Recension: Syskonfejden, av Moa Herngren

Syskonfejden är den tredje delen i Moa Herngrens serie på temat relationer som skaver. De tidigare delarna är Svärmodern och Skilsmässan. Serien kallas Perspektivsviten.

Ni förstår ju själva, att med sådana ämnen finns det mycket att lyfta upp till ytan och vända och vrida på. Och det gör Moa Herngren. Hon skildrar väldigt insiktsfullt, och samtidigt varsamt, vår samtids livsnära konflikter och relationsmönster på ett sätt som jag tror väcker stor igenkänning hos de flesta av oss.

Berättelsen tar sin utgångspunkt i en händelse som skakar om familjens redan ansträngda dynamik. Genom växelvisa perspektiv från de tre syskonen får läsaren inblick i hur man kan uppleva samma situation på helt olika sätt, dels utifrån personlighet, dels utifrån vilken information var och en har om bakomliggande händelser. Jag känner sympati med samtliga syskon, och även med deras föräldrar, barn och respektive. Livet är inte enkelt och de flesta gör så gott de kan.

Det finns flera gemensamma nämnare i Moa Herngrens romansvit, dels att hon skildrar samma tidsperiod/händelseförlopp ur flera personers olika perspektiv, dels, vilket är det som gör starkast intryck på mig, att hon skildrar hur tystnad och hemligheter ofta är de verkliga skälen till de problem som uppstår. Föräldrarna delar information med ett eller ett par av barnen och försöker skydda det tredje, något som förstås slår tillbaka senare i livet.

Hemligheter och svårigheter att ta upp jobbiga ämnen inom familjer leder väl aldrig till något gott, ändå lägger vi locket på, och hoppas att det skall ordna sig. Av erfarenhet borde vi veta bättre. Ni vet talesättet; det som göms i snö, kommer fram i tö. Hemligheter, och försök att skydda ett eller flera barn från obehagliga eller skamfyllda sanningar, skapar senare i livet osäkerhet kring vad som faktiskt var sant och äkta inom en familj. Upplevda orättvisor var kanske inte avsedda som orättvisor i stunden, men känslor späds på under åren som går, för att till slut eskalera och brisera. Ibland finns ingen återvändo, för mycket av det förtroende och den gemenskap man trodde att man hade har gått förlorat.

Den andra gemensamma nämnaren är det perspektivskifte som sker i alla tre romanerna. Berättelserna skildras först ur den persons perspektiv som känns självklart att sympatisera med. Och visst känner jag igen mig i dottern som stod pappan nära och som alltid presterat, både i arbetet och privat, och som också varit den så kallade tysta motorn, som förväntats hålla ihop familjen, styra upp högtider, se till att familjen håller på traditioner för sammahållningens skull. Eller är det i själva verket en förväntansbild hon skapat i sig själv, för att få bekräftelse där den annars saknats? Förväntas det verkligen att hon, samtidigt som företaget går dåligt och hon måste arbeta mer för mindre inkomst, skall vara uppe halva natten för att baka en personligt designad tårta till mammans födelsedag? När de andra syskonens perspektiv tar plats, blir bilden delvis en annan. Och jag känner igen mig i dem också.

Det här är en bladvändare som får mig att känna både empati, ibland med den ena, ibland med den andra, frustration och även förvåning, över en oväntad vändning längre fram i berättelsen, som visar sig vara av stor betydelse för hur allt blev som det blev. Carl Jonas Love Almquist formulerade redan på 1800-talet en reflektion över livet som jag tycker stämmer väl, både i berättelsen och i livet i stort: ”Varför är den goda dum, varför är den kloka ond, varför är allt en trasa?” Ingenting är enbart svart eller vitt.

Antal sidor: 445
Utgivningsdatum: 2024-05-08
Serie: Perspektivsviten, # 3
Form: Emma Graves
Förlag: Norstedts
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

♥

Valborgsglimtar: vita mössor, dramatiska moln och en ostbricka till YOU

Tre år på ekonomprogrammet tar snart slut. På valborgsmässoafton var det mösspåtagning, och nu är det högt tempo in i mål för att hinna allt innan det är dags att ta studenten. Jag får intrycket att kraven är större på den här generationen än på min. Intagningspoängen är högre till vidareutbildningar och fler gör högskoleprovet, vilket innebär att konkurrensen om platserna är större.

Bild på utsikten över grannens allé, och på vad som växer i trädgården just nu. Gullvivorna blommar för fullt, kungsängsliljorna har slagit ut och rabarberna är på väg upp. Nu fattas bara liljekonvaljer, så har jag prickat av alla de blommor som gör att man verkligen vet att det är vår.

I gränslandet mellan natt och dag hämtade jag Bella i Uppsala efter valborgsfirande med vänner. Så här vackert var det när vi åkte hemåt. Magiskt.

Precis när vi kom hem gick solen upp bakom syrenhäcken.

Nu har vi sett hela sista säsongen av YOU. Penn Badgley spelar huvudrollen, Joe Goldberg, ruggigt bra. Han har bara blivit bättre för varje säsong, och i den här har han briljerat.

Det går inte att förstå hur de alldeles nyss var fem och sex år, och nu är nitton och tjugo ♥ ♥

Nominerade till Årets Bok 2025 – det här är mina gissningar!

Årets nomineringar avslöjas under livesändning från kl 8.30 den 6 maj på Instagram, och därefter kan den som vill rösta på sina favoriter hos Bonniers Bokklubb.

Kriterier för nominering

  1. Hög språklig kvalitet
  2. En stor läsupplevelse som berör och tilltalar en bred läsekrets
  3. Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
  4. Svensk och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)
  5. Utgiven på svenska under 1 maj 2024 – 30 april 2025

Jag har utgått från mina egna upplevelser av de böcker jag läst, men också läst recensioner och kikat litet på vilka slags böcker jurymedlemmarna gärna läser

  1. När jorden brister – Clare Leslie Hall
    En gripande och passionerad kärlekshistoria i samma anda som Där kräftorna sjunger
  2. Den som vaktar flocken – Johan Rundberg
    Augustpristagaren Johan Rundbergs spänningsdebut är en utsökt roman om en familj i kris och hemligheter från det förgångna
  3. Kvinnorna – Kristin Hannah
    En djupt känslosam berättelse om kvinnor i krig och deras mod att hjälpa andra, ofta utan erkännande
  4. Död mans kvinna – Katarina Wennstam
    En ögonöppnande skildring av livet i Stockholm vid sekelskiftet, där kvinnors kamp för självständighet står i fokus
  5. Pizzeria Roma – Elin Persson
    En finstämd roman om en sjukskriven svetsare och hans kompisgäng i en liten svensk bruksort
  6. Mellan himmel och här – Cassandra Brunstedt
    En roman om tunga livsval, stor sorg och glimrande glädje i varm ton med extra allt
  7. Hjortronmyren – Ulrika Lagerlöf
    Den första delen i serien Timmerfolk, där kvinnorna står i centrum i berättelsen om den storslagna svenska skogen och dess konflikter
  8. En vild mörk kust – Charlotte McConaghy
    En spännande och gripande roman som tar oss till den subantarktiska ön Shearwater, där naturen är hänsynslös och hemligheterna många
  9. Skam – Ann-Helén Laestadius
    Den efterlängtade tredje romanen i Ann-Helén Laestadius Sápmitrilogi, en gripande skildring av tro, identitet och arv
  10. Till träden – Ella Maria Nutti
    En melankolisk skildring av att försöka förstå varför det blivit som det blivit och varför det inte blev
  11. Allt det blå på himlen – Mélissa Da Costa
    En gripande berättelse om en ung man med en dödlig diagnos som ger sig ut på en resa för att uppleva livet innan det är för sent
  12. Allt som betyder något – Sonja Rundgren
    En debutroman som påminner oss om att det aldrig är för sent att börja om, och att även i de mörkaste stunder kan ett nytt hopp växa

Det här är mina gissningar, vilka böcker tror/hoppas ni på?

♥