Recension: Allt som blir kvar av Sandra Beijer

Det här är en berättelse i ett litet format och på bara drygt tvåhundra sidor som rymmer så mycket mörker.

Författaren till berättelsen är Sandra Beijer, som driver en av Sveriges största bloggar. Hon debuterade 2014 med Det handlar om dig, och två år senare kom den här andra romanen. Allt som blir kvar är en välskriven roman som gör ett starkt intryck när man läser den, men som blir ännu starkare efteråt, när man förstår hur allt hänger ihop och historien sjunker in. När man börjar förstå vad det var som egentligen hände.

Boken börjar med ett avslutat telefonsamtal, ett avslutat förhållande, en ung kvinna som totalt tappar fotfästet i livet och en bästa vän som ser som sin uppgift att göra henne hel igen. Sandra Beijer skildrar sorgen hos Matilda, huvudpersonen i boken, så att man verkligen känner hur förtvivlan inte bara krossar hennes hjärta utan hela henne.

Under juli och in i augusti ägnar sig Matilda åt total självömkan. Hon dras som om hon är helt viljelös in i ett destruktivt liv med livsfarliga utmaningar som att springa rakt över Valhallavägen och undvika att bli påkörd, hon glömmer bort att äta, hon festar, blir full och tar droger och testar hur lång tid det tar att röka sexton cigaretter i rad. Hon försummar och efter ett tag struntar hon helt i att gå till jobbet utan att ens anmäla sig sjuk, hon skriver en resttenta utan att ha förberett sig innan, och när hon ändå blir godkänd reagerar hon med att tänka att hon ändå inte kommer att studera vidare. Matilda är helt under isen, och hon gör ingenting för att ta sig upp, tvärtom.

Det här är ingen amerikansk revanschroman, där huvudpersonen blir dumpad, kraschar och kommer igen och slår omgivningen och framförallt sin före detta pojkvän med häpnad som en bättre och snyggare version av sig själv. När man tycker att huvudpersonen har sjunkit så långt som det går utan att drunkna och åtminstone borde försöka rycka upp sig, då blir det ännu värre. För vem kan man egentligen lita på när man omger sig med personer som säger sig vara ens vänner, men som har dolda agendor. När man lägger sina handleder mot varandras och pulsen inte längre slår i samma takt. Och inser att de kanske aldrig gjorde det heller.

För mig är det här en berättelse om hur det är att vara ung och på allvar råka ut för människors svek kanske för första gången. När man är helt oförberedd på hur människor kan vara. Hur livet kan vara. När man inte har erfarenhet av att slås till marken och behöva kravla sig upp igen, och ännu inte vet vad man klarar av. När allt blir så mycket mörkare, därför att man haft en bild av att livet var så mycket ljusare.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 207
Utgivningsdatum: 2016-09-19
Formgivning: Nathalie Ruejas
Förlag: Natur & Kultur
ISBN: 9789127148277
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Inlandet, av Elin Willows

Omslaget till den här romanen gjorde att min blick genast drogs till den. Jag blev nyfiken på vem som målat konstverket, och för den som är lika nyfiken som jag kan jag berätta att det är målat av Karin Mamma Andersson och kallas Heimat land, målat år 2004 i akryl och olja på duk, 80 x 280 cm.

Lika fint som bokens omslag är innehållet. Det är en stillsam berättelse om hur en ung kvinna som nyss lämnat tonåren flyttar med sin pojkvän till hans hemort etthundra mil norrut. Här är tempot långsammare än i storstaden som hon lämnat och de oskrivna sociala koderna helt annorlunda. Här låser man aldrig varken ytterdörren eller cykellåset, och alla som är födda på orten kan köra bil så snart man når ned med fötterna till pedalerna. Man kör bil på isen bara för att man kan.

Jag gissar att det är Arvidsjaur som är den verkliga motsvarigheten till Platsen i boken, dit hon flyttat och blivit kvar. Blivit kvar är precis vad som hänt henne. Det är inget medvetet beslut, hon har bara låtit allt fortgå så som det var tänkt innan flytten. Innan relationen tog slut, nästan innan de satte sig i bilen på väg med flyttlasset norrut. Hon arbetar i den lilla ortens livsmedelsbutik, köper samma sorts lösgodis och veckotidning en gång i veckan och följer med de andra till Hotellet och dricker på lördagarna. Utan att själv vara medveten om det anpassar hon sig successivt till den nya livsstilen. En dag svarar hon spontant jo istället för ja när hon håller med, men hon kommer ändå aldrig att riktigt passa in.

Livet rullar på i samma stillsamma tempo som romanen är skriven. Det är melankoliskt, men ändå inte sorgset. Hon gjorde sitt val när hon flyttade hit. Varför hon gjorde det valet är utåt sett för att flytta ihop med sin pojkvän, men man anar att skälet är något annat. Än är hon inte redo för nästa val, men bor man på Platsen måste man ha en förklaring till varför man flyttat hit, och varför man stannar. Ingen väljer att bo på Platsen utan en anledning. Någon anledning har hon inte. Hon väntar på att något skall inträffa som skall få henne att göra nästa val.

Egentligen händer ingenting, inte i den yttre handlingen, och ändå är det en så fängslande berättelse. Kanske just för det som inte uttalas, det som sker i huvudpersonens inre. Det som får henne att vakna upp med näsblod morgon efter morgon, tills en dag när det bara upphör.

Författaren, Elin Willows, är kulturjournalist bosatt i Finland där hon arbetar på Yle, Finlands public service-bolag för radio och TV. Inlandet är hennes debutroman. Det är en intellektuell roman, vilket avspeglar sig i både språket och ur det perspektiv som berättelsen skildras. Även om huvudpersonen har ett arbete som inte kräver akademisk utbildning, lyser författarens egen bildning igenom i berättarrösten och jag uppfattar det som att det är den som skapar känslan av utanförskap hos huvudpersonen snarare än att hon inte passar in på grund av skillnaderna i livsstil mellan den ort hon lämnat och den hon flyttat till.

Jag är väldigt svag för romaner skrivna på sparsmakad prosa där ingenting är övertydligt, snarare obestämt. Där författaren skildrar de yttre dragen, men lämnar öppet åt läsarna att tolka innehållet. Inlandet är precis en sådan roman.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 204
Utgivningsdatum: 2018-01-20
Förlag: Natur & Kultur och Förlaget
Formgivning: Eva Wilsson
ISBN: 9789127153219
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Brandvakten av Sven Olov Karlsson – en av vår tids viktigaste böcker

Brandvakten är nominerad till Årets svenska fackbok. De böcker som nomineras anses tillhöra ”de bästa nyutkomna böckerna, på svenska språket” som givits ut under perioden oktober 2016 – oktober 2017. En ganska luddig regel, men om man läser tidigare motiveringar till böcker som nominerats, kan man ändå dra vissa slutsatser om vilka kriterier som jurymedlemmarna brukar utgå ifrån. Böckerna skall vara välskrivna och intressanta. Böckerna tar många gånger upp existentiella frågor. Som läsare skall man bli berörd. Böckerna bör fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Böckerna skall också vara sakligt/vetenskapligt övertygande.

Alla dessa kriterier uppfyller Brandvakten. Det är ett välskrivet och enormt intressant och spännande litterärt reportage om den största branden i Sverige på flera hundra år. En brand som började med en gnista vid ett ogenomtänkt markberedningsarbete en het sommardag i ett skogsområde i Västmanland, och som ledde till att en yta större än tre gånger Stockholm blev helt ödelagd. Många fick sina hem nedbrunna, ett tusental fick fly och många blev skadade. Två personer överraskades av den kraftiga branden och blev instängda. En av dem hittade en rotvälta där han under drygt två timmar kunde stänka vatten på sig för att kyla ned den brännskadade huden. Han svävade mellan liv och död med tredje gradens brännskador, men klarade sig. Trettioårige Robert gjorde det inte.

Sven Olov Karlsson är en av dem som fick lämna sin släktgård och fly när branden närmade sig. Han är författare, kritiker och journalist och har tidigare skrivit om sitt Västmanland. I Brandvakten försöker han bland annat svara på hur branden kunde sprida sig och bli så omfattande. Det är ett väl underbyggt reportage med djupgående efterforskningar som visar vilka katastrofala effekter kortsiktiga och/eller felaktiga beslut kan få, både globalt i form av klimatförändringar och lokalt för människor, djur och hela samhällen. Det är också en väldigt personlig skildring om de personer som lever och arbetar i skogen, om de som kämpade dag och natt för att rädda sig själva och andra och om författaren själv och den kritik och förbättringsåtgärder han föreslår för att förhindra att något liknande händer igen.

När jag läser kommer samma oro och rädsla i kroppen tillbaka som den jag kände under tiden branden pågick, sommaren 2014. Vi bor tretton mil från den plats där branden pågick, men kände hela tiden den starka brandröken hos oss. Vi följde nyhetssändningarna timme för timme och led med de drabbade och oroade oss för hur det skulle gå för människor och djur i området. När brandplanen kallades in från Italien och Frankrike satte vi hoppet till dem, som om de var några slags actionhjältar som skulle styra upp det som räddningsledningen i området uppenbarligen inte alls klarade av. I Facebookgrupper kunde man följa branden på ett närmare sätt än via nyhetssändningarna, och där arrangerades listor över bostäder och hagar där de som tvingats fly kunde inkvarteras. Många, många inklusive vi själva erbjöd sin hjälp.

Brandvakten är minst lika spännande som en thriller och ger samtidigt tydliga svar på de frågor jag haft om hur, var, när och varför branden uppstod och spred sig. Det är skrämmande läsning.

”Brandens storlek hade oroat besättningen (mitt förtydligande: på en militärhelikopter som passerade, på väg till sin flygflottilj) och gett dem intrycket att räddningsstyrkorna på marken inte hade kontroll. Besättningsmedlemmen som stigit av letade rätt på räddningsledaren och erbjöd sin hjälp. Ville visa sina flygfoton av brandområdet. Under tiden cirkulerade helikoptern och fortsatte fotografera. Räddningsledaren svarade att han inte visste hur man begär Försvarsmaktens stöd. Så besättningsmedlemmen gav honom kontaktuppgifterna till helikopterflottiljens ledning. Det var ett kort samtal mellan främlingar. En som föreslog något, en som skakade på huvudet. Det kan ha varit ett avgörande ögonblick. Strax därefter skulle skogsbranden ha kunnat börja slås ner av Sveriges kraftigaste verktyg för luftburen vattenbombning. (…) När samtalet avslutats, troligen artigt, kanske med eftersmak av den till frågades ointresse och den andres förbryllade besvikelse – behövs vi inte? – gav sig försvarshelikoptern av.”

Enligt utredarna kunde man ha stoppat branden i det här skedet, men räddningsledarna var för okunniga om att de visste för litet, de hade ingen erfarenhet av större skogsbränder. På kvällen tyckte räddningsledarna att branden var under kontroll och några styrkor stängde av vattenpumparna och åkte hem. Under natten växte branden till en omkrets på sju kilometer. Misstag efter misstag görs och branden blir helt utom kontroll. De som arbetade med att släcka branden möttes av sjuttio meter höga lågor som rusade fram hundra meter per minut.

Enligt författaren kan vi räkna med bränder av den här digniteten även i framtiden om det inte sker förändringar, och det på många olika plan, inte minst vad gäller skogsbolagens markberedning, samordningen av och nedskärningarna inom räddningstjänsten och brandförsvaret, rädsla för utgifter och ovilja att samarbeta mellan kommuner, och självklart klimatförändringarna i stort.

Läs den här boken, ge den i julklapp och present till familj, vänner och bekanta. Prata om den. Brandvakten kan mycket väl vara en av vår tids allra viktigaste böcker.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 252
Utgivningsdatum: 2017
Förlag: Natur & Kultur
Sättning: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
Omslagsfoto: Alexandra Sannemalm
ISBN: 9789127149878
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris