Nomineringsdags – ”de bästa nyutkomna böckerna”

Just nu är det förmodligen febril aktivitet i de tre jurygrupperna!

I varje jurygrupp ingår fem personer som skall läsa och diskutera vilka av alla böcker som förlagen skickat in, som skall nomineras nu på måndag. Det är kulturjournalister, professorer, författare och andra kunniga ledamöter som skall fälla det första avgörandet om vilka sex böcker respektive texter som skall nomineras i varje klass.

I år skickades det in 149 titlar till den skönlitterära klassen, till fackboksklassen skickades det in 150 titlar och till kategorin barn-och ungdomslitteratur 148 titlar. Till Lilla Augustpriset har 632 texter från ungdomar i åldrarna 16 – 20 år skickats in. En hel del att läsa och bedöma, med andra ord.

gissningar

För att nomineras skall böckerna anses tillhöra ”de bästa nyutkomna böckerna, på svenska språket” som givits ut under perioden 19 oktober 2015 – 23 oktober 2016. Ganska luddig regel, eller hur? Om man läser tidigare motiveringar till böcker som nominerats, kan man ändå dra vissa slutsatser om vilka kriterier som jurymedlemmarna brukar utgå ifrån. Böckerna skall vara välskrivna och intressanta. Böckerna tar många gånger upp existentiella frågor. Som läsare skall man bli berörd. Böckerna bör fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Böckerna skall också vara sakligt/vetenskapligt övertygande.

Jag har fotat tre böcker som jag tycker bör nomineras, en bok i varje klass. Det tar emot litet att slänga ur mig gissningar, utan att ha läst alla de inskickade böckerna, men som Augustambassadör tycker jag att det ligger i sakens natur att göra det. Enligt min mening uppfyller alla tre böckerna de kriterier som jag tolkat att jurymedlemmarna ofta utgår ifrån.

  • Jag skulle bli mycket överraskad om inte boken 1947 blev nominerad i fackboksklassen, den imponerade enormt mycket på mig. Att kunna skriva med en sådan lätthet om så allvarliga ämnen, och att kunna skala ned så mycket fakta till en så behändig och faktiskt lättläst text, det är fantastiskt bra gjort. Läs gärna min recension här.
  • I barn- och ungdomsboksklassen hoppas jag på att Jack blir nominerad. Det är en både stark och väldigt fin skildring av att växa upp utan gynnsamma förutsättningar, och om att hävda sig själv genom förtryck av andra. Det handlar om hur en ung människa kommer till insikt om vad han har gjort, hur han tar ansvar för det och successivt utvecklas och mognar som person. Min recension finns här.
  • I den skönlitterära klassen har jag valt en bok som jag tror skulle bli en skräll om den nominerades, inte minst på grund av att den kan klassificeras som en deckare. Deckare brukar inte vinna Augustpriser. Men nu är inte det här en klassisk deckare, utan enligt min mening minst lika mycket en relationsroman. En nästan sann historia. Jag skulle kunna läsa boken enbart för språket som är en ren njutning i sig. Berättelsen har dessutom ett djup och skildrar dels hur framtidsvisioner förändras över tid från ungdomsåren till vuxet liv, dels betydelsen av att göra en klassresa, dels vilken skrämmande utveckling hierarkiska miljöer kan leda till. Här finns min recension.

 

På måndag får vi alltså veta vilka arton böcker, samt sex stycken texter, som nominerats! Vinnaren i varje kategori utses sedan av en elektorsförsamling med 21 personer (bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och andra som bedöms lämpliga för uppdraget). Vilka som slutligen vinner de åtråvärda statyetterna avslöjas med pompa och ståt på Augustgalan den 28 november, årets litterära höjdpunkt för författare, förläggare, bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och bokälskare från hela landet!

 

 

 

 

Recension: Tårar i havet, av Ruta Sepetys

Recensionsexemplar från B Wahlströms förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från B Wahlströms förlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 416
Utgivningsdatum: 2016-08-29
Förlag: B Wahlströms
Omslagsformgivning: Theresa Evangelista
ISBN: 9789132169731
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Min recension ingår i en bloggstafett om boken, anordnad av bokförlaget. Vilka som deltar framgår av blogglistan i slutet av inlägget.

 

Innehållet i korthet, från förlagets hemsida

Historiens största fartygskatastrof är nästan helt okänd, trots att den krävde över 9000 liv och inträffade bara 15 mil från den svenska kusten. Ruta Sepetys har ägnat tre år åt arbetet med att skildra denna katastrof. Resultatet är Tårar i havet – en gripande berättelse, skriven med stor omsorg om de historiska detaljerna.

I januari 1945 är tusentals människor i Ostpreussen på flykt undan sovjetiska trupper. Bland flyktingarna finns ungdomarna Joana, Emilia och Florian. De har olika bakgrund och bär alla på hemligheter, men deras vägar korsas och de finner mod och styrka hos varandra. Tillsammans försöker de ta sig till Wilhelm Gustloff – ett fartyg som kan föra dem till tryggheten västerut över Östersjön. Men katastrofen inträffar precis när de tror sig ha friheten inom räckhåll och då spelar varken nationalitet eller klasstillhörighet någon roll. De 10 000 passagerarna kämpar alla för samma sak – sin överlevnad.

 

Så tyckte jag om boken

Det här är en bok som jag tycker borde vara obligatorisk att läsa för alla högstadie- och gymnasieelever. Ofta lär man sig om olika slag, om nederlag och segrar, men sällan får man någon närmare förståelse för hur krig drabbar civilbefolkningen. Här får man en väldigt trovärdig inblick i det. Det är obegripligt och hemskt och svårt att förstå hur människor kan agera i krissituationer. Hur man kan svika dem man älskar på grund av en tro på en överlägsen ras. Hur man kan lämna ut någon annans barn för att skydda sitt eget för fruktansvärda övergrepp. Hur man kan plundra, våldta, massakrera och lemlästa oskyldiga män, kvinnor och barn som ett led i krigföringen.

I boken får vi följa Joana, Emilia och Florian, senare även Alfred. De har tvingats lämna allt de älskade bakom sig, och alla har de på olika sätt upplevt krigets värsta fasor. Nu flyr de gömda av skogen och mörkret. Den tyska staten kollapsar runt omkring dem och ryssarna närmar sig. Landet är redan förlorat, men ännu inte vunnet. De måste hålla sig undan för alla, de kan inte lita på någon. Inte ens på varandra. Alla bär de på hemligheter. Steg för steg anar vi, och får efterhand veta vad de varit med om och vad de har för planer. Fasan över vad de redan varit med om, och skräcken för vad som kan komma att hända, är ständigt närvarande. Jag glömmer bort att andas när jag läser om deras strapatsrika vandring mot kusten, där de desperat hoppas kunna komma bort från det ockuperade område som en gång var deras hem, bort från ryssarna som snabbt kommer närmare.

Vinden blåste undan ett lager snö så att det döda, blå ansiktet på en kvinna i tjugoårsåldern blottades. Hennes mun och ögon var öppna, fixerade av skräck. Jag rotade igenom hennes stelfrusna fickor, men de hade redan muddrats. I fodret på jackan hittade jag hennes identitetshandlingar. Jag stoppade dem i min kappa för att vidarebefordra dem till Röda Korset och släpade sedan den döda kroppen från vägkanten in på åkern. Kvinnan var död, stelfrusen, och tanken på att stridsvagnar hade kört över henne var outhärdlig.

En av bokens stora förtjänster är att författaren inte ställer sig på någon av de stridande ländernas sida. Ruta Sepetys står på alla de oskyldiga offrens sida, oavsett från vilket land de kommer. Krig drabbar alla, och hon skildrar det så otroligt bra. När hon beskriver kaoset i hamnen, där panikslagna människor irrar hjälplöst runt bland bortkomna eller övergivna hästar och andra djur, lådor och koffertar, väskor och proviant. När hon beskriver hur människor skriker efter försvunna familjemedlemmar. När hon beskriver de ensamma barn som förlorat hela sin familj och har tagit sig till hamnen på egen hand. Då känner jag en sorg i hela kroppen. Men boken genomsyras inte bara av ångest och hopplöshet. Mitt i allt elände finns också värme och omtanke, osjälviskhet, ibland också humor och glädje. Och inte minst hopp. Det här är en väldigt stark berättelse som baseras på verkliga händelser. Jag rekommenderar alla att läsa den.

Här har jag också skrivit om och citerat ur boken. Läs gärna diskussionen i kommentarerna till det inlägget.

 

Här är listan över bloggar som är med i stafetten samt vilka datum som gäller

Måndag 26/9, Sofies bokblogg
Tisdag 27/9, Just här – just nu
Onsdag 28/9, The world I live in
Torsdag, 29/9, Aldrig bara ord
Fredag 30/9, Sincerely Johanna
Lördag 1/10, Jonssons Bookworld
Söndag 2/10, Sizzen
Måndag 3/10, Bokparadiset
Tisdag 4/10, Västmanländskans bokblogg

Bloggstafett: Tårar i havet av Ruta Sepetys

Recensionsexemplar från B Wahlströms förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från B Wahlströms förlag – stort tack!

 

Med start nästa måndag och nio dagar framåt, anordnar bokförlaget B Wahlströms en bloggstafett kring boken Tårar i havet av Ruta Sepetys. Jag och ytterligare åtta bloggare kommer att skriva om boken varsin dag. Det blir utförliga recensioner om boken som helhet och/eller om en viss aspekt av boken.

Fyra ungdomar möts när de som hundratusentals andra flyr mot kusten. De flyr från krig, från lögner och från sina egna hemligheter. Boken bygger på en verklig händelse, då 10000 passagerare, främst kvinnor och barn, flydde med ett fartyg undan de sovjetiska trupperna i januari år 1945. Bara 15 mil från den svenska kusten träffades fartyget av en torped och förliste. 9000 av passagerarna omkom. Jag ser verkligen fram mot att läsa och berätta mer om den här boken!

 

Här är listan över bloggar som är med i stafetten samt vilka datum som gäller

Måndag 26/9, Sofies bokblogg

Tisdag 27/9, Just nu just här (dvs jag själv)

Onsdag 28/9, The world I live in

Torsdag, 29/9, Aldrig bara ord

Fredag 30/9, Sincerely Johanna

Lördag 1/10, Jonssons Bookworld

Söndag 2/10, Sizzen

Måndag 3/10, Bokparadiset

Tisdag 4/10, Västmanländskans bokblogg