Recension: Mellan djävulen och havet, av Maria Adolfsson

I Felsteg, den första delen med kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, återvände hon till Doggerland efter att ha upplevt en stor personlig tragedi. En ganska stor del av den här serien fokuserar på det privata planet, på karaktärernas liv vid sidan av arbetet inom polisen.

Karens problem med sitt skadade knä fortsätter, och hon oroar sig över att hon kanske tas ur tjänst på grund av sin dåliga kondition. Tröttheten har varit förlamande den senaste tiden. Situationen blir inte bättre av att hon känt något hårt och undanglidande i sitt ena bröst och nu väntar på tid för mammografi. Och så relationen med Leo, som ingen av dem ser som ett riktigt förhållande, men som skapar svartsjuka hos Karen när Leo blir helt betagen i världsartisten Luna. Luna, som i hemlighet befinner sig på Doggerland för att göra comeback med en nyinspelad skiva efter många års tystnad. Och som plötsligt försvinner.

Mordhistorien är en väldigt obehaglig sådan. Någon eller några överfaller kvinnor och skadar dem i underlivet med en avslagen glasflaska. Författaren har skickligt valt en rimlig nivå för hur detaljerad hon bör vara för att man skall klara av att läsa vidare. Jag gillar det långsamma tempot, där jag som läsare har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen. Intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser varvas och vävs samman med karaktärernas privatliv där personligheter och relationer får betydelse för utredningsarbetet.

Karen har väl inte direkt en personlighet som skulle vara trivsam att umgås med. Hon menar väl och är varm och omtänksam, men utåt är hon väldigt kantig och burdus. Överhuvudtaget är karaktärerna i den här serien ganska kantiga och oförfinade med personliga problem som präglar dem och deras liv. I tidigare delar tycker jag att det har varit en bra jämvikt mellan mordhistorien och karaktärernas privatliv, i den här delen tycker jag att problemen på det privata planet får för stort fokus och drar ned helhetsintrycket. Och ändå är det just det privata jag är nyfiken på inför nästa bok, hur det skall gå för Karen. Motsägelsefullt, eller hur?

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 389
Utgivningsdatum: 2020-01-20
Serie: Doggerland (# 3)
Förlag: Wahlström & Widstrand
Omslagsformgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789146235132
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Recension: Ingen utväg, av Cara Hunter

Ingen utväg är den tredje delen i serien om kriminalkommissarie Adam Fawley. Behållningen av böcker som ingår i en serie blir förstås större om man har läst de tidigare delarna, men precis som vanligt går det bra att läsa dem fristående. Så också med Ingen utväg.

Ett av de största och finaste husen i ett välbärgat villaområde i norra Oxford står i lågor några dagar efter nyårsafton. Två barn bärs ut ur det som finns kvar av huset. Treårige Zachary är död och hans storebror Matty har inte stora chanser att överleva. Det blir snabbt uppenbart att branden var anlagd och att det rör sig om mordbrand. Barnens mamma är försvunnen och deras pappa är på en konferens och går inte att nå.

Vi får följa kommissarie Fawley och hans team när de arbetar febrilt för att dels hitta föräldrarna till de båda barnen, dels komma underfund med motivet till mordbranden och hitta den som är skyldig till den. I den här tredje delen har författaren vässat kriminalhistorien rejält. Den är välskriven och genomtänkt in i minsta detalj. Vi ges ledtråd efter ledtråd, och jag misstänker än den ena, än den andra. Samtidigt som mycket talar i en viss riktning, finns det hela tiden andra omständigheter som skapar tvivel. Jag är aldrig riktigt säker på någonting, och det gör att jag bara måste läsa vidare.

Parallellt med utredningsarbetet, förhörsprotokoll och nyhetsartiklar, som alla för handlingen framåt, pågår de olika personernas privata liv. Dels i nutid, dels genom tillbakablickar. Det gör att berättelsen får ett djup som berör. Författaren porträtterar skickligt de olika karaktärerna med både sympatiska och otrevliga drag, vilket gör dem mänskliga, trovärdiga och intressanta att följa.

Ingen utväg kan mycket väl vara en av de bästa spänningsromaner jag kommer att läsa i år.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 333
Utgivningsdatum: 2020-01-20
Serie: Adam Fawley (# 3)
Originalets titel:No way out
Översättare: Jan Risheden
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
ISBN: 9789177991427
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Lästa böcker i februari och månadens bästa

Att jag läser väldigt mycket facklitteratur varje dag innebär inte att jag får nog av läsning. Tvärtom, faktiskt. Efter att ha grävt ned mig rejält i internationella teoretiska diskussioner kring juridik och samhällsutveckling fick jag ett sådant enormt behov av att läsa bara för att koppla av. Jag längtade efter att ha ett flyt i läsningen och inte behöva tänka precis hela tiden på vad jag läste och vad det innebar, egentligen, och ur olika perspektiv.

Det ledde till att jag nöjesläste sex stycken böcker under februari, och allihop var riktigt bra. En reportagebok och en spänningsroman ger jag högsta betyg. Tre av böckerna skulle passa perfekt som bokcirkelböcker; Klubben, Lite död runt ögonen och Doktor Glas.

Mina samlade omdömen för den här månaden

★★★★★
Klubben, av Matilda Gustavsson
Ingen utväg, av Cara Hunter

★★★
Lite död runt ögonen, av David Ärlemalm
Doktor Glas, av Hjalmar Söderberg
Mellan djävulen och havet, av Maria Adolfsson

★★★

Redemption Point, av Candice Fox

I dag skall jag gräva ned mig i rättsteori igen och förhoppningsvis räta ut en del frågetecken, eller kanske bara konstatera att frågetecknen kvarstår, vi får se. Som nöjesläsning har jag inte bestämt mig för vilken bok jag skall läsa nu. Har ni läst någon riktigt bra bok den senaste tiden som ni kan tipsa om?