Upp över öronen

Av en granne fick jag veta att bara vissa som bor i vårt område har fått information om att det planeras att byggas Sveriges största solcellspark i dalgången vid oss, den som är en gammal vikingaled och som fått vara fredad under mer än tusen år och är skyddad som riksintresse.

Vi har inte fått information från kommunen, trots att berörda grannar/sakägare enligt Plan- och bygglagen skall ges tillfälle att yttra sig. Mycket märkligt. Jag fick frågan om jag ville formulera ett yttrande som alla berörda kan skriva under, då vi visserligen är för solenergi (vi har ju till exempel egna solcellspaneler på vårt stalltak), men platsen är helt olämplig av många olika skäl.

Där på den gamla vikingaleden/Långhundraleden planeras att bygga Sveriges största solcellspark med 46.240 solcellspaneler (att jämföra med våra 62…)

När jag läst på insåg jag ännu mer hur totalt olämplig platsen är. Jag har ägnat tre dagar åt att skriva fem olika yttranden som alla har skrivit under och även andra som uppmärksammats på vad som är på väg att hända och har engagerat sig. Det finns mycket att säga om detta, både om själva solcellsparken och om hur människor agerar/inte agerar när något händer som kommer att påverka så många. En sak är i alla fall klar, att man får aldrig ge upp eller förlora tron på människan trots allt.

Här ärett litet axplock från vad som hänt sedan jag gjorde en ordentlig uppdatering här i bloggen. Jag skall skriva mer om 70-/75-årsfirandet vi varit bjudna till, min herrgårdsvistelse på egen hand, ridtävlingar jag varit på, goda luncher och middagar vi ätit m.m.

Men först måste jag bli klar med våra yttranden om bygglovsansökan till solcellsparken och jag har en deadline för ett lektörsutlåtande som skall vara inskickat senast i morgon, och så den lilla deadlinen för mitt manus då, mitt i alltihop.

Toodeloo, vi hörs snart!