Brandvakten av Sven Olov Karlsson – en av vår tids viktigaste böcker

Brandvakten är nominerad till Årets svenska fackbok. De böcker som nomineras anses tillhöra ”de bästa nyutkomna böckerna, på svenska språket” som givits ut under perioden oktober 2016 – oktober 2017. En ganska luddig regel, men om man läser tidigare motiveringar till böcker som nominerats, kan man ändå dra vissa slutsatser om vilka kriterier som jurymedlemmarna brukar utgå ifrån. Böckerna skall vara välskrivna och intressanta. Böckerna tar många gånger upp existentiella frågor. Som läsare skall man bli berörd. Böckerna bör fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Böckerna skall också vara sakligt/vetenskapligt övertygande.

Alla dessa kriterier uppfyller Brandvakten. Det är ett välskrivet och enormt intressant och spännande litterärt reportage om den största branden i Sverige på flera hundra år. En brand som började med en gnista vid ett ogenomtänkt markberedningsarbete en het sommardag i ett skogsområde i Västmanland, och som ledde till att en yta större än tre gånger Stockholm blev helt ödelagd. Många fick sina hem nedbrunna, ett tusental fick fly och många blev skadade. Två personer överraskades av den kraftiga branden och blev instängda. En av dem hittade en rotvälta där han under drygt två timmar kunde stänka vatten på sig för att kyla ned den brännskadade huden. Han svävade mellan liv och död med tredje gradens brännskador, men klarade sig. Trettioårige Robert gjorde det inte.

Sven Olov Karlsson är en av dem som fick lämna sin släktgård och fly när branden närmade sig. Han är författare, kritiker och journalist och har tidigare skrivit om sitt Västmanland. I Brandvakten försöker han bland annat svara på hur branden kunde sprida sig och bli så omfattande. Det är ett väl underbyggt reportage med djupgående efterforskningar som visar vilka katastrofala effekter kortsiktiga och/eller felaktiga beslut kan få, både globalt i form av klimatförändringar och lokalt för människor, djur och hela samhällen. Det är också en väldigt personlig skildring om de personer som lever och arbetar i skogen, om de som kämpade dag och natt för att rädda sig själva och andra och om författaren själv och den kritik och förbättringsåtgärder han föreslår för att förhindra att något liknande händer igen.

När jag läser kommer samma oro och rädsla i kroppen tillbaka som den jag kände under tiden branden pågick, sommaren 2014. Vi bor tretton mil från den plats där branden pågick, men kände hela tiden den starka brandröken hos oss. Vi följde nyhetssändningarna timme för timme och led med de drabbade och oroade oss för hur det skulle gå för människor och djur i området. När brandplanen kallades in från Italien och Frankrike satte vi hoppet till dem, som om de var några slags actionhjältar som skulle styra upp det som räddningsledningen i området uppenbarligen inte alls klarade av. I Facebookgrupper kunde man följa branden på ett närmare sätt än via nyhetssändningarna, och där arrangerades listor över bostäder och hagar där de som tvingats fly kunde inkvarteras. Många, många inklusive vi själva erbjöd sin hjälp.

Brandvakten är minst lika spännande som en thriller och ger samtidigt tydliga svar på de frågor jag haft om hur, var, när och varför branden uppstod och spred sig. Det är skrämmande läsning.

”Brandens storlek hade oroat besättningen (mitt förtydligande: på en militärhelikopter som passerade, på väg till sin flygflottilj) och gett dem intrycket att räddningsstyrkorna på marken inte hade kontroll. Besättningsmedlemmen som stigit av letade rätt på räddningsledaren och erbjöd sin hjälp. Ville visa sina flygfoton av brandområdet. Under tiden cirkulerade helikoptern och fortsatte fotografera. Räddningsledaren svarade att han inte visste hur man begär Försvarsmaktens stöd. Så besättningsmedlemmen gav honom kontaktuppgifterna till helikopterflottiljens ledning. Det var ett kort samtal mellan främlingar. En som föreslog något, en som skakade på huvudet. Det kan ha varit ett avgörande ögonblick. Strax därefter skulle skogsbranden ha kunnat börja slås ner av Sveriges kraftigaste verktyg för luftburen vattenbombning. (…) När samtalet avslutats, troligen artigt, kanske med eftersmak av den till frågades ointresse och den andres förbryllade besvikelse – behövs vi inte? – gav sig försvarshelikoptern av.”

Enligt utredarna kunde man ha stoppat branden i det här skedet, men räddningsledarna var för okunniga om att de visste för litet, de hade ingen erfarenhet av större skogsbränder. På kvällen tyckte räddningsledarna att branden var under kontroll och några styrkor stängde av vattenpumparna och åkte hem. Under natten växte branden till en omkrets på sju kilometer. Misstag efter misstag görs och branden blir helt utom kontroll. De som arbetade med att släcka branden möttes av sjuttio meter höga lågor som rusade fram hundra meter per minut.

Enligt författaren kan vi räkna med bränder av den här digniteten även i framtiden om det inte sker förändringar, och det på många olika plan, inte minst vad gäller skogsbolagens markberedning, samordningen av och nedskärningarna inom räddningstjänsten och brandförsvaret, rädsla för utgifter och ovilja att samarbeta mellan kommuner, och självklart klimatförändringarna i stort.

Läs den här boken, ge den i julklapp och present till familj, vänner och bekanta. Prata om den. Brandvakten kan mycket väl vara en av vår tids allra viktigaste böcker.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 252
Utgivningsdatum: 2017
Förlag: Natur & Kultur
Sättning: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
Omslagsfoto: Alexandra Sannemalm
ISBN: 9789127149878
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Favoriter inför Augustprisnomineringarna på måndag

På måndag den 23 oktober avslöjas vilka de 18 nominerade är till Augustprisets tre olika klasser; Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. Sex böcker nomineras i varje klass. Dessutom avslöjas vilka sex texter som nominerats till Lilla Augustpriset.

I den skönlitterära klassen tror jag att de här två böckerna kommer att nomineras.  Jag känner mig säker på att Johannes Anyurus roman blir både nominerad och Augustprisvinnare i den skönlitterära klassen, trots att jag inte läst alla böcker som anmälts till den skönlitterära klassen. Litet väl kaxigt kanske, men hans bok är något helt unikt och jag kände mig säker på en nominering redan i mars när jag läste den. Jag har skrivit om den här, och här har jag skrivit om Vera.

I barn- och ungdomsboksklassen har jag ingen som helst aning vilka som kan ha en chans till en nominering. Där ryms allt från bilderböcker för de minsta till ungdomsböcker.

Eftersom jag är Augustambassadör för årets svenska fackbok, skall jag ge mig på att helt okvalificerat gissa vilka fackböcker som kan komma att bli nominerade på måndag. Det finns minst två skäl till varför facklitteraturen är så svår att hålla koll på, nämligen att…

  • … det brukar anmälas mellan 140-170 böcker till varje kategori till Augustpriset. Det är ganska många.
  • … facklitteraturen får en väldigt begränsad uppmärksamhet på kultursidorna, så de sidorna är inte särskilt ofta till hjälp när man vill hålla sig à jour med aktuell facklitteratur. Att på egen hand hålla sig uppdaterad om all svenskspråkig facklitteratur inom så varierande områden som kategorin rymmer, inklusive biografier, det är oöverstigligt.

Men, självklart gör jag ett försök, det gör ju nomineringseventet mycket mer spännande :)

Vissa menar att de författare vars böcker lyfts fram på kultursidorna har en större chans att nomineras än andra. I så fall skulle två biografier ligga bra till i år. Både Den nya dagen gryr : Karin Boyes författarliv av Johan Svedjedal, författare och professor i litteraturvetenskap, och Kata Dalström : agitatorn som gick sin egen väg av Gunnela Björk, historiker och docent, har lyfts fram på kultursidor och i förhandssnack inför Augustpriset.

En annan fackbok som låtit höra om sig är Nära fåglar av Roine Magnusson, Mats Ottosson, Åsa Ottosson. Författarna har inte fokuserat på sällsynta fåglar, utan varit mer nyfikna på varför vi berörs så starkt av de allra vardagligaste fågelupplevelser, som talgoxarnas pickande på fönsterrutan när maten är slut i fröautomaten och måsarnas vita tecken på sommarhimlen. Svaret ger de i en längre text som beskrivs som en förening av biologi och poesi, och i ett trettiotal personliga berättelser om varför just dessa trettio fågelarter är särskilt oemotståndliga.  Fotografierna är knivskarpa och personliga, fotograferade i studio.

Under en längre tid har intresset varit stort för allt som handlar om att återerövra gamla, ursprungliga kunskaper. Dokumentärserien Mandelmanns gård har blivit en succé, liksom Det sitter i väggarna med Historikern Christopher O’Regan och byggnadsantikvarien Erika Åberg. Kanske kan just därför en bok om hur man använder vilda växter i matlagning, som till rönnbärsketchup och rödklöversallad, bli aktuell för en nominering i fackboksklassen.

Vilka chanser tror ni att en svensk översikt om antikens kultur- och samhällsliv har på måndag? Författarna är sex stycken framstående experter inom bland annat egyptologi, antikens kultur och samhällsliv. Boken anses ha åtskilligt att ge både den som för första gången vill bekanta sig med antiken och de antika kulturerna, och den som redan är insatt i ämnet och vill bredda och fördjupa sina kunskaper. Författarna har nämligen valt att även ta med nya forskningsperspektiv och se på gamla så kallade sanningar med nya ögon. Det låter onekligen intressant.

Jag skulle gärna läsa den här utförliga beskrivningen av hur klimatet har gynnat och missgynnat människan under 12000 år, och hur människor hanterat eller inte hanterat konsekvenserna av klimatförändringar, vilket ibland lett till civilisationers uppgång och fall över hela jorden. Författaren är forskare i historia och även knuten till Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet. Förra året belönades han med Cliopriset för sin förmåga att ”förmedla färska vetenskapliga insikter till en bred publik”. Det låter bra tycker jag, en bok om ett viktigt ämne skriven så att en bred massa inklusive jag själv kan ta till oss kunskaperna.

Min förhoppning är att det blir sex stycken böcker som jag tycker är riktigt intressanta som nomineras. Jag skall nämligen läsa allihop, inklusive texterna till Lilla Augustpriset, innan den stora Augustprisgalan den 27 november. Och jag kommer att berätta om dem här i bloggen, så håll utkik framöver :)

Vilka favoriter har ni inför måndagens nomineringsevent?

 

Planerad läsning i oktober

Boktraven bakom Doris är min närmaste läsplanering. September blev en rekordmånad med fjorton lästa böcker, men det kan jag inte räkna med nu i oktober.

Några av böckerna i traven har jag redan hunnit läsa och skriva om i bloggen, och i kväll kommer min recension av en både sorglig och hoppfull bok med alldeles fantastiska foton – Penguin Bloom: En udda liten fågel som räddade en familj. Boken jag läser nu är 1918: Året då Sverige blev Sverige. Jag har inte kommit så långt än, men det bli intressant att se om den kan ha någon chans att bli nominerad till Augustpriset i fackboksklassen. Att skriva fackböcker om vissa årtal har ju fungerat bra tidigare. Förra året imponerade exempelvis Elisabeth Åsbrink med boken 1947.