Silvervägen, av Stina Jackson

Lelle kör hela nätterna längs riksvägen som i folkmun kallas Silvervägen. Varenda småväg, varenda ödetorp söker han igenom. Han letar mer och mer desperat efter sin sjuttonåriga dotter, Lina, som är spårlöst försvunnen sedan tre år tillbaka. Han får ingen ro, ångesten tär på honom, och värre blir det när ytterligare en tonårsflicka försvinner.

Till det lilla samhället Glimmersträsk kommer sjuttonåriga Meja tillsammans med sin mamma. De har alltid levt på samhällets skuggsida, och Meja är som bedövad efter alla år då hon tvingats vara den som tar hand om sin mamma istället för tvärtom. Hon har tappat räkningen på hur många gånger de har brutit upp från en plats och flyttat. Den här gången är det till en man långt ute i skogen, som mamman träffat genom en dejtingsida.

Ni som har läst Vargarnas historia, av Emily Fridlund, kommer att känna igen den ödesmättade, lågmälda stämningen som berättelsen förmedlar. Och det finns många fler likheter mellan berättelserna. Precis som i Vargarnas historia utspelar sig handlingen på en avlägsen, liten ort med många hemligheter och lögner, och även här får en familj som lever mer eller mindre ett hippieliv, i omgivningens ögon en sekt, stor betydelse för berättelsen. I båda böckerna är de tonåriga huvudkaraktärerna asociala och missanpassade, båda har en mamma som har nog med sig själv. När hippiefamiljerna dyker upp i deras liv dras de in i deras hemtrevliga och kärleksfulla gemenskap och får äntligen känna hur det känns att vara en riktig familj.

Intensiteten och den lågmälda tonen är nästan hypnotiserande och bokens största behållning. Jag vill å ena sidan vidare i berättelsen för att få veta vad som hände Lina som försvann, och för att få veta hur det skall gå för Meja, och för Lelle som jag lider med och önskar skall få ro. Å andra sidan vill jag inte läsa för snabbt, jag vill hålla kvar den hemlighetsfulla och suggestiva stämningen.

Berättelsen håller ihop hela vägen fram till de allra sista avsnitten, då trådarna skall knytas ihop. Jag hade önskat att just den delen varit litet mer sinnrik. Jag föredrar när man på slutet av boken själv inser hur allt hänger ihop genom att man då ser den röda tråden genom ledtrådar som avslöjats längs vägen, utan att ha förstått att det var just ledtrådar. Här har författaren valt att knyta ihop trådarna genom berättande samtal som förklarar var, när, hur och varför. Det drar tyvärr ned intrycket av en i övrigt fängslande berättelse som det var en ren njutning att dras in i.

Silvervägen är författarens debutroman, och den är nominerad till det svenska deckarpriset Crimetime Specsavers Award för årets bästa deckardebut. Priset delas ut vid Sveriges största deckarfestival, Crimetime Göteborg, i samband med Bokmässan i september.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 296
Utgivningsdatum: 2018-05-22
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789100176006
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Krokas, av Elin Olofsson

.

Under hösten har jag läst flera nyutkomna böcker på temat krigstid, efterkrigstid, flyktingar, nazismen och förintelsen. Det är som om jag har ett behov av att läsa om det, särskilt när böckerna handlar om helt vanliga människor som drogs in i och drabbades på olika sätt av krigen. Det kanske är ett sätt att försöka förstå det som skedde och det som fortfarande sker, ur den enskilda människans perspektiv.

Krokas är en av dessa skildringar. En långsamt och eftertänksamt berättad historia om den unga, tyska kvinnan Uli, som en höstdag år 1949 kliver av på perrongen i Krokom, Jämtland, ungefär sex mil från norska gränsen. Hon fryser om fötterna i det enda par skor hon äger, men på överkroppen värmer den fodrade kappan hon stulit från sin tidigare arbetsgivare Fru Cederstam. I resväskan Uli bär på ligger brev från en Elsa Pettersson, som enligt adressen ska finnas någonstans i Krokom, och som skrivit till Hansi, Ulis älskare som dog i en olycka när han deserterade från kriget. Uli har kommit till Krokom för att leta reda på Elsa Pettersson och samla ihop alla bitar av det som finns kvar av Hansi, få veta så mycket som möjligt om honom.

Elsa Pettersson arbetar i det lilla samhällets lanthandel, där hon säljer och packar varor och är kundernas sällskap en stund under dagen. Hon har hoppats och trott på att få möjlighet att avancera med mer ansvar i lanthandeln, men hon bär på en stor hemlighet som både tynger och hotar hela hennes tillvaro. När Uli dyker upp krokas de båda kvinnornas liv samman, precis som de var för sig gjort med Hansi. Och med Uli är det så, att det antingen händer mycket i en väldig fart, precis som för hästarna som ibland galopperar och inte går att tygla i hennes bröst, eller så blir det alldeles stilla. När de två kvinnorna möts blir ingenting sig likt igen.

Jag tycker mycket om den här boken. Det är en fin berättelse som i ett alldeles lagom format rymmer många stora och omvälvande händelser och känslor; vänskap, kärlek, mod och omtänksamhet, men också hemligheter, sjukdom och död. Och allt krokas samman i varandra, ofta på helt oväntade sätt. Prosan är en njutning att läsa, och jag upptäcker efter ett tag att trots att boken är förhållandevis kort i jämförelse med många andra, tar det tid att läsa den. Varenda ord bidrar till den förtätade stämningen, och jag vill inte missa en enda formulering. Jag vill också lyfta fram Miroslav Sokcic, som jag tycker har formgivit ett av de allra snyggaste och mest läslockande omslagen i år. Ni ser ju själva.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 240
Utgivningsdatum: 2017-09-14
Form: Miroslav Sokcic
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146234029
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera