Recension: Häxan, av Camilla Läckberg

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

När fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka väcks tragiska minnen till liv. Trettio år tidigare försvann en liten flicka från exakt samma gård och hittades senare mördad. Den gången anklagades två trettonåriga flickor för att ha fört bort och dödat flickan. De befanns skyldiga i domstol men slapp fängelse på grund av sin ålder. Den ena av dem har efter det levt ett stilla liv i Fjällbacka. Den andra har just återvänt för första gången sedan händelsen, nu som firad skådespelare för att porträttera Ingrid Bergman i en film som ska spelas in i trakten. Fjällbackaborna ställer mangrant upp i sökandet efter Linnea, och till slut finner man henne. Naken, invid samma skogstjärn där den första flickan hittades. Skräcken sprider sig i det lilla samhället. Kan fler flickor vara i fara? Trots att Patrik Hedström tycker att det verkar långsökt börjar han och hans kolleger vid Tanumshedepolisen utreda om det finns något samband mellan de två fallen. Till sin hjälp får de Erica Falck, som sedan länge arbetar med en bok om det gamla mordet. Utredningen river upp många sår, drevet går och invånarnas rädsla för det okända får fruktansvärda konsekvenser.
.

Så tyckte jag om boken

Häxan är utan tvekan en otroligt välskriven och väl genomtänkt deckare, jag imponeras av det gedigna hantverket. Allt håller ihop, det är spännande och det är samhällsaktuellt.

Under utredningsarbetet kring den döda fyraåriga flickan får vi lära känna många olika personer, som flera av dem kan tänkas ligga bakom brottet. Karaktärerna är trovärdigt beskrivna och jag ser dem alla väldigt tydligt framför mig under tiden jag läser. I efterhand inser jag att jag flera gånger låtit mig luras in på villospår, ibland på grund av mina egna förutfattade meningar om hur jag tror att vissa personer skulle agera. Det är skickligt gjort, och det är bland annat författarens fingertoppskänsla när det gäller just att veta hur mycket som bör avslöjas och hur mycket läsaren själv skall få lista ut, som gör boken så värd att läsa.

När man gör efterforskningar i ett visst ämne ramlar man över otroligt mycket intressant information, och man slits mellan att använda den och att avgränsa sig, och se merparten av det man läst in sig på som bonusinformation, som inte har någon relevans just den här gången. Jag har läst att Camilla Läckberg lägger ned mycket tid på research innan hon börjar skriva. Det märks, det hon beskriver är väl underbyggt, både det som sker i nutid och det som skedde kring 1670, då häxprocesserna pågick. Många samhällsaktuella händelser och värderingar som präglar samhället just nu vävs skickligt in i historien. Även här är det tydligt att författaren behärskar sitt hantverk, hon väljer precis rätt nivå för hur mycket som behöver beskrivas och hur mycket som läsaren själv kan fylla i. Det blir aldrig överlastat med information.

Läckberg brukar som privatperson vara tydlig med var hon står i olika frågor, som när det gäller föräldraskap, rollen som mamma, jämlikhet, feminism, främlingsfientlighet, nättrakasserier, mobbing. I Häxan visar hon hur komplexa många av frågorna är. Hur gott och ont finns i varje människa. Ingen är enbart god och ingen är enbart ond. Våra värderingar präglas av vår omgivning, och många gånger avgörs en persons agerande i stunden.

Häxan upplevs absolut inte som den tegelsten den faktiskt är, jag sträckläste den under en och samma dag. Boken är visserligen spännande, men för mig var det inte spänning på nagelbitarnivå som gjorde den till en bladvändare, det var snarare att jag inte ville släppa taget om de liv och öden som boken skildrar. Trots allt fruktansvärt som sker i Häxan är det ändå en lättläst och trivsam historia. Som jag skrev inledningsvis är jag uppriktigt imponerad av hur väl Läckberg behärskar hantverket.
.
Mitt betyg: 5/5

.
Antal sidor: 607
Serie: Fjällbackaserien (del 10)
Utgivningsdatum: 2017-04-07
Förlag: Forum
ISBN: 9789137137797
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Fler som bloggat om Häxan: Lottens bokblogg, Johannas Deckarhörna,