Recension: Tårar i havet, av Ruta Sepetys

Recensionsexemplar från B Wahlströms förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från B Wahlströms förlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 416
Utgivningsdatum: 2016-08-29
Förlag: B Wahlströms
Omslagsformgivning: Theresa Evangelista
ISBN: 9789132169731
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Min recension ingår i en bloggstafett om boken, anordnad av bokförlaget. Vilka som deltar framgår av blogglistan i slutet av inlägget.

 

Innehållet i korthet, från förlagets hemsida

Historiens största fartygskatastrof är nästan helt okänd, trots att den krävde över 9000 liv och inträffade bara 15 mil från den svenska kusten. Ruta Sepetys har ägnat tre år åt arbetet med att skildra denna katastrof. Resultatet är Tårar i havet – en gripande berättelse, skriven med stor omsorg om de historiska detaljerna.

I januari 1945 är tusentals människor i Ostpreussen på flykt undan sovjetiska trupper. Bland flyktingarna finns ungdomarna Joana, Emilia och Florian. De har olika bakgrund och bär alla på hemligheter, men deras vägar korsas och de finner mod och styrka hos varandra. Tillsammans försöker de ta sig till Wilhelm Gustloff – ett fartyg som kan föra dem till tryggheten västerut över Östersjön. Men katastrofen inträffar precis när de tror sig ha friheten inom räckhåll och då spelar varken nationalitet eller klasstillhörighet någon roll. De 10 000 passagerarna kämpar alla för samma sak – sin överlevnad.

 

Så tyckte jag om boken

Det här är en bok som jag tycker borde vara obligatorisk att läsa för alla högstadie- och gymnasieelever. Ofta lär man sig om olika slag, om nederlag och segrar, men sällan får man någon närmare förståelse för hur krig drabbar civilbefolkningen. Här får man en väldigt trovärdig inblick i det. Det är obegripligt och hemskt och svårt att förstå hur människor kan agera i krissituationer. Hur man kan svika dem man älskar på grund av en tro på en överlägsen ras. Hur man kan lämna ut någon annans barn för att skydda sitt eget för fruktansvärda övergrepp. Hur man kan plundra, våldta, massakrera och lemlästa oskyldiga män, kvinnor och barn som ett led i krigföringen.

I boken får vi följa Joana, Emilia och Florian, senare även Alfred. De har tvingats lämna allt de älskade bakom sig, och alla har de på olika sätt upplevt krigets värsta fasor. Nu flyr de gömda av skogen och mörkret. Den tyska staten kollapsar runt omkring dem och ryssarna närmar sig. Landet är redan förlorat, men ännu inte vunnet. De måste hålla sig undan för alla, de kan inte lita på någon. Inte ens på varandra. Alla bär de på hemligheter. Steg för steg anar vi, och får efterhand veta vad de varit med om och vad de har för planer. Fasan över vad de redan varit med om, och skräcken för vad som kan komma att hända, är ständigt närvarande. Jag glömmer bort att andas när jag läser om deras strapatsrika vandring mot kusten, där de desperat hoppas kunna komma bort från det ockuperade område som en gång var deras hem, bort från ryssarna som snabbt kommer närmare.

Vinden blåste undan ett lager snö så att det döda, blå ansiktet på en kvinna i tjugoårsåldern blottades. Hennes mun och ögon var öppna, fixerade av skräck. Jag rotade igenom hennes stelfrusna fickor, men de hade redan muddrats. I fodret på jackan hittade jag hennes identitetshandlingar. Jag stoppade dem i min kappa för att vidarebefordra dem till Röda Korset och släpade sedan den döda kroppen från vägkanten in på åkern. Kvinnan var död, stelfrusen, och tanken på att stridsvagnar hade kört över henne var outhärdlig.

En av bokens stora förtjänster är att författaren inte ställer sig på någon av de stridande ländernas sida. Ruta Sepetys står på alla de oskyldiga offrens sida, oavsett från vilket land de kommer. Krig drabbar alla, och hon skildrar det så otroligt bra. När hon beskriver kaoset i hamnen, där panikslagna människor irrar hjälplöst runt bland bortkomna eller övergivna hästar och andra djur, lådor och koffertar, väskor och proviant. När hon beskriver hur människor skriker efter försvunna familjemedlemmar. När hon beskriver de ensamma barn som förlorat hela sin familj och har tagit sig till hamnen på egen hand. Då känner jag en sorg i hela kroppen. Men boken genomsyras inte bara av ångest och hopplöshet. Mitt i allt elände finns också värme och omtanke, osjälviskhet, ibland också humor och glädje. Och inte minst hopp. Det här är en väldigt stark berättelse som baseras på verkliga händelser. Jag rekommenderar alla att läsa den.

Här har jag också skrivit om och citerat ur boken. Läs gärna diskussionen i kommentarerna till det inlägget.

 

Här är listan över bloggar som är med i stafetten samt vilka datum som gäller

Måndag 26/9, Sofies bokblogg
Tisdag 27/9, Just här – just nu
Onsdag 28/9, The world I live in
Torsdag, 29/9, Aldrig bara ord
Fredag 30/9, Sincerely Johanna
Lördag 1/10, Jonssons Bookworld
Söndag 2/10, Sizzen
Måndag 3/10, Bokparadiset
Tisdag 4/10, Västmanländskans bokblogg

5 thoughts on “Recension: Tårar i havet, av Ruta Sepetys

  1. Vet inte var jag ska börja. Men.
    Jag blir alltid så glad av att komma in till dig och se dina vackra foton, dina utförliga och välskrivna recensioner (nej, jag läser inte alla, men har fått ihop en lista på böcker jag vill läsa. Någon gång.), inse hur klokt du valt hur du vill leva ditt liv, vad som är viktigt och hur du formligen sprutar ur dig blogginlägg.
    Din blogg utsöndrar så mycket harmoni och livslust, även när du skriver om en så tragisk och tankeväckande bok som i detta inlägg.
    Och så känner jag igen så mycket där vi har samma tänk helt oväntat, det bidrar såklart. Som att se Annette Bening med rosorna 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s