Kategori: Böcker lästa 2017

Nötskal, av Ian McEwan

Publicerat den av Justnujusthar3 kommentarer

notskal

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 217
Utgivningsdatum: 2017-01-04
Översättare: Meta Ottosson
Form: Suzanne Dean
Förlag: Brombergs
ISBN: 9789173378352
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris, CDON med flera

 

Om innehållet, från förlagets hemsida

Trudy är tjugoåtta år, höggravid och har ett hemligt förhållande med sin svåger. Tillsammans smider kärleksparet planer för att göra sig av med den blivande fadern. Men det finns någon som hör allt om deras onda avsikter: det lilla barnet i Trudys mage. Ian McEwan har skrivit en smart, mörk och rolig thriller om mord och girighet berättad ur ett oväntat perspektiv. Romanens hjälte är ett häpnadsväckande intelligent ofött barn som väntar på exakt rätt ögonblick att äntra världsscenen.

 

Så tyckte jag om boken

Förra året läste jag Ian McEwans bok Domaren. Det var en intelligent och tankeväckande bok som fick mig att fundera över var gränsen bör gå för religion och moral, och vad som egentligen är ”barnets bästa”. Ja, jag funderar faktiskt fortfarande på den boken ibland och på alla de kniviga frågor den väckte och som på något sätt krävde svar från läsaren. Det här är något helt annat. Om Domaren uppfattades som en lyckad mix av fiktion och fakta, är Nötskal ren fiktion, fantasy rent av. Dock utan slott, drakar och magi, bara ett ofött barn som skall försöka lösa ett svårt dilemma.

Nötskal har överösts av lovord och många ser likheter med Shakespeares Hamlet, där liknande triangeldrama uppstod och där sonen avslöjade komplotten och mordet på fadern. Berättelsen är väldigt lättläst. Den är spännande som en vanlig thriller, men på samma gång litet småmysig, åt feelgoodhållet. Handlingen är raffinerad och författaren avslöjar bara precis så mycket i taget att vi som läser hålls på halster ända till sista sidan. Det berättartekniska greppet med det ofödda barnet som vittne och berättarröst fungerar förvånansvärt bra, men är ändå det som drar ned mitt intryck av boken som helhet. Tredjepersonsperspektivet, då berättaren observerar situationen, hade fungerat bättre för mig om det lämnats öppet vem som är betraktaren. Det jag framför allt ställer mig frågande till, är att författaren försöker motivera hur det kan komma sig att ett ofött barn kan vara så intelligent. Det blir väldigt märkligt att försöka göra fantasy realistiskt. Personbeskrivningarna är dock fantastiska, som när Trudy och Claude träffas och smider planer på att röja Trudys make och blivande far till barnet ur vägen:

Han viker prydligt ihop sina kläder och lägger dem på en stol. Hans nakenhet är lika upphetsande som en revisors kostym. Utan en tråd på kroppen rör han sig i sängkammaren, i fonden, mot rampen, medan han skvätter ur sig sin monolog. Pratar om den rosa tvål han fick av sin faster i födelsedagspresent och som han måste gå tillbaka med till affären på Curzon Street, om en dröm han haft som han nästan helt har glömt vad den handlade om, priset på diesel, att det känns som tisdag. Men att det inte är det. Varje tillkämpat nytt ämne tar sig stönande på fötter, vinglar, snubblar över i nästa. Och min mor? På sängen, mellan lakanen, delvis påklädd, hundraprocentigt uppmärksam med hummande instämmanden och medkännande nickar.

Nötskal är en klassisk mordhistoria om kärlek och girighet, men berättad från ett helt nytt perspektiv, det ofödda barnets. Läs boken för den perfekt avvägda och eleganta prosan, de oväntade vändningarna och inte minst för den psykologiska skärpan. Det är väldigt underhållande.

♥

En framtida hemmafrus bekännelser, av Elin Eldestrand

Publicerat den av JustnujustharLämna en kommentar
Recensionsexemplar från förlaget - stort tack!
Recensionsexemplar från förlaget – stort tack!

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 240
Utgivningsdatum: 2016-09-21
Form: Cecilia Pettersson
Förlag: Hoi
ISBN: 9789176970126
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris, CDON med flera

.

Om innehållet, från förlagets hemsida

Första gången Charlie ser en människa dö är hennes första skoldag. Och trots att hon har en viss inblandning skrämmer händelsen upp henne ordentligt och hon gömmer undan tankarna i flera år. Charlie växer upp med sin mamma i en fallfärdig stuga strax utanför Luddinges finaste bostadsområde. Grannarna är alkoholister och mamma erbjuder sina tjänster till karlar som är villiga att ge pengar till ett nytt tak, en ny soffa eller liknande. En vacker sommardag år 1960, när Charlie är 20 år gammal, dyker drömprinsen upp i hennes liv – en snygg och häftig raggare. Charlie vet att det är honom och ingen annan hon ska gifta sig med. Kort därefter blir hennes mamma hämtad av polisen och då faller det på Charlie att ordna upp allting, men hur? I bakgrunden finns hela tiden drömprinsen runt vilken Charlies drömmar och förhoppningar cirkulerar och hon hoppas bortom allt sunt förnuft att han en dag ska bli hennes.
.
Så tyckte jag om boken
.
Jag gillade verkligen den här boken! Den är helgalen, dråplig och burlesk, allt i ett! Jag har nog aldrig läst något liknande. Förlaget karaktäriserar den som en feelgoodbok, och vad annat kan man kalla en bok där en efter en mister livet, och man som läsare sitter och ler stort åt alltihop. Precis som med varietéunderhållning på teater och film bör man nog inte ta historien på för stort allvar, utan med glimten i ögat.
.
Berättelsen om Charlie skulle bli snygg som film. Handlingen utspelar sig mestadels år 1960, och berättelsen speglar tidsandan med den första generationen som skapade en egen tonårskultur. Förebilderna var Marilyn Monroe med sin lockiga, blonderade bobfrisyr, Audrey Hepburn med sin svinrygg, halvlånga klänningar, breda skärp och vidd i kjolarna. Elvis Presley, förstås, och James Dean. Samhället präglades av klasskillnader och i boken tillhör Charlie och hennes mamma den allra lägsta klassen, där de bor i ett ruckel alldeles utanför den så kallade Gräddhyllan med det fina folket. Under den här tiden var oron för att bli gravid enorm bland ogifta kvinnor, eftersom det ansåg skamligt för kvinnan och hennes föräldrar. Även det skildras i boken.
.
Mest handlar det förstås om Charlie och hur hon, till att börja med omedvetet, går i sin mammas fotspår när det gäller ”problemlösning”, som mamman kallar det. Det handlar förstås också om hur hon hanterar att stå längst ned på samhällsstegen, och att samtidigt vara kär i Drömprinsen från Gräddhyllan.
.
Titeln på boken är väldigt lyckad och omslaget otroligt läckert, även om det inte alls är så glättig och bekymmersfri jag föreställer mig Charlie. I slutet av maj beräknas uppföljaren finnas ute i handeln. Jag hoppas på ännu en bladvändare i samma galna stil som En framtida hemmafrus bekännelser!
.
♥

Född på en söndag, av PeKå Englund

Publicerat den av JustnujustharLämna en kommentar
Recensionsexemplar från författaren - stort tack!
Recensionsexemplar från författaren – stort tack!

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 465
Utgivningsdatum: 2015-04-24
Form/foto: Anders Timrén
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113062006
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris, CDON med flera

 

Om innehållet, från förlagets hemsida

Tintins äventyr, gamla bygg­jobbare, fotbollslaget Stoke City och sopranen Maria Callas är den sköra tråd som håller ihop tillvaron för Jalle Engman som ung. Som vuxen blir han en framgångsrik varumärkeskonsult. En dag får han en udda kund med en lika udda frontfigur: Kungliga Operan och den unga sång­fågeln Hanna Kjöle. Jarl Engmans uppdrag blir att bygga den unga stjärnans självförtroende och varumärke – en till synes ofarlig uppgift. Snart finner Jarl dock att jobb och privatliv flyter samman.
.

Så tyckte jag om boken

Född på en söndag var journalisten PeKå Englunds romandebut. Det är en väldigt fin berättelse om Jalle, som växer upp med en psykiskt labil mamma och periodvis även med hennes varierande pojkvänner. Jalles biologiske och excentriske pappa är mestadels frånvarande, men dyker upp då och då och gör avtryck i Jalles liv, innan han försvinner igen för att skriva klart sitt livslånga mästerverk. Viktigast i Jalles liv är dock mammans pojkvän Sten. Han tar hand om och ser Jalle som sin egen son, och skapar den trygghet i livet som ett barn behöver. Och runt dem förändras världen.

Boken inleds enormt starkt. Författaren skildrar med lätt hand en helt vanlig söndagsmorgon i familjen. Det är inga dramatiska händelser alls, ändå anar man att allt inte står rätt till under ytan. Det är väldigt obehagligt och som läsare väntar man hela tiden på katastrofen.

Trots att jag så gärna ville se på Henne just då, så koncentrerar jag mig på att flytta kastrullen till plattan bredvid så att vattnet inte skall bli för hett och är noga med att dra rätt reglage till noll så att Hon inte ska behöva betala pengar som Hon hade kunnat göra något roligare för till elbolaget, men jag hör ljudet som får mig att veta att allt är bra och jag hör på tonfallet att jag gjort allt rätt.

Trots alla trasiga människor med tragiska livsöden känns det aldrig som om katastrofen kommer. Ändå gör den det, gång på gång. Istället för att brytas ned, gör sig Jalle oåtkomlig. Under sina första år är Tintinböckerna hans räddning. I dem kan han hålla verkligheten ifrån sig och läsa om kaos och oordning, vilket är vad han upplever i sitt eget liv, men i böckerna sker det under kontrollerade former. I böckerna kan han vara säker på att allt löser sig till slut.

I berättelsen om Jalle varvas dåtid med nutid. Jalle är ett typiskt maskrosbarn, som har det svårt hemma med sin psykiskt labila mamma, men klarar sig väldigt bra i livet ändå. Åtminstone på ytan. Jalle blir framgångsrik i sitt yrke, men har uppenbara problem i sitt privatliv. Han är väldigt duktig på att känna av stämningar och att vara till lags, men släpper ingen nära. Inte förrän den unga operasångerskan Hanna Kjöle blir hans kund. Uppdraget är att bygga upp hennes varumärke, vilket kräver en hel del även på det personliga planet, inte minst när det gäller hennes självkänsla. Det har Jalle inga problem med, tvärtom. Han blir kär i henne. Han beundrar henne, dyrkar henne, är förstående, hänsynsfull och kravlöst accepterande med stort tålamod för hennes nycker. Efter hand inser han att han har hamnat i samma situation som den han befann sig i som barn. Hanna Kjöle visar sig ha stora likheter med Jalles psykiskt labila mamma. Vad vill du att jag ska säga, Hanna? Säg vad du vill att jag skall säga, så säger jag det.

Jag uppskattar att författaren överlåter åt läsarna att dra sina egna slutsatser om orsaker och verkan, att han skriver med så lätt hand att man mestadels uppfattar boken som en feelgoodberättelse, att han väver in karaktärer och händelser ur Tintins äventyr i sin egen berättelse och får det att fungera. Jag uppskattar hans sätt att formulera sig:

Wolff på bygget har rätt i att man kan räkna ut allt. Jag kommer ganska snabbt fram till att vi har fem timmar och trekvart framför oss i bilen om vi kör i ungefär sjuttio kilometer i timmen i fyrtio mil. Om Sten säger tio ord i minuten kommer vi upp i 3450 stycken. Jag kommer att få reda på så otroligt mycket.

Jag kommer att tänka på Mitt liv som hund, som också handlade om ett typiskt maskrosbarn som hittade sätt att stå ut med och överleva sin barndom. Född på en söndag är skriven på liknande kvicka, humoristiska vis, med en enormt tragisk underton. Det som gör mig kluven till boken, är att författaren skildrar med samma distanserade tonläge det som sker, som Jalle förhåller sig till det som drabbar honom. Den lättsamma tonen blir kanske litet för lättsam, det blir inte så gripande som det hade kunnat bli.

Min gissning är att Född på en söndag kommer att filmatiseras. Hoppas att jag får rätt i det. Jag kan redan se framför mig när Viljo och Matti dansar finsk tango i byggboden.

♥