Nina Burtons bok Gutenberggalaxens nova är Årets svenska fackbok
Lina Wolffs roman De polyglotta älskarna är Årets skönlitterära bok
Ann-Helén Laestadius’ bok Tio över ett är Årets svenska barn- och ungdomsbok
Lilla Augustpriset fick Sigrid Nikka för sin novell Då rallarrosen blommar
Nu skall jag läsa Tio över ett, som legat här och väntat länge på att bli läst. Om LKAB, gruvan och hela Kiruna som måste flyttas. Om rädslan för att staden skall rasa när marken skakar på natten av sprängningarna.
Det har varit en enormt rolig, intressant och lärorik tid som Augustambassadör. Jag är glad att jag fått möjlighet att läsa så fantastisk litteratur, som jag kanske hade missat annars. Här finns mina recensioner + intervjuer samlade, kanske kan de ge ett och annat julklappstips!
Nomineringseventet i går var en välarrangerad tillställning. Jag kan inte tänka mig en proffsigare duo än Tara Moshizi och Daniel Sjölin som samtalsledare. De var pålästa och ställde intressanta frågor till författarna. Dessutom fick de, med ett par undantag, författarna att slappna av och våga bjuda på sig själva. Trots de allvarliga ämnen som de flesta av böckerna avhandlar, ledde diskussionerna många gånger till spontana skratt hos oss allihop.
Skönlitteratur
Facklitteratur
Barn- och ungdom
Det här är de böcker som nominerats till Augustpriset i de olika klasserna. Här kan du läsa motiveringarna från jurygrupperna till var och en av böckerna. Ett kriterium för att bli nominerad brukar vara att man som läsare skall bli berörd.
Jag undrar om det krävs att man skriver om problem och elände för att bli berörd? En av böckerna har till och med ordet elände i titeln. De nominerade böckerna handlar om ensamhet, psykologiskt mörker, våld och undergång, panikkänslor, incest, döden, klimatförändringar och naturkatastrofer, demens och flykt från krig. De enda böckerna som ger intryck av, jag har inte läst dem än, att vara positiva till sin natur, är Gutenberggalaxens nova och barnböckerna Oj, en polis och Djur som ingen sett utom vi.
Det gick ett lättat, jag tolkar det så, sus genom publiken när Elisabeth Åsbrinks bok 1947 nämndes som en av de nominerade fackböckerna. Tyvärr var inte Elisabeth Åsbrink på plats i Kulturhuset, så jag kunde inte ställa några frågor till henne, men på torsdag kommer ett inlägg här i bloggen, missa inte det! Min recension av 1947 finns här.
Det skall bli väldigt spännande att läsa även de andra fem böckerna i fackbokskategorin. Allihop avhandlar ämnen som jag är intresserad av. Nina Burton kunde verkligen göra reklam för sin bok, så jag som varit litet skeptisk till den, är nu omvänd. Hon liknande den medierevolution som hände under renässansen (sent 1400-tal fram till ungefär år 1600) med vår egen tid. Då, precis som nu, var medmänsklighet en viktig fråga liksom samtal över åsiktsgränserna. När boken beskrivs på det sättet låter den både spännande och läsvärd! Recensioner av samtliga fackböcker kommer i bloggen framöver.
Foto från Augustprisets Instagramsida
Ni får inte heller missa de nominerade till Lilla Augustpriset. I år skickades det in 632 bidrag, varav följande nominerats:
Perspektiv – en rymdsaga om Medelhavet, Henning Bollmark, Uppsala
Nedräkning, Sanna Fagerström, Uppsala
Åttahundratusen trehundrafemtiosex tick och ett knippe röda tulpaner, Smilla Luuk, Stockholm
Då rallarrosen blommar, Sigrid Nikka, Höllviken
Samklang, Matilda Stjernqvist, Ryssby
Jag är 20 år och har OCD, Gabriel Zetterström, Lidingö
Alla de nominerade bidragen till Lilla Augustpriset kan man läsa här. Fram till och med den 21 november kan den som vill rösta på sitt favoritbidrag, så var med och påverka! Enligt Lilla Augustprisets jury är gemensamma nämnare för årets nominerade en lek med olika genres, inklusive romance och sci-fi, samt berättarglädje.
Mitt första förslag på bok som blir Augustprisnominerad 2016
Mitt betyg: 5/5
Antal sidor: 298 (inklusive källförteckning)
Utgivningsdatum: 2016-08-11
Förlag: Natur & Kultur
Formgivning: Martin Farran-Lee
ISBN: 9789127143708
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
Handlingen i korthet, från förlagets hemsida
När börjar vår tid? Vårt nu? 1947 är allt i rörelse. Allt kan fortfarande bli annorlunda.
– Den 10 februari tecknas fredsfördraget i Paris. Det andra världskriget är härmed slut. Samtidigt arbetar Europas fascister och nazister målmedvetet med att samla sig igen efter det stora nederlaget.
– Simone de Beauvoir erfar sitt livs passion, aldrig har hon känt sig så beroende av någon man. Hon börjar skriva feministbibeln Det andra könet.
– En kommitté får fyra månader på sig att lösa Palestinaproblemet.
– Christian Dior presenterar sin första kollektion, The New Look.
– FN:s mänskliga rättigheter ska formuleras, bara några få känner till begreppet folkmord.
– Sonen till en egyptisk urmakare, Hasan al-Banna, önskar vrida tiden mot islam. Han inför den plan som fortfarande är jihadisternas ideal.
– I ett tyskt flyktingläger för barn vars föräldrar mördats av nazisterna, finns tioårige Joszéf. Nu ska han ensam fatta ett livsavgörande beslut – börja ett nytt liv i Palestina eller återvända till förföljelsernas Budapest? Långt senare flyr han till Sverige där han får en dotter, Elisabeth.
Av dessa till synes disparata händelser har Elisabeth Åsbrink skrivit fram berättelsen om en värld som på gott och ont börjar ta form, där idéer om demokrati och medbestämmande föds och dör i samma stund, där en gammal ordning faller och en ny tar vid. Vår tid nu.
Så tyckte jag om boken
Om någon någonsin tvivlar på historiens betydelse för nuet, läs Elisabeth Åsbrinks geniala skildring av stort och smått under tolv månader år 1947. Hon visar sakligt och utan pekpinnar, med många olika exempel från händelser under enbart år 1947, hur det som hände då får återverkningar på våra liv sjuttio år senare.
Jag vet inte vad jag hade väntat mig när jag började läsa hennes bok, men inte det här. En bok som klassificeras som facklitteratur, men som är skriven med ett så vackert och välskrivet skönlitterärt språk, långt från akademiska texter. Författaren har ägnat mycket tid åt arkivarbete, vilket den noggranna källförteckningen visar, indelad månadsvis efter bokens kapitel. Jag imponeras av hennes förmåga till perfekta avvägningar av hur mycket som är nödvändigt att berätta om varje enskilt skeende, utan att det blir varken för informationsfattigt eller alltför faktaspäckat. Texten är lättläst och en ren njutning att läsa. Dessutom lika spännande som en kriminalroman, och hur ofta är historieböcker det?
Exempelvis får vi följa vissa skeenden och personer månad för månad, varvat med andra intressanta händelser som pågick parallellt. Jag kan inte minnas när jag senast fick så många nya kunskaper genom en och samma bok. Många gånger handlar det om små och till synes obetydliga händelser som då, 1947, troligtvis inte uppfattades som så anmärkningsvärda, men som i dag, med facit i hand, visar sig vara allt annat än betydelselösa.
Det här är så bra. I mitt tycke är 1947 värd en nominering till Årets bästa svenska fackbok.
Elisabeth Åsbrink är journalist och författare. Hon fick Augustpriset 2011 för sin bok Och i Wienerwald står träden kvar, som också belönades med Dansk-svenska kulturpriset 2013 och Kapuścińskipriset 2014. Hon har tidigare bland annat givit ut en bok om Lars Norén och morden i Malexander, Smärtpunkten.
Just nu - Just här 