Detta är den fjärde delen i serien om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, som i första delen återvände till det fiktiva Doggerland efter att ha upplevt en stor personlig tragedi, och som på sitt eget ganska kärva sätt, och alltid genom att själv råka illa ut, klarar upp olika brott som sker inom ögruppen.
Jag har tidigare upplevt samma mysrysiga känsla för miljöskildringarna som för dem i Peter Mays kriminalromaner som utspelar sig på Yttre Hebriderna utanför Skottlands västkust, och miljöbeskrivningarna har tveklöst bidragit till stämningen i böckerna.
Om Doggerland fanns skulle jag vilja resa dit för att själv få höra ljudet från havet och uppleva det blåsiga, karga och klippiga landskapet på nordligaste Noorö och de frodiga våtmarkerna och det rika fågellivet på den sydligaste ön Frisel. Men Doggerland finns tyvärr inte, och i den här tredje delen i serien får jag inte heller samma känsla av att befinna mig på den unika ögruppen. Jag upplever också att fokus nu har förflyttat sig ännu mer mot det privata planet, till karaktärernas liv vid sidan av arbetet inom polisen, och det intresserar mig inte särskilt mycket. Inte heller mordhistorien förmår fånga mitt intresse som tidigare. Vad jag gillar är det långsamma tempot, där jag som läsare har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen; intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser.
Den femte delen i serien kom ut i handeln tidigare i år. Jag vill inte ge upp om den här serien och kommer att läsa även den femte delen. Jag hoppas att det då är en bättre jämvikt mellan mordhistorien och karaktärernas privatliv.
Mitt betyg: 3/5
Antal sidor: 375 Utgivningsdatum: 2021-03-26 Serie: Doggerland (# 4) Förlag: Wahlström & Widstrand Omslagsformgivning: Miroslav Sokcic
Jag har precis läst ut årets, så här långt, bästa bok – Kokain, av spänningsromanernas mästare, Pascal Engman. Det här är en bok som uppfyller alla krav man kan ställa på en spänningsroman. Jag vet inte vad som skulle kunna göra den bättre. Förutom att det är en pulshöjare som höll mig på tårna genom alla de nästan sexhundra sidorna, är det uppenbart att den är genomtänkt och att det ligger ett ordentligt grundarbete med efterforskningar och faktakontroller bakom, inklusive intervjuer med kriminella, vilket jag skulle vilja prata med honom om, och den är välskriven. Ingenting lämnas åt slumpen, alla trådar följs upp och knyts samman mot slutet. Till och med ett par Ray-Ban solglasögon som nämns i boken får en avgörande betydelse drygt hundra sidor senare.
Pascal Engmans uppenbara intresse för olika samhällsproblem avspeglas i hans romaner. Det är sannolikt det intresset i kombination med nyfikenhet som leder honom vidare från fakta och övergripande kunskap, genom flera lager tills du når statistikens kärna, det vill säga både de drabbande och de drabbade människornas verklighet för vilka utanförskap, lojalitet, ambitioner, civilkurage, hat och kärlek präglar deras agerande. Pascal Engmans romaner är inte bara underhållning för stunden, de skildrar de stora problem som präglar samhället i dag samtidigt som de berör och skakar om.
I de tidigare romanerna i serien med polisinspektör Vanessa Frank byggdes historierna upp kring incelrörelsen, islamism och olaglig organhandel. Även om det inte är avsikten blir hans böcker viktiga inlägg i samhällsdebatten. Den här gången handlar det om gängkriminalitet och droghandel. Som jag skrev tidigare skildrar Pascal Engman människorna och deras vardag bakom högaktuella samhällsproblem, den här gången det som pågår bakom de siffror som visar hur antalet dödliga skjutningar ökar för varje år. Historien börjar med att en man hittas död i strandkanten utanför Norrtälje, vilket leder vidare till ett havererat Cessna-flygplan och dess last, och den upptrappade droghandeln och gängkriminaliteten i Stockholm.
Parallellt med hur Vanessa Frank dras in i brottsutredningen, skildras livet som unga kriminella ur bland andra Said Abdullahi och Kemal Hariris perspektiv, och hur deras strävan att klättra i de kriminella nätverkens hierarki får förödande konsekvenser inte bara för samhället i stort utan självklart också för enskilda; för dem själva, deras familjer och grannar. Många börjar som springpojkar i narkotikahanteringen i exempelvis Järvaområdet med Tensta, Rinkeby, Akalla och Husby i Stockholm, och som sådana är det de som löper de största riskerna för sina liv. Ni minns säkert upploppen i Rinkeby med stenkastning på blåljuspersonal och vandalisering av butiker på Rinkeby torg för fem år sedan. Jag gissar att den händelsen ligger till grund för en central del i handlingen i den här romanen.
Kokain följer samma berättartekniska modell som de tre tidigare delarna i serien; Eldslandet, Råttkungenoch Änkorna, med flera parallella spår som efter hand vävs allt tätare ihop. Handlingen växlar kapitelvis mellan de olika personernas perspektiv. Det är som tidigare många karaktärer i boken, alla intressanta och med betydelse för handlingen på olika sätt. Kapitlen är lika korta som i tidigare böcker; 3-5 sidor långa, vilket ger berättelsen ett driv och en hunger efter att läsa vidare för att att få veta hur det skall gå.
Jag är djupt imponerad av hantverket, och litet avundsjuk på hur Pascal Engman lyckas gång på gång. Det här är den fjärde delen i serien om kriminalkommissarie Vanessa Frank. Jag rekommenderar att läsa allihop, och i ordning, för att följa den tydliga karaktärsutvecklingen hos särskilt Vanessa Frank, men även hos hennes sidekick, Nicolas Paredes, som vi lärde känna redan i den första boken i serien, Eldslandet. Han arbetade under flera år som elitsoldat innan han flyttade tillbaka till Sverige och arbetade som flyttkarl och sedan som säkerhetskoordinator, det vill säga livvakt, och i den här boken på ett slakteri. Återigen korsas deras vägar. Avrunda denna tetralogi med Engmans senaste, och enligt mig den bästa, så är ni redo för den femte delen som kommer i september.
För övrigt tycker jag att det är fint av författaren att han i slutet av boken lyfter fram Anne-Marie Skarp på Piratförlaget, där han gavs förtroendet att ge ut sina två första böcker, för att hon var den som gjorde honom till författare.
Mitt betyg: 5/5
Antal sidor: 585 Serie: Vanessa Frank #4 Utgivningsdatum: 2021-09-20 Förlag: Bookmark Förlag Form: Elina Grandin
En brand rasar i Malibu, som så många gånger tidigare. Den här gången är det hos Nina Riva, ett av de fyra syskonen som lever lyxliv i Malibu, i ett stort hus på en klippa alldeles vid havet och stranden, och som håller i den mest omtalade festen genom Los Angeles historia. Den som startar branden är en person som är van att starta bränder och sedan bara lämna. Uttrycket är även metaforiskt. I slutet av berättelsen får vi svaret på varför branden uppstår, och trådarna knyts ihop.
Branden och den beryktade festen lyfts fram inledningsvis, och en av historierna utspelar sig under det år, den kväll och natt som festen hålls, år 1983. Vi får veta att festen urartar redan vid midnatt, och klockan sju på morgonen står hela kustlinjen i brand.
Parallellt med historien som utspelar sig 1983 berättas genom tillbakablickar historien om hur June och Mick träffades. Mick som sökte en kvinna som kunde vara hans lojala stöd i livet samtidigt som han satsade på att bli en världsberömd artist. En kvinna som var snäll och omtänksam, och som aldrig höjde rösten. Han valde June. För June var det inget val, för henne var det fritt fall. Och så blev det i dubbel bemärkelse.
Mick börjar sin klättring på karriärstegen och köper ett hem på stranden, som June alltid drömt om. Hon får sin dröm uppfylld om två handfat bredvid varandra i badrummet. Hon behöver inte heller längre arbeta i föräldrarnas lilla restaurang. Och hon blir gravid med deras första barn, dottern Nina. Livet är idel lycka. Ett år efter Nina föds sonen Jay. Kort därpå kommer en kvinna och knackar på, och lämnar en son som är jämngammal med Jay i Junes armar. Relationen mellan June och Mick är ömsom fantastisk då Mick under perioder är en närvarande och ömsint make och far, ömsom förödande för June och för barnen.
Under den omtalade festen 1983 ställs Ninas och de andra syskonens livsval på sin spets, liksom Micks. Dagen efter festen har mycket förändrats för dem allihop.
Jag tycker mycket om den här typen av berättelser, med tillbakablickar som successivt ger en tydligare bild av hur allt började, hur det utvecklade sig och hur det blev, och inte minst hur de olika karaktärerna utvecklas. Malibu Rising är en typisk relationsroman och som sådan välskriven och både fängslande och gripande. Det djupare budskapet är kanske att till syvende och sidst är det inte de ytliga attributen som ger lycka, utan att vara trygg i den man är och att både ge och få från människor som står en nära.
Det här är en insiktsfull och trovärdig berättelse med mycket värme och djup under den lyxiga fernissan av kända och vackra människor, surfingliv och bikinimodellande. Författaren skildrar de olika personerna så att jag känner sympati med nästan allihop.
Malibu Rising har legat på flera bästsäljarlistor och röstades förra året fram som vinnare i The Goodreads Choice Awards i kategorin Bästa historiska fiktionsroman och det planeras, om den inte redan är på gång, en teveserie baserad på berättelsen.
Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 400 Utgivningsdatum: 2021-06-01 Förlag: Ballantine Books Omslagsformgivning: Susan Turner
Just nu - Just här 