Recension: Ärren vi bär, av Caroline Engvall

.

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Runt om i Stockholm hittas barn döda. Ulrika Stenhammar vid Citypolisen, som just kommit tillbaka från en sjukskrivning, får i uppdrag att utreda dödsfallen – som vid en första anblick liknar självmord. Samtidigt blir det unga journaliststjärnskottet Lovisa Ling dödshotad för sina provocerande artiklar om flyktingar och mäns våld mot kvinnor. Tillsammans lägger Ulrika och Lovisa ett pussel som ingen annan vill se: barnen har blivit mördade. Den udda duon tar upp jakten på en förövare som inte skyr några medel för att få det han vill ha. Ärren vi bär är den fristående inledningen på en dokudeckarserie om en dold värld på internet som vi vuxna helst vill blunda för.
.

Så tyckte jag om boken

Ärren vi bär är något så unikt som en deckare med ett djupare budskap. ”Ibland behövs fiktionen för att spegla verkligheten. Det är en verklighet som är kall och brutal – och som kan vara så svår att ta till sig att man hellre blundar.” Med de orden förklarar författaren i bokens efterord varför man bör läsa just Ärren vi bär, och det är också den främsta anledningen till att jag ville läsa den. Jag vill inte vara en sådan som blundar för en hemsk verklighet, jag vill ha kunskap för att kunna påverka och agera. Förhoppningsvis bli mer uppmärksam på signaler från personer i min omgivning om allt inte skulle stå rätt till.

Tack vare att Caroline Engvall ägnar en stor del av sin tid åt kampen mot sexuellt utnyttjande av unga, och känner väl till det ämne hon skriver om, ger det en extra tyngd och förstås trovärdighet åt handlingen i boken. De delar av boken som, utan omskrivningar, försköningar eller för den delen pekpinnar, beskriver övergrepp mot unga människor gjorde mig illamående. Det var omöjligt att värja mig mot det jag läste. Särskilt som många av händelserna i Ärren vi bär är autentiska. Jag tycker ändå att författaren har lyckats hitta en bra nivå för hur mycket som behöver skildras i de grövre delarna, och fokus ligger huvudsakligen på själva brottsutredningen.

Ärren vi bär är en välskriven, skrämmande och väldigt spännande psykologisk thriller som passar väl in i genren Nordic Noir. Det är mörkt, grymt och oförskönat. Huvudpersonerna, liksom faktiskt de flesta av bifigurerna, slits av både fysiska och psykiska problem. Obehagskänslan kryper in under skinnet. Ändå vill jag veta mer om de här personerna. Jag är nyfiken på hur Ulrika Stenhammar och Lovisa Ling kommer att arbeta vidare tillsammans mot sexualbrott och hur det kommer att gå för dem i deras privatliv. Jag inser också att jag är både ovetande och okunnig när det gäller den här typen av brott, och jag kan inte gömma huvudet i sanden för den brutala verklighet som kan drabba nästan vem som helst numera. Jag kommer absolut att läsa även de två uppföljarna i den planerade trilogin.

.
Mitt betyg: 4/5

.
Antal sidor: 311
Serie: Stenhammar och Ling (del 1)
Utgivningsdatum: 2017-05-18
Foto: Johan Almblad
Förlag: Kalla Kulor
ISBN: 9789188153524
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Fler som bloggat om Ärren vi bär: Lottens Bokblogg, Boktokig

 

Recension: Häxan, av Camilla Läckberg

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

När fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka väcks tragiska minnen till liv. Trettio år tidigare försvann en liten flicka från exakt samma gård och hittades senare mördad. Den gången anklagades två trettonåriga flickor för att ha fört bort och dödat flickan. De befanns skyldiga i domstol men slapp fängelse på grund av sin ålder. Den ena av dem har efter det levt ett stilla liv i Fjällbacka. Den andra har just återvänt för första gången sedan händelsen, nu som firad skådespelare för att porträttera Ingrid Bergman i en film som ska spelas in i trakten. Fjällbackaborna ställer mangrant upp i sökandet efter Linnea, och till slut finner man henne. Naken, invid samma skogstjärn där den första flickan hittades. Skräcken sprider sig i det lilla samhället. Kan fler flickor vara i fara? Trots att Patrik Hedström tycker att det verkar långsökt börjar han och hans kolleger vid Tanumshedepolisen utreda om det finns något samband mellan de två fallen. Till sin hjälp får de Erica Falck, som sedan länge arbetar med en bok om det gamla mordet. Utredningen river upp många sår, drevet går och invånarnas rädsla för det okända får fruktansvärda konsekvenser.
.

Så tyckte jag om boken

Häxan är utan tvekan en otroligt välskriven och väl genomtänkt deckare, jag imponeras av det gedigna hantverket. Allt håller ihop, det är spännande och det är samhällsaktuellt.

Under utredningsarbetet kring den döda fyraåriga flickan får vi lära känna många olika personer, som flera av dem kan tänkas ligga bakom brottet. Karaktärerna är trovärdigt beskrivna och jag ser dem alla väldigt tydligt framför mig under tiden jag läser. I efterhand inser jag att jag flera gånger låtit mig luras in på villospår, ibland på grund av mina egna förutfattade meningar om hur jag tror att vissa personer skulle agera. Det är skickligt gjort, och det är bland annat författarens fingertoppskänsla när det gäller just att veta hur mycket som bör avslöjas och hur mycket läsaren själv skall få lista ut, som gör boken så värd att läsa.

När man gör efterforskningar i ett visst ämne ramlar man över otroligt mycket intressant information, och man slits mellan att använda den och att avgränsa sig, och se merparten av det man läst in sig på som bonusinformation, som inte har någon relevans just den här gången. Jag har läst att Camilla Läckberg lägger ned mycket tid på research innan hon börjar skriva. Det märks, det hon beskriver är väl underbyggt, både det som sker i nutid och det som skedde kring 1670, då häxprocesserna pågick. Många samhällsaktuella händelser och värderingar som präglar samhället just nu vävs skickligt in i historien. Även här är det tydligt att författaren behärskar sitt hantverk, hon väljer precis rätt nivå för hur mycket som behöver beskrivas och hur mycket som läsaren själv kan fylla i. Det blir aldrig överlastat med information.

Läckberg brukar som privatperson vara tydlig med var hon står i olika frågor, som när det gäller föräldraskap, rollen som mamma, jämlikhet, feminism, främlingsfientlighet, nättrakasserier, mobbing. I Häxan visar hon hur komplexa många av frågorna är. Hur gott och ont finns i varje människa. Ingen är enbart god och ingen är enbart ond. Våra värderingar präglas av vår omgivning, och många gånger avgörs en persons agerande i stunden.

Häxan upplevs absolut inte som den tegelsten den faktiskt är, jag sträckläste den under en och samma dag. Boken är visserligen spännande, men för mig var det inte spänning på nagelbitarnivå som gjorde den till en bladvändare, det var snarare att jag inte ville släppa taget om de liv och öden som boken skildrar. Trots allt fruktansvärt som sker i Häxan är det ändå en lättläst och trivsam historia. Som jag skrev inledningsvis är jag uppriktigt imponerad av hur väl Läckberg behärskar hantverket.
.
Mitt betyg: 5/5

.
Antal sidor: 607
Serie: Fjällbackaserien (del 10)
Utgivningsdatum: 2017-04-07
Förlag: Forum
ISBN: 9789137137797
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Fler som bloggat om Häxan: Lottens bokblogg, Johannas Deckarhörna,

 

Recension: Det du inte vet, av Anna Jansson

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Sensommarvärmen dröjer sig kvar på Gotland. Maria Wern är på fest hos sina nya grannar i Åminne när en explosionsartad brand utbryter i ett hus i närheten. Dådet sätts i samband med en serie inbrott i sommarstugeområdet. Morgonen därpå försvinner Tomas Hartmans dotter Sofi spårlöst från stranden i Åminne. På uppdrag av Region Gotland utredde hon konsekvenserna av oljeborrning på ön. Försvinnandet sker dagen innan resultatet ska presenteras. Både miljöaktivister och riskkapitalister i oljebranschen väntar ivrigt på hennes svar. Demonstrationerna mot oljeborrning drivs av Rasmus Flöjel, Sofis pojkvän under gymnasietiden. Allt fler ansluter sig till protesten. Tomas Hartman för en förtvivlad kamp mot tiden för att finna sin dotter. Han vet hur ängslig och sårbar hon egentligen är och hur hårt hon får kämpa mot sina egna demoner.

 

Så tyckte jag om boken

Efter att ha läst flera deckare efter varandra, där jag har lyckats lista ut vem mördaren är och ofta även motivet, långt innan boken närmar sig upplösningen, tänkte jag att händer det igen, då slutar jag läsa deckare. Tack och lov för Anna Janssons deckare Det du inte vet! Ledtrådarna fanns där, och jag misstänkte än den ena än den andra, men jag var aldrig på helt rätt spår. Och det är ju så en skickligt skriven intrig skall fungera. Som läsare vill man bli ledd på villovägar, för att i slutet överraskas och inse hur självklart alla trådar har suttit ihop ända från början.

Jag återkommer ibland till kriminalromaners trovärdighet i mina recensioner. Ibland är det som händer så osannolikt att det krävs en enormt välskriven historia med väldigt skickliga person- och miljöbeskrivningar för att väga upp för den föga troliga händelseutvecklingen, det otänkbara motivet och/eller mördaren. I Det du inte vet håller allt ihop. Det är både trovärdigt och välskrivet. Huvudpersonerna är inga superhjältar, utan vanliga människor med vanliga problem, på både det privata planet och i arbetslivet. Personbeskrivningarna ger mig en klar bild av vilka de är utan att det är övertydligt. Varje person har en egen röst, ett eget sätt att agera och uttrycka sig på. Det är dessutom en perfekt avvägning av äkta och falska ledtrådar som gör mig misstänksam mot många och som håller spänningen vid liv från början till slut.

Det här är den artonde kriminalromanen om Maria Wern. Jag har sett några av filmatiseringarna, men det här är den första bok jag läser i serien. En väldigt bra start som gjorde mig nyfiken på att läsa fler. Boken är snabbläst med bra driv och det är enkelt att hänga med i turerna, vilket gjorde läsningen väldigt avkopplande om än rejält spännande, särskilt mot slutet.

Mitt betyg: 4/5
.

Antal sidor: 330
Utgivningsdatum: 2017-03-09
Serie: Maria Wern (del 18)
Förlag: Norstedts
Formgivning: Helena Hammarström
ISBN: 9789113076034
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Spännande nya deckare!

Det är väldigt roligt att lyfta på locket till brevlådan och se att det ligger ett bokpaket bland tidningar, brev och reklam. Extra roligt var det i dag, när boken dessutom låg fint omlindad med svart silkespapper i en silverfärgad bokpåse. Väldigt passande till boken som har titeln De mörkermärkta.

Intrigen låter lovande, så här står det på bokens baksida:

I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som till en början inte verkar ha något samband. En sömnlös taxichaufför. En alkoholiserad före detta psykolog. En psykiskt sjuk kvinna på ett behandlingshem. Tre människospillror förenade i sina olycksöden. När poliskommissarie Iris Riverdal får fallen på sitt bord ställs hon inför en gåtfull mördare, en undflyende skepnad med dunkla metoder och okända motiv. Och bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp. Gradvis går det upp för henne att morden har rottrådar långt tillbaka i tiden, trådar som också löper in i hennes eget liv. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit tillbaka för att förgöra dem, de mörkermärkta.

Om två veckor ges De mörkermärkta ut. Min recension kommer den 4 april, så titta gärna in igen då om ni vill veta vad jag tyckte.
.

Jag har faktiskt inte läst en enda av Anna Janssons deckare om Maria Wern, trots att serien består av 18 böcker. Nu får jag chansen att läsa den senaste boken i serien. Även den här deckaren låter lovande, eller vad tycker ni?

Sensommarvärmen dröjer sig kvar på Gotland. Maria Wern är på fest hos sina nya grannar i Åminne när en explosionsartad brand utbryter i ett hus i närheten. Dådet sätts i samband med en serie inbrott i sommarstugeområdet. Morgonen därpå försvinner Tomas Hartmans dotter Sofi spårlöst från stranden i Åminne. På uppdrag av Region Gotland utredde hon konsekvenserna av oljeborrning på ön. Försvinnandet sker dagen innan resultatet ska presenteras. Både miljöaktivister och riskkapitalister i oljebranschen väntar ivrigt på hennes svar. Demonstrationerna mot oljeborrning drivs av Rasmus Flöjel, Sofis pojkvän under gymnasietiden. Allt fler ansluter sig till protesten. Tomas Hartman för en förtvivlad kamp mot tiden för att finna sin dotter. Han vet hur ängslig och sårbar hon egentligen är och hur hårt hon får kämpa mot sina egna demoner.

Min recension av Det du inte vet kommer den 27 mars!

Ha en fin kväll!

Recension: Sov du lilla videung, av Cilla och Rolf Börjlind

Recensionsexemplar från Norstedts - stort tack!
Recensionsexemplar från Norstedts – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 442
Utgivningsdatum: 2016-07-27
Bokserie: Rönning/Stilton (del 4)
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113065441
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

En natt snubblar den hemlösa Muriel över en mager gråtande flicka. Hon heter Folami och har flytt från Nigeria. Muriel tar med henne till en sommarstuga ute i skogen. En eftermiddag attackeras Folami brutalt av en man i grannskapet. Muriel vågar inte bo kvar med henne i stugan utan söker hjälp hos den före detta uteliggaren Tom Stilton. Han arbetar just nu hos kriminalkommissarie Mette Olsäter. Tillsammans med Olivia Rönning utreder han ett mord på en okänd tonårspojke som hittats nedgrävd i Småland med halsen avskuren. Utredningen har förgreningar till kloakerna i Bukarest. När Olivia träffar Folami ser hon att flickan bär ett smycke som har kopplingar till den mördade pojken. Tillsammans med Folami lyckas hon och Stilton tränga in i och avslöja en chockerande verksamhet.

 

Så tyckte jag om boken

Ännu en gång imponeras jag av hur snyggt författarparet bygger upp en både spännande och i högsta grad samhällsaktuell historia. Den här gången med flyktingströmmar, myndigheter som tappat kontrollen över flyktingmottagandet och tvingas förlita sig på volontärer, barn som försvinner från uppsamlingsplatserna. Boken börjar med ett mord som sedan följs av ännu ett, betydligt mer makabert till sin natur. Precis som i tidigare böcker ligger dock inte fokus på morden i sig, utan på att lösa brotten.

Personskildringarna är kanske det jag tyckt allra mest om i hela serien om Rönning och Stilton. Till det yttre är de helt olika, Olivia Rönning och Tom Stilton, men egentligen är nog deras likheter större är deras olikheter. Båda två går sina egna vägar, även om de bryter mot regler och konventioner, och har ett rättframt sätt som inte alltid följer vad som anses normalt i det sociala livet. Båda två har av olika anledningar tappat fotfästet i livet, men lyckats få rätsida på tillvaron. Nu trasslar det till sig igen på det personliga planet, dock inte på samma omvälvande sätt som i den första boken. Då fick Olivia Rönning veta att båda hennes föräldrar var mördade och att hon själv var adopterad. Tom Stilton tvingades resa sig ur rännstenen för att finna den som mördade en nära vän till honom. I den här fjärde boken i serien lever de förhållandevis stabila liv och kantigheten i deras personligheter har slipats av betydligt.

De mysiga partierna i de tidigare böckerna, då man samlades för middag hemma hos utredningsledaren på rikskriminalpolisen, Mette Olsäter, och hennes man, Mårten, förekommer inte i den här boken. Jag saknar de där middagarna, de gav ett avkopplande andrum i den spännande läsningen. Istället blir det ett tydligare fokus på att Mettes hälsa inte är bra, och en öppning för att förändringar kan komma att ske i nästa del i serien.

Samtliga böcker i serien är skrivna med ett otroligt driv och ett rappt språk. Det som drog ned  intrycket litet hos de två tidigare böckerna, var att de inte hade en helt och hållet trovärdig mordhistoria. I Sov du lilla videung har mordhistorien enligt min mening samma höga trovärdighet som i Springfloden, till och med högre. Det som sker i boken skulle mycket väl kunna hända, och det gör boken betydligt mer skrämmande och mer spännande än den annars skulle vara. Jag blev väldigt berörd. Det var nog första gången jag blev tårögd av handlingen i en kriminalroman.

Tempot i den här fjärde boken i serien uppfattar jag som långsammare än i de tidigare. Jag hade dessutom svårt att placera bokens första mord, det som sker på en liten ö i Fillippinerna. Det framstod för mig som helt obegripligt hur det kunde ha med handlingen att göra, och det störde läsningen litet. Efter ett sjuttiotal sidor lossnade dock läsningen ordentligt. När sista sidan var läst insåg jag att paret Börjlind återigen lyckats skapa en bladvändare, och jag är imponerad av hantverket. De lösa trådarna knyts ihop på ett proffsigt sätt i slutet av boken, och bokens första mord får sin förklaring, utan att varken berättelsen tappar fart eller att slutet känns tillrättalagt.

Sov du lilla videung kan precis som tidigare böcker i serien läsas fristående, men jag skulle ändå rekommendera att läsa böckerna i serien från början. Personskildringarna och den utveckling huvudpersonerna går igenom är en stor del av läsupplevelsen. Både Olivia Rönning och Tom Stilton har förändrats väldigt mycket under seriens gång, och den utvecklingen vore det synd att missa. Sov du lilla videung innehåller flera cliffhangers just på det personliga planet, och jag är väldigt nyfiken på hur Börjlinds kommer att föra historien vidare i nästa bok. Förhoppningsvis behöver vi inte vänta alltför länge.

Sov du lilla videung, av Cilla & Rolf Börjlind

sov du lilla

I går läste jag ut den senaste boken i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton, och vilken läsupplevelse det har varit! Det är samhällsaktuellt och spännande på så många olika plan och personbeskrivningarna är både trovärdiga och intressanta, man blir berörd. Jag tror att det är första gången jag blev tårögd av en kriminalroman.

En utförlig recension kommer här i bloggen på recensionsdatumet, vilket är måndag den 22 augusti.

Boken kan beställas här och här.

Recension: Svart gryning, av Cilla och Rolf Börjlind

svart gryning

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 423
Utgivningsdatum: 2014-08-22
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113059693
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, hämtad från förlagets hemsida

Olivia Rönning har valt att återvända till polisyrket och fått en tjänst i skånska Höganäs. När den lilla orten Arild drabbas av ett fruktansvärt barnmord dras Olivia in i utredningen. Några dagar senare begås ett nytt barnmord. Denna gång på Värmdö. Sjuårige Aram har fått sin nacke avvriden på samma sätt som treåriga Emelie i Arild. De brutala morden ger eko över hela landet. Rikskrim och Mette Olsäter kopplas in. Misstankarna riktas mot rasistiska kretsar som uttalat hot mot båda barnens föräldrar.

Tom Stiltons vän Ronny ger honom en bok som han har fått in till sitt antikvariat. I boken ligger ett stort antal urklipp. Alla handlar om ett olöst mordfall på en gravid lyxprostituerad från 2006. ”Jillfallet” var det fall som Stilton blev utmanövrerad från och aldrig har kunnat glömma.

När Marianne Boglund på SKL får en träff i registret söker hon upp Mette Olsäter. Testresultatet styr in utredningen på märkliga vägar.

 

Så tyckte jag om boken

Det börjar riktigt skrämmande med två barnmord. Jag har svårt att läsa om barn som råkar illa ut, och det här är i vidrigaste laget. Men jag vet sedan tidigare böcker i serien, att fokus inte kommer att ligga på morden i sig, utan mer på att lösa brotten. Ännu en gång imponeras jag av hur snyggt författarparet bygger upp en både spännande och samhällsaktuell historia, som också väver in inte helt okomplicerade relationer och familjehemligheter.

Personskildringarna är kanske det jag tycker allra mest om i serien om Rönning och Stilton. Olivia Rönning och Tom Stilton ger till det yttre helt olika intryck; det skiljer i kön, ålder, erfarenhet, klädsel. Jag tycker dock att deras likheter är större än deras olikheter. Framför allt har båda två en stark kontakt med sin intuition och uppfattar sådant som döljs bakom det som uttryckligen sägs eller syns. Båda två går sina egna vägar, även om det bryter mot regler och konventioner, och har ett rättframt sätt som inte alltid följer vad som anses normalt i det sociala livet. Båda två har av olika anledningar tappat fotfästet i livet, men lyckats få någorlunda rätsida på tillvaron. Som stabila och trygga motvikter till Rönning och Stilton, finns utredningsledaren på Rikskrim, Mette Olsäter, och hennes man, Mårten. Middagarna i deras kök blir mysiga andrum i den spännande läsningen.

Den första boken i serien, Springfloden, gav jag högsta betyg. Den fullkomligt knockade mig. De två efterföljarna, Den tredje rösten och Svart gryning, är skrivna med samma driv och samma rappa språk som den första boken, och de är minst lika spännande. Alla tre är böcker man inte kan lägga ifrån sig. Det som drar ned intrycket litet hos de två senaste böckerna, är att de inte har en lika trovärdig mordhistoria som Springfloden. Mordhistorierna i deckare behöver inte nödvändigtvis vara realistiska, men när historiens yttre form, den sociala kontexten, vill förmedla trovärdighet, inte minst med huvudpersoner som vi kan känna igen oss i, då tycker jag att det ställer motsvarande krav på mordhistorien.

Svart gryning kan läsas fristående, men jag skulle ändå rekommendera att läsa böckerna i serien från början. Brottsutredningarna i böckerna är visserligen helt fristående, men som jag skrev tidigare är personskildringarna och den utveckling huvudpersonerna går igenom en stor del av läsupplevelsen. Jag var inte helt förtjust i Olivia Rönning i de första böckerna, då jag tyckte att hon gav ett allt för omoget och självcentrerat intryck. I den här boken har hon tagit sig förbi den fasen, och uppträder på ett mer professionellt sätt som det är betydligt enklare att ta till sig. De frågetecken som följt med serien sedan den första boken rätas nu ut, och de böcker som hittills givits ut i serien om Rönning och Stilton skulle kunna bilda en trilogi med ett tydligt avslut i den här tredje boken. Om det inte var för de personliga problem som åter gör sig påminda hos Tom Stilton. I Svart gryning går han långt över gränsen för vad som kan accepteras, och frågan är hur han nu skall gå vidare.

I slutet av juli kommer den fjärde delen i serien om Rönning och Stilton, Sov du lilla videung.