Recension: Au pif! Franska recept och små berättelser, av Emma Hamberg

Mitt foto som bakgrund, från en resa i Frankrike. Fler foton från våra resor i Frankrike finns i min reseblogg: https://hellofromabroad.com/

Man får liksom inte nog av Emma Hambergs livsglädje, man vill bara ha mer. Så, efter att ha läst hennes senaste roman, Je m’appelle Agneta, om en snart femtioårig kvinna som ledsnar på att vara bakgrundsfigur till man, barn och kollegor, och gör något helt oväntat, åtminstone för omgivningen, och reser till Provence för att bli au pair, men hamnar i ett kloster med en färgstark gammal man, var jag väldigt nyfiken på hennes kokbok som kom ut under våren.

På väg till ett boksamtal om fransk litteratur, satt hon ju där och signerade sina böcker! Och här signerar hon den jag köpte :)

Och visst är boken ett lyckopiller! Ett lyckopiller i blått, vitt och rött, som Frankrikes färger. För Emma har, precis som jag, totalt anammat den franska inställningen till livet; Joie de vivre; att bejaka det allra bästa i livet och njuta av allt, så mycket man kan!

Boken innehåller ungefär hundra recept, och utöver det små berättelser ur livet, bland annat hur Emma fick idén om Agneta som hamnar i ett gammalt kloster i Provence och återfinner livsglädjen, men också otroligt vackra illustrationer och fotografier. Hon berättar hur viktigt det är för fransmän att alltid, alltid hälsa! Som lantis hälsar jag alltid, jag känner ju ofta igen dem jag möter och det skulle kännas arrogant att inte hälsa, även om jag inte känner dem så väl att jag ens vet vad de heter. Jag hälsar på personalen i kassan, på människor jag möter på vägen, och på personal i klädbutiker. När jag sedan kommer till större städer och även utomlands fortsätter jag att hälsa, och jag har alltid sagt till våra tjejer sedan de var små att alltid säga hej och visa respekt för exempelvis butikspersonal. Nu förstår jag att det varit en dörröppnare för oss, och att det nog är därför vi alltid blivit så väl bemötta i Frankrike. Folk kommer fram och vill bära tunga väskor, frågar om vi behöver hjälp att hitta vägen och är genomtrevliga.

Bokens titel, Au pif, betyder att ta vad man har hemma och laga till något av det, litet på en höft. Jag har valt ut flera rätter som jag skall testa, bland annat skall jag prova att laga rårakor på franskt vis, utan fläsk och lingonsylt, men med persilja och vitlök. Och jag måste testa pilgrimsmusslor med rabarber, det har jag ju precis fryst in, med lök och selleri. Visst låter det gott! Och plötsligt blev jag sugen på inlagda päron med grädde och hasselnötter. Och karamelliserad pärontarte, ur boken om Agneta. Jag brukar säga till våra vänner och bekanta att jag borde hissa upp en rödvitrutig duk i flaggstången när jag bakat eller lagat mat, så att alla som passerar oss vet att de är välkomna in på mat och fika. Jag återkommer om hur det går!

Efter att ha läst Au Pif! tror jag att jag har upplevt vad det innebär att skrocka, för det har jag gjort mest hela tiden! Djupt nedifrån bröstet kommer skrattet, sannolikt från hjärtat.

© 2022 Fotograf Patrick Bratt, © 2022 Omslag, formgivning, illustrationer Kristin Lidström

Missa inte heller Emma Hambergs sommarprat i P1. Det var ljuvlig lyssning.

Mitt betyg: 5/5
Antal sidor: 317
Utgivningsdatum: 2022-04-08
Förlag: Piratförlaget
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Lavendelfälten vid Sénanqueklostret i Provence, som vi besökte när vi var i Frankrike senast

Recension: Som en riktig man, av Lena Liljendahl

Som en riktig man är en lågmält berättad vardagsnära historia som stil- och innehållsmässigt får mig att tänka på Agnes Lidbecks roman, Finna sig, om en kvinnas vardag under småbarnsåren. Precis som Lidbecks roman handlar Som en riktig man om hur huvudpersonen försöker leva upp till omgivningens förväntningar, och längtar efter att bli sedd och älskad, med skillnaden att det nu är småbarnslivet ur en mans perspektiv som skildras. Och med en rejäl twist.

Johan och Sara väntar barn och Johan oroar sig för att hamna i den klassiska mansfällan. Börja arbeta deltid, ta alla vab-dagar, halka efter lönemässigt, stå för den mesta markservicen, förfalla kroppsligt och att Sara skall ledsna på honom. När Elsa har fötts tar Johan huvudansvaret, i praktiken hela ansvaret, för både Elsa, familjen och att bjuda in till och arrangera middagar, kalas, julaftnar och midsommarfester. Han lever så som han drömt om hela sitt liv. Men stressen och ångesten ökar successivt i takt med för litet sömn, för stort ansvar och för litet känslomässig närhet med Sara.

Efter drygt ett år skolas Elsa in på förskolan och Johan går ned i arbetstid för att kunna fortsätta att ha huvudansvaret för barn, familj och hem. Men deltid innebär inte att arbetsuppgiften blir färre, snarare att de nu måste bli klara på kortare tid. Samtidigt arbetar Sara ännu mer än tidigare och Johan tvingas försöka klara pusslet med barn och arbete ensam. Det blir sakta värre.

Som en riktig man är en oerhört träffsäker samtidsskildring med en ögonöppnande twist. Att växla de traditionella könsrollerna under småbarnsåren är ett smart drag och blev en lätt chockartad upplevelse, eftersom snedfördelningen blev så mycket tydligare. Som när författaren skildrar hur kvinnor visserligen också gärna arrangerar exempelvis resor. Men vid närmare eftertanke är det då oftast lyxigare resor, bara för dem själva som par. Men så fort det finns en social aspekt med, som att bjuda in till middagar, kalas, julaftnar, midsommarfester, är det oftast männen som är projektledare.

”Ni män kan väl snacka ihop er och ordna något som funkar för alla”, hette det ofta. ”Ni är bättre på det, och ni brukar ju få till det till slut, hehe.” Ibland kunde Sara till och med lämna över telefonen till Johan mitt i ett samtal efter att hon sagt: ”Oj, du jag har inte koll på det. Men prata med Johan, han vet nog.”

Trots att jag tycker att jag är väl medveten om den klassiska könsuppdelningen mellan män och kvinnor, blev jag väldigt berörd när det skildras på det här sättet. Det säger en hel del om hur strukturer och beteenden blir normaliserade och accepterade utan vidare reflektion i ett samhälle.

Som sagt, en fascinerade bok. Den skulle kunna vara ett inlägg i jämlikhetsdebatten, samtidigt som den är en insiktsfull och fängslande skildring av hur livet kastas omkull och våra invanda roller förändras när vi blir föräldrar.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 197
Utgivningsdatum: 2022-06-02
Förlag: Modernista
Formgivning: Lars Sundh
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Recension: Skilsmässan, av Moa Herngren – spoiler alert!

Moa Herngren har skrivit flera romaner på temat relationer som skaver. Jag läste romanen Tjockdrottningen för fem år sedan och sedan kom Svärmodern. Moa Herngren skildrar alltid väldigt insiktsfullt och skarpsinnigt delar av vår samtid. Ofta med en mörk underton, men alltid på ett ganska lättsamt och varmt sätt. Det gäller även hennes senaste roman, Skilsmässan.

Av omslaget att döma kan man tro att det är en roman i genren romance, men det kan jag lova att det inte är. Men på något märkligt sätt lyckas den ändå tangera feelgoodgenren, trots en livskrisande man, en oförstående kvinna, otrohet, bristande respekt och barn som tvingas hantera föräldrarnas separation med uppbrott från trygghet och en stabil grund. Moa Herngren hittar rätt nivå för hur djupt hon kan gräva i människans sämre sidor utan att det blir för tungt och jobbigt.

Niklas och Bea är ett medelålders par med två tonårsdöttrar. Deras liv ser ut ungefär som många andras. De har gemensamt kommit överens om att Niklas satsar på karriären medan Bea tar huvudansvaret för barnen, familjen, vännerna, släkten och hemmet, eftersom det är de områden de helst vill ägna sig åt. Eller snarare ville ägna sig åt. För plötsligt känner inte Niklas att han vill fortsätta som läkare. Han gjorde ett ödesdigert misstag på jobbet, och sedan dess har han tappat gnistan för både arbetet, familjen och för Bea. Det berättar han däremot inte för Bea. Istället söker han ett nytt, mer välavlönat arbete, trots att han redan innan kände att han inte orkade med pressen på jobbet. Det går inte bra.

Bristande kommunikation anses vara den kanske största orsaken till konflikter. Hur vanligt är det inte att bestämma sig för att riva ut ett fungerande kök och sätta in ett nytt, för att slippa prata med varandra om det som egentligen skaver, och för att slippa känna tristessen i ett liv som rullar på dag efter dag på samma sätt, och hoppas på att det skall starta en gnista i ett liv som känns trist? Det är vad Bea och Niklas gör. Bea, som ännu inte fullt ut insett den pågående livskrisen, övertygar Niklas om att de skall beställa ett nytt, svindyrt kök. Det nya köket kommer att motsvara deras livsstil så mycket bättre. Niklas retar sig på att Bea är slösaktig. Han har inte berättat för henne att han tagit privata lån av sin bror för att de skall ha råd.

Efter ett obetydligt bråk kommer inte Niklas hem. Han stannar borta i flera dagar och skriver på sms att han behöver tänka. Och sedan drar hela karusellen igång. Bea som helt oförstående oroar sig för att något hänt Niklas, letar upp honom och försöker få svar. Niklas som sluter sig inom sig och inte berättar hur han mår, för Bea. Men för grannen Maria har han öppnat sig, och fått hennes stöd. Vem som helst skulle ha förstått att Niklas mådde dåligt, bara han hade berättat det. Nu har han i alla fall berättat det för Maria, som av en händelse ligger i skilsmässa, och som tycker att man inte behöver krångla så mycket med hänsyn hit och dit, utan att man bör leva livet fullt ut. Niklas har varit otrogen med Maria under ett halvår, och nu är han kär.

När Bea inser att hon missat de signaler Niklas givit, om hur dåligt han mår av pressen på jobbet och kanske av en vanlig ålderskris, lovar hon att försöka bättra sig och vill lösa problemet. Men Niklas har redan funderat på egen hand, och pratat med Maria om hur han mår och vad han bör göra, och kommit fram till att han inte vill ha Bea i sitt liv, han vill byta ut henne mot Maria.

Efter att Niklas meddelat sitt beslut om att han och Bea skall skiljas vänds livet uppochned för hela familjen, och bara Niklas har haft tid på sig att fundera och bearbeta det som sker. Han är redo för förändringen. För Bea och döttrarna, som inte blivit inkluderade i processen, kommer Niklas beslut som en chock. Bea, som alltid varit älskad och ansedd som en dotter av svärföräldrarna, och som varje sommar tillbringat semestern med familjen hos svärföräldrarna och Niklas syskon med familjer på Gotland, hamnar plötsligt utanför gemenskapen. Niklas och Maria köper ut henne ur lägenheten, och själv har hon inte råd att bo kvar i det område i Stockholm där hon vuxit upp och bott i hela sitt liv, utan tvingas flytta utanför staden till en liten lägenhet med renoveringsbehov med bara två sovrum, ett var till flickorna. Bea får sova i en bäddsoffa i vardagsrummet.

Det finns många saker att känna igen sig själv och andra i, och att förfasas över. Som att någon kan vara beredd att ställa den de levt med under hela sitt vuxna liv på bar backe, och själva leva gott utan att gå sönder av dåligt samvete. Man skulle kunna tro att den här historien är för osannolik för att vara trovärdig, men dessvärre är det inte så. Alla som upplevt en separation, antingen själv eller på nära håll, kommer att känna igen sig. Dock tror jag att man kan tolka det som sker på olika sätt, utifrån de värderingar och erfarenheter man själv har, så boken bör vara perfekt som diskussionsunderlag i bokklubbar.

Skilsmässan kom ut i april i år, och hamnade direkt på topplistan över skönlitteratur. Den är dessutom nominerad till Årets bok 2022.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 348
Utgivningsdatum: 2022-04-06
Form: Emma Graves
Förlag: Norstedts
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera