Kategori: Bokbloggsfråga

Tematrio – Ljus

Publicerat den av Justnujusthar24 kommentarer

Säsongens andra tematrio hos Lyrans Noblesser är – Ljus. För att väga upp förra veckans mörka tema tillbringar vi idag tid i ljuset. Lyran vill att vi berättar om tre böcker som innehåller ljus eller något ljust i titeln eller i innehållet. Bokstavligt eller symboliskt, valfri tolkning.

Jag väljer de här tre ur bokhyllan. Lyktor, stjärnor och en blonderad kvinna, det borde uppfylla kriterierna. Jag tror att beskrivningar av böckerna är överflödiga, de flesta känner säkert till dem. Gemensamt för dem är också att jag har dem i bokhyllan, men inte har hunnit läsa eftersom andra böcker hela tiden kommer emellan.

Här har deltagare i Lyrans Tematrio länkat till sina blogginlägg om Ljus. Alla är välkomna att vara med!

♥

 

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 34 – Vi mot er av Fredrik Backman

Publicerat den av Justnujusthar16 kommentarer

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

.

Ungefär vid den här tiden förra året läste jag en bok som knockade mig totalt. Fredrik Backmans bok Björnstad. Den var utan tvekan en av årets bästa enligt mig, och jag tror att den har stora chanser att bli vald till Årets bok på bokmässan nu i höst. Vi mot er är uppföljaren. Ingen kan väl ha missat att det handlar om ett samhälle där ishockey dominerar livet för alla som bor där, vare sig de vill eller inte, att det handlar om småstadsmentalitet, lojalitet, kärlek, svek och civilkurage.

Jag har inte läst ut hela boken än, men kan lugna alla som är rädda att den inte skall motsvara de höga förväntningarna efter att ha läst Björnstad. Fredrik Backman har gjort det igen. Jag småskrattar omväxlande med att bli tårögd när jag läser. Precis som Björnstad är Vi mot er en känslomässig bergochdalbana och speglar antagligen väldigt bra ett helt vanligt svenskt samhälle med de människor som bor där.

Citatet är från sidan 250 f, och jag har valt det därför att det inte avslöjar något om handlingen men ändå är så typisk, insiktsfull Backmansk prosa:

Peter kommer hem sent. Mira sitter vid köksbordet med sin dator, hon åkte hem tidigt från jobbet för att laga mat till barnen, tvätta och städa. Nu jobbar hon igen, men utan att cheferna ser det, hon lägger ned fler arbetstimmar totalt än alla kollegor men ändå kommer hon snart bli känd på kontoret som ”hon som alltid går tidigt”. Att vara mamma kan vara som att dränera grunden på en villa, eller lägga om taket. Det  kostar tid, svett och pengar, och när det är färdigt ser allting ut exakt som det gjorde från början. Det är inget man får beröm för. Men att sitta kvar en extra timme på kontoret är som att hänga upp en vacker tavla eller en ny lampa, alla ser det.

Läs gärna min intervju med Fredrik Backman efter att han skrivit första delen om Björnstad.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

♥

Bästa teveserie och film baserade på böcker

Publicerat den av Justnujusthar42 kommentarer

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilken är din bästa bok-teveserie?

Jag svävar ut och väljer tre teveserier baserade på böcker :)

 

1 – Det tog två säsonger av Game of Thrones som tv-serie innan jag gav den en chans. Det jag såg var alldeles för våldsamt, blodigt och det var skrattretande många scener med avklädda kvinnor, utan att det fanns någon direkt anledning för handlingen. För att inte tala om att som en del av handlingen ingår drakar och vita vålnader. Jag var alldeles för skeptisk för att ens ge den en chans. Till att börja med. När jag väl gjorde det var jag helt fast, och jag plöjde alla säsonger som fanns på DVD och tecknade avtal med HBO enbart för att kunna se senaste säsongen av Game of Thrones.

Det är snyggt filmat, skådespelarna är perfekta för sina roller, replikerna är fantastiska och man blir hela tiden överraskad. Jag kommer att tänka på Carl Jonas Love Almqvist, som skrev ”varför är den goda dum, varför är den kloka ond, varför är allt en trasa?” Så är det i Game of Thrones, det är aldrig svart eller vitt. Och huvudpersonerna dör, en efter en. Det är inte så vanligt, men ger serien trovärdighet, det som händer skulle kunna hända i verkligheten. Många gånger inser jag att författaren hämtat inspiration från verkliga historiska skeenden.
.

2 – Av min granne fick jag låna första delen i serien Outlander, av Diana Gabaldon. Jag läste och fastnade direkt. Trots att den innehåller ett historiskt hopp från en tid till en annan, sådant brukar vanligtvis avskräcka mig. Sedan fick jag höra att första boken i Outlanderserien spelades in och skulle sändas på Viaplay. Serien gjorde succé överallt och köptes in av fler och fler länder.
.

3 – Törnfåglarna… Jag var väl 14-15 år och köpte boken begagnad. Jag tror knappt att jag lade den åt sidan förrän den var slut. Sedan kom tv-serien, och jag vet inte om någon tv-serie gjort mig, och säkert många andra, så frustrerad och förbannad på den envisa, karriärlystna prästen Ralph de Bricassart som väljer Gud framför ljuva Meggie Cleary.
.

Och som bonusfråga undrar Mia: Vilken är din bästa bokfilm?

Niceville läste jag i ett sträck när vi var på semester. En väldigt stark bok på många, många sätt. Intressant, spännande, frustrerande och väldigt rolig. Berättelsen utspelar sig i början av 1960-talet, i Jackson, Mississippi, och handlar om tre olika kvinnor. Aibileen och Minny är afroamerikanska hembiträden som städar hem och ser efter barnen hos olika vita familjer. Skeeter är en ung vit kvinna med författardrömmar, som får tolv svarta hembiträden i staden att berätta sina livs historier för henne, så att hon kan samla ihop dem till en bok. Boken handlar om deras situation och hur de blir behandlade hos de vita familjerna. På den tiden var amerikanska södern präglad av rasism och svarta blev väldigt illa behandlade.

När boken filmades blev resultatet mer en feelgood-historia, istället för den mångfasetterade handlingen i boken. Två och en halv timme gick väldigt snabbt, och det är väl ett tecken på att filmen är bra. Skådespelarna passade för sina roller utifrån hur jag föreställde mig dem när jag läste boken och manuset följde boken nära. Många av replikerna var hämtade ordagrant från boken. Som så ofta när böcker blir film blir det inte samma upplevelse att se filmen som att läsa boken. Men se den ändå, den är bra.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

♥