Recension: Calendar Girl. Förförd: januari, februari, mars

 

Om innehållet, från förlagets hemsida

Det är väldigt enkelt. Jag behövde pengar. Mycket pengar. En miljon dollar för att vara exakt. Tidsfristen var ett år. Jag hade tolv månader på mig att betala, annars skulle min pappa bli dödad. När man ställs inför ett ultimatum som det här, gör man vad man måste göra. Och det är precis vad jag gjorde. Mia Saunders har knappt hunnit flytta till Los Angeles innan hon får beskedet att hennes pappa har blivit grovt misshandlad för att han inte betalat en enorm spelskuld. Och inte nog med det, det är hennes ex-pojkvän Blaine som står bakom misshandeln och utpressningen. Mia ser en enda lösning, och det är att börja jobba på hennes mosters företag Exquisite Escorts. Uppdraget: att tillbringa en månad åt gången tillsammans med rik man och vara hans dejt i alla sorters sammanhang. En rik man som hon dessutom inte behöver ligga med om hon inte själv skulle vilja. Det skadar förstås inte att den första killen är en het Hollywood-regissör.
.

Så tyckte jag om boken

När jag såg omslaget och läste om handlingen blev jag nyfiken på hur man får ihop en sådan här historia så att den blir trovärdig. Hur kan man rättfärdiga att en ung kvinna väljer att bli eskortflicka/prostituerad och dessutom lyckas locka mängder med läsare på det temat? Jag måste helt enkelt läsa boken för att förstå hur det hängde ihop. Vilket det förstås inte gjorde, hur naiv kan man vara..? Handlingen är helt oviktig i den här boken, den tjänar enbart som en inramning och transportsträcka till sexscenerna. Samma sak gäller språket. Människorna är stereotypiskt vackra och sexiga och dessutom helt utan samvetsbetänkligheter. Det gäller både huvudpersonen Mia Saunders, hennes moster som hyr ut henne och de män Mia Saunders träffar en månad i taget under ett år i syfte att tjäna ihop till sin pappas spelskuld. Pappan ligger lämpligtvis i koma och kan därför inte stoppa sin dotter från att bli eskortflicka.

När jag recenserar böcker försöker jag bedöma dem utifrån den genre som de tillhör. Att exempelvis bedöma en kriminalroman på samma sätt som en barnbok vore inte rättvist. Men hur skall jag bedöma Calendar Girl..? Bokus klassificerar den som erotisk skönlitteratur. Min erfarenhet av sådana böcker är obefintlig, så jag måste helt enkelt utgå från vilken behållning jag hade av att läsa boken, och om jag vill läsa fler i samma serie. Svaret på de frågorna är: minimal respektive nej. Jag vill oftast läsa böcker som är välgenomtänkta och originella, som berör och som lever kvar i mina tankar lång tid efter att boken är utläst. Det här är som ni förstår inte en sådan bok, men det utger den sig inte heller för att vara. Att jag feltolkade syftet med boken är helt mitt eget fel. Jag ger boken ett lågt betyg, eftersom jag bedömer den utifrån vanliga bedömningskriterier för en roman. Något som möjligen visar på svagheten i min recension i det här fallet, är att Calendar Girl blivit en försäljningssuccé över hela världen. Är det en erotisk roman ni vill läsa kanske Calendar Girl kan passa, ni får helt enkelt bedöma själva.

Mitt betyg: 1/5
.

Antal sidor: 322
Utgivningsdatum: 2017-01-12
Serie: Calendar Girl (del 1)
Översättare: Hanna Svensson
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113075013
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris, CDON med flera

 

 

 

7 reaktioner till “Recension: Calendar Girl. Förförd: januari, februari, mars

  1. Har inget emot en och annan sexscen i böcker (även om jag är lika glad när de inte finns där), men har ingen lust alls att läsa böcker där det är huvudingrediensen. Handlingen och karaktärerna måste komma först för mig.

    Gilla

  2. Jag har inte så mycket erfarenhet av den här genre, vare sig när det gäller böcker eller film, men om jag har förstått det rätt så är handlingen av underordnad betydelse. Det hindrar ju inte att många gillar det. Dock är det inget för mig heller :)

    Gillad av 1 person

  3. När jag såg att du skrivit en recension som hette ”Calendar girl: förförd” tänkte jag ”Men herregud, vad har hon LÄÄÄST?!” inne i huvudet. Var tvungen att klicka för att se. Det här var inte alls vad jag förknippar dig med nämligen. Det lät lite som Mitt livs novell blandat med den där grå-serien som var så poppis ett tag. Efter att ha läst inledningen har jag fått nog, HUR kan man än idag beskriva den här sortens lyxprostitution som något eftertraktansvärt?! Äckligt. Och inte blir det bättre av att alla tydligen är snygga, sexiga och spåniga.

    Gillad av 1 person

    1. Jag förstår hur du tänkte… Om sanningen skall fram, så övervägde jag länge och väl om jag överhuvudtaget skulle recensera den. Men till slut kom jag fram till att jag måste fortsätta att vara ärlig när jag recenserar böcker, och någon enstaka gång blir det ett bottennapp, som nu. Lustigt att du nämner Mitt livs novell, den tidningen dök upp i mitt huvud också när jag skulle försöka jämföra med något jag läst i samma genre. Den grå serien har jag varken läst eller sett, och den lockar inte heller. Att jag hamnade med den här boken i mina händer var min nyfikenhet på hur man kan skriva en roman med den här handlingen, och komma undan med det. Till och med göra succé. Jag har fortfarande inte förstått hur det kan komma sig.

      Vill man läsa om hur prostitution fungerar i verkligheten kan man läsa ”Skuggans lag. En spanares kamp mot prostitutionen”. Den skildrar den verklighet prostituerade upplever, som är långt från ”Pretty Woman” och ”Calendar Girl”: https://justnujusthar.com/2016/10/07/recension-skuggans-lag-en-spanares-kamp-mot-prostitutionen-av-simon-haggstrom/

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.