Redemption Point är den andra delen i serien om den före detta polischefen Ted Conkaffey. Jag hade inte läst den första delen, och vanligtvis i bokserier brukar delarna vara fristående så att man inte skall behöva läsa de tidigare delarna, utan kan kliva rakt in i serien. Det fungerade bra nu också.
De första sidorna ger en tillbakablick på vad som hänt. Ted Conkaffey blev oskyldigt anklagad och åtalad för att ha våldtagit och nästan dödat en trettonårig flicka. Flickan överlevde, men är alltför traumatiserad för att kunna förstå vem som gjorde detta mot henne. I brist på bevis släpptes Ted efter en tid ut från fängelset, men inte som frikänd, utan som fortsatt misstänkt. Han förlorade sin fru och nyfödda dotter, sitt arbete och anseende och lever numera under ständigt hot från allmänheten som utan dom ändå dömt honom som pedofil.
Ted Conkaffey har flyttat till annan ort och har fått arbete som privatdetektiv hos en väldigt speciell ung kvinna, Amanda Pharrell. När den här berättelsen börjar har det skett ett dubbelmord på två unga bartendrar. Vi får växelvis följa mordutredningen som sköts sida vid sida med polisen på orten, och Teds försök att leva ett så vanligt liv som möjligt, trots hat, förtal och våld riktat mot honom. Med jämna mellanrum inflikas dagboksanteckningar skrivna av den person som begick övergreppet mot den trettonåriga flickan.
Vad är det egentligen med australienska författare, som så ofta lyckas skriva fantastiska miljöbeskrivningar? Så även här. Det handlar inte bara om att miljön i sig själv är exotisk med regnskog och livsfarliga djur, det är helt enkelt mysig läsning. Ännu charmigare blir det av att Ted har räddat en gås med en skadad vinge, och nu har gåsmamman och hennes sex ungar som husdjur i en lekstuga på tomten, och ibland låter dem få komma in i huset och simma i badkaret.
Mordintrigen är inte helt skarp och upplösningen känns varken överraskande eller väntad, men egentligen bryr jag mig inte så mycket om hur det skall gå i den delen. Jag trivs ganska bra med att glida med i utredningsarbetet och regelbundet skratta till åt Amandas helt oväntade kommentarer och agerande. De parallella historierna med Teds försök till ett så normalt liv som möjligt, och dagboksanteckningarna som berättar historien om vad som ledde fram till våldtäkten, får större fokus men är inte heller tillräckligt stringenta.
Personligen tycker jag inte att intrigen känns helt genomarbetad, jag hade önskat att den var bättre sammanhållen, och jag hade önskat mer trovärdighet i vissa delar som nu känns ganska osannolika.
Mitt betyg: 3/5
Antal sidor: 414
Utgivningsdatum: 2020-02-03
Serie: Crimson Lake, #2
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Översättning: Hanna Axén
ISBN: 9789177991441
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
I slutet av november 2017 publicerades en artikel i Dagens Nyheter där 18 kvinnor berättade hur de blivit utsatta för sexuella övergrepp och våldtäkter av en av Sveriges mest inflytelserika personer i kulturvärlden; Jean-Claude Arnault, till att börja med kallad Kulturprofilen.
Artikeln fick större konsekvenser än någon sannolikt hade kunnat ana, för plötsligt blottades inte bara den tysthetskultur som präglat kulturvärlden, där Arnault på grund av sin maktposition, inte minst som make till Katarina Frostensson, dåvarande ledamot i Svenska Akademien, kunnat utnyttja och begå övergrepp mot kvinnor under tre decennier utan att någon vågat eller velat anmäla honom. I slutet av 2018 dömdes Arnault mot sitt nekande till 2,5 års fängelse för två våldtäkter.
Här genom den röda lilla dörren gick man ned i de ruffiga källarlokaler i Vasastan, Stockholm, där Forum/Klubben höll till. Fotot från Wikipedia
Klubben: En undersökning är journalisten Matilda Gustavssons fördjupade berättelse om hur hennes arbete ledde till att Jean-Claude Arnault till slut kunde stoppas. Klubben, som egentligen hette Forum — nutidsplats för kultur, hade sedan 1989 varit en scen för kulturmöten mellan författare, filosofer, musiker, bildkonstnärer, dansare, översättare och skådespelare. Här serverade så kallade Forumflickor klädda i svart och med rödmålade läppar vin i plastglas under tiden kulturfolket minglade. Lovande debutanter bjöds in för att läsa upp sina dikter, spela sin musik och ställa ut sin konst. När misstankarna mot Arnault offentliggjordes, och han senare också polisanmäldes och ställdes inför rätta, stängdes Klubben.
Matilda Gustavssons avslöjande visade också kopplingarna mellan Arnault och Svenska Akademien, vilket fick långtgående konsekvenser för akademiens anseende och trovärdighet hos dess ledamöter. Ingen kan väl ha undgått att läsa om det maktspel som pågick inom akademien, med utspel från akademiledamöter som slöt upp kring Arnault, andra ledamöter som avgick i protest eller tvingades avgå.
Relationen mellan Arnault och Frostensson är för mig helt obegriplig. Han kunde ta på andra kvinnor rakt framför ögonen på henne. Och hon som annars var ganska tyst och tillbakadragen fick enorma vredesutbrott om någon sade det minsta negativt om Arnault. Det är svårt att föreställa sig att hon, en uppenbart kompetent och självständig person, samtidigt kan vara så beroende av någon annan, att hon blundar för hans konstanta otrohet och övergrepp mot andra kvinnor. Kanske behövde hon lidandet för att kunna skapa, det är ju en sådan där typisk konstnärsklyscha, och kanske ansåg hon det fint att uthärda. Att stå över mänskliga känslor. Inte bara Jean-Claude Arnault, utan alla som kom i kontakt med Katarina Frostensson, tycks ha sett henne som en upphöjd isdrottning, en stor auktoritet och kulturellt överlägsen. Men i mina ögon gjorde hon sig enbart till åtlöje genom den bok, K, hon gav ut efter att Arnault dömdes, där hon onyanserat och uppenbart omoget försvarar honom och menar att han är utsatt för en konspiration. Läskigt med personer i maktposition som har så oproportionerligt höga tankar om sig själva.
Lika märklig är förstås Arnault själv. Matilda Gustavsson har granskat hans bakgrund och i boken visar hon hur han har ljugit om det mesta i sitt liv; sina föräldrar, sin uppväxt, sin utbildning, sina uppdrag och sina förmågor. Han har till exempel utgett sig för att ha gått på elituniversitet i Frankrike, men i själva verket hade han utbildat sig till elektriker, dock utan att ta någon studentexamen.
För att inte tala om alla som Arnault omgav sig med, hans entourage, som tycks ha sett honom som en förfinad, främmande fågel bland övriga gråsiskor i landet. Kulturellt bevandrad, social, uppmärksam och lyhörd. I vissa delar kan man förstå begeistringen över hans person. Men han tycks uppenbarligen också ha varit en gränslös narcissist och sexmissbrukare, som använde sin maktposition för att hjälpa fram eller förgöra unga kvinnor beroende på hur de valde att agera på hans närmanden. Narcissist och sexmissbrukare är inte benämningar som Matilda Gustavsson använder i boken. Hon är väldigt noga med att inte skriva något som kan äventyra hela undersökningen. Men vad annat kan han vara? Något är ju uppenbarligen väldigt fel. Det framkommer tydligt när man läser intervjuerna med de kvinnor han utnyttjat.
Matilda Gustavsson håller en neutral ton genom hela redogörelsen. Hon tar inte ställning, trots att det måste ha varit oerhört svårt att förhålla sig nyanserad efter allt hon fick veta genom intervjuer och efterforskningar. Det är väldigt skickligt. Och ärligt. Hon beskriver till exempel hur hon önskade att hon kunde göra kvinnornas berättelser renare. Varför lämnade inte kvinnorna lägenheten före eller efter ingreppet? Varför förlamades de istället för att göra motstånd? Hon var rädd att kvinnorna inte skulle bli trodda. Vissa författare och journalister har efter att Arnault fälldes påpekat just dessa irrationella omständigheter som skäl för att kvinnorna inte utsattes för våldtäkter i juridisk mening. Men domskälen visar tydligt att synen på våldtäkt faktiskt har förändrats. Det handlar inte längre om hur ett offer förväntas bete sig efter våldtäkten, utan om vad gärningsmannen har gjort.
Huvuddragen av det som framkommer i boken kände jag till sedan nyhetsrapporteringen, men det som gör boken så intressant är att den ger en djupare förståelse för hur en person kunde stå skyddad av kulturetablissemanget under mer än trettio år. Hur en person kunde bete sig hur som helst mot unga kvinnor utan att det fick några konsekvenser. Matilda Gustavsson har gjort en imponerande undersökning som är både välskriven och välgrundad.
Mitt betyg: 5/5
Antal sidor: 227
Utgivningsdatum: 2019-11-20
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Omslagsformgivning: Sara R Acedo
ISBN: 9789100177645
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.
I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen. Jag bjuder på en smakbit ur den här boken:
Det här omslaget började dyka upp i mitt Instagramflöde för ett par månader sedan, hos bokbloggare och andra som fått möjlighet att läsa manuset redan innan boken kom ut i bokhandlarna. Jag blev nyfiken, dels på handlingen förstås, dels på kontrasten mellan det gladgula omslaget och den ruggiga titeln.
Nu har jag läst, och jag kan verkligen rekommendera er som inte läst än att göra det. Det här är en väldigt insiktsfull roman om en liten familj på samhällets skuggsida där mamman oväntat dör av en överdos och den missbrukande pappan blir den som skall vara den vuxne och trygga för den fyraåriga dottern. Det går bra och det går dåligt. Jag skrev en utförlig recensionav boken i går, om ni vill läsa.
Här kommer ett smakprov från sidan 20: Han satt i soffan och bläddrade i en uppslagen bok, olustig över intrånget, bråket det skulle leda till, när Bodil ropade från sovrummet: Mamma sover. Sofia låg på den bäddade sängen, sprutan fortfarande i armen. Bodil hängde på sidan, höll henne i handen och sa: Hej hej, mamma, vakna vakna mamma.
Och ett smakprov från sidan 34: Sofias familj, soc, till och med hans pappa hade hört av sig för första gången på år, bara för att få honom att släppa Bodil. Som om han skulle släppa livet. Ibland hade han känt sig självisk som höll fast, djupt inne visste han att det inte enbart var för hennes skull. Det var hon som höll honom i sin lilla hand, inte tvärtom.
Redemption Point är den andra delen i serien om den före detta polischefen Ted Conkaffey. Jag hade inte läst den första delen, och vanligtvis i bokserier brukar delarna vara fristående så att man inte skall behöva läsa de tidigare delarna, utan kan kliva rakt in i serien. Det fungerade bra nu också.
Just nu - Just här 