Recension: Familjereceptet av Veronica Henry

Det här är 354 sidor feelgood med alla de klassiska ingredienserna. Vänskapsrelationer och kärleksrelationer, hjältemod, omtanke, otrohet och svek, ekonomiska bekymmer, misslyckade affärer och lyckade satsningar, sjukdomar, död och livskriser. Och så mat som lagas efter gamla familjerecept och som binder samman, lindrar och läker det mesta.

Det är ofta omslagen till feelgoodromaner som får mig att dras till dem. Så var det även den här gången, för vem kan motstå det underbara omslaget med 1700-talsbron Pulteney Bridge i Bath, där två parallella berättelser utspelar sig vid två olika tidsperioder, delvis i den vackra fastigheten på Lark Hill 11, under 1940-talet och i nutid.

Under andra världskriget, i april 1942, flyger tyska bombplan in över den vackra, gamla staden Bath i Storbritannien. Attacken överraskar invånarna och 400 personer dör och fler än 19000 byggnader skadas eller förstörs. Just den här kvällen har Jilly smugit iväg hemifrån för att träffa en blivande pilot som hon blivit blixtförälskad i kvällen innan. Det som händer under kvällen och natten får konsekvenser för alla i staden, och vidare in i kommande generationer.

Ibland är feelgoodromaner alldeles för ungdomligt romantiska för min smak. Det krävs en hel del svärta och en hel del mognad hos karaktärerna för att jag skall uppleva feelgoodberättelser som trovärdiga, och för att de skall gripa tag och beröra. Här finns både romantik och kärlek, men skildrat på ett vuxet vis. Det uppskattar jag. Men trots de många omvälvande händelser som inträffar blir jag aldrig riktigt berörd. Kanske för att problemen som uppstår får sin lösning på ett litet för tillrättalagt vis för min smak, och för att karaktärerna själva inte verkar påverkas på djupet. Bäst är miljöbeskrivningarna. Efter att ha läst Familjereceptet är Bath en ort jag absolut vill resa till och själv få uppleva. Och jag har blivit sugen på att göra egen lemoncurd och marmelad i fina glasburkar med band och hemgjorda etiketter.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 354
Utgivningsdatum: 2019-03-12
Förlag: Printz Publishing
Översättare: Maria Store
Omslag: Anna Henriksson
Originaltitel: A Family Recipe
ISBN: 9789177711575
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Ensam i Paris och andra historier, av Jojo Moyes

Den första roman jag läste av Jojo Moyes var Sista brevet till din älskade, som verkligen berörde och grep tag i mig genom framförallt de varma och trovärdiga personbeskrivningarna. Senare läste jag Etthundra mil, och blev inte lika övertygad.

Men det är ändå något i Jojo Moyes berättarstil som gör att man vill läsa mer. Kanske är det att igenkänningen är hög. Även om historierna i sig inte alltid håller hela vägen, gör oftast hennes personbeskrivningar det. Hennes karaktärer känns igen i vänner och bekanta, och sig själv. Och till skillnad från i verkliga livet brukar hennes protagonister få upprättelse, man kan lita på att det ordnar sig. När böckerna är utlästa lägger man ifrån sig dem med ett nöjt leende på läpparna, som om också det egna självförtroendet fått sig ett lyft.

Så är det med Ensam i Paris och andra historier. Boken innehåller två längre noveller och nio kortare. Den jag tycker bäst om är en av de längre; Ensam i Paris. I typisk feelgoodstil börjar det i moll och slutar i dur, precis så som vi förväntar och oss vill ha det när vi väljer en bok av Jojo Moyes.

Trött på andras ständiga pikar och gliringar om hur präktig hon är, bestämmer sig Nell för att göra något oväntat. Av en slump får hon se att resebyrån säljer två flygbiljetter till Paris till priset av en. Pojkvännen reagerar inte som hon tänkt när hon berättar att hon bokat biljetter för dem till romantikens huvudstad, men hon sätter igång att planera för allt de skall göra under några dagar i Paris. När hon sitter på terminalen dyker inte pojkvännen upp. Han lovar att komma med ett senare flyg, men han har förstås inte haft någon avsikt att följa med alls. Vilket hon upptäcker när hon redan är framme i Paris och har checkat in på hotellet. Efter mycket vånda bestämmer hon sig för att ändå stanna i Paris och utforska staden på egen hand.

Såklart träffar Nell en fransman som tar med henne på sin vespa till alla kända sevärdheter i Paris. Det ena leder till det andra, och efter en del missförstånd och förvecklingar slutar historien precis så lyckligt som vi visste redan från början att den skulle göra. Ensam i Paris är en romantisk och fin berättelse med väldigt mycket fransk känsla.

Övriga berättelser når inte upp till samma nivå som Ensam i Paris, men innehåller samma fina personbeskrivningar som alltid hos Jojo Moyes, och dessutom flera oväntade slut som gör även dem väl värda att läsa.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 286
Utgivningsdatum: 2017-09-13
Förlag: Printz Publishing
Originaltitel: Paris for One and Other Stories
Översättare: Helen Ljungmark
Formgivning: Sara R Acedo
ISBN: 9789188261984
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

Mannen i mitt liv, av Jane Green

Det är inte så ofta feelgoodromaner handlar om kvinnor i min egen ålder, och som är i ungefär samma fas i livet, därför brukar jag vilja läsa dem när jag har möjlighet. Förutom att vara ett underhållande tidsfördriv kan de också ge litet igenkänning och något klokt råd som man kan ta till sig.

Gabby lever ett lyckligt liv med sin man och två döttrar.  Förhållandet är harmoniskt, kärleksfullt och tryggt, om än rutinmässigt efter tjugo års äktenskap. Den enda besvikelsen är att Gabbys man för ett år sedan valde att genomgå vasektomi, det vill säga manlig sterilisering, trots att Gabby så innerligt önskade ett barn till.

Under en utekväll med väninnorna börjar en ung och snygg man att småprata med henne. Det som inleds som ett vänskapligt samtal mellan två uttråkade personer i en bar övergår till attraktion. Gabby har absolut inga planer på att vara otrogen, men känslan av att inte bara vara en medelålders hemmafru i förorten utan åtråvärd och vacker är berusande. Hon kan inte stå emot. Det som sedan händer sätter hela hennes tillvaro i gungning.

Ungefär här var jag nära att sluta läsa. Men jag fortsatte, och efterhand utvecklade det sig till att bli en nyanserad historia om familjerelationer, relationer mellan mödrar och döttrar och mellan vuxna kvinnor. Om att ta ställning för eller emot någon vid en separation, om svek, hopp och besvikelser, sorg och glädje. Gabby fattar ett felaktigt beslut som får djupgående konsekvenser för inte bara henne själv, utan för alla i hennes närhet. Berättelsen handlar mycket om att göra misstag, och om att kunna förlåta.

Jag dras med i historien och våndas med Gabby och de andra karaktärerna när de går igenom ett omvälvande, smärtsamt och svårt år. Flera gånger tycks situationen ordna sig, men då blir det plötsligt än värre. Eftersom det är en feelgoodroman kan man som läsare vara trygg med att det kommer att ordna sig i slutet. Ändå är det riktigt spännande. Jag gick upp tidigt på söndagsmorgonen för att läsa, och fortsatte att läsa i ett svep tills boken var utläst.

Slutet är ganska oväntat men självklart tillrättalagt, i verkligheten brukar nog många äktenskapliga kriser sluta mindre snyggt och harmoniskt än så här. Men i en feelgoodroman är det alldeles perfekt, en sådan bok skall avslutas med ett leende på läpparna.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 325
Utgivningsdatum: 2018-01-18
Förlag: Printz Publishing
Översättare: Birgitta Karlström
Form: Sofia Scheutz
ISBN: 9789177710530
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris