I veckans helgfråga undrar Mia: Har du blivit sugen på att resa till ett ställe på grund av att du läst en bok som utspelar sig där?
Ja, det har jag verkligen. Här kommer några tips på böcker som lyckas förmedla just den där känslan, att man vill till platserna i böckerna och själv uppleva dem.
♥ Som barn läste jag Enid Blytons Äventyrsserie om Jack, Lucy-Ann, Philip, Dinah och Jacks kakadua Kiki, och älskade de böckerna. Jag lekte ofta att jag var på rymmen och var med om liknande äventyr som barnen i Enid Blytons böcker. Dock utan den klassiska och otroligt mysiga picknickkorgen som de ofta hade med sig.
Jag skulle gärna uppleva de här platserna även nu i vuxen ålder, särskilt ön med Lunnefåglar.
♥ Ni har väl inte missat 80-talsklassikern, Törnfåglarna? Jag både läste boken och såg teveserien som fjortonåring, och grät över den omöjliga kärleken mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart (spelad av Richard Chamberlain i teveserien) och Meghan ”Meggie” Cleary (spelad av Rachel Ward). De älskar varandra, men Ralph väljer en karriär i den katolska kyrkan, vilket gör deras relation förbjuden. Han kan ändå inte motstå henne, vilket leder till mycket lycka men också mycket olycka.
Jag skulle gärna resa till Australien, hyra en häst och rida på dammiga vägar, över berg och oändliga slättland, se kängurur längs vägen och galoppera på stränder, precis som i Törnfåglarna. Helst utan att råka ut för farliga vildsvin, som i boken…
♥ Sigrid Undsets roman Kristin Lavransdotter är en av de allra bästa böcker jag läst. Tänk vilken författare hon var, Sigrid Undset. Som ett exempel kan jag berätta om när vi åkte på MC-semester i Norge och jag plötsligt kände otroligt starkt att landskapet kändes precis som Gudbrandsdalen ur boken om Kristin Lavransdotter. Jag lutade mig fram och sade det till Patrik, alldeles hänförd. Efter ett par hundra meter kommer det en skylt. ”Gudbrandsdalen”. Då har man lyckats som författare. Jag vill alltid tillbaka till Norge, det vackraste land jag upplevt.
♥ Balladen om Marie: en biografi över Marie Krøyer. Bokförlaget Forum gav ut den år 1999, men jag tror att den finns i nyutgåva också med omslag från en filmatisering som gjorts. Jag brukar inte vara så förtjust i biografier, men den här är väldigt bra. Gripande, förstås, eftersom Marie Krøyers liv var fyllt av både kärlek, svek och tragik. Marie var gift med den kände skagenmålaren P.S. Krøyer. I takt med att de inreder det ena hemmet vackrare än det andra dör deras kärlek, samtidigt som han sjunker djupare ned i sinnessjukdom. När Marie är på semester träffar hon Hugo Alfvén. De blir vilt förälskade. Men deras passionerade kärlekshistoria utmynnar i svek och olycka, för Marie.
Den här biografin fick mig att resa till Skagen för att själv få uppleva platsen där Marie bodde. Det är verkligen så vackert och gemytligt som boken förmedlar.
♥ Den lilla bokhandeln i Paris läste jag under vår Frankrikeresa för ett par år sedan och tyckte väldigt mycket om den. Här handlar det om en väldigt varmhjärtad, inkännande och sorgsen bokhandlare som rekommenderar böcker istället för medicin till människor med brustna hjärtan. Sitt eget brustna hjärta verkar har till att börja med inte kunna kurera. Men så beger han sig söderut tillsammans med en, och sedan flera, vänner nedför Frankrikes floder och lyckas under resan hela sig själv. En väldigt fin berättelse.
På vår resa passerade vi många av de platser som bokhandlaren och hans följe också passerade, och stämningen som boken förmedlade var precis den vi upplevde när vi reste runt i södra Frankrike. Jag vill tillbaka.
♥ Som om du inte fanns utspelar sig vid ett par tillfällen i Italien. Tess och Gus möts som hastigast första gången i Florens. Gus är där med sina föräldrar för att försöka komma över broderns död. Tess ber honom ta en bild av henne och väninnan på Ponte Vechio innan de skall återvända hem. Utan att de vet om det korsas Tess’ och Gus’ vägar flera gånger under åren som följer. Deras liv utvecklas helt olika, men på varsitt håll går de båda två igenom personliga prövningar, glädje och sorg, och upptäcker att livet inte blev som de trodde att det skulle bli när de var arton år. Det blir bättre och det blir sämre. När de åter möts i slutet av berättelsen har det gått sexton år och båda står mitt i livet.
När jag läste Som om du inte fanns längtade jag tillbaka till Toscana och Florens. Jag vill tillbaka nu när jag tänker på det, bo på en kulle i Toscana där man kan se ut över fälten som omges av cypresser och pinjeträd och äta pappardelle al ragù di cinghiale (pasta med vildsvinsragu) som är en norditaliensk specialitet.
Mias bonusfråga: Vad ser ni fram emot? Ja, det som alla andra också ser fram emot, att den här pandemin skall vara över. Den önskan överskuggar allt annat. Men jag ser också fram emot sol och värme, att plantera vårblommor i krukor, nästa ridlektion, att läsa boktrave efter boktrave med lockande böcker, att inreda balkongen och tillbringa mycket tid där, latsdrag och höftlyft i smithmaskinen på gymmet, att bada i havet, att vara klar med min bok och fortsätta med ett nytt projekt, att gå på promenader i skogen med Shelly och vår granne som också har en Sheltie, att äta lunch utomhus, doften av liljekonvaljer och utslagna syrener och just nu en kopp linizio lungo och rostat surdegsbröd med avokado och havssalt.
Titta in hos Mias bokhörna för många fler tips på hur du kan resa i böckernas värld! Även om vi inte kan resa till andra platser just nu, kan man ju resa i tanken, och man kan förbereda sig för kommande resor. Att planera resor är kanske inte halva nöjet med att resa, men i alla fall en stor del av det tycker jag.
Ha en fin fredag!
♥
Just nu - Just här 
Enid Blyton får ens vingar att lyfta
GillaGilla
Australien och Nya Zeeland är drömresemål för mig, har alltid varit intresserad av de länderna.
GillaGillad av 1 person
Ja, jag också, men jag vill ut i naturen, så det är litet kluvet om jag verkligen vill dit, med tanke på att det finns så många farliga djur i Australien. Bättre då med Nya Zeeland.
GillaGilla
Vilka fina bilder, klart jag läst Törnfåglar och även sett serien, kanske man skulle kolla på igen. Australien låter underbart, de hade enorma skogsbränder där förra året, då tyckte jag så synd om alla djuren.
GillaGillad av 1 person
Jag tror faktiskt att teveserien håller att se igen, även om den väl måste vara trettio år gammal. Jag blir också sugen på att se den.
GillaGilla
Åh, jag älskade den där Fem-boken med lunnefåglarna – ja, allihop förresten. Kristin Lavransdotter läser jag just nu, men det går lite trögt, trots att jag tycker att den är bra. Underbara bilder!
GillaGillad av 1 person
Det kanske krävs att man kommer in en bit i boken innan man fastnar. Det var länge sedan jag läste den, men jag minns fortfarande hur hemskt det var, det som hände Kristins lillasyster i början av boken. Och när jag läste den då var jag ganska irriterad på Kristin som inte förstod sitt eget bästa, men nu i vuxen ålder skulle jag nog tänka annorlunda. Visst är Enid Blytons böcker fantastiska barndomsminnen!
GillaGilla
Tänk, Norge har jag aldrig varit till heller, verkar ha missat mycket av det som finns just västerut, nu när jag tänker efter. Bara varit till norra Italien, inte Toscana, trots att då både jag och övriga ressällskapet nog hade velat komma till just Florens, men Dolomiterna, Verona och Venedig blev det resor till i varje fall, förutom utgångspunkten Garda. Känns så sorgligt hur det landet, och mest då norra Italien, drabbats av virusutbrottet.
GillaGillad av 1 person
Jag har tvärtom inte varit i de nordligaste delarna av Italien, som Verona. Däremot hette min första Sheltie Westpark Black Verona :) Väldigt hemskt det som händer i Italien…
GillaGilla
Men vad kul, jag valde också en Fem-bok idag!
GillaGillad av 1 person
Enid Blytons böcker var verkligen fantastiska läsupplevelser när man var barn!
GillaGilla
Törnfåglarna minns jag väl, både läst och sett och Blyton är nostalgi. Italien är fint men har inte varit i Toscana, nu dröjer det nog innan det blir att resa irl men böckernas världar är inte så dumma och länderna/platserna kommer nog att finns kvar.
GillaGillad av 1 person
Ja, dels dröjer det nog innan man släpper på restriktionerna och öppnar upp länderna igen, dels kommer i alla fall jag att avvakta litet för säkerhets skull innan jag reser igen. Men Italien är väldigt fint, jag vill gärna tillbaka dit. Så länge får vi läsa och drömma om framtida resor.
GillaGillad av 1 person
Nu blev jag aningen förvirrat. För jag slukade också Enid Blytons serie, fast i den serien som jag läste hette huvudkaraktärerna Julian, Dick, Anne och George samt hunden Tim förstås. Alltså måste det finnas två serier…
Törnfåglarna har jag bara sett som tv-serie. Vem smälte inte när man såg den så otroligt snygga Richard Chamberlain, dregel, dregel. Å visst var det en och annan tår som rann nedför kinderna;-)
Den lilla bokhandeln i Paris har jag faktiskt läst. Fick den av min bästis Yvonne som nästan tvingade mig att byta genre där. det har jag inte ångrat.
GillaGillad av 1 person
Det stämmer, det är två serier. Den här serien kallades Äventyrsserien. Jag gillade FEM-böckerna, men jag tyckte mycket mer om de här böckerna.
Håller med om Richard Chamberlain..! Så frustrerande det var när Meggie gifte sig med den där tölpaktige fårklipparen som behandlade henne så illa, och fader Ralph inte kunde lägga sin karriärlystnad på hyllan och välja ett liv med Meggie istället. Väldigt mycket sorg i den teveserien.
Kul att du gav dig in i feelgoodgenren! Den lilla bokhandeln i Paris har ju ett väldigt djup, och är inte sådär sockersött romantisk utan mer tänkvärd.
GillaGilla
Vilka underbara resor du tänker på! Kate Eberlen har jag inte hört talas om, men det låter som en feelgood för mig.
Enid Blyton – jag får några minnesbilder när du nämner lunnefåglar, men minns inte mycket mer än att jag älskade böckerna. Troligtvis lika delar för att de var bra som för att de var min storasysters och hon utan knot lät mig låna dem <3
Och fader Ralph… Törnfåglarna var en av de böcker jag tog rätt på efter min farmor.
GillaGillad av 1 person
Ja, den boken kan man nog kalla en feelgood, men det är väldigt mycket svärta också. Kate Eberlen kommer med en ny roman nu i maj, den måste jag verkligen läsa!
GillaGilla
Femböckerna och Tornfåglarna, vilka läsminnen.
GillaGillad av 1 person
Visst är det!
GillaGilla
Italien har jag varit i men aldrig i Toscana, inte än i alla fall. Men Italien lär finnas kvar och Toscana likaså. Vi har ju bilat ner till Österrike och Italien tidigare för vandring + sol&bad och kanske kan det bli en tur till Toscana nästa gång det beger sig. I sommar blir det dock vandring i svenska fjällen och det är minst lika bra det, om än inte lika varmt.
GillaGillad av 1 person
Vandring i fjällen måste vara en upplevelse! Jag har aldrig gjort någon vandring, inte i något land. Jag skulle gärna rida i fjällen, och ha kameran med mig för att fota vyer och djurliv. Vi håller tummarna för att den här pandemikrisen snart är över, även om det kanske inte verkar så just nu.
GillaGilla
Det är lite som skidåkning. Man är ute tillsammans hela dagarna och alla är jättetrötta på kvällarna – bästa semesterformen, i alla fall för oss :). Rida i fjällen skulle jag också vilja göra vid tillfälle, har testat på att rida islandshäst där uppe en gång och vill gärna göra om det och då mer uppe på fjället än vi gjorde sist.
GillaGilla
Å vilka bra böcker du påminde mig om! Bara Enid Blytons… oj oj oj…
Ja nog längtar en till att eländet ska ta slut, bara. Resa vet jag inte om jag vågar på länge, länge… Tyvärr… Jag har drömt om Italien, jag har inte sett Paris och så vill jag tillbaka till London och Brighton… Suck…
GillaGillad av 1 person
Det kommer nog att ta ett tag innan resandet kommer igång, även sedan länderna öppnat upp. Man vill ju inte vara orolig för att röra saker på hotellrum och på restauranger, och man vill inte befinna sig i stora folksamlingar, som det ofta blir om man vill se någon sevärdhet. Det skall kännas enkelt och roligt att resa, är man det minsta orolig förtar det hela upplevelsen. Vi får hoppas att det kommer att gå att resa snart igen. Jag gissar dock på att det kommer att bli mycket dyrare än tidigare. Tråkigt på ett sätt, men bra för miljön.
GillaGilla
År 2017 reste jag till London. Då hade jag inte varit utomlands på 21 år. Sen insåg jag hur kul och utvecklande det var att resa. I år var tanken att vi skulle resa igen. Nåja, jag är tacksam för varje dag jag är frisk. Hälsan är viktigast. Men att drömma och längta är också viktigt… 😇
GillaGillad av 1 person
Hälsan är absolut viktigast, allt annat är underordnat.
GillaGillad av 1 person
Men man längtar och drömmer…
GillaGilla