Etikett: Natur & kultur

Recension: Halva Malmö består av killar som dumpat mig, av Amanda Romare

Publicerat den av annettejuhlin6 kommentarer

Den här debutromanen gavs ut i oktober 2021, och boken och författaren har kunnat ses i både sociala medier och i gammelmedia, till exempel hos Malou efter tio.

Jag har ingen erfarenhet av ett så ångestladdat dejtingliv som Amanda Romare beskriver det, och jag känner inte igen mig alls i hennes huvudperson, Amandas alter ego, men just därför reagerar jag sannolikt så mycket på det mesta hon skriver, på ett både bra och dåligt sätt. Jag blev ganska överraskad av frispråkigheten (ännu mer när jag såg intervjun hos Malou), men också det hysteriska letandet efter någon att älska och bli älskad av, det lätt maniska uttryck letandet tar sig.

Amanda är 32 år och har levt singel i princip hela sitt liv, bortsett från kortare förhållanden. Hon bestämmer sig för att satsa, och börjar jaga en partner, framförallt på uteställen och på dejtingappen Tinder. I dagboksform dokumenterar hon allt, och då menar jag verkligen allt. Hennes stora dilemma är att hon inte kommer till en andra dejt, åtminstone inte till en tredje eller fjärde, och om hon gör det är det inte för att det finns äkta känslor med i bilden, utan i brist på bättre alternativ. Ja, så hemskt är det, och så förnedrad känner hon sig att hon är beredd att ge upp dejtandet med jämna mellanrum. Men bekräftelsen hon får, särskilt genom dejtingappen, gör att hon torkar tårarna och trycker tillbaka besvikelsen och börjar om. Gång på gång.

Jag gillar inte för grovt språk, och den här boken innehåller mycket av sådant. Bokens första mening: ”Här sitter jag och skiter”. Jag har försökt förstå vad den meningen tillför det som sedan beskrivs, och det enda syftet jag kommer fram till är att få läsaren litet överrumplad, och nyfiken. Jag blir inte nyfiken. Men jag läser vidare, och det är faktiskt väldigt roligt bitvis. Roligt, som i galghumor. Nästan alltid på huvudpersonens bekostnad. Hennes desperation:

”Funderade en sekund på om vi skulle bryta upp, men jag var så attraherad av honom! Kanske gör det inget att min blivande pojkväns bästa kompis langar droger? Kanske gör det inget att min blivande pojkvän även erkände att han tidigare arbetat med att langa droger? Samt blivit hjärntvättad?”

Amanda står ut med mycket. För mycket. Hon är 32, men i mina ögon agerar hon som en tonåring med dålig självkänsla, jag vill bara ta bilen ned till Malmö och prata med henne om att hon är på fel spår. Att hon inte skall försöka vara så som hon tror att andra vill ha henne, inte tänka så mycket på vad männen hon träffar vill ha, utan på vad hon vill ha. Att hon inte skall acceptera att en man säger till henne att hon kan gå utan att väcka honom om han somnar. Att killar gång på gång säger till henne att hon antagligen är mer intresserad av dem än de av henne.

Författaren har en enormt stor självdistans och bjuder verkligen på sig själv, och i egenskap av sitt alter ego, delar hon frikostigt med sig av sitt dejtingliv, och som det verkar berättar hon allt in i minsta detalj. Det blir faktiskt väldigt tragikomiskt och dråpligt. Språket och dagboksformen passar ämnet perfekt. Det blir dock litet väl långrandigt, och när allt upprepar sig gång på gång tappar jag intresset när det är ungefär femtio sidor kvar. Författaren har nu, som jag förstått det, ett förhållande som varat längre än tre dejter, och jag ser fram emot en uppföljare om vilka dilemman som hon upplever i en stabil relation, det kan bli minst lika roligt, antagligen roligare.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 310
Utgivningsdatum: 2021-10-15
Förlag: Natur & Kultur Allmänlitteratur
Omslagsformgivning: Sara R. Acedo

Recension: Allt som blir kvar av Sandra Beijer

Publicerat den av annettejuhlinLämna en kommentar

Det här är en berättelse i ett litet format och på bara drygt tvåhundra sidor som rymmer så mycket mörker.

Författaren till berättelsen är Sandra Beijer, som driver en av Sveriges största bloggar. Hon debuterade 2014 med Det handlar om dig, och två år senare kom den här andra romanen. Allt som blir kvar är en välskriven roman som gör ett starkt intryck när man läser den, men som blir ännu starkare efteråt, när man förstår hur allt hänger ihop och historien sjunker in. När man börjar förstå vad det var som egentligen hände.

Boken börjar med ett avslutat telefonsamtal, ett avslutat förhållande, en ung kvinna som totalt tappar fotfästet i livet och en bästa vän som ser som sin uppgift att göra henne hel igen. Sandra Beijer skildrar sorgen hos Matilda, huvudpersonen i boken, så att man verkligen känner hur förtvivlan inte bara krossar hennes hjärta utan hela henne.

Under juli och in i augusti ägnar sig Matilda åt total självömkan. Hon dras som om hon är helt viljelös in i ett destruktivt liv med livsfarliga utmaningar som att springa rakt över Valhallavägen och undvika att bli påkörd, hon glömmer bort att äta, hon festar, blir full och tar droger och testar hur lång tid det tar att röka sexton cigaretter i rad. Hon försummar och efter ett tag struntar hon helt i att gå till jobbet utan att ens anmäla sig sjuk, hon skriver en resttenta utan att ha förberett sig innan, och när hon ändå blir godkänd reagerar hon med att tänka att hon ändå inte kommer att studera vidare. Matilda är helt under isen, och hon gör ingenting för att ta sig upp, tvärtom.

Det här är ingen amerikansk revanschroman, där huvudpersonen blir dumpad, kraschar och kommer igen och slår omgivningen och framförallt sin före detta pojkvän med häpnad som en bättre och snyggare version av sig själv. När man tycker att huvudpersonen har sjunkit så långt som det går utan att drunkna och åtminstone borde försöka rycka upp sig, då blir det ännu värre. För vem kan man egentligen lita på när man omger sig med personer som säger sig vara ens vänner, men som har dolda agendor. När man lägger sina handleder mot varandras och pulsen inte längre slår i samma takt. Och inser att de kanske aldrig gjorde det heller.

För mig är det här en berättelse om hur det är att vara ung och på allvar råka ut för människors svek kanske för första gången. När man är helt oförberedd på hur människor kan vara. Hur livet kan vara. När man inte har erfarenhet av att slås till marken och behöva kravla sig upp igen, och ännu inte vet vad man klarar av. När allt blir så mycket mörkare, därför att man haft en bild av att livet var så mycket ljusare.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 207
Utgivningsdatum: 2016-09-19
Formgivning: Nathalie Ruejas
Förlag: Natur & Kultur
ISBN: 9789127148277
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥

Inlandet, av Elin Willows

Publicerat den av annettejuhlin12 kommentarer

Omslaget till den här romanen gjorde att min blick genast drogs till den. Jag blev nyfiken på vem som målat konstverket, och för den som är lika nyfiken som jag kan jag berätta att det är målat av Karin Mamma Andersson och kallas Heimat land, målat år 2004 i akryl och olja på duk, 80 x 280 cm.

Lika fint som bokens omslag är innehållet. Det är en stillsam berättelse om hur en ung kvinna som nyss lämnat tonåren flyttar med sin pojkvän till hans hemort etthundra mil norrut. Här är tempot långsammare än i storstaden som hon lämnat och de oskrivna sociala koderna helt annorlunda. Här låser man aldrig varken ytterdörren eller cykellåset, och alla som är födda på orten kan köra bil så snart man når ned med fötterna till pedalerna. Man kör bil på isen bara för att man kan.

Jag gissar att det är Arvidsjaur som är den verkliga motsvarigheten till Platsen i boken, dit hon flyttat och blivit kvar. Blivit kvar är precis vad som hänt henne. Det är inget medvetet beslut, hon har bara låtit allt fortgå så som det var tänkt innan flytten. Innan relationen tog slut, nästan innan de satte sig i bilen på väg med flyttlasset norrut. Hon arbetar i den lilla ortens livsmedelsbutik, köper samma sorts lösgodis och veckotidning en gång i veckan och följer med de andra till Hotellet och dricker på lördagarna. Utan att själv vara medveten om det anpassar hon sig successivt till den nya livsstilen. En dag svarar hon spontant jo istället för ja när hon håller med, men hon kommer ändå aldrig att riktigt passa in.

Livet rullar på i samma stillsamma tempo som romanen är skriven. Det är melankoliskt, men ändå inte sorgset. Hon gjorde sitt val när hon flyttade hit. Varför hon gjorde det valet är utåt sett för att flytta ihop med sin pojkvän, men man anar att skälet är något annat. Än är hon inte redo för nästa val, men bor man på Platsen måste man ha en förklaring till varför man flyttat hit, och varför man stannar. Ingen väljer att bo på Platsen utan en anledning. Någon anledning har hon inte. Hon väntar på att något skall inträffa som skall få henne att göra nästa val.

Egentligen händer ingenting, inte i den yttre handlingen, och ändå är det en så fängslande berättelse. Kanske just för det som inte uttalas, det som sker i huvudpersonens inre. Det som får henne att vakna upp med näsblod morgon efter morgon, tills en dag när det bara upphör.

Författaren, Elin Willows, är kulturjournalist bosatt i Finland där hon arbetar på Yle, Finlands public service-bolag för radio och TV. Inlandet är hennes debutroman. Det är en intellektuell roman, vilket avspeglar sig i både språket och ur det perspektiv som berättelsen skildras. Även om huvudpersonen har ett arbete som inte kräver akademisk utbildning, lyser författarens egen bildning igenom i berättarrösten och jag uppfattar det som att det är den som skapar känslan av utanförskap hos huvudpersonen snarare än att hon inte passar in på grund av skillnaderna i livsstil mellan den ort hon lämnat och den hon flyttat till.

Jag är väldigt svag för romaner skrivna på sparsmakad prosa där ingenting är övertydligt, snarare obestämt. Där författaren skildrar de yttre dragen, men lämnar öppet åt läsarna att tolka innehållet. Inlandet är precis en sådan roman.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 204
Utgivningsdatum: 2018-01-20
Förlag: Natur & Kultur och Förlaget
Formgivning: Eva Wilsson
ISBN: 9789127153219
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥