Recension: Franska barn – de hemliga knepen, av Pamela Druckerman

Recensionsexemplar från Riviera förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från Riviera förlag – stort tack!

.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 164
Utgivningsdatum: 2016-05-04
Förlag: Riviera Förlag
Översättning:
ISBN: 9789197753173
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Bokens baksidestext

I Franska barn kastar inte mat tar journalisten och mamman Pamela Druckerman reda på hur fransmän lyckas få sina barn att sova bra, älska mat och vara trygga i sig själva.
Franska barn – de hemliga knepen kokar ner den kunskapen till en lättfattlig guide. Smart, rolig och full med sunt förnuft ger Franska barn – de hemliga knepen hundra praktiska råd och principer som hjälper föräldrar att hitta sin egen väg. I boken finns också favoritrecept hämtade direkt från menyerna på förskolorna i Paris.

Pamela Druckerman är tidigare reporter på The Wall Street Journal, där hon var utrikeskorrespondent. Hon har också skrivit för The New York Times och The Washington Post, bland många andra tidningar. Hon har tidigare skrivit bästsäljaren Franska barn kastar inte mat, utgiven i tjugo länder. Pamela Druckerman har en master i internationella relationer. Hon bor i Paris med sin man och deras tre barn.

 

Så tyckte jag om boken, och några exempel

Jag fullkomligt älskade Pamela Druckermans förra bok, Franska barn kastar inte mat, och har recenserat den här. Till skillnad från den tidigare boken har den här ett upplägg som mer liknar en manual med 100 specifika råd som utmärker franskt föräldraskap, utan författarens personliga upplevelser och kommentarer. Boken är liten och snabbläst, men förvånansvärt innehållsrik. Den täcker in och ger många inspirerande exempel från franskt föräldraskap, såsom graviditet, småbarnstid, sömn, mat och föräldrarelationen.

Sömn

Jag gissar att många som har småbarn undrar hur franska föräldrar får sina barn att sova hela nätterna redan vid fyra månaders ålder, det får de nämligen. Författaren hänvisar till sömnvetenskap och beskriver hur små barn sover i korta cykler. I slutet av varje cykel vaknar ofta bebisar och gråter litet. ”Nyckeln till att ditt barn skall kunna sova längre perioder är att han, på egen hand, lär sig koppla ihop sina sovcykler.” ”Så från att ditt barn är några veckor, avvakta litet när han gråter på natten. Vänta och se, kanske är det just den här natten som ditt barn knäcker sovkoden och dyker rakt in i nästa sömncykel helt på egen hand, utan hjälp från någon. Om du direkt rusar in och tar upp honom kommer han inte att ha en chans att utveckla sin nya färdighet. Kanske är din bebis inte redo ännu att koppla ihop sina cykler. Men om du inte pausar får du inte veta och det får inte ditt barn heller.”

De flesta råden i boken framstår som så enkla och självklara. Att Druckerman dessutom ger logiska och trovärdiga förklaringar till varför franska föräldrar gör på ett visst sätt, är en stor fördel i förhållande till andra böcker om föräldraskap. Den här boken hade jag velat läsa innan vi fick barn.

Mat

”Tänk dig en värld där familjemiddagar är trevliga, där barnen äter samma mat som sina föräldrar, och få barn blir överviktiga. Den världen är Frankrike.” I Frankrike börjar man med puread spenat, morot, zucchini och andra grönsaker när barnen är sex månader. Sedan går de över till frukt, kött och fisk. De försöker visa barnen glädjen med att äta. I Frankrike pratar man om mat. Det ingår i hur man övertygar sina barn om att vi äter inte bara för näringens skull – det är en upplevelse för alla sinnen!

Exempel på vad barn som är 13-18 månader äter till lunch då de går i Sveriges motsvarighet till förskola i Paris:

Förrätt: Fint riven ekologisk morotssallad
Huvudrätt: Hackad laxfilé utan ben i citron- och dillsås
Sidorätt: Broccolipuré
Ost: Chèvre
Dessert: Inbakat ekologiskt äpple

I Frankrike småäts det inte mellan måltiderna. Bakar man en kaka äter man den först till mellanmålet på eftermiddagen. Vid måltiderna ställs grönsakerna fram först. Om barnen inte småätit under dagen kommer de att vara hungriga och då är det troligare att de äter. ”Om du behandlar barnet som en äventyrare som ihop med dig utforskar matens okända land, så är det något hon till slut kommer att bli. Å andra sidan, om du låter henne peta i maten och bara äta makaroner och en banan då och då, så är det så hon kommer att bli.”

Tålamod

Franska barn får lära sig tålamod. Barnen får lära sig att vänta några sekunder eller minuter medan föräldrarna exempelvis avslutar ett pågående samtal. Om din dotter vill att du skall inspektera hennes torn av toarullar, förklara att du kommer om några minuter när du avslutat det du håller på med. Det gör ditt liv lugnare, men det är också en viktig lärdom för ditt barn att hon inte är universums medelpunkt. Tålamod behöver tränas. Ju mer träning, desto bättre blir man på det.
.

Franska barn - de hemliga knepen väcker många tankar och ger många aha-upplevelser
Franska barn – de hemliga knepen väcker många tankar och ger många aha-upplevelser, vilket alla mina markeringar i boken visar

 

Jag har diskuterat bokens innehåll med andra, och fått mina misstankar bekräftade; frågor som gäller föräldraskap och barnuppfostran är väldigt känsliga ämnen. Flera har reagerat med att lyfta fram att aga skulle vara anledning till att man i Frankrike lyckas med att exempelvis få barnen att sova hela nätterna och att äta samma sak som vi vuxna. Läser man Druckermans bok inser man att så inte alls är fallet, aga är inte det hemliga knepet. Franska föräldrar verkar helt enkelt ha en annan syn på barnet och familjen än vi. Till exempel litar franska föräldrar på att barn är rationella, att man kan kombinera några få regler med stor frihet. Man skall lyssna noga på barnen, men inte följa deras minsta vink. Det gynnar varken barnen, resten av familjen eller omgivningen.

Franska barn – de hemliga knepen är lika välskriven som Franska barn kastar inte mat. Jag saknar dock författarens betraktelser från sitt eget familjeliv, i gränslandet mellan amerikanskt och franskt föräldraskap, från den förra boken. De var som små kåserier och väldigt underhållande. Som en lättläst, innehållsrik manual för hur man exempelvis får barnen att sova redan vid fyra månaders ålder, att våga utforska matens okända land och att utveckla sitt tålamod fyller dock den här boken mer än väl sitt syfte. En halv till en sida ägnas åt varje specifikt råd. Det är alldeles lagom för att snabbt och enkelt få en klar bild av både hur man kan gå till väga och varför.

Några avsnitt som handlar om relationen mellan barnets föräldrar är jag inte lika imponerad över som dem som gäller barnet. ”Försök att mildra din feministiska teori med lite gammaldags fransk pragmatism. Fransyskor skulle vara förtjusta om deras partner gjorde mer, men har accepterat en uppdelning av hushållsarbete som inte är helt jämställd, men ändå fungerar, mer eller mindre. De har upptäckt att konflikterna blir färre när alla har sitt uppdrag på hemmaplan – även om de faktiska timmar som går åt inte är exakt lika många.” Även om det kanske fungerar så här i praktiken för många av oss i Sverige också, får avsnittet mig att studsa. Det är ett märkligt råd, att man som kvinna bör bita ihop och ta huvudansvaret för arbetet i hemmet för att bevara husfriden.

Precis som den tidigare boken Franska barn kastar inte mat, har den här boken en lång källförteckning. Författaren har gjort ett grundligt utredningsarbete och resultaten är både trovärdiga och tankeväckande. Jag har fått många aha-upplevelser under läsningen, och framför allt inser jag att vår familj hade kunnat ha en behagligare småbarnstid om vi följt flera av de råd som ges i boken.

 

 

5 thoughts on “Recension: Franska barn – de hemliga knepen, av Pamela Druckerman

  1. Fast jag undrar om inte Europa över lag har mer av det tänket, eller har jag fel. Jag tyckte att det verkar väldigt klokt och naturligt för mig och oss här hemma. Jag säger inte att allt vi gjort fungerat bra men i mångt och mycket så tycker jag det. Visst har de haft en period av kinkighet, men jag tror också det lika väl kunnat vara ett sätt att få prova att bestämma över sej själv, en del av frigörandeprocessen. Men vid matbordet anser vi att det inte ka vara för mycket maktkamp utan mer en härlig stund med familjen och när de var små så åt de allt och visst ibland ville de inte ha men det var väl inte hela världen. Någon gång fick de gå lite hungriga ett tag (max 2- 2,5 timmar) och sen hade vi inte det problemet mer. Det är ju inte så att de svälter ihjäl om de inte äter vid EN måltid. De lär sej att ibland kanske det inte är favoriträtten men ta lite ändå och ät mer vid nästa större måltid.

    Ibland sover vi dåligt, det är bara så, inget att göra. I värsta fall får vi vuxna ta en liten kort vila en gång under dagen efter med barnet om du är så trött. Du är ju ändå hemma för att ta hand om barnet och inte för att städa och tvätta, eller? Våra barn sov hela nätter från de var 2 resp 3-3,5 månad. Det var som att de inte ens orkade krångla. Sen hade vi ju tur som inte fick kolikbarn också.

    Med logik och eftertanke så klarar man sej långt.

    Liked by 1 person

    1. Tack för intressant och klokt inlägg, jag håller helt med dig. Med logik och eftertanke kommer man väldigt långt, precis som du skriver, men jag undrar om inte oron hos föräldrar är större i dag, över att inte vara bra föräldrar, istället för att bara följa logiken.

      Gilla

      1. Ja, det är ju så att vi idag vet mer än förr när vi var små, men ibland undrar jag om inte all info vi får skrämmer mer än gör nytta, jag tänker på all skrämselpropoganda. Det är så mycket vi inte ska göra/äta eller så ska vi äta DET och sen kommer de på att oj då det var visst inte bra att äta i stora mängder. Hysterin gör mej galen, använd hjärnan och överdriv inte åt något håll. Om det inte känns bra så gör det inte. Det känns lite som det är så att media talar om allt vi ska göra, lite av hjärntvätt.

        Liked by 1 person

      2. Jag har funderat på vad det beror på. Det kanske ligger i tidens anda att vi skall vara bra på allt, även som föräldrar, och då tappar vi tron på den egna logiken och måste läsa hur vi skall göra.

        Gilla

      3. Ja men lite så också kanske, det räcker inte med att vara ok man måste vara bäst i allt, skönt att jag lärt mej att det räcker bra med Okej!

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s