Recension: Ärren vi bär, av Caroline Engvall

.

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Runt om i Stockholm hittas barn döda. Ulrika Stenhammar vid Citypolisen, som just kommit tillbaka från en sjukskrivning, får i uppdrag att utreda dödsfallen – som vid en första anblick liknar självmord. Samtidigt blir det unga journaliststjärnskottet Lovisa Ling dödshotad för sina provocerande artiklar om flyktingar och mäns våld mot kvinnor. Tillsammans lägger Ulrika och Lovisa ett pussel som ingen annan vill se: barnen har blivit mördade. Den udda duon tar upp jakten på en förövare som inte skyr några medel för att få det han vill ha. Ärren vi bär är den fristående inledningen på en dokudeckarserie om en dold värld på internet som vi vuxna helst vill blunda för.
.

Så tyckte jag om boken

Ärren vi bär är något så unikt som en deckare med ett djupare budskap. ”Ibland behövs fiktionen för att spegla verkligheten. Det är en verklighet som är kall och brutal – och som kan vara så svår att ta till sig att man hellre blundar.” Med de orden förklarar författaren i bokens efterord varför man bör läsa just Ärren vi bär, och det är också den främsta anledningen till att jag ville läsa den. Jag vill inte vara en sådan som blundar för en hemsk verklighet, jag vill ha kunskap för att kunna påverka och agera. Förhoppningsvis bli mer uppmärksam på signaler från personer i min omgivning om allt inte skulle stå rätt till.

Tack vare att Caroline Engvall ägnar en stor del av sin tid åt kampen mot sexuellt utnyttjande av unga, och känner väl till det ämne hon skriver om, ger det en extra tyngd och förstås trovärdighet åt handlingen i boken. De delar av boken som, utan omskrivningar, försköningar eller för den delen pekpinnar, beskriver övergrepp mot unga människor gjorde mig illamående. Det var omöjligt att värja mig mot det jag läste. Särskilt som många av händelserna i Ärren vi bär är autentiska. Jag tycker ändå att författaren har lyckats hitta en bra nivå för hur mycket som behöver skildras i de grövre delarna, och fokus ligger huvudsakligen på själva brottsutredningen.

Ärren vi bär är en välskriven, skrämmande och väldigt spännande psykologisk thriller som passar väl in i genren Nordic Noir. Det är mörkt, grymt och oförskönat. Huvudpersonerna, liksom faktiskt de flesta av bifigurerna, slits av både fysiska och psykiska problem. Obehagskänslan kryper in under skinnet. Ändå vill jag veta mer om de här personerna. Jag är nyfiken på hur Ulrika Stenhammar och Lovisa Ling kommer att arbeta vidare tillsammans mot sexualbrott och hur det kommer att gå för dem i deras privatliv. Jag inser också att jag är både ovetande och okunnig när det gäller den här typen av brott, och jag kan inte gömma huvudet i sanden för den brutala verklighet som kan drabba nästan vem som helst numera. Jag kommer absolut att läsa även de två uppföljarna i den planerade trilogin.

.
Mitt betyg: 4/5

.
Antal sidor: 311
Serie: Stenhammar och Ling (del 1)
Utgivningsdatum: 2017-05-18
Foto: Johan Almblad
Förlag: Kalla Kulor
ISBN: 9789188153524
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Fler som bloggat om Ärren vi bär: Lottens Bokblogg, Boktokig

 

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 40

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som brukar återkomma varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok. Den här söndagen uppmanar hon alla som vill vara med: Siden jeg nå leser om et så viktig tema vil jeg spørre deg/dere om hvilken bok(bøker) som du mener er blant de viktigste du har lest?

haggstrom

En av de viktigaste böcker jag läst är Skuggans lag: en spanares kamp mot prostitutionen, av Simon Häggström. Det är en bok som också beskriver kvinnors utsatthet, precis som den bok om våldtäkt som Mari tipsar om. Känner ni till att Amnesty International förra hösten slog fast att prostitution bör bli lagligt? Författaren till den här mycket läsvärda boken förespråkar motsatsen, precis som svensk lag: att det ska vara olagligt att köpa men inte att sälja sex. När man läser boken blir man chockad, ledsen, förbannad och frustrerad över hur flickor och kvinnor utnyttjas.

Citatet är från sidan 147:

Just den här kvällen är planerad sedan länge. Detta var enda luckan på hela veckan, märkt med ett X i kalendern. Efter sin tjänsteresa till London landade han på Arlanda 21.50 och tog en taxi till sin arbetsplats. Efter att ha lämnat bagaget på kontoret bar det direkt av till Malmskillnadsgatan. När han är färdig ska han hämta upp bagaget och åka raka vägen hem. Till sin fru och  barn sa han att han skulle landa sent och inte vara hemma förrän efter midnatt.

Författaren har valt helt rätt förhållningssätt när han skrivit boken, det är sakligt och det känns som en ärlig beskrivning av hur kvinnorna hamnat i detta, vilka män det är som uppsöker dessa kvinnor, och varför, och så drygt tjugo fall ur verkligheten. Med tanke på hur en stor del av omvärlden ser på prostitution tycker jag att det är bra att vara påläst inför den dag Sveriges sexköpslag börjar ifrågasättas på allvar. Diskussion om den pågår hela tiden, och med Amnestys ställningstagande fasar jag för den dag prostitution kanske blir lagligt även i Sverige.

Min recension av boken finns här.

Fler smakbitar ur bra böcker finns här.

Ha en fin dag!