Boktraven bakom Doris är min närmaste läsplanering. September blev en rekordmånad med fjorton lästa böcker, men det kan jag inte räkna med nu i oktober.
Några av böckerna i traven har jag redan hunnit läsa och skriva om i bloggen, och i kväll kommer min recension av en både sorglig och hoppfull bok med alldeles fantastiska foton – Penguin Bloom: En udda liten fågel som räddade en familj. Boken jag läser nu är 1918: Året då Sverige blev Sverige. Jag har inte kommit så långt än, men det bli intressant att se om den kan ha någon chans att bli nominerad till Augustpriset i fackboksklassen. Att skriva fackböcker om vissa årtal har ju fungerat bra tidigare. Förra året imponerade exempelvis Elisabeth Åsbrink med boken 1947.
Alice ställde gärna upp med sin ulliga päls som bakgrund ;)
Fårdagboken är en tänkvärd och många gånger humoristisk bok med insiktsfulla betraktelser och funderingar kring hur det känns att ha får och hur synen på livet förändras av att vara fårägare. Jag känner igen mig i så mycket av det författaren Axel Lindén skriver. Som det här:
Jag börjar förstå lite av lantbrukets psykologi. Jag tänker exempelvis inte så mycket på vädret eller andra färger och kvaliteter i omgivningen som något estetiskt. Det är liksom inte vackert eller dåligt väder, det är bara praktiska omständigheter. Kallt och klart – kolla att vattnet inte fryser. Blåsigt – se till att stora porten är förankrad i väggen. Regnigt – ta på dig något vettigt. Löven gulnar – kanske dags för vinterfoder. Men det finns väl en inneboende skönhet i hela den här grejen.
Boken var inte planerad från början. Det började med att författaren, en akademiker som flyttat ut på landet med sin familj och fått ansvaret för skötseln av en flock får, skrev sms-anteckningar om vardagen med fåren och skickade till de andra i kooperativet som han hade fåren tillsammans med. Vardagliga saker, som att han givit fåren mat eller att ett staket var trasigt och behövde lagas. Anteckningarna lades ut på Facebook och ur dem föddes idén på en bok.
Ett smakprov till ur boken måste ni få. Från andra som inte själva har djur brukar jag ofta få kommentaren att man väl är väldigt låst med många djur. Författaren till Fårdagboken ger ett svar på den kommentaren som beskriver så precis hur det egentligen är.
Jag har tappat den dagliga kontakten med fåren. Det har kommit nya personer till gården som vill vara med. De senaste dagarna har det varit någon annan som tittar till dem, räknar lamm, ser hur de växer, ser var de betar, vilka stenar de hoppar upp på, känner av stämningen i gruppen. Det blir tomt. Man tänker gärna att det är lite jobbigt att vara bunden av ansvaret för djur, att det är stressande att känna att man måste vara där varje dag, att man inte är helt fri. Det är faktiskt precis tvärtom. Jag sitter i köket och glor. Det finns inget fritt med det.
Rättigheterna till boken hade redan sålts till Storbritannien innan den hunnit ges ut här i Sverige, och fler länder står på tur. Jag är inte förvånad. Det ligger i tiden med det som är jordnära, påtagligt och konkret, sådant man inte kan läsa sig till utan måste uppleva själv. Som hur man verkar fårens klövar och med tiden lär sig hur man klipper lagom mycket. Eller hur man genom daglig kontakt med sina får lär sig deras normala beteende, och märker när någon är sjuk. Det är ingenting man kan läsa sig till. Inte heller hur man förändras som person av att vara den som är ansvarig för djurens liv och död, eller hur man med tiden får starkare band till flocken och blir mer och mer ett med både djuren, gården och årstiderna.
Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2017-09-22
Form: Eva Lindeberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100173371
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera
Tips: Tag med som present till värdinnan och/eller värden på kalaset eller glöggfesten – den blir garanterat kvällens snackis.
Under hösten har jag läst flera nyutkomna böcker på temat krigstid, efterkrigstid, flyktingar, nazismen och förintelsen. Det är som om jag har ett behov av att läsa om det, särskilt när böckerna handlar om helt vanliga människor som drogs in i och drabbades på olika sätt av krigen. Det kanske är ett sätt att försöka förstå det som skedde och det som fortfarande sker, ur den enskilda människans perspektiv.
Krokas är en av dessa skildringar. En långsamt och eftertänksamt berättad historia om den unga, tyska kvinnan Uli, som en höstdag år 1949 kliver av på perrongen i Krokom, Jämtland, ungefär sex mil från norska gränsen. Hon fryser om fötterna i det enda par skor hon äger, men på överkroppen värmer den fodrade kappan hon stulit från sin tidigare arbetsgivare Fru Cederstam. I resväskan Uli bär på ligger brev från en Elsa Pettersson, som enligt adressen ska finnas någonstans i Krokom, och som skrivit till Hansi, Ulis älskare som dog i en olycka när han deserterade från kriget. Uli har kommit till Krokom för att leta reda på Elsa Pettersson och samla ihop alla bitar av det som finns kvar av Hansi, få veta så mycket som möjligt om honom.
Elsa Pettersson arbetar i det lilla samhällets lanthandel, där hon säljer och packar varor och är kundernas sällskap en stund under dagen. Hon har hoppats och trott på att få möjlighet att avancera med mer ansvar i lanthandeln, men hon bär på en stor hemlighet som både tynger och hotar hela hennes tillvaro. När Uli dyker upp krokas de båda kvinnornas liv samman, precis som de var för sig gjort med Hansi. Och med Uli är det så, att det antingen händer mycket i en väldig fart, precis som för hästarna som ibland galopperar och inte går att tygla i hennes bröst, eller så blir det alldeles stilla. När de två kvinnorna möts blir ingenting sig likt igen.
Jag tycker mycket om den här boken. Det är en fin berättelse som i ett alldeles lagom format rymmer många stora och omvälvande händelser och känslor; vänskap, kärlek, mod och omtänksamhet, men också hemligheter, sjukdom och död. Och allt krokas samman i varandra, ofta på helt oväntade sätt. Prosan är en njutning att läsa, och jag upptäcker efter ett tag att trots att boken är förhållandevis kort i jämförelse med många andra, tar det tid att läsa den. Varenda ord bidrar till den förtätade stämningen, och jag vill inte missa en enda formulering. Jag vill också lyfta fram Miroslav Sokcic, som jag tycker har formgivit ett av de allra snyggaste och mest läslockande omslagen i år. Ni ser ju själva.
Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 240
Utgivningsdatum: 2017-09-14
Form: Miroslav Sokcic
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146234029
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera
Just nu - Just här 