Recension: Skuggans lag. En spanares kamp mot prostitutionen, av Simon Häggström

Bokens innehåll i korthet, från förlagets hemsida

Kriminalinspektör Simon Häggström är chef för Stockholmspolisens prostitutionsgrupp – en enhet inom spaningsroteln. I sin vardag möter han alla de som samhället inte vill se – de prostituerade som gör sitt bästa för att sköta sina affärer utom synhåll och torskarna som till varje pris vill undvika upptäckt och straff. Trots att Sve­rige ligger relativt långt fram i bekämpningen av prostitution lever verksamheten och frodas. Skuggans lag är den sanna berättelsen om de människor som Simon och hans kollegor mö­ter varje dag: de unga tjejerna som inte förstår vad de ger sig in på, de utländska tjejerna som arbetar sju stycken samtidigt i en tvårummare på Södermalm, Lovisa som föddes in i heroin­missbruk och prostitution, och naturligtvis män­nen som köper kvinnorna. Boken ger en bild av verkligheten som den aldrig tidigare beskrivits, och inkluderar ett chockerande fotomaterial ur författarens eget arkiv.

Min analys och mitt omdöme

Skuggans lag är Simon Häggströms debut som författare och jag är imponerad av hur väl texten är skriven. Det känns många gånger som att jag är med under spaningsuppdragen och upplever allt på plats. Det är en saklig och detaljerad samhällsskildring som också känns väldigt ärlig om vad som händer på samhällets skuggsida. Om framför allt flickor och kvinnor som på grund av psykisk ohälsa, sexuella övergrepp, fattigdom och/eller missbruk har hamnat i en situation där ingen med hög social status och valmöjligheter hade hamnat. Om någon, mot förmodan, skulle tro att prostitution har någon som helst likhet med den romantiska filmen ”Pretty Woman”, då blir det ett brutalt uppvaknande att läsa Simon Häggströms bok. Den verklighet han skildrar är allt annat än romantisk. Den är skitig, våldsam, pervers, destruktiv och djupt tragisk.

Det är en helt igenom förljugen värld. En illusion för kvinnan som säljer sig, eftersom det goda liv hon hoppas prostitutionen skall leda till inte finns. En illusion för mannen som köper, eftersom eskortkvinnan han träffar inte finns på riktigt. Hon låtsas och han väljer att tro på en lögn. Men för hallickarna och alla som tjänar på prostitutionen är det en guldgruva.

Efter nio år som polis inom prostitutionsgruppen har Simon Häggström fått en klar bild av vem det är som köper sex. Männen kan se ut som vilken man som helst på utsidan, det är på insidan skillnaden finns. De har alla någon form av problem med sig själva:

Hos en sexköpare finns nämligen föreställningar och värderingar som en vanlig man inte har. Där finns bland annat behov av makt, önskan om förnedring eller viljan att äga och/eller utnyttja en annan människa. Dessa motiv, ofta kombinerade med sexuella fantasier, skapar en enorm drivkraft som dessa män till varje pris vill förverkliga. () Bara vetskapen om att en människa tvingas sälja sin kropp räcker för att skapa avsmak. Men hos sexköparna saknas den spärren. De är oftast inga per definition onda människor, men de är däremot likgiltiga. () Deras behov av att tillfredsställa sin egen lust väger tyngre än kvinnans välmående. () I dessa mäns ögon blir detta en affärstransaktion som vilken som helst. Hon får pengar. Han får sex.

I boken får vi följa drygt tjugo sexköpsfall. Fallen är skrivna som korta berättelser, där vi som läsare får vara med från spaningstillfället och fram till dess sexköparen grips, tagen på bar gärning. Eller då spanarna får ett larm om ett förmodat sexköp, och det visar sig vara Lovisa, en av de unga kvinnorna som sålde sex första gången som sjuåring, då mamman behövde pengar till mat. Lovisa som fått sitt barn omhändertaget av socialen eftersom hon missbrukar droger. Lovisa, som spanarna nu hittar på en offentlig toalett, död av en överdos med sprutan kvar i armen.

Jag blir ledsen, frustrerad och förbannad när jag läser om hur kvinnor utnyttjas, och jag blir chockad över mycket som jag inte hade någon aning om existerade. På sätt och vis hade det varit skönt att fortsätta att leva i ovisshet om den verklighet som är många människors vardag. Å andra sidan kan man inte blunda för det som är hemskt. För att kunna ta ställning måste man få kunskap, och det är något som Simon Häggströms skildring av livet på skuggsidan bidrar med.

Om det här hade varit en akademisk text, skulle den ha räknats som en empirisk, kvalitativ undersökning baserad på fallstudier, där författaren har undersökt ett begränsat antal fall på djupet och då fokuserat på brott, sociala relationer och processer. Nu är inte det här en akademisk text, utan en text skriven av en person med bättre insikt i ämnet än någon akademiker skulle kunna komma i närheten av. I en forskningsrapport är objektivitet ett krav. Det kravet uppfylls däremot inte i den här boken. Simon Häggström sticker inte under stol med att han helhjärtat stöder den svenska sexköpslagen, som trädde i kraft år 1999, och som enligt honom varit räddningen för många kvinnor ur en extremt utsatt situation. Lagen innebär att det är ett brott att köpa, men inte att sälja sex. Ämnet är kontroversiellt. Som ett exempel kan nämnas att Amnesty International för ett år sedan tog ställning i frågan om prostitution, och kom fram till att prostitution bör legaliseras.

Jag vet inte hur Simon Häggströms bok hade kunnat fylla sin funktion på ett bättre sätt än den gör. Den är ett gatureportage med insikter som hade varit svåra att nå på annat sätt än just som spanare i prostitutionsgruppen. Simon Häggström visar hur situationen ser ut i dag, och tydligare kan det inte bli.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 423
Utgivningsdatum: 2016-05-18
Förlag: Kalla kulor
Formgivning: Niklas Lindblad
ISBN: 9789188153180
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris