallade pulpettelefoner var av trä och hängde på väggen.
Den musik som var populär spreds som så kallade skillingtryck. Det var enkla trycksaker med en eller flera visor som ofta berättade om tragiska livsöden.
Sågverken hade bråda dagar. Husbyggandet övergick vid den här tiden från århundraden av folkligt byggande, ofta timmerhus, till att arkitekter ritade husen och sågverk sålde byggmaterialen. Den tidstypiska och trendiga panelarkitekturen slog igenom med full kraft.
Under slutet av 1800-talet blev det vanligt med det vi kallar för snickarglädje. Typiskt för snickarglädje var kraftigt utskjutande tak med synliga taksparrar, lövsågerier, stora balkonger och verandor med sirliga räcken. Övervåningen var ofta klädd med stående panel som avslutades upptill med dekorativa spetsar och på nedervåningen hade man liggande panel.
Jag har hört att domherrar kommer ut från skogarna och in i trädgårdarna när det blir kallt och svårt att hitta mat och vatten på egen hand i naturen. I dag är det en sådan dag, med – 2o grader i morse. Nitton plusgrader inomhus, men det är ju bara jag som lider av det.
Det var flera stycken domherrar i vår syrenhäck, men bara tre stycken hanar vågade sig ned på snön för att äta frön när jag satt med kameran en bit därifrån.
De flög iväg och kom tillbaka.
Under flera år har jag inte sett några domherrar hos oss, och jag blev så glad när jag såg ett rött litet klot i buskarna. Och så ett till, och ett till.
Håll med om att man blir glad av att se de här röda små finkarna! I morgon hoppas jag få se några honor också.
I kväll skall jag skriva en recension till och jobba vidare med mitt eget bokmanus. De senaste kvällarna har jag somnat till Scott & Bailey, så jag kanske väljer att läsa en bok istället. Läs gärna vad jag skrev tidigare i dag om den väldigt speciella kriminalromanen Irène av Pierre Lemaitre.
Just nu - Just här 