Marie frågade på Instagram om min kollega sover på jobbet. Det visade sig att Fame sannolikt kommer från samma bemanningsbyrå som Monikas assistent, de har samma arbetsstil ;) De är charmiga, men så mycket nytta gör de inte.
Nu till Ica för att hämta onlinebeställda livsmedel i färdigpackade matkassar.
Hoppas ni har en fin fredag ♥
I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?
Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!
Äntligen är en av mina favoritserier tillbaka – Badhotellet. Varje torsdag kommer ett nytt avsnitt på tv4. Jag njuter av de vackra miljöerna och småskrattar åt vissa av karaktärerna. En jättemysig serie som beskrivs så här:
Varje sommar återvänder stamgästerna, bestående av direktörer, grosshandlare, grevar, börsspekulanter och skådespelare, till det charmiga strandhotellet på Jylland för fyra veckors semester. Värdparet och deras personal gör verkligen allt för att de celebra gästerna ska njuta av sin vistelse; de serverar mat, städar, stryker skjortor och putsar skor. De är alla beroende av varandra och trots 30- och 40-talens krisår fortsätter saker och ting att gå sin gilla gång på hotellet.
Det är ingen större skillnad på hur det ser ut när jag skriver på min avhandling, så här kommer veckans arbetsbild från en annan vinkel bara ;) Jag trivs faktiskt riktigt bra med min arbetsplats, trots att bordet är belamrat med litteratur som jag skall läsa och har läst, och även de 18 plantor jag skall plantera ut när det blivit litet varmare.
Jag har en idé om hur jag skall organisera böckerna i bokhyllorna, ni skall få se, antagligen under veckan som kommer.
Fame lade beslag på min plats, så jag åkte till Leiftra istället.
I början av veckan blev hon skodd med sulor i fram. Hoppas det kommer att fungera. Nu rör hon sig i alla fall helt fantastiskt.
Efter att longerat henne och gjort litet markarbete, för att få henne mindre pigg och mer fokuserad, red jag i alla gångarterna och hon kändes som en dröm. Håll tummarna för att det håller i sig och att hältan inte kommer tillbaka.
Som alltid – jag skjutsar tjejerna till skolan och kors och tvärs dit de behöver åka. På vägen hem tog vi en tur förbi en av skolornas parkeringar. Där stod de här jättebilarna bredvid varandra. A-traktorer allihop. Snygga bilar mot en fin bakgrund, jag måste ju bara fota.
Numera kan man tydligen ha en ungdomsbil som passar sin egen stil. Ombyggda Volvos för en viss stil, stadsjeepar för en annan stil, och så mopedbilarna för en tredje stil. Folk måste ha det gott ställt som har råd att låta sina barn/ungdomar köra så dyra bilar. Eller om föräldrarna köper sig fria från att behöva engagera sig med att skjutsa, nu när man dessutom skall undvika att åka buss och tåg.
Vi åt på Johannesbergs golfrestaurang igen. Fläskkarré med rostad potatis och tsatsiki med äpple, sallad och hembakat bröd. Väldigt gott. Jag fotade inte äppelpajen med vaniljsås, men det åt vi också, ute på restaurangens altan.
En dag köpte vi med oss sushi hem från bästa sushistället, en liten restaurang i Rimbo. Vi brukar äta sushi överallt dit vi kommer, men den allra bästa sushin har de i lilla Rimbo, där ägarna konkurrerar med ett gäng pizzerior, i vanlig ordning på små orter.
Jag borstar och borstar, men hon bara fortsätter att fälla. Varje vår förvånas jag lika mycket över mängden päls som hon haft under vintern och som nu skall bort. Men nu är det inte några stora mängder kvar, det känns skönt. Ett vårtecken så gott som något :)
Mamma och pappa är 70+, så jag åkte till handelsträdgården och köpte penséer till dem så att de slipper utsätta sig för smittorisk. Så här blev det när de planterat dem.
Ett par dagar senare åkte jag tillbaka tillsammans med Erica, Max och Uno. Vi köpte blåbärsbuskar till mamma och pappa och jag köpte bambupinnar till mina plantor. Jag skall visa senare vad jag skall ha dem till. Mysig tid med småkillarna och trevligt att få tid att prata med Erica också, perfekt att kunna förena nytta med nöje, och dessutom utomhus.
Uno satt så lugn i vagnen hela tiden.
Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!
Ps. Carita fokuserar också på det positiva, och håller i Glad måndag! In hos henne och tanka ännu fler positiva tankar!
♥
Louise Bäckelins förlag har överraskat med att skicka mig tre nya romaner den senaste tiden.
* Vindarna viskar ditt namn är en roman om det förflutna som gör allt för att komma ikapp, och sanningar som vägrar begravas. Romanen verkar bestå av tre parallella historier, som jag gissar kommer att sammanflätas längs vägen, och som består av vardagsrealism i formen av feelgood med ett djupare budskap.
* I ljuset från stjärnorna är en debutroman som bland annat valts ut till New York Times Summer Selection.
Handlingen i korthet:
Sommaren 1914, Ryssland. Medan hotet om krig med Tyskland tornar upp sig vid horisonten och tsarens armé tar ett allt hårdare grepp om den judiska befolkningen står Miri Abramov och hennes bror Vanya en briljant fysiker inför ett nästintill omöjligt beslut. Efter att deras föräldrar drunknat under ett flyktförsök till Amerika uppfostrades syskonen av sin babushka, en vida känd äktenskapsförmedlerska som lärt dem att försvara sig själva till varje pris och att alltid ha en flyktplan förberedd. Men nu, när Miri står på gränsen till att bli en av ett fåtal kvinnliga ryska kirurger och hennes bror Vanya febrilt arbetar med att hitta de sista pusselbitarna i Einsteins relativitetsteori, är frågan om de klarar av att lämna det hemland som gett dem så mycket.
Innan de hunnit fatta ett beslut slungas landet in i krig och både Vanya och Miris fästman Yuri försvinner spårlöst. Medan Miri riskerar liv och lem i sitt sökande efter dem närmar sig en historisk solförmörkelse, och snart står inte bara familjens säkerhet utan även hela vetenskapens framtid på spel.
* Grävlingen är en psykologisk thriller med övernaturliga inslag, om hur det mänskliga psyket så lätt kan brista under pressen vi sätter på oss själva.
Handlingen i korthet:
Natten till den 6 november varje år bryter sig seriemördaren som kallas Grävlingen in genom källargolvet till sitt utvalda offers hus. Allt polisen finner på mordplatsen är jordrester och blodspåren där offrets kropp släpats ner i underjorden. Cecilia Wreede är polisen som sitter fast i den omöjliga utredningen och förgäves försöker lösa Grävlingens gåta.
En morgon finner förläggaren Annika Granlund ett jordigt manuskript utanför kontorets dörr. Det verkar vara skrivet av författaren Jan Apelgren, känd för att ha skrivit två succédeckare, innan han försvann spårlöst. Manuset heter Jag är Grävlingen. Det är en slags makaber men välskriven biografi om en seriemördare som lever under marken.
Annika, som kämpar med drömmen om barn och hus i ett krackelerande förhållande, ser en möjlighet att rädda förlaget som är på väg mot ruinens brant. Trots att de inledningsvis är motvilliga ser ledningen till slut inget annat alternativ än att ge ut manuset, trots att det är kontroversiellt. Snart blir Annika själv misstänkt för Grävlingens gärningar, och sakta men säkert glider hon ned i ett mörker hon trott sig ha överkommit som barn.
Är det någon av böckerna som lockar extra mycket? Har ni kanske hunnit läsa någon redan?
♥
Just nu - Just här 