Sju dagar med familjen – Söndagens smakbit ur en bra bok

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:


För två år sedan insåg jag att trenden med julböcker, det vill säga feelgoodromaner med mycket julkänsla, kommit även till Sverige. Jag läste boken Let it snow, och det jag kände när jag läste den var verkligen äkta, vintermysig julstämning. I år verkar antalet julböcker svämma över alla bräddar, och jag trodde att det här var en av dem.

Så var det inte riktigt. Visserligen utspelar sig handlingen kring jul och nyår, och visst är det bitvis både mysigt och snö, men mest av allt är det en insiktsfull relationsroman om en familj och deras olika relationer till varandra. Jag tyckte väldigt mycket om den.

Närmare analys och omdöme om Sju dagar med familjen kommer på tisdag. Här är ett smakprov utan spoilers från sidan 142 f. En av döttrarna ringer till sin pojkvän sedan sex år tillbaka, mannen hon skall gifta sig med inom ett år. Hon har precis fått veta att hennes mamma har cancer:

”Gråt inte. Hon klarar det”, sa han stelt.
” Och om hon inte gör det? Min mardröm, liksom! Hon får inte, får inte dö.”
”Så får du inte tänka.”
” Jag fick reda på det av en slump alldeles nyss. Jag kollade i hennes iPad och såg alla hennes sökningar, och sen mejlet från Nicola också.”
”Nicola?”
”Hennes bästa väninna. Du har träffat henne. Hon den blonda, lite högljudda?”
”Just det, hon ja. Du Liten, jag är hemskt ledsen men vi ska ha champagnefrukost här. Du ska se att det ordnar sig. Vi pratar sen.”
Och han lade på.

Inte särskilt julmysigt, eller hur? Det här stycket tycker jag förmedlar ganska bra hur mycket outtalat det ryms under ytan, både vad gäller känslor och handlingar. Berättelsen rymmer en hel del svärta, men mycket feelgood också som gör att boken är lättläst.

Lästa böcker i september och månadens bästa

Hos Mias bokhörna tipsar vi om vilka böcker vi tyckt mest om varje månad. Det här blir svårt. Jag tyckte väldigt mycket om både Eldslandet och Mareld när jag läste dem, och de kändes som starkare läsupplevelser än Makten. Men nu när böckerna legat till sig litet är det Makten jag har starkast i minne och som jag har tänkt mest på och pratat mest om efteråt. Alltså blir det Makten som är min favorit i september.

Vilken bok blev din favorit den här månaden?

Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa under oktober? Jag har många spännande böcker på gång, både som jag läser just nu och som ligger i tbr-traven och väntar. I slutet av oktober kommer dessutom de sex böcker som nominerats till Augustpriset i facklitteraturklassen. Bokhösten är igång!

Fem nya böcker med höstliga bokomslag

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Bokomslag med höstfärger.

Min lilla rödtott matchar ju temat perfekt som ni ser. Böckerna också tycker jag, om man med höstfärger menar lövens färger på hösten. För vissa är ju hösten bara ett tråkigt mörker, och då hade kanske svarta eller duggregnsgrå böcker passat bättre.

Böckerna jag valt är böcker som kommit ut i år och som jag skall läsa nu i höst.

Varning för mat: om hur något så livsviktigt har blivit livsfarligt. En bok som lockade mig med sin titel. I den här boken samlas matskribenter, journalister, forskare och experter för att reda ut hur mat gick från att vara något livsnödvändigt till att betraktas som något potentiellt livsfarligt. De svarar på frågor som: Varför äter somliga bara rå mat? Vad säger dieten om din sociala status? Hur kan föräldrar undvika att sprida sin mat-oro till barnen? Kan vi lita på forskningen?

Larmrapporten: att skilja vetenskap från trams är en bok i liknande genre som Varning för mat, nämligen att alltid komma ihåg att vara källkritisk.

Plåtmannen kom som en överraskning i brevlådan i våras. Jag vet inte så mycket om den, mer än att en av mina favoritförfattare, Joanna Cannon, författare till Problemet med får och getter, har beskrivit den så här: ”Jag har inte blivit så rörd och så förälskad i en bok och dess karaktärer på väldigt länge”. Det räcker för att få mig att vilja läsa den.

Vad är väl höstigare än att laga långkok! Och så gott det är! Jag skall testlaga något av alla grytrecept i Jens Linders kokbok Andra långkok, uppföljaren till Långkok som kom för tio år sedan, och berätta här i bloggen vad jag tyckte om både boken i sig och om recepten.

Sist, men inte minst: Pascal Engmans spänningsroman Eldslandet. En riktig tegelsten på drygt 500 sidor och första delen i en serie om polisinspektör Vanessa Frank. Författarens debutroman, Patrioterna, var makalöst välskriven och spännande, så jag ser verkligen fram emot att läsa Eldslandet.