Veckans bästa 30 mars – 5 april

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Den översta bilden i veckocollaget har jag lånat från Château de Chambords Facebooksida. Den 1 april var det inte många som ville skämta, det kändes inte rätt i dessa tider. Men slottets skämt tycker jag låg på precis rätt nivå. I den numera lugna slottsparken såg en av slottets skogvaktare en vit hästliknande varelse tillsammans med ett rådjur och en hjort. Han trodde först att det var en albinodovhjort, innan han såg ett 30 cm långt elfenbenshorn i pannan. En enhörning! De har inte setts i världen sedan 1400-talet. Ett fint skämt, att förflytta oss till fantasins och sagornas värld en stund. Det kan vi behöva.

Nu när jag inte styrketränar (skall dock återupptas snarast) och inte skjutsar tjejerna till danslektioner (kommer inte att återupptas förrän smittspridningen har hejdats) har jag av någon anledning mycket mer energi och ett större lugn i kroppen. Ganska ofta kan jag annars känna mig jäktad när jag är hos Leiftra, men med mitt lugnare liv är det bara mysigt att tillbringa mycket tid med henne. Det är hårfällningstid och jag borstar och borstar. Det bara rasar av henne. Vi tar promenader, ganska ofta till mamma och pappa. Klicka på Instagrambilden och sätt på ljudet så får du se vad Leiftra och jag har lärt oss:

https://www.instagram.com/p/B-kVv1ZJ_Ek/

 

Emil, min brorson, hjälpte mig med sin grävmaskin att jämna till underlaget i Leiftras hage. Det blev så otroligt bra, han är som en trollkarl med den där maskinen, så nu hoppas och tror jag att risken för att trampa på vassa stenar har minskat, och därmed också risken för att hon blir halt igen. Känns bra.

Jag har berättat om veckans oro för Jackie som visade sig ha körtelfeber och en kraftig inflammation i hals och tandkött. Hur skall man kunna se något positivt i det? Jo, att hon är feberfri nu, och att hon är pigg och kan umgås med vänner igen! Och trots att det var en chockartad upplevelse att inse hur man riskerar att hamna utanför vården nu när allt fokuserar på det där viruset, var det ändå positivt att få sig en tankeställare. Jag har definitivt levt i en trygghetsbubbla där jag har tagit för givet att man får vård om man mår dåligt. Det var nyttigt att vakna upp.

Och vad var det för positivt med snöstormen som yrde in i måndags? Att det är typiskt vårväder, och att vi lagt vintern bakom oss!

(Nästan) varje gång jag ser min arbetsplats tänker jag: Kaos är granne med gud. Nu var jag bara tvungen att googla och se varifrån jag fått det uttrycket. Det visade sig att det är namnet på en pjäs av Lars Norén från 1980-talet. Hur har det fastnat i mitt huvud?! Jag har aldrig hört talas om den pjäsen. Det var väl det där med kaos som stämde så bra. Här trivs jag i alla fall att sitta och arbeta. Det kommer in ljus i rummet från alla håll och jag gillar husets gamla sal med mixen av gamla möbler som alla har en historia.

BP, vår katt får fortfarande inte vara på bordet… Men det såg så författarmysigt ut med henne där, så jag bara måste ta en bild först innan hon måste hoppa ned.

I tider av social distansering är jag väldigt glad att det går att träffas utomhus. I morse följde Leiftra och jag med Erica och Mattias och deras två små killar till skogen för att hämta björkris inför påsk. Där mötte vi Mary-Linn och Vera, och när vi kom tillbaka till stallet träffade vi hälften av byns invånare. Inte riktigt, men många av dem. En av byns äldre män, och kanske den mest sociala av oss allihop, berättade att han haft lunginflammation i en månad och varit tvungen att hålla sig hemma. Men han såg förvånansvärt pigg ut och var lika glad som alltid.

Jag har meddelat förlagen att jag har begränsat med tid att läsa och recensera, så det är inte så ofta som jag får bokpaket numera. Men som en skänk från ovan kom lantbrevbäraren just den här veckan med fem bokpaket! Jag som blir lika glad som ett barn på julafton av bokpaket, de kunde inte ha kommit vid en lämpligare tidpunkt.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Recension: Som pesten, av Hanne-Vibeke Holst

Jag fick den här boken som en överraskning från förlaget, innan den verklighet som vi lever i hade drabbats av coronaviruset. Men boken hade kunnat vara skriven nu, inspirerad av det vi alla tvingas gå igenom. Likheterna mellan pandemin i boken och coronapandemin är påtagliga. Det var det som fick mig att ta fram den här tegelstenstjocka boken på 846 sidor. Jag ville läsa mer om det vi befinner oss i just nu och som är så svårt att få grepp om, att ta in. Kanske finna svar. Kanske bli lugnad.

Ni som försöker undvika dystopier och allt som påminner er om coronakrisen behöver inte undvika den här romanen av de anledningarna. Visst handlar det om en pandemi, men det blir ändå inte tungt och jobbigt att läsa. Jag skall inte säga att det är tvärtom, men jag blev stärkt av att läsa den och hade gärna stannat ännu längre tillsammans med personerna i boken. Jag upplever boken som en relations-/spänningsroman där spänningen inte ligger i om man skall få stopp på virusutbrottet, utan i maktspelet hos bland andra världshälsoorganisationen (WHO) och läkemedelstillverkarna, och även hos privata aktörer och i relationer. Alla har något att vinna och att förlora och många är beredda att gå långt för att skydda sina intressen.

Bokens huvudperson är läkaren Karoline Branner, som flyttat med sin man och son till Genève, där hon fått arbete på WHO. Karoline drivs av sina ideal och sin strävan efter en bättre och rättvisare värld, och också av en tragisk händelse i sin barndom. Men hon har inte varit många dagar på sin nya arbetsplats innan hon blir varse hur maktspel, internationell storpolitik och hierarkier försvårar det viktiga arbetet. Inte heller familjelivet är enkelt. Karolines man Jasper är charmig och snygg, men strulig och ganska oduglig. Inte den klippa som Karoline skulle behöva att luta sig mot när pressen ökar och svåra beslut måste fattas. Vi får följa flera av de personer som på olika sätt har anknytning till Karoline; föräldrar och vänner, gamla och nya kollegor, bekanta. Ibland brukar vissa karaktärer intressera mindre än de andra, men i den här boken är jag nyfiken på hur det skall gå för dem allihop.

Hanne-Vibeke Holst är väldigt påläst och utan att jag egentligen tänker på det under tiden jag läser får jag många tankeställare om hur arbetet bedrivs hos WHO och hur det intrigeras och bedrivs lobbyverksamhet i maktens korridorer, hur kartellbildningar mellan läkemedelstillverkare kan försena tillverkning av läkemedel för att öka vinsten, hur de vita i världen har företräde till livsnödvändigt vaccin framför den afrikanska befolkningen och framför människor som lever i flyktingläger. Att pengar styr, och att man egentligen inte vet var man har sina närmaste.

Om jag inte hade haft egen erfarenhet av en värld drabbad av pandemi hade jag antagligen varit mest intresserad av att läsa det som rör relationerna, och skummat förbi en del av det som gäller det politiska spelet och arbetet med att stoppa influensautbrottet. Jag hade nog tyckt att politiken och de hälsotekniska delarna låg för långt från min verklighet. Så var det inte nu. Det som rör relationerna är spännande, men det som gäller pandemin är väldigt intressant och Hanne-Vibeke Holst kan verkligen skildra de politiska beslutsprocesserna så att det blir nagelbitande spännande! Som pesten är helt enkelt en drygt 800 sidor lång bladvändare som höll mig i sitt grepp från början till slut, och jag hade inte haft något emot om den varit ännu längre.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 846
Utgivningsdatum: 2018-10-02
Originaltitel: Som pesten
Översättare: Margareta Järnebrand
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN: 9789100177188
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Ny, signerad bok av Arne Dahl

I går kom flera bokpaket som verkligen gjorde min dag. Och senare låg det ytterligare ett paket i brevlådan, Arne Dahls kommande spänningsroman. Nu kan jag bli skrämd i en fiktiv verklighet som omväxling, det känns riktigt bra att förflytta oron till en annan plats.

Jag har faktiskt inte läst en enda av Arne Dahls romaner. Däremot har jag sett de två säsongerna om A-gruppen med manus av ett par av mina favoriter i spänningsgenren; Rolf och Cilla Börjlind. Jag minns A-gruppen som fruktansvärt obehaglig, men det gick ändå inte att låta bli att titta. Det var otroligt spännande och skådespelarna var fantastiska.

Nu skall det bli intressant att läsa Arne Dahls senaste roman, som vad jag förstår kommer ut den 21 april. Friheten är en originell titel på en spänningsroman. Så här beskrivs handlingen i korthet på förlagets hemsida:

Den före detta polisen Sam Berger befinner sig en bra bit från lyckan. Han försörjer sig som utredare av försäkringsbrott, samtidigt som hans tidigare kollega och eventuella kärlek Molly Blom har försvunnit spårlöst ur hans liv. Tankarna skingras när han får ett uppdrag från oväntat håll – att hitta en kvinna vars tragiska förflutna gjort henne till villebråd i en härva så vittförgrenad att Berger inte ens kan ana dess konturer. Men ju mer han gräver, desto tydligare framgår det att alla spår leder tillbaka till Molly Blom.

Om jag räknat rätt är det här författarens nittonde spänningsroman, den fjärde i serien om utredarparet Sam Berger och Molly Blom. Arne Dahl är en erkänd författare både i Sverige och internationellt, bland annat därför att romanerna anses välskrivna och har en tydlig samhällsförankring med huvudpersoner som gör ett starkt intryck.

Jag blir litet extra nyfiken på att läsa den här romanen efter att jag förstått att Arne Dahl, pseudonym för Jan Arnald, disputerade på avhandlingen Genrernas tyranni : den genreöverskridande linjen i Artur Lundkvists författarskap. Han kan alltså skriva både akademiskt faktabaserat och spänningsorienterat, genreöverskridande precis som Artur Lundkvist.

Recensionsdag är utgivningsdagen den 21 april, tills dess skall jag ha läst och bildat mig en uppfattning om den här boken.