Roadtrip ensam till Kiruna – hiss eller diss?

Det här var ju så gott! Strömming med potatismos och lingon. Jag gillar när salladen är något annat än just salladsblad, gurka och tomat. I dag fick vi den serverad i de här små skålarna på fot, med strimlad morot, ruccola, spenat, kikärtor och en syrlig och god dressing där jag kunde urskilja citron.

Vi träffade Ewa och Rolf, och fick höra mer om deras resa genom norra Sverige, nästan ända upp till Arvidsjaur. Extra spännande för mig, eftersom jag vill bila upp till Kiruna. Genom inlandet och tillbaka ned längs östkusten. Utan avstickare blir det 266 mil. Vi har åkt MC ned från Haparanda längs östkusten, men jag har aldrig sett det norrländska inlandet, och jag är så nyfiken på att se åtminstone delar av Sápmi, det område som omfattar samernas historiska bosättningsområde.

Som boende här i Stockholmstrakten undrar man ju om vägarna i Norrland är oändliga utan bebyggelse och med tät skog? Var måste man börja vara beredd på att renar kan kliva ut på vägen? Hur är kvaliteten på vägarna? Och framförallt, vad bör man inte missa?

Jag får inte med mig familjen, så nu funderar jag allvarligt på att köra ensam till Kiruna och tillbaka. Klarar en social person som jag att vara tyst och ensam så många dagar som det skulle ta?