Intervju med Smilla Luuk, nominerad till Lilla Augustpriset

– Jag vill att läsaren ska åka med i huvudpersonens känslomässiga bergochdalbana med kullar och branter i form av hopp, desperation, frustration, maktlöshet, förtvivlan och ovisshet.

Smilla Luuk, som skrivit bidraget Åttahundratusen trehundrafemtiosex tick och ett knippe röda tulpaner, berättar hur en känsla hon själv upplevt, och skrivit ned som en mobilanteckning, gav inspiration till den här novellen.

Foto: privat
Foto: privat

 

Juryns motivering: En klarröd halsduk och ett dito hjärta. Ett knippe klarröda tulpaner och ett liv som står på hold medan kärleken vägs på distans. Innehållet i novellen Åttahundratusen trehundrafemtiosex klick och ett knippe röda tulpaner är tusen år gammalt, men kärleken är ny. Medan vi njuter av fina metaforer och snygga formuleringar väntar vår huvudperson på beskedet som ska hela eller trasa sönder tillvaron.

 

Grattis till den fina nomineringen till Lilla Augustpriset! Hur fick du inspiration till just den här texten?
Min novell handlar om att desperat vänta på ett besked som för tillfället känns så livsavgörande att man helt skärmar av omvärlden och bara kan tänka på hur domen kommer falla. Jag har själv känt en liknande känsla när jag väntade på ett annat besked, och för att under den tiden få lite distans skrev jag en mobilanteckning om hur jag kände. När jag sedan skulle skriva den här novellen gick jag tillbaka till denna anteckning och byggde min text utifrån känslan av desperation och maktlöshet.

Om du kunde önska, vad skulle du vilja att vi känner efter att ha läst din text?
Jag vill att läsaren under läsningen ska åka med i huvudpersonens känslomässiga bergochdalbana med kullar och branter i form av hopp, desperation, frustration, maktlöshet, förtvivlan och ovisshet.

Varifrån kommer ditt intresse för eget skrivande?
När jag var liten var jag en riktig bokmal. Litterär konsumtion och känslan av att själv vilja uttrycka hur jag tänker och känner är nog det som lagt grogrunden för mitt skriv-intresse.

Hur inspirerades du till att skicka in din text till tävlingen om Lilla Augustpriset?
Min gymnasielärare i kursen Skrivande tipsade mig om tävlingen. Jag hade precis skrivit klart den här novellen och tänkte ”varför inte?”.

Har du några litterära förebilder, som allmänna inspiratörer eller mer konkret vad gäller till exempel berättartekniker, miljöbeskrivningar eller något annat?
Jag inspireras mycket av kortare, slagkraftiga texter så som blogginlägg eller krönikor. Både Sandra Beijer och Flora Wiström (bloggare och författare) tycker jag skriver fint. Annars inspireras jag ofta av starka känslor och skriver utifrån dem.

Har du något råd till andra som drömmer om att bli nominerade till Lilla Augustpriset?
Skriv massa olika saker – korta, långa, genomtänkta, ogenomtänkta, strukturerade och kaosartade – och låt de ligga. Bygg sedan utifrån dessa texter när du väl skriver din novell. När ord och meningar fått ligga och mogna blir de ofta bättre.

Kommer vi att få möjlighet att läsa något mer av dig framöver, och i så fall vad?
Ja! Jag håller just nu på att skriva på en kokbok som kommer ut nästa år, så att facklitterärt kommer ni garanterat att få läsa. Och att någon gång i framtiden få publicera något skönlitterärt vore helt fantastiskt – det är en dröm jag haft väldigt länge.


Till sist vill jag tacka för en vacker läsupplevelse och
för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

 

Här kan du läsa de sex texterna och rösta på ditt favoritbidrag fram till och med den 21 november!

 

Intervju med Sanna Fagerström, nominerad till Lilla Augustpriset

– Skriv så mycket det bara går, även när du inte har lust!

Det tipsar Sanna Fagerström om, Sanna som har skrivit bidraget Nedräkning. Det är ett tips som hon själv följer. Skriver man tillräckligt mycket är chansen större att åtminstone en del blir riktigt bra.

Foto: privat
Foto: privat

Juryns motivering: I novellen Nedräkning kliver vi in i ett märkligt universum där det råder ständigt mörker. Ungdomarna Kim och Sebastian räknar timmar, minuter och sekunder tills … ja, vad som ska hända med dem vet de inte, men att det är något hemskt framgår med all önskvärd tydlighet. Brott är begångna och straff ska utmätas, när tiden väl tickat klart. Berättelsens täta språk och drivna framåtrörelse föser läsaren obevekligt mot undergången.  

 

Grattis till den fina nomineringen till Lilla Augustpriset! Hur fick du inspiration till just den här texten?
Jag blev inne i att läsa texter på internet som alla handlade runt att man har en klocka fastnålad på handleden sedan födseln, som räknar ner tills den dag man möter sin själsfrände. Sedan när jag bestämde mig för att skriva den här texten, som från början var en novell jag skickade in till en skoltävling, satte jag mig ner och tänkte på det här med att ha en fastsatt tid, och hur det skulle vara om något mindre behagligt hände när klockan slog noll. Resten av historien växte fram allt eftersom, det är så de brukar göra för mig. Jag börjar sällan skriva något för att jag har en idé från början, utan det är snarare så att jag sätter mig ner och tvingar mig själv att skriva ner ord tills det möjligtvis utvecklas till något som kan fungera.

Om du kunde önska, vad skulle du vilja att vi känner efter att ha läst din text?
Jag vet inte om jag önskar någon speciell känsla, förutom att jag vill att du som läsare har skapat egna tankar och idéer angående texten. Min historia är rätt så öppen, med mycket rum för tolkning, och jag tycker det är jätteroligt att se hur stor skillnad det kan vara på olika personers syn på vad som faktiskt händer under historiens gång och vad som skulle kunna hända efteråt.


Varifrån kommer ditt intresse för eget skrivande?

Det är bara något jag alltid har gjort, egentligen. I flera år har skrivandet varit ett sätt för mig att få fram orden, då jag aldrig riktigt vet vad jag ska säga när jag pratar högt. Jag har även alltid varit smått fascinerad över hur stor kraft det kan ligga bakom ord och bakom en text, och jag gillar väl på något sätt att se hur mycket det kan påverka människor.


Hur inspirerades du till att skicka in din text till tävlingen om Lilla Augustpriset?

Min text var ju då som sagt menad till en skrivtävling i skolan, och i somras kom min pappa och sa till mig att jag även borde skicka in den till Lilla Augustpriset, bara för att det var en rolig grej. Så jag tänkte att varför inte?


Har du några litterära förebilder, som allmänna inspiratörer eller mer konkret vad gäller till exempel berättartekniker, miljöbeskrivningar eller något annat?

Jag vet inte om jag har några specifika förebilder, utan jag inspireras och ser upp till många olika litterära personer. Jag läser väldigt mycket, från många genrer och författare, och nästan alla har något som jag senare tar med mig till mitt eget skrivande. Det kan vara allt ifrån vackra miljöbeskrivningar, till snabbflytande dialog, till rolig humor.


Har du något råd till andra som drömmer om att bli nominerade till Lilla Augustpriset?

Något som säkert alla säger, men skriv så mycket det bara går, även när du inte har lust! 90 procent av det jag skriver är egentligen hur dåligt som helst, men jag skriver tillräckligt mycket för att de tio procenten som faktiskt blir någorlunda bra, ändå är rätt så många ord.


Kommer vi att få möjlighet att läsa något mer av dig framöver, och i så fall vad?
Det hoppas jag. En dröm för mig är att bli en riktig författare någon dag, vi får se hur bra det går.

 

Till sist vill jag tacka för en spännande läsupplevelse och för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

 

Här kan du läsa de sex texterna och rösta på ditt favoritbidrag fram till och med den 21 november!

Intervju med Henning Bollmark, nominerad till Lilla Augustpriset

– Det skadar sällan att pröva.

Den levnadsprincipen har tidigare lett till en vinst av nio kilo Nöt-Creme, och nu även en nominering till Lilla Augustpriset. Så, om ni är mellan 16 och 20 år, tveka inte att skicka in era bidrag till nästa års Lilla Augustpris! Det rådet ger Henning Bollmark, som skrivit bidraget Perspektiv – en rymdsaga om Medelhavet.

Foto: privat
Foto: privat

Juryns motivering: Redan i det första stycket ger det högtidliga språket i Perspektiv – en rymdsaga om Medelhavet läsaren en ledtråd om att någonting storslaget ska hända. Och det gör det. En far och två barn på två olika skepp mot framtiden i Mittens Rike. När förutsättningarna plötsligt ändras måste fadern ta ett svårt beslut.

 

 

Grattis till den fina nomineringen till Lilla Augustpriset! Hur fick du inspiration till just den här texten?
Min text skrevs för förhållandevis ganska länge sedan, våren 2015. Vi den tiden var det ju mycket i media om båtflyktingarna på Medelhavet, på ett sätt som egentligen belyste den enorma humanitära katastrof som flyktingkrisen är på ett mycket bättre sätt än dagens fokus på Sveriges interna hantering (och icke-hantering) av de få vars asylrätt vi ännu respekterar. Hursomhelst, den våren gick jag andra terminen av tvåan på gymnasiet och läste en alldeles underbar kurs i skrivande, där kan vi snacka författarplantskola, all cred till dess fantastiska lärare och deltagare. Ett av kursens moment innehöll att skriva en saga, varför jag också gjorde så, en rymdsaga, och med sagogenrens typiskt episka innehåll föll det sig naturligt att skriva om en av de största sakerna som pågår i världen just nu ur det perspektiv som nästan alltid motsvarar sanningen bäst: förstahandskällans. Titeln fick vara en konsekvent följd av dessa textens beståndsdelar; ”Perspektiv – en rymdsaga om Medelhavet”.


Om du kunde önska, vad skulle du vilja att vi känner efter att ha läst din text?
Det direkta svaret på frågan om vad jag vill att läsaren ska känna är ju förstås en sympati och solidaritet med människor på flykt. Jag vill upphöja de rent mänskliga känslogrunderna, familjeband och empati, jag vill att folk ska känna att det är något fruktansvärt och fundamentalt oförlåtligt att systematiskt förneka våra medmänniskor en tillflyktsort från den nöd som annars tar livet av dem. Slå ett slag för humanistisk moral liksom. Det är dock bara hälften av det nödvändiga resonemanget, för vissa kommer att försöka använda ungefär samma moraliska grund för att argumentera för andra alternativ än flyktingmottagande. De kommer mena att flyktingmottagande snarare ökar på mänskligt lidande än minskar det, och hanteras mottagandet fel så finns risken att de faktiskt får rätt. Här erbjuder min text tyvärr inte mycket till motargument, så det får jag göra själv; vårt samhälle har utvecklas något enormt de senaste 25 åren, inte minst genom datorernas storskaliga införande. Produktiviteten har objektivt sett skjutit i höjden. Om vi använde våra nyvunna resurser på ett rationellt sätt så skulle vi ha råd att erbjuda en framtid för såväl de utländska som de inhemska människorna som idag kastats på historiens skräphög. Det skulle jag vilja att folk tänkte på.


Varifrån kommer ditt intresse för eget skrivande?

Skrivandet är för mig ren politik, något som jag håller på med på flera andra sätt också. Att det blivit bland annat just skrivande som mitt engagemang formulerats i är skulle jag tro inte konstigare än att jag vuxit upp i ett medelklass+hem med böcker, datorer och utbildningstradition. Det personliga är statistiskt, liksom.


Hur inspirerades du till att skicka in din text till tävlingen om Lilla Augustpriset?
Jag minns ärligt inte varifrån idén först kom, jag kanske såg någon affisch i skolan. Därifrån var hursomhelst det enda som krävdes inställningen att om det inte kostar mig något så skadar det aldrig att pröva; blire något så blire något och blire inte något så kan man använda den tiden till något annat trevligt. Det är samma princip som vann mig nio kilo Nöt-Creme i en tävling för något år sedan, och precis som det lasset inte kommer ta slut förrän Fimbulvintern fryser bort det i tidens ände så kommer heller inte denna min övertygelse svikta.

 

Har du några litterära förebilder, som allmänna inspiratörer eller mer konkret vad gäller till exempel berättartekniker, miljöbeskrivningar eller något annat?
Jag tillhör en Tolkienfamilj, och det arvet har tyngt mig som marxist i många år. Min stora frälsare inom fantasy blev alltså George R.R. Martin via A Song of Ice and Fire-serien, vars underskönt materialistiska komposition har varit som en sorts läkande motpol till Tolkiens gripande men fruktansvärt frustrerande idealism. Annars har jag svårt att pin-pointa en särskild förebild, det beror så mycket på humör, och om jag upphöjer någon särskild författare just nu vet jag att jag kommer vrida mig i pinsamhetsångest om några år för det, så det får vara bra så.


Har du något råd till andra som drömmer om att bli nominerade till Lilla Augustpriset?

Skicka in era texter, för guds skull!! Skriv dem, och sen skickar ni in dem. Jag kan garantera er, 100%, ni kommer aldrig bli nominerade annars. Om ni önskar ett mer konstruktivt råd än så så kan jag meddela att skrivteknik är en övningssak precis som allt annat (om man inte är någon sorts underbarn förstås, men det ska man inte räkna med, det är sällan praktiskt). Det krävs dock mer än teknik, man kan inte bara formulera ett stort intet, en miljon nollor är fortfarande lika med noll, som Kapten Röd förklarat. Ni måste ha något att säga också, och vad det nu kommer att bli kan jag inte riktigt hitta på åt er, för då skulle det inte vara ni som hade det att säga riktigt. En sak kan jag dock säga, och det är att du alltid kommer vara bättre än alla andra i världen på att vara dig själv. Utnyttja det.


Kommer vi att få möjlighet att läsa något mer av dig framöver, och i så fall vad?

Det är förstås hemskt roligt att skriva och bli läst, men det är mycket annat som också är hemskt och roligt här i världen. Vi får se om det dyker upp några slicka förlagshajar som vet hur man drar en säljpitch på den där galan vi ska till. Annars får ni stalka mig i sociala medier, jag skriver indignerade små texter där om allt som är idiotiskt i vår värld emellanåt, och det är ett ämne som inte lär uttömmas på många år.


Till sist vill jag tacka för en stark läsupplevelse och
för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

 

Här kan du läsa de sex texterna och rösta på ditt favoritbidrag fram till och med den 21 november!