Årets Augustpristagare 2016

augustmedlaj_vinnare_2016

Pristagarna är nu utsedda!

  • Nina Burtons bok Gutenberggalaxens nova är Årets svenska fackbok
  • Lina Wolffs roman De polyglotta älskarna är Årets skönlitterära bok
  • Ann-Helén Laestadius’ bok Tio över ett är Årets svenska barn- och ungdomsbok
  • Lilla Augustpriset fick Sigrid Nikka för sin novell Då rallarrosen blommar

Nu skall jag läsa Tio över ett, som legat här och väntat länge på att bli läst. Om LKAB, gruvan och hela Kiruna som måste flyttas. Om rädslan för att staden skall rasa när marken skakar på natten av sprängningarna.

Det har varit en enormt rolig, intressant och lärorik tid som Augustambassadör. Jag är glad att jag fått möjlighet att läsa så fantastisk litteratur, som jag kanske hade missat annars. Här finns mina recensioner + intervjuer samlade, kanske kan de ge ett och annat julklappstips!

Intervju med Gabriel Zetterström, nominerad till Lilla Augustpriset

Gabriel Zetterström, som har skrivit bidraget Jag är 20 år och har OCD, tycker att det är viktigt att det tabubelagda ämnet psykisk ohälsa tas upp.

– En titel jag funderade på till min text är ”Det snurrar i min skalle”, det tror jag är något många kan känna igen sig i – när hjärnan går på högvarv kring saker som är intressanta, jobbiga, känslosamma. Jag ville se hur det blev när man följde tankegångarna tydligt i en flödesskriven text.

 

Foto: privat
Foto: privat

Juryns motivering: Jag är 20 år och har OCD är en våldsamt underhållande hälsning från en hjärna där tankeverksamheten går på högvarv. Författaren tar oss från det amerikanska presidentvalet till Systembolaget till fotbolls-VM i Brasilien, via olycklig kärlek, Tinder och Margareta Winbergs bortkomna namne. Är tankeströmmen bara ett sätt att stänga ute andra, jobbigare tankar? Kanske, kanske inte. Hur som helst har vi här att göra med en författare som förmår skapa kreativ ordning i galenskapen. 

 

Grattis till den fina nomineringen till Lilla Augustpriset! Hur fick du inspiration till just den här texten?
Jag har alltid varit väldigt fascinerad av psykisk ohälsa och tycker det är viktigt att det tabubelagda ämnet tas upp. Jag har läst en del om folk som berättat om sina erfarenheter, bland annat av just ocd, och blev inspirerad. En titel jag funderade på till min text är ” Det snurrar i min skalle”, det tror jag är något många kan känna igen sig i – när hjärnan går på högvarv kring saker som är intressanta, jobbiga, känslosamma. Jag ville se hur det blev när man följde tankegångarna tydligt i en flödesskriven text.
 .
Om du kunde önska, vad skulle du vilja att vi känner efter att ha läst din text?
Förhoppningen med min text är, lite i enlighet med min motivering, att man ska komma in i en annan persons hjärna och hänga med i tankegångarna. Kanske lämnar man texten med en större förståelse för hur tvångsmässighet och koncentrationssvårigheter kan yttra sig. Koncentrationssvårigheter diskuteras väldigt ofta numera, vilket är jättebra, även om det finns en fara att adhd blir en trend snarare än en diagnos. Men vi diskuterar sällan på vilka sätt det kan snurra i någons huvud, på vilket sätt psykisk ohälsa faktiskt påverkar personen som lider av det.
 .
Varifrån kommer ditt intresse för eget skrivande?
Jag har skrivit sedan jag var liten och alltid haft en väldigt livlig fantasi, hittat på historier som jag har skrivit ner eller berättat, ofta för mina småsyskon. Min mamma är journalist och konstkritiker, hon har inspirerat och uppmuntrat mig otroligt mycket, så jag har skrivandet hemifrån och det har odlats av såväl min familj som svensklärare genom skolåren.
 .
Hur inspirerades du till att skicka in din text till tävlingen om Lilla Augustpriset?
Mamma tipsade mig om tävlingen bara någon vecka före deadline! Det var sista chansen att skicka in eftersom jag är 20, så det var lite nu-eller-aldrig.
 .
Har du några litterära förebilder, som allmänna inspiratörer eller mer konkret vad gäller till exempel berättartekniker, miljöbeskrivningar eller något annat?
Jag har perioder då jag läser böcker, men precis som huvudpersonen i min berättelse kan jag ha svårt att komma in i en bok, svårt att koncentrera mig. Men när jag väl gör det så kan det gå snabbt. Pär Lagerkvist gjorde starkt intryck på mig med Gäst hos verkligheten när jag var 14, precis som Klas Östergrens levande fantasieggande språk i Gentlemen. Jag inspireras även av författare som använder ett enkelt, sjungande språk, som Patrick Modiano. Min svensklärare i gymnasiet påpekade alltid att man i skrivandet inte skulle ”skjuta med hagel”, alltså undvika att sväva iväg för mycket i sina formuleringar.
.
Men sedan läser jag en hel del reportage. Jag skriver fotbollstexter för SvenskaFans och en egen blogg jag har om Afrika, och då tittar jag mycket på fotbollsmagasinet Offside och deras sätt att bygga upp en historia. Jag är också otroligt musikintresserad och tar till mig låttexter lika mycket som böcker, för mig är Håkan Hellström, Joakim Thåström, Veronica Maggio och Erik Lundin poeter i lika hög grad som mer klassiska diktare.
 .
Har du något råd till andra som drömmer om att bli nominerade till Lilla Augustpriset?
Titta inte för mycket på vad andra nominerade har skrivit! Jag känner väl att min text och även flera av de andra bidragen skiljer sig åt på så många olika sätt, det verkar inte finnas någon speciell mall för det perfekta ”Augustprisbidraget”. När jag gick i fyran intervjuade jag KP:s dåvarande chefredaktör Ola Lindholm. Hans råd till mig för att skriva en bra text var att man måste tycka att det man skriver om är roligt. Det är någonting jag omedvetet lever efter – tycker jag inte mitt ämne är intressant, blir det sällan speciellt bra.
 .
Kommer vi att få möjlighet att läsa något mer av dig framöver, och i så fall vad?
Är ni intresserade av fotboll kan ni läsa alla typer av texter, artiklar, längre dokument, på SvenskaFans Chelseasida där jag har en egen spalt. Jag har också en blogg om Afrika, waveyourflag.se. Men jag drömmer om att fortsätta skriva framöver, och jag har massa anteckningar i mobilen på olika projektidéer, så förhoppningsvis kommer folk fortsätta läsa det jag skriver.
 .
Till sist vill jag tacka för en läsupplevelse präglad av humor med en allvarlig underton och för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

.

Här kan du läsa de sex texterna och rösta på ditt favoritbidrag fram till och med den 21 november!

 

Intervju med Smilla Luuk, nominerad till Lilla Augustpriset

– Jag vill att läsaren ska åka med i huvudpersonens känslomässiga bergochdalbana med kullar och branter i form av hopp, desperation, frustration, maktlöshet, förtvivlan och ovisshet.

Smilla Luuk, som skrivit bidraget Åttahundratusen trehundrafemtiosex tick och ett knippe röda tulpaner, berättar hur en känsla hon själv upplevt, och skrivit ned som en mobilanteckning, gav inspiration till den här novellen.

Foto: privat
Foto: privat

 

Juryns motivering: En klarröd halsduk och ett dito hjärta. Ett knippe klarröda tulpaner och ett liv som står på hold medan kärleken vägs på distans. Innehållet i novellen Åttahundratusen trehundrafemtiosex klick och ett knippe röda tulpaner är tusen år gammalt, men kärleken är ny. Medan vi njuter av fina metaforer och snygga formuleringar väntar vår huvudperson på beskedet som ska hela eller trasa sönder tillvaron.

 

Grattis till den fina nomineringen till Lilla Augustpriset! Hur fick du inspiration till just den här texten?
Min novell handlar om att desperat vänta på ett besked som för tillfället känns så livsavgörande att man helt skärmar av omvärlden och bara kan tänka på hur domen kommer falla. Jag har själv känt en liknande känsla när jag väntade på ett annat besked, och för att under den tiden få lite distans skrev jag en mobilanteckning om hur jag kände. När jag sedan skulle skriva den här novellen gick jag tillbaka till denna anteckning och byggde min text utifrån känslan av desperation och maktlöshet.

Om du kunde önska, vad skulle du vilja att vi känner efter att ha läst din text?
Jag vill att läsaren under läsningen ska åka med i huvudpersonens känslomässiga bergochdalbana med kullar och branter i form av hopp, desperation, frustration, maktlöshet, förtvivlan och ovisshet.

Varifrån kommer ditt intresse för eget skrivande?
När jag var liten var jag en riktig bokmal. Litterär konsumtion och känslan av att själv vilja uttrycka hur jag tänker och känner är nog det som lagt grogrunden för mitt skriv-intresse.

Hur inspirerades du till att skicka in din text till tävlingen om Lilla Augustpriset?
Min gymnasielärare i kursen Skrivande tipsade mig om tävlingen. Jag hade precis skrivit klart den här novellen och tänkte ”varför inte?”.

Har du några litterära förebilder, som allmänna inspiratörer eller mer konkret vad gäller till exempel berättartekniker, miljöbeskrivningar eller något annat?
Jag inspireras mycket av kortare, slagkraftiga texter så som blogginlägg eller krönikor. Både Sandra Beijer och Flora Wiström (bloggare och författare) tycker jag skriver fint. Annars inspireras jag ofta av starka känslor och skriver utifrån dem.

Har du något råd till andra som drömmer om att bli nominerade till Lilla Augustpriset?
Skriv massa olika saker – korta, långa, genomtänkta, ogenomtänkta, strukturerade och kaosartade – och låt de ligga. Bygg sedan utifrån dessa texter när du väl skriver din novell. När ord och meningar fått ligga och mogna blir de ofta bättre.

Kommer vi att få möjlighet att läsa något mer av dig framöver, och i så fall vad?
Ja! Jag håller just nu på att skriva på en kokbok som kommer ut nästa år, så att facklitterärt kommer ni garanterat att få läsa. Och att någon gång i framtiden få publicera något skönlitterärt vore helt fantastiskt – det är en dröm jag haft väldigt länge.


Till sist vill jag tacka för en vacker läsupplevelse och
för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

 

Här kan du läsa de sex texterna och rösta på ditt favoritbidrag fram till och med den 21 november!

 

Intervju med Sanna Fagerström, nominerad till Lilla Augustpriset

– Skriv så mycket det bara går, även när du inte har lust!

Det tipsar Sanna Fagerström om, Sanna som har skrivit bidraget Nedräkning. Det är ett tips som hon själv följer. Skriver man tillräckligt mycket är chansen större att åtminstone en del blir riktigt bra.

Foto: privat
Foto: privat

Juryns motivering: I novellen Nedräkning kliver vi in i ett märkligt universum där det råder ständigt mörker. Ungdomarna Kim och Sebastian räknar timmar, minuter och sekunder tills … ja, vad som ska hända med dem vet de inte, men att det är något hemskt framgår med all önskvärd tydlighet. Brott är begångna och straff ska utmätas, när tiden väl tickat klart. Berättelsens täta språk och drivna framåtrörelse föser läsaren obevekligt mot undergången.  

 

Grattis till den fina nomineringen till Lilla Augustpriset! Hur fick du inspiration till just den här texten?
Jag blev inne i att läsa texter på internet som alla handlade runt att man har en klocka fastnålad på handleden sedan födseln, som räknar ner tills den dag man möter sin själsfrände. Sedan när jag bestämde mig för att skriva den här texten, som från början var en novell jag skickade in till en skoltävling, satte jag mig ner och tänkte på det här med att ha en fastsatt tid, och hur det skulle vara om något mindre behagligt hände när klockan slog noll. Resten av historien växte fram allt eftersom, det är så de brukar göra för mig. Jag börjar sällan skriva något för att jag har en idé från början, utan det är snarare så att jag sätter mig ner och tvingar mig själv att skriva ner ord tills det möjligtvis utvecklas till något som kan fungera.

Om du kunde önska, vad skulle du vilja att vi känner efter att ha läst din text?
Jag vet inte om jag önskar någon speciell känsla, förutom att jag vill att du som läsare har skapat egna tankar och idéer angående texten. Min historia är rätt så öppen, med mycket rum för tolkning, och jag tycker det är jätteroligt att se hur stor skillnad det kan vara på olika personers syn på vad som faktiskt händer under historiens gång och vad som skulle kunna hända efteråt.


Varifrån kommer ditt intresse för eget skrivande?

Det är bara något jag alltid har gjort, egentligen. I flera år har skrivandet varit ett sätt för mig att få fram orden, då jag aldrig riktigt vet vad jag ska säga när jag pratar högt. Jag har även alltid varit smått fascinerad över hur stor kraft det kan ligga bakom ord och bakom en text, och jag gillar väl på något sätt att se hur mycket det kan påverka människor.


Hur inspirerades du till att skicka in din text till tävlingen om Lilla Augustpriset?

Min text var ju då som sagt menad till en skrivtävling i skolan, och i somras kom min pappa och sa till mig att jag även borde skicka in den till Lilla Augustpriset, bara för att det var en rolig grej. Så jag tänkte att varför inte?


Har du några litterära förebilder, som allmänna inspiratörer eller mer konkret vad gäller till exempel berättartekniker, miljöbeskrivningar eller något annat?

Jag vet inte om jag har några specifika förebilder, utan jag inspireras och ser upp till många olika litterära personer. Jag läser väldigt mycket, från många genrer och författare, och nästan alla har något som jag senare tar med mig till mitt eget skrivande. Det kan vara allt ifrån vackra miljöbeskrivningar, till snabbflytande dialog, till rolig humor.


Har du något råd till andra som drömmer om att bli nominerade till Lilla Augustpriset?

Något som säkert alla säger, men skriv så mycket det bara går, även när du inte har lust! 90 procent av det jag skriver är egentligen hur dåligt som helst, men jag skriver tillräckligt mycket för att de tio procenten som faktiskt blir någorlunda bra, ändå är rätt så många ord.


Kommer vi att få möjlighet att läsa något mer av dig framöver, och i så fall vad?
Det hoppas jag. En dröm för mig är att bli en riktig författare någon dag, vi får se hur bra det går.

 

Till sist vill jag tacka för en spännande läsupplevelse och för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

 

Här kan du läsa de sex texterna och rösta på ditt favoritbidrag fram till och med den 21 november!

Intervju med Henning Bollmark, nominerad till Lilla Augustpriset

– Det skadar sällan att pröva.

Den levnadsprincipen har tidigare lett till en vinst av nio kilo Nöt-Creme, och nu även en nominering till Lilla Augustpriset. Så, om ni är mellan 16 och 20 år, tveka inte att skicka in era bidrag till nästa års Lilla Augustpris! Det rådet ger Henning Bollmark, som skrivit bidraget Perspektiv – en rymdsaga om Medelhavet.

Foto: privat
Foto: privat

Juryns motivering: Redan i det första stycket ger det högtidliga språket i Perspektiv – en rymdsaga om Medelhavet läsaren en ledtråd om att någonting storslaget ska hända. Och det gör det. En far och två barn på två olika skepp mot framtiden i Mittens Rike. När förutsättningarna plötsligt ändras måste fadern ta ett svårt beslut.

 

 

Grattis till den fina nomineringen till Lilla Augustpriset! Hur fick du inspiration till just den här texten?
Min text skrevs för förhållandevis ganska länge sedan, våren 2015. Vi den tiden var det ju mycket i media om båtflyktingarna på Medelhavet, på ett sätt som egentligen belyste den enorma humanitära katastrof som flyktingkrisen är på ett mycket bättre sätt än dagens fokus på Sveriges interna hantering (och icke-hantering) av de få vars asylrätt vi ännu respekterar. Hursomhelst, den våren gick jag andra terminen av tvåan på gymnasiet och läste en alldeles underbar kurs i skrivande, där kan vi snacka författarplantskola, all cred till dess fantastiska lärare och deltagare. Ett av kursens moment innehöll att skriva en saga, varför jag också gjorde så, en rymdsaga, och med sagogenrens typiskt episka innehåll föll det sig naturligt att skriva om en av de största sakerna som pågår i världen just nu ur det perspektiv som nästan alltid motsvarar sanningen bäst: förstahandskällans. Titeln fick vara en konsekvent följd av dessa textens beståndsdelar; ”Perspektiv – en rymdsaga om Medelhavet”.


Om du kunde önska, vad skulle du vilja att vi känner efter att ha läst din text?
Det direkta svaret på frågan om vad jag vill att läsaren ska känna är ju förstås en sympati och solidaritet med människor på flykt. Jag vill upphöja de rent mänskliga känslogrunderna, familjeband och empati, jag vill att folk ska känna att det är något fruktansvärt och fundamentalt oförlåtligt att systematiskt förneka våra medmänniskor en tillflyktsort från den nöd som annars tar livet av dem. Slå ett slag för humanistisk moral liksom. Det är dock bara hälften av det nödvändiga resonemanget, för vissa kommer att försöka använda ungefär samma moraliska grund för att argumentera för andra alternativ än flyktingmottagande. De kommer mena att flyktingmottagande snarare ökar på mänskligt lidande än minskar det, och hanteras mottagandet fel så finns risken att de faktiskt får rätt. Här erbjuder min text tyvärr inte mycket till motargument, så det får jag göra själv; vårt samhälle har utvecklas något enormt de senaste 25 åren, inte minst genom datorernas storskaliga införande. Produktiviteten har objektivt sett skjutit i höjden. Om vi använde våra nyvunna resurser på ett rationellt sätt så skulle vi ha råd att erbjuda en framtid för såväl de utländska som de inhemska människorna som idag kastats på historiens skräphög. Det skulle jag vilja att folk tänkte på.


Varifrån kommer ditt intresse för eget skrivande?

Skrivandet är för mig ren politik, något som jag håller på med på flera andra sätt också. Att det blivit bland annat just skrivande som mitt engagemang formulerats i är skulle jag tro inte konstigare än att jag vuxit upp i ett medelklass+hem med böcker, datorer och utbildningstradition. Det personliga är statistiskt, liksom.


Hur inspirerades du till att skicka in din text till tävlingen om Lilla Augustpriset?
Jag minns ärligt inte varifrån idén först kom, jag kanske såg någon affisch i skolan. Därifrån var hursomhelst det enda som krävdes inställningen att om det inte kostar mig något så skadar det aldrig att pröva; blire något så blire något och blire inte något så kan man använda den tiden till något annat trevligt. Det är samma princip som vann mig nio kilo Nöt-Creme i en tävling för något år sedan, och precis som det lasset inte kommer ta slut förrän Fimbulvintern fryser bort det i tidens ände så kommer heller inte denna min övertygelse svikta.

 

Har du några litterära förebilder, som allmänna inspiratörer eller mer konkret vad gäller till exempel berättartekniker, miljöbeskrivningar eller något annat?
Jag tillhör en Tolkienfamilj, och det arvet har tyngt mig som marxist i många år. Min stora frälsare inom fantasy blev alltså George R.R. Martin via A Song of Ice and Fire-serien, vars underskönt materialistiska komposition har varit som en sorts läkande motpol till Tolkiens gripande men fruktansvärt frustrerande idealism. Annars har jag svårt att pin-pointa en särskild förebild, det beror så mycket på humör, och om jag upphöjer någon särskild författare just nu vet jag att jag kommer vrida mig i pinsamhetsångest om några år för det, så det får vara bra så.


Har du något råd till andra som drömmer om att bli nominerade till Lilla Augustpriset?

Skicka in era texter, för guds skull!! Skriv dem, och sen skickar ni in dem. Jag kan garantera er, 100%, ni kommer aldrig bli nominerade annars. Om ni önskar ett mer konstruktivt råd än så så kan jag meddela att skrivteknik är en övningssak precis som allt annat (om man inte är någon sorts underbarn förstås, men det ska man inte räkna med, det är sällan praktiskt). Det krävs dock mer än teknik, man kan inte bara formulera ett stort intet, en miljon nollor är fortfarande lika med noll, som Kapten Röd förklarat. Ni måste ha något att säga också, och vad det nu kommer att bli kan jag inte riktigt hitta på åt er, för då skulle det inte vara ni som hade det att säga riktigt. En sak kan jag dock säga, och det är att du alltid kommer vara bättre än alla andra i världen på att vara dig själv. Utnyttja det.


Kommer vi att få möjlighet att läsa något mer av dig framöver, och i så fall vad?

Det är förstås hemskt roligt att skriva och bli läst, men det är mycket annat som också är hemskt och roligt här i världen. Vi får se om det dyker upp några slicka förlagshajar som vet hur man drar en säljpitch på den där galan vi ska till. Annars får ni stalka mig i sociala medier, jag skriver indignerade små texter där om allt som är idiotiskt i vår värld emellanåt, och det är ett ämne som inte lär uttömmas på många år.


Till sist vill jag tacka för en stark läsupplevelse och
för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

 

Här kan du läsa de sex texterna och rösta på ditt favoritbidrag fram till och med den 21 november!

Intervju med Matilda Stjernqvist, nominerad till Lilla Augustpriset

– Det fina med skrivande är att det finns inga rätt och fel, inga facit eller livsavgörande regler. Skriv för skrivandets och berättandets skull.

Det tipset ger Matilda Stjernqvist, som skrivit bidraget ”Samklang”.

Foto: privat
Foto: privat

Juryns motivering: Akila arbetar som reklambanan på torget men vill egentligen komma in på läkarlinjen. Folk blir förvånade över att hon pratar bra svenska, fast hon är född i Eskilstuna. Inte ens bästa vännen Jenna verkar förstå hur det är att bära sitt utanförskap synligt på kroppen – eller gör hon? Samklang är en varm berättelse om drömmar, tro och vänskap. Med humorn som vapen ställer författaren fördom efter fördom på huvudet i denna lilla samtidspärla. 

 

Grattis till den fina nomineringen till Lilla Augustpriset! Hur fick du inspiration till just den här texten?
Det är en hel del psykologi och filosofi som ligger som grund, åtminstone underförstått. Jag kunde inte läsa de ämnena på gymnasiet eftersom de krockade i schemat, men jag snodde min kompis böcker. Där fanns mycket att spinna vidare på.

Om du kunde önska, vad skulle du vilja att vi känner efter att ha läst din text?
Jag har nog inga önskningar. Det är fint att olika människor tolkar texten olika och då även känner olika.

Varifrån kommer ditt intresse för eget skrivande?
Det har nog uppstått gradvis. Jag har alltid varit lite allmänt överkreativ, sådär så att människor himlar med ögonen åt mina idéer efter ett tag. När jag var liten hittade jag på sagor med mina kompisar och läst har jag alltid gjort. På högstadiet började jag se det roliga med att skriva – och sedan blev det mer och mer.

Hur inspirerades du till att skicka in din text till tävlingen om Lilla Augustpriset?
Min teaterledare Jonas Jansson tipsade mig och sa att han trodde att jag hade en chans. Jag svarade att det inte var någon idé, men skickade in ändå utan att säga något…

Har du några litterära förebilder, som allmänna inspiratörer eller mer konkret vad gäller till exempel berättartekniker, miljöbeskrivningar eller något annat?
Jag inspireras enormt av JK Rowlings förmåga att ha stenkoll på sin story och lyckas spinna samman i princip allt på ett magiskt (höhö) sätt. Speciellt i Harry Potter-serien finns enormt mycket kopplingar, dels till verkliga världen, dels mellan saker i hennes påhittade värld. Varje gång man läser får man en ”aha”-känsla och i varje kapitel döljer sig hemligheter, meddelanden och plantings. Andra favvisförfattare är Murakami, Muriel Barbery och Agatha Christie. Rent språkligt har jag däremot skapat min egna lilla stappliga men porträtterande stil, tror jag. 

Har du något råd till andra som drömmer om att bli nominerade till Lilla Augustpriset?
Skriv för skrivandet och berättandets skull, inte för att  bli nominerade! Det fina med skrivande är att det finns inga rätt och fel, inga facit eller livsavgörande regler. Däremot behöver man hitta sitt sätt att skriva och det är jag övertygad att man gör om man skriver på kul.

Kommer vi att få möjlighet att läsa något mer av dig framöver, och i så fall vad?
Idag har jag skrivit 20 sidor om betaoxidationens roll i cellmetabolismen, om någon vill ha dem är det bara att säga till! Okej, skämt åsido. Vi får se vad som händer. Det är roligt att skriva och visst hoppas jag att det kommer fler möjligheter i framtiden.


Till sist vill jag tacka för en humoristisk läsupplevelse med allvarlig underton och
för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

 

Här kan du läsa de sex texterna och rösta på ditt favoritbidrag fram till och med den 21 november!

Intervju med Sigrid Nikka, nominerad till Lilla Augustpriset

– Tillåt dig själv att vara sådär riktigt nördig, passionerad och entusiastisk över det du brinner för. Jag hoppas och tror att det syns i allt man skriver.

Det rådet ger Sigrid Nikka, som skrivit bidraget ”Då rallarrosen blommar”.

sigridnikka_foto_privat
Juryns motivering: Då rallarrosen blommar är en finstämd berättelse som lågmält och trovärdigt låter oss följa en kvinnas oväntade uppbrott under en svunnen tid. Där finns också kärleken till Tom kantad av oro och vånda i en vardag där tidens gång är påtaglig. En välskriven text med vacker gestaltning, rytmiskt språk och omvälvande känslor.

 

 

Grattis till den fina nomineringen till Lilla Augustpriset! Hur fick du inspiration till just den här texten?

Bakgrunden till novellen är att jag gick skrivande som mitt individuella val i tvåan på gymnasiet och vår sista uppgift var att skriva en novell eller ett manus inspirerat av en dikt. Jag valde en av Eeva Kilpis dikter och jag visste så fort jag hörde den att det var rätt. Något klickade bara:

”Säg till om jag stör,

Sa han när han steg in.

Så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,

Svarade jag,

Du rubbar hela min existens.

Välkommen.”

Det var verkligen rätt text på rätt plats vid rätt tillfälle och den kändes bara så träffande. Det kändes självklart att det var den jag ville jobba med. I novellen utgör diktens rader nästan all dialog och de känslor och tankar jag fick ifrån dikten är de jag vill förmedla i novellen.

För mig var det något så stort i diktens jags svar, ”Du inte bara stör, du rubbar hela min existens. Välkommen”. Jag kände igen mig i det. Sen föll alla bitar av inspirationskällor på plats av hennes namn som klingade så vackert finskt. Min mamma växte upp i Tornedalen och varje sommar har vi åkt upp till hennes barndomsby, Hedenäset. För mig är det där novellen utspelar sig, det är Torneälven som ständigt rinner längs en sida, det är älvvägen som går rakt igenom byn och det är rallarrosen som växer på alla fält och runt huset min mamma växte upp i. Valet av tidsperioden är också påverkad av Hedenäset, nästan alla släktingar därifrån har gått bort antingen innan jag föddes eller när jag var väldigt liten men jag har fått höra så många historier om dem att de både känns så nära och så långt borta, men när jag är där känns den tiden jag missade och de människor jag aldrig fick träffa så nära. Jag ville på något sätt skriva novellen som en hyllning till allt och alla som är och har varit där, miljön, människorna, själva rymden, även om händelserna och karaktärerna i novellen är helt fiktiva.

Utöver det har platsen haft ännu mer av en betydelse för mig och det försökte jag gestalta i novellen genom hur tid är ett centralt tema. I byn har tiden för mig, precis som för Elina, alltid stått still. Det har varit som en helt orörd del av universum, mitt smultronställe, den vackraste platsen på jorden, en plats som alltid har varit där för mig. En by som tiden glömde, på det mest positiva sättet. Alla minnen, alla historier och all rymd, alla människor finns på något sätt kvar. Det gav mig som en koppling till de människor jag aldrig fått träffa. Men det var också en fristad, en trygghet för mig. Jag kände aldrig att jag hade en plats – förutom med min familj – där jag hörde hemma under min tid i grundskolan, men så fort jag kom till Hedenäset så kändes allt så rätt. Det var en plats att komma till där jag alltid kände mig trygg, alltid välkommen. Det var som att komma hem.

Och jag har samma kärlek till platsen idag men det var bara för något år sedan jag insåg att tiden inte längre stod still och att det var något fantastiskt. I slutet av grundskolan och under gymnasiet kom så många människor och så många sammanhang in i mitt liv som fick mig att bara inse: ”Åh. Så det var här jag skulle vara hela tiden”. Så plötsligt var det inte bara med min familj och i Hedenäset jag kände mig hemma utan det fanns på flera ställen. Så många människor kom in och rubbade min existens så grundligt och det var så välkommet. De ändrade mitt liv till något så ofantligt mycket bättre och gladare. Det är alla de känslorna, den kärleken och den gemenskapen som inspirerade mig och som jag ville förmedla.

 

Om du kunde önska, vad skulle du vilja att vi känner efter att ha läst din text?

Styrka, värme och glädje. Samma känslor som jag kan känna idag, som jag tänker mig att Elina känner i novellen. Känslan av att ha kommit hem, av att världen har ändrats men till det bättre och av att ha hittat rätt och att vara omgiven av fantastiskt mycket kärlek.


Varifrån kommer ditt intresse för eget skrivande?

Det börjar tidigt. Någonstans börjar ju det i att jag alltid har läst oerhört mycket, jag minns när jag för första gången läste Harry Potter, det var nog första steget på den nördiga väg jag vandrat sen dess. Jag älskade att skriva i skolan, men att skriva på egen hand började nog när jag hittade kpwebben.se någon gång i tioårsåldern. Jag tror hemsidan finns kvar, men inte på det sätt som när jag var där. Då fanns det olika forum man kunde prata i och jag, som letade efter tillhörighet och likasinnade drogs till det. Massor av människor la upp noveller och kanske ännu fler höll på med forumrollspel, en typ av rollspel där man skriver en karaktär och sedan skriver korta stycken eller ”noveller” på några rader om karaktären och sedan får ett likadant stycke tillbaka från en annans karaktärs perspektiv. Det är som att skriva en bok tillsammans men där man inte har någon aning om vad som ska hända utan bara vilka karaktärer som är med i historien, man skapar händelser tillsammans och låter karaktärerna reagera på vad som händer och interagera med varandra. Många där blev som mina första förebilder och idoler och jag ville så gärna bli lika duktig på att skriva som jag tyckte att alla så där riktigt duktiga där var. Det var som min första motivation och forumrollspelet fortsatte även efter att kamratposten la ner forumdelen av kpwebben, än idag kan gamla forumrollspel uppdateras. Rollspel och mitt skrivande hör som ihop, under sista året av grundskolan och första ring på gymnasiet hittade jag en rollspelsförening i den lokala församlingen och sedan dess har det bara blivit mer och mer. Jag håller både på med bordsrollspel och lajv och där har jag fått skriva massor och fått så mycket motivation. Texter som ska förklara hur andra fiktiva världar ser ut, noveller för att skapa stämning, mängder och ännu mer mängder av karaktärer, det har varit en sådan möjlighet att utvecklas och att dessutom – bokstavligen – få se allt komma till liv.


Hur inspirerades du till att skicka in din text till tävlingen om Lilla Augustpriset?

Det har jag att tacka min lärare i skrivande för. Jag hade hört om priset förut men aldrig skickat in, men när jag lämnade in novellen till min lärare fick jag så stark och fin respons från henne och hon sa att jag verkligen skulle skicka in den. Kombinationen av att det var kursens sista uppgift där jag fått dra nytta av allt jag hade lärt mig, att novellen var så personlig och all hennes uppmuntran gjorde att det kändes så rätt att lämna i den.

 

Har du några litterära förebilder, som allmänna inspiratörer eller mer konkret vad gäller till exempel berättartekniker, miljöbeskrivningar eller något annat?

Nu kommer jag garanterat glömma en massa och ångra mig! Men Jens Lapidus är en, jag fascineras av sättet han arbetar med språket, korta meningar som blir så effektfullt och jag har ofta försökt efterhärma det. John Steinbeck var en av de första klassiska författarna jag läste och jag har ofta sagt att han har varit en inspirationskälla, jag tror att det är något i själva historierna, karaktärerna och den stämning han skapar. Han kan få karaktärernas värld att kännas så stor och viktig och framkalla en sådan personlig anknytning och medkänsla för karaktärerna han berättar om. Kristian Gidlunds I kroppen min, resan mot livets slut och alltings början och Vibeke Olssons serie om ”Sågverskungen” är nog de böcker jag gråtit mest till och de känslorna som de lyckas förmedla har jag sett oerhört mycket upp till, hur enormt starka de är. Det är som samma sak jag vill kunna göra, att med ett förhållandevis enkelt men allvarligt och känslosamt språk kunna framkalla samma känslor som jag bär på hos andra. Harper Lee med To kill a mockingbird är en annan inspirationskälla, jag tror tack vare bokens patos och känsla för rättvisa och rätt, Agatha Christie ytterligare en för jag kan inte låta bli att nämna henne och hur otroligt bra hon skapar stämning och nyfikenhet. Just för denna text, och nog mitt skrivande överhuvudtaget egentligen, har Kerstin Johansson i Backes Som om jag inte fanns också varit viktig och det är en av de första böcker jag verkligen minns att jag har läst. Den skildrade Tornedalen och allra mest minns jag hur hon beskrev dess myrar, som än idag känns lite skrämmande. Även om jag inte kan komma ihåg handlingen i detalj så minns jag att den påverkade mig starkt, huvudpersonen Elians fantasier och tankar och hennes utanförskap gjorde intryck på mig när jag läste den som barn. Huvudpersonen i min novell fick samma namn som en liten nick.


Har du något råd till andra som drömmer om att bli nominerade till Lilla Augustpriset?

Skriv, skriv, skriv och läs, skriv, läs, skriv. Det låter jätteklyschigt men det är nog det bästa råd jag kan ge. Bara fortsätt och skriv om allt som går att skriva om, på alla sätt och i alla sammanhang du kan hitta. Och tillåt dig själv att vara nördig, i ordets mest underbara betydelse. Tillåt dig själv att vara sådär riktigt nördig, passionerad och entusiastisk över det du brinner för. Jag hoppas och tror att det syns i allt man skriver. Läs allt är ytterligare en sak, en tanke som jag har haft med mig sen jag var liten och som jag fick av min mamma. Läs allt, romaner, krönikor, dikter, tidningar, bloggar och noveller i alla genrer, sci-fi, romantik, historia, övernaturligt, skräck, klassiker, deckare och vardagsrealism från alla tider, modernt som klassiskt. Läs allt och läs hela tiden och låt dig inspireras av alla olika stilar, teman och karaktärer. Att skriva bygger på att läsa och att hitta sin egen still bygger på att inspireras av andra.


Kommer vi att få möjlighet att läsa något mer av dig framöver, och i så fall vad?

Det hoppas jag verkligen! Jag skriver just nu i en lokaltidning, Vellingeposten, och på både den journalistiska sidan och den mer skönlitterära hoppas jag att precis som idag alltid kunna ha skrivandet som ett ständigt sidoprojekt, och någon dag kanske som något mer. Jag älskar att skriva, det är det jag vill göra. Min dröm är att någon gång kunna få något skönlitterärt, en novellsamling eller en roman, publicerad. Men utöver det så kommer jag när jag har tid (och också när jag inte egentligen har det) alltid att skriva i samband med världens bästa rollspelsförening – Fenixflamman. Så länge det finns bordsrollspel att spela och lajv som behöver skrivas så kommer jag aldrig någonsin sakna varken skönlitterära möjligheter eller inspiration, motivation och utmaningar.


Till sist vill jag tacka för en fin läsupplevelse och
för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

 

Här kan du läsa de sex texterna och rösta på ditt favoritbidrag fram till och med den 21 november!