Nomineringsdags – ”de bästa nyutkomna böckerna”

Just nu är det förmodligen febril aktivitet i de tre jurygrupperna!

I varje jurygrupp ingår fem personer som skall läsa och diskutera vilka av alla böcker som förlagen skickat in, som skall nomineras nu på måndag. Det är kulturjournalister, professorer, författare och andra kunniga ledamöter som skall fälla det första avgörandet om vilka sex böcker respektive texter som skall nomineras i varje klass.

I år skickades det in 149 titlar till den skönlitterära klassen, till fackboksklassen skickades det in 150 titlar och till kategorin barn-och ungdomslitteratur 148 titlar. Till Lilla Augustpriset har 632 texter från ungdomar i åldrarna 16 – 20 år skickats in. En hel del att läsa och bedöma, med andra ord.

gissningar

För att nomineras skall böckerna anses tillhöra ”de bästa nyutkomna böckerna, på svenska språket” som givits ut under perioden 19 oktober 2015 – 23 oktober 2016. Ganska luddig regel, eller hur? Om man läser tidigare motiveringar till böcker som nominerats, kan man ändå dra vissa slutsatser om vilka kriterier som jurymedlemmarna brukar utgå ifrån. Böckerna skall vara välskrivna och intressanta. Böckerna tar många gånger upp existentiella frågor. Som läsare skall man bli berörd. Böckerna bör fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Böckerna skall också vara sakligt/vetenskapligt övertygande.

Jag har fotat tre böcker som jag tycker bör nomineras, en bok i varje klass. Det tar emot litet att slänga ur mig gissningar, utan att ha läst alla de inskickade böckerna, men som Augustambassadör tycker jag att det ligger i sakens natur att göra det. Enligt min mening uppfyller alla tre böckerna de kriterier som jag tolkat att jurymedlemmarna ofta utgår ifrån.

  • Jag skulle bli mycket överraskad om inte boken 1947 blev nominerad i fackboksklassen, den imponerade enormt mycket på mig. Att kunna skriva med en sådan lätthet om så allvarliga ämnen, och att kunna skala ned så mycket fakta till en så behändig och faktiskt lättläst text, det är fantastiskt bra gjort. Läs gärna min recension här.
  • I barn- och ungdomsboksklassen hoppas jag på att Jack blir nominerad. Det är en både stark och väldigt fin skildring av att växa upp utan gynnsamma förutsättningar, och om att hävda sig själv genom förtryck av andra. Det handlar om hur en ung människa kommer till insikt om vad han har gjort, hur han tar ansvar för det och successivt utvecklas och mognar som person. Min recension finns här.
  • I den skönlitterära klassen har jag valt en bok som jag tror skulle bli en skräll om den nominerades, inte minst på grund av att den kan klassificeras som en deckare. Deckare brukar inte vinna Augustpriser. Men nu är inte det här en klassisk deckare, utan enligt min mening minst lika mycket en relationsroman. En nästan sann historia. Jag skulle kunna läsa boken enbart för språket som är en ren njutning i sig. Berättelsen har dessutom ett djup och skildrar dels hur framtidsvisioner förändras över tid från ungdomsåren till vuxet liv, dels betydelsen av att göra en klassresa, dels vilken skrämmande utveckling hierarkiska miljöer kan leda till. Här finns min recension.

 

På måndag får vi alltså veta vilka arton böcker, samt sex stycken texter, som nominerats! Vinnaren i varje kategori utses sedan av en elektorsförsamling med 21 personer (bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och andra som bedöms lämpliga för uppdraget). Vilka som slutligen vinner de åtråvärda statyetterna avslöjas med pompa och ståt på Augustgalan den 28 november, årets litterära höjdpunkt för författare, förläggare, bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och bokälskare från hela landet!

 

 

 

 

Recension: 1947, av Elisabeth Åsbrink

Mitt första förslag på bok som blir Augustprisnominerad 2016
Mitt första förslag på bok som blir Augustprisnominerad 2016

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 298 (inklusive källförteckning)
Utgivningsdatum: 2016-08-11
Förlag: Natur & Kultur
Formgivning: Martin Farran-Lee
ISBN: 9789127143708
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

När börjar vår tid? Vårt nu? 1947 är allt i rörelse. Allt kan fortfarande bli annorlunda.

– Den 10 februari tecknas fredsfördraget i Paris. Det andra världskriget är härmed slut. Samtidigt arbetar Europas fascister och nazister målmedvetet med att samla sig igen efter det stora nederlaget.
– Simone de Beauvoir erfar sitt livs passion, aldrig har hon känt sig så beroende av någon man. Hon börjar skriva feministbibeln Det andra könet.
– En kommitté får fyra månader på sig att lösa Palestinaproblemet.
– Christian Dior presenterar sin första kollektion, The New Look.
– FN:s mänskliga rättigheter ska formuleras, bara några få känner till begreppet folkmord.
– Sonen till en egyptisk urmakare, Hasan al-Banna, önskar vrida tiden mot islam. Han inför den plan som fortfarande är jihadisternas ideal.
– I ett tyskt flyktingläger för barn vars föräldrar mördats av nazisterna, finns tioårige Joszéf. Nu ska han ensam fatta ett livsavgörande beslut – börja ett nytt liv i Palestina eller återvända till förföljelsernas Budapest? Långt senare flyr han till Sverige där han får en dotter, Elisabeth.

Av dessa till synes disparata händelser har Elisabeth Åsbrink skrivit fram berättelsen om en värld som på gott och ont börjar ta form, där idéer om demokrati och medbestämmande föds och dör i samma stund, där en gammal ordning faller och en ny tar vid. Vår tid nu.

 

Så tyckte jag om boken

Om någon någonsin tvivlar på historiens betydelse för nuet, läs Elisabeth Åsbrinks geniala skildring av stort och smått under tolv månader år 1947. Hon visar sakligt och utan pekpinnar, med många olika exempel från händelser under enbart år 1947, hur det som hände då får återverkningar på våra liv sjuttio år senare.

Jag vet inte vad jag hade väntat mig när jag började läsa hennes bok, men inte det här. En bok som klassificeras som facklitteratur, men som är skriven med ett så vackert och välskrivet skönlitterärt språk, långt från akademiska texter. Författaren har ägnat mycket tid åt arkivarbete, vilket den noggranna källförteckningen visar, indelad månadsvis efter bokens kapitel. Jag imponeras av hennes förmåga till perfekta avvägningar av hur mycket som är nödvändigt att berätta om varje enskilt skeende, utan att det blir varken för informationsfattigt eller alltför faktaspäckat. Texten är lättläst och en ren njutning att läsa. Dessutom lika spännande som en kriminalroman, och hur ofta är historieböcker det?

Exempelvis får vi följa vissa skeenden och personer månad för månad, varvat med andra intressanta händelser som pågick parallellt. Jag kan inte minnas när jag senast fick så många nya kunskaper genom en och samma bok. Många gånger handlar det om små och till synes obetydliga händelser som då, 1947, troligtvis inte uppfattades som så anmärkningsvärda, men som i dag, med facit i hand, visar sig vara allt annat än betydelselösa.

Det här är så bra. I mitt tycke är 1947 värd en nominering till Årets bästa svenska fackbok.

 

Elisabeth Åsbrink är journalist och författare. Hon fick Augustpriset 2011 för sin bok Och i Wienerwald står träden kvar, som också belönades med Dansk-svenska kulturpriset 2013 och Kapuścińskipriset 2014. Hon har tidigare bland annat givit ut en bok om Lars Norén och morden i Malexander, Smärtpunkten.