Kategori: Böcker lästa 2020

När bokpost landar i brevlådan och räddar en dålig dag!

Publicerat den av Justnujusthar6 kommentarer

Kan ni föreställa er hur glad jag blev när lantbrevbäraren körde upp till huset med en hel trave med paket?! Det kan ni nog, ni som läst gårdagens inlägg.

Jag är dödstrött efter att ha oroat mig för Jackie och hennes fyrtiogradiga feber och att hon inte kunde äta eller dricka. Och jag är så trött på att oroa mig för alla som kan bli sjuka av coronaviruset, att hela världen är uppochnedvänd, att man inte längre kan ta sjukvården för given, så som jag gjort, att inte kunna umgås med släkt och vänner, att inte få fira födelsedagar och påsk tillsammans som vi alltid gjort, att i kristid upptäcka nya och osympatiska sidor hos människor jag tycker om, att inte kunna prova kläder i en provhytt eftersom de är stängda, att inte kunna styrketräna på gymmet, att inte kunna resa till andra länder. Och att världen går in i en depression, om inte ekonomiskt så mentalt.

Det är som om en blöt filt har lagts runt vårt jordklot. Men då kommer det plötsligt ett helt gäng med bokpaket och muntrar upp!

Så spännande böcker, varenda en! Två överraskningar som jag inte kände till innan, och så böcker som jag haft som favoriter i mitt förhandsspan bland de böcker som kommer ut nu.

Många har läst Där kräftorna sjunger innan den gavs ut i svensk översättning. Det verkar vara en bok som man antingen tycker är fantastisk eller ganska värdelös. Av det jag läst om handlingen, och vad andra skriver om den, tror jag att det är en bok i min smak:

Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.

 

Våroffer är den sista fristående delen i Anders De La Mottes årstidskvartett. Han har en berättarstil som faller mig helt och hållet i smaken. Och den här gången lockar själva deckargåtan mer än vanligt; så här beskrivs handlingen av förlaget:

Valborgsnatten 1986 mördas en sextonårig flicka under ritualliknande former i skogen intill ett skånskt slott. Hennes styvbror döms för dådet, och kort därefter försvinner hela familjen spårlöst. Våren 2019 flyttar läkaren Thea Lind in på slottet. Efter att ha gjort ett märkligt fynd i en uråldrig ek ökar hennes fascination för den gamla tragedin. I takt med att hon upptäcker likheter mellan flickans uppväxt och sitt eget såriga förflutna, blir hon alltmer övertygad om att sanningen om mordet aldrig kommit fram. Och att våren 1986 kanske krävt flera offer. 

 

Ha en fin fredag!

♥

Recension: Vuxna människor, av Marie Aubert

Publicerat den av JustnujustharLämna en kommentar

Det här är en tunn liten bok på 111 sidor, vilket visar att böcker inte behöver vara tegelstenstjocka för att gripa tag och förmedla något. Den yttre ramen är två vuxna systrar som skall fira mammans födelsedag tillsammans i familjens skärgårdshus. Marthe, den yngre systern, lever i ett förhållande med en bonusdotter, medan fyrtioåriga Ida lever ensam. Idén om att samla en familj på en avgränsad plats är ofta lyckad när man vill skildra familjemedlemmarnas status och relationer till varandra. Så också här.

Som med många relationsromaner i samma anda som den här, är det inte handlingen som är den centrala, utan just relationerna. Hur svårt det är att bli av med de roller man hade när man levde som en familj, trots att barnen nu är vuxna, har flyttat ut och har egna liv. Marthe var den som kunde vara precis som hon själv ville. Hon visade vad hon kände och sade vad hon tyckte. Och det gick bra, hon var ändå den som blev favoriserad och mest månad om. Det anser i alla fall Ida. Ida som aldrig brusade upp som Marthe mot mamman när hon var tonåring, som alltid kämpade och gjorde sitt bästa när det gällde allt hon företog sig, både i skolan och på fritiden. Hon var alltid duktig, utan att hon fick någon speciell uppmärksamhet eller uppskattning för det. När familjen samlas kommer känslan av orättvisa och avundsjuka tillbaka.

Berättelsen sker ur Idas perspektiv, men det gör henne varken mer eller mindre sympatisk än någon av de andra. Under vistelsen i sommarhuset är nästan allting som sker en slags maktkamp mellan syskonen, där Ida anser att hon alltid drar det kortaste strået. Och när det gäller relationen till mamman så har hon nog rätt, Marthe är favoriten. Kanske för att hon är mer okomplicerad och vanlig och därför enklare att tycka om. Ida har satsat på sin karriär, lever i stan utan man och barn. Hon träffar män, men oftast är de gifta. Nu har den biologiska klockan börjat ticka och hon planerar att frysa in sina ägg för att kunna bli med barn senare. Men inte ens det gör att hon hamnar i familjens centrum, eftersom Marthe berättar att hon äntligen lyckats bli gravid.

Avundsjukan och känslan av orättvisa blir kanske tydligast när det gäller sommarhuset. Marthe har alltid tillbringat mycket tid i huset och agerar som om det är hon som äger det. Hon rensar grusgångarna från ogräs, hon byter ut trasiga möbler och inreder, och nu har hon till och med fått huset ommålat i en helt ny färg, utan att först få godkänt från Ida. Ida känner sig överkörd. Trots att hon under alla år bara varit korta perioder i huset och trots att hon aldrig lagat, fixat eller engagerat sig i det. Hon tänker att hon skall betsa terrassen, men det slutar med att hon dricker öl istället. Och trots att hon efter en natt ensam i huset längtar tillbaka till stan igen. Men det är trots allt hennes hus också.

Jag tror att alla kan känna igen sig åtminstone i vissa saker i den här boken, utifrån sina egna förutsättningar. Jag kunde även föreställa mig mina bröder i vissa delar av syskonrollerna. Hur man uppträder mot varandra och uppfattar saker i en familj är nog ganska allmängiltigt, och det behöver inte spela så stor roll om man är kvinna eller man. Och har man inte syskon att relatera till så har man föräldrar, närvarande eller frånvarande. Som sagt, jag är ganska övertygad om att det här är en bok för de allra flesta.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 111
Utgivningsdatum: 2020-01-28
Originaltitel: Voksne mennesker
Översättare: Cilla Naumann
Förlag: Wahlström & Widstrand
Omslagsformgivning: Exil design
ISBN: 9789146236160
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Monster i terapi: utforskning av klassisk skräck

Publicerat den av Justnujusthar3 kommentarer

I slutet av januari gavs Monster i terapi ut på Norstedts förlag. Jag tänkte först att den boken inte är för mig, jag läser inte skräck och temat är ju ganska konstigt… Några av den gotiska skräcklitteraturens mest kända monster; Dr Jekyll, Carmilla, Frankensteins monster och Dorian Gray, går i terapi hos en psykolog för att lära sig leva med sig själva. Och sedan försvinner psykologen.

Men ju mer jag har hört och läst om den här boken, dels i sociala medier, dels under en intervju i teveprogrammet Babel, desto mer nyfiken har jag blivit. De problem som monstren tampas med är ju sådana som gäller än i dag:

Dr Jekyll: Hur lär man sig acceptera sina oönskade sidor?
Carmilla: Hur bejakar man sin sexualitet i en värld med alltför snäva ramar?
Frankensteins monster: Om alla bemöter dig med rädsla, kan du annat än hata dig själv?
Dorian Gray: Hur åldras man med värdighet i ett samhälle besatt av skönhet?

Jag har bestämt mig för att läsa böckerna om de fyra monstren, och sedan Monster i terapi. Jag har sett delar av filmer om Frankensteins monster och om Dr Jekyll och Mr Hyde, men längre än så har jag aldrig kommit. Dags att bli mer påläst om den klassiska skräcklitteraturen, och sedan avrunda med Jenny Jägerfelds och Mats Strandbergs bok. Jag återkommer med analys och omdöme.