Nomineringsdags – ”de bästa nyutkomna böckerna”

Just nu är det förmodligen febril aktivitet i de tre jurygrupperna!

I varje jurygrupp ingår fem personer som skall läsa och diskutera vilka av alla böcker som förlagen skickat in, som skall nomineras nu på måndag. Det är kulturjournalister, professorer, författare och andra kunniga ledamöter som skall fälla det första avgörandet om vilka sex böcker respektive texter som skall nomineras i varje klass.

I år skickades det in 149 titlar till den skönlitterära klassen, till fackboksklassen skickades det in 150 titlar och till kategorin barn-och ungdomslitteratur 148 titlar. Till Lilla Augustpriset har 632 texter från ungdomar i åldrarna 16 – 20 år skickats in. En hel del att läsa och bedöma, med andra ord.

gissningar

För att nomineras skall böckerna anses tillhöra ”de bästa nyutkomna böckerna, på svenska språket” som givits ut under perioden 19 oktober 2015 – 23 oktober 2016. Ganska luddig regel, eller hur? Om man läser tidigare motiveringar till böcker som nominerats, kan man ändå dra vissa slutsatser om vilka kriterier som jurymedlemmarna brukar utgå ifrån. Böckerna skall vara välskrivna och intressanta. Böckerna tar många gånger upp existentiella frågor. Som läsare skall man bli berörd. Böckerna bör fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Böckerna skall också vara sakligt/vetenskapligt övertygande.

Jag har fotat tre böcker som jag tycker bör nomineras, en bok i varje klass. Det tar emot litet att slänga ur mig gissningar, utan att ha läst alla de inskickade böckerna, men som Augustambassadör tycker jag att det ligger i sakens natur att göra det. Enligt min mening uppfyller alla tre böckerna de kriterier som jag tolkat att jurymedlemmarna ofta utgår ifrån.

  • Jag skulle bli mycket överraskad om inte boken 1947 blev nominerad i fackboksklassen, den imponerade enormt mycket på mig. Att kunna skriva med en sådan lätthet om så allvarliga ämnen, och att kunna skala ned så mycket fakta till en så behändig och faktiskt lättläst text, det är fantastiskt bra gjort. Läs gärna min recension här.
  • I barn- och ungdomsboksklassen hoppas jag på att Jack blir nominerad. Det är en både stark och väldigt fin skildring av att växa upp utan gynnsamma förutsättningar, och om att hävda sig själv genom förtryck av andra. Det handlar om hur en ung människa kommer till insikt om vad han har gjort, hur han tar ansvar för det och successivt utvecklas och mognar som person. Min recension finns här.
  • I den skönlitterära klassen har jag valt en bok som jag tror skulle bli en skräll om den nominerades, inte minst på grund av att den kan klassificeras som en deckare. Deckare brukar inte vinna Augustpriser. Men nu är inte det här en klassisk deckare, utan enligt min mening minst lika mycket en relationsroman. En nästan sann historia. Jag skulle kunna läsa boken enbart för språket som är en ren njutning i sig. Berättelsen har dessutom ett djup och skildrar dels hur framtidsvisioner förändras över tid från ungdomsåren till vuxet liv, dels betydelsen av att göra en klassresa, dels vilken skrämmande utveckling hierarkiska miljöer kan leda till. Här finns min recension.

 

På måndag får vi alltså veta vilka arton böcker, samt sex stycken texter, som nominerats! Vinnaren i varje kategori utses sedan av en elektorsförsamling med 21 personer (bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och andra som bedöms lämpliga för uppdraget). Vilka som slutligen vinner de åtråvärda statyetterna avslöjas med pompa och ståt på Augustgalan den 28 november, årets litterära höjdpunkt för författare, förläggare, bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och bokälskare från hela landet!

 

 

 

 

Recension: Jack, av Christina Lindström

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 268
Utgivningsdatum: 2016-03-21
Förlag: B Wahlströms
Formgivning: Cecilia Danneker Engström
ISBN: 9789132167096
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Jack är den snygga och coola killen, som är grym på innebandy och får alla tjejer han vill ha. Freja har en lite för stor näsa, en rosa stickad mössa och tycker om att titta på sälar. De är ett omaka par på papperet, men när de träffas i ett badrum på en fest kan ingen av dem värja sig. De faller handlöst för varandra och allt känns helt rätt. Men så hinner Jacks historia ikapp dem. I grundskolan var han en mobbare och han har ett förflutet inom nazistiska rörelser. Jack har förändrats, men för Freja blir det snart obehagligt uppenbart att Jack inte är den hon trodde att han var.

 

Så tyckte jag om boken

Berättelsen börjar väldigt starkt och intensivt med en tillbakablick:

Jag borde ha berättat allt redan från början. Verkligen allt. Alltså redan när jag träffade Freja i badkaret på den där festen skulle jag ha halat fram en lista med allt ruttet jag har gjort. (…) Jag skulle ha sett pupillerna i hennes ögon vidgas medan hon läste, när hon förstod att jag rör mig mellan att vara en människa och att vara ett maskingevär.

Jack har vuxit upp tillsammans med sin mamma och deras Dobermann i en lägenhet på nionde våningen. Han har varit skolans värsting som trakasserat och hånat andra utan att ångra sig, utan att någonsin säga förlåt. Han har fått en kick av makten han haft över andra. Han har ljugit lika trovärdigt som han stulit. Han har kunnat få de snyggaste tjejerna, men har egentligen aldrig varit kär på riktigt, och aldrig visat tjejerna någon respekt. Han vet att de ändå smälter för honom. Det gör de alltid. En del människor är noga med att svara när någon ringer och höra av sig om de missat ett samtal. Old school. Jag är avgjort mer new school. Jack har på många sätt varit en extremt osympatisk person. Men precis som i livet självt, är ingen människa enbart ond eller god.

På en fest, i ett badkar, träffar Jack Freja. Freja med den rosa mössan, som vill bli påmind om att hon lever, som ställer svåra frågor om livet och universum och som tycker om att titta på sälar. Freja som har ett leende och ett skratt som är på riktigt. Det är hisnande. Det är magi. Jack inser steg för steg att han är kär på allvar. Kärlekshistorien mellan Jack och Freja är lågmält och fint skildrad. Som läsare känner man hur omvälvande det som händer är för Jack. Han som alltid gått sin egen väg, varit oberörd och kunnat styra och ställa litet som han vill både hemma, i sina förhållanden och i skolan, är plötsligt mån om att vara Freja till lags, mån om att göra ett gott intryck. Hon finns hela tiden i hans tankar. Och då, när det känns som allra bäst, kommer hans förflutna ikapp honom. Allt det nya, hoppingivande, raseras på ett ögonblick.

Men det här är inte bara en kärlekshistoria, det är en berättelse om att kunna se med öppna ögon vad man gjort och hur man varit som person, och om att ta ansvar för det. Kärleken till Freja och till Enar, Jacks sexårige lillebror som plötsligt dyker upp i Jacks liv, tvingar Jack att komma till insikter om sig själv. Förändringen smyger sig på honom. Den obefintliga relationen till pappan, och hur den har påverkat Jack, blir extra tydlig när man får uppleva den genom relationen till Enar. Det är både gripande och trovärdigt, och man förstår Jacks egen utsatthet och undertryckta sorg under uppväxten, inte minst på grund av en frånvarande far. En far som sade att de skulle träffas, men som sedan sällan dök upp.

Jack är en allvarlig historia om att växa upp utan gynnsamma förutsättningar, och om att hävda sig själv genom förtryck av andra. Men det är ändå ingen tung läsning, tvärtom skrattade jag många gånger åt dråpliga formuleringar och situationer. Det är också en väldigt insiktsfull ungdomsskildring med karaktärer, tankar och känslor som känns äkta. Kanske blir den här boken nominerad till Årets bästa svenska barn- och ungdomsbok den 24 oktober.