Kategori: Bokrecensioner

Rökridå, av Krysten Ritter

Publicerat den av Justnujusthar6 kommentarer


När jag fick veta ramberättelsen för den här boken anade jag att den skulle passa mig. Det är en spänningsroman av det där lågmält berättade slaget, där man redan från början känner intensiteten mellan raderna.

För tio år sedan lämnade Abby Williams sin hemstad i Indiana för att skapa sig ett nytt och bättre liv i Chicago. Hon har aldrig återvänt och aldrig ångrat sitt beslut. Nu tvingar arbetet som miljörättsjurist henne att återvända för att undersöka anmälningar om eventuella giftiga utsläpp från stadens största och mest inflytelserika företag. Ett företag som sysselsätter en stor del av stadens befolkning och som tycks ha ett finger med i spelet i det mesta som pågår i det lilla samhället. Ni förstår själva att det är bäddat för konspirationer och hemligheter. Vad är sant och vad är det inte?

Parallellt med det undersökande arbetet då Abby och hennes kollegor steg för steg kommer närmare sanningen om vad som egentligen händer i staden, nystas historien upp om vad som hände för tio år sedan, då Abbys klasskompis och tidigare bästa vän, Kaycee Mitchell, plötsligt och oförklarligt försvann. Historierna vävs ihop på ett väldigt självklart och snyggt sätt och förstärker effektivt spänningen.

Rökridå är författarens debutroman och jag imponeras av hur skickligt hon hanterar både upplägg och språk, så att man hela tiden är spänd på vad som hände och kommer att hända. Hon lämnar ledtrådar som jag ibland missar och ibland förstår, men jag lyckas aldrig lista ut hur allt hänger ihop förrän det uppenbaras i slutet av boken.

När jag närmar mig de avslutande kapitlen kommer jag på mig själv med att läsa långsammare. Jag oroar mig för att slutet inte skall motsvara resten av boken, att det skall bli sådär abrupt, avhugget och osannolikt som det kan bli i vissa spänningsromaner när författaren inte lyckas knyta ihop alla trådar. Jag blir inte besviken. Tvärtom. Det här är en riktigt välskriven nagelbitare som håller ihop från början till slut. Jag kommer inte att bli förvånad om boken filmatiseras, kanske med författaren själv i huvudrollen.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 306
Utgivningsdatum: 2018-03-01
Originaltitel: Bonfire
Översättare: Hanna Williamsson
Förlag: Southside Stories
Form: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
ISBN: 9789188725066
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥

Och bilen går bra? av Niklas Källner

Publicerat den av Justnujusthar4 kommentarer

Niklas Källners bok har följt med mig överallt den senaste tiden, bland annat till loungen där jag brukar sitta och läsa under tiden jag väntar på tjejerna som har danslektion. Jag hade väntat mig en bok skriven på det där skrattroliga sättet ni vet, när det centrala är oneliners och roliga anekdoter som gör att man skrattar antingen igenkännande eller därför att det är helt galet. Men så var det inte. Källners senaste bok är mycket mer. Att boken har en källförteckning avslöjar direkt att Källner har högre ambitioner med boken Och bilen går bra?

Visst är det roligt, och jag ler och skrattar många gånger under tiden jag läser, men det är också väldigt intressant och tänkvärt. Jag är själv inte mycket för kallprat, utan vill gå direkt på djupet, på det som jag tycker är meningsfullt. Att rabbla fraser som egentligen inte betyder något, och som inte alls kommer sig av ett genuint intresse för en annan människa, det känns som att spela teater, det är inte på riktigt. Därför startar jag sällan samtal med okända människor, även om jag gärna pratar och diskuterar om någon annan börjar prata med mig. Jag är obekväm med kallprat helt enkelt.

Källners bok har fått mig att inse att det inte är så dumt med kallprat ändå, när man vill sondera terrängen och känna av var man står i förhållande till varandra, innan man kommer till de djupare samtalsämnena. Källner ger exempel på hur man kan starta ett samtal med kallprat. Förutom de klassiska fraserna om vädret, som de flesta alltid har åsikter om och därför kan vara en bra samtalsöppnare, kan man utgå från en känsla. Om någon frågar hur du mår, svara inte bara med en fras som direkt lägger ett ett lock på samtalet, som att ”jo, det är bra”. Punkt. Utveckla varför du mår bra, då öppnar du upp för att diskutera det vidare.

Personligen tycker jag att nyfikenhet är den bästa grunden för en bra diskussion. Är du genuint intresserad av andra människor kommer frågor och tankar automatiskt. Är du däremot ointresserad av andra människor är det inte så konstigt om samtal känns stela och konstiga och du måste rabbla fraser. Källner är inne på samma spår och tipsar om att lägga märke till detaljer, att lyssna aktivt och ställa frågor.

I boken diskuteras även grannrelationer, småprat i Sverige och utomlands, när man bör undvika småprat och förbjudna ämnen. Politik, pengar och religion brukar räknas till de förbjudna ämnen man bör undvika. Det är ett råd som Källner tillbakavisar. Alla har en åsikt om just de ämnena, så varför inte prata om dem? Det handlar bara om att hålla sig saklig och inte försöka tvinga på någon annan sin egen åsikt, utan tvärtom lyssna och kanske hitta något att enas kring.

Självklart innehåller boken en hel del komiska inslag också, som 100 exempel på hur du pratar med olika yrkesgrupper, olika ortsbor, personer med speciella intressen med mera. Men mest är det en visserligen lättsam, men ändå väl underbyggd vägledning i hur du lär dig att kallprata.

Niklas Källner är journalist och programledare. För mig är det Källner som är behållningen i SVTs pratshow Skavlan, där han intervjuar barn och vuxna på ett sätt som blivit karaktäristiskt för just honom.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 176
Utgivningsdatum: 2018-02-17
Förlag: Bonnier Fakta
Form: Johannes Molin, Foto: Carl Johan Paulin
ISBN: 9789174246155
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥

 

 

1968, av Jan Guillou

Publicerat den av Justnujusthar2 kommentarer

Varför har jag inte börjat läsa Jan Guillous stora romansvit om Det stora århundradet tidigare? Den frågan ställer jag mig efter att ha läst hans senaste bok i den blivande dekalogin, boken med ett årtal som titel – 1968.

Jan Guillous ambition med sin romansvit är, som jag har förstått det, att ta ett grepp om hela nittonhundratalet och skildra de viktiga händelser och värderingar som präglade sin tid, genom en släktsaga i tre generationer vilken delvis är fiktiv, delvis självbiografisk.

1968 präglades av en vänsterradikal våg med inte minst protester mot Vietnamkriget. Guillou har valt att lyfta fram den delen av politiken i sin senaste bok, och för mig var det inte helt enkelt att förstå vad de olika falangerna på vänstersidan stod för i förhållande till varandra, vad som skilde dem åt och vad som förenade dem. Det är väl egentligen inte nödvändigt heller, att hänga med i alla politiska turer, men jag ville läsa 1968 inte bara som en skönlitterär roman utan även som en historisk återgivning av en intressant tid.

Eric Letang, Guillous alter ego, den jurist han hade kunnat bli om han inte istället valt att bli journalist och författare, får arbete på en välkänd advokatbyrå i Stockholm. Ett av hans första uppdrag blir att bevaka åtalet i Västtyskland mot det läkemedelsföretag som tillverkade och sålde medicin innehållande det giftiga ämnet Neurosedyn. Gravida kvinnor blev ordinerade ett läkemedel mot illamående, vilket innehöll det giftiga preparatet neurosedyn. Många foster skadades allvarligt och barnen föddes bland annat utan armar och ben, många dog. Man beräknar att 10 000 blev skadade av läkemedlet, 150 i Sverige. Neurosedynskandalen är en av de största medicinska skandalerna i vår tid. Denna del av vår historia får vi ta del av genom Eric Letangs arbete som jurist vid det advokatkontor som i Sverige drev en rättsprocess mot läkemedelsföretaget Astra.

Neurosedynrättegången blir en ögonöppnare för romanens huvudperson, och visar att rättvisan inte automatiskt segrar i förhållande till starka ekonomiska krafter i samhället, man måste kämpa för det som är moraliskt rätt.

Guillou har beskrivit år 1968 som en romantisk tid då världen var indelad i gott och ont, vilket också är den uppfattning Eric Letang och hans vänner tycks ha. När man läser om en viss tid i efterhand med facit i hand, som jag nu gjort, är det mycket enklare att se att så inte var fallet. Guillou skildrar tiden så som den uppfattades då det begav sig. Det gör att berättelsen känns äkta och trovärdig.

Jag är imponerad av hantverket. Att utifrån en sådan enormt stor mängd litteratur och andra källor, sålla ut det mest intressanta för att beskriva tiden, helst ur ett nytt perspektiv som inte redan är uttömt, och strukturera och sedan presentera det på ett läsvänligt sätt i en skönlitterär form. Självklart lyckas han med det, med drygt femtio års erfarenhet som juristutbildad författare och journalist.

Romanen innehåller en hel del instick om sociala koder och om kulturella egenheter, en hel del underfundig humor som liknar anekdoter. Det lättar upp och är en faktiskt ganska trivsam läsning som gör att jag många gånger småler för mig själv. Det enda jag kan invända emot är att det ibland blir litet onödigt ordrikt. Kanske kunde texten ha kortats ned något.

Sammantaget är 1968 en bok jag kan rekommendera. Den skildrar en omvälvande tid som engagerade bland annat författaren till boken, men som sannolikt också lämnade många oberörda, så som det väl ofta är med politiska revolter. Det är spännande läsning, särskilt som berättelsen om Eric Letang och övriga i familjen Lauritzen är tidstrogen. Jag hoppade rakt in i sjunde delen i romansviten om 1900-talet, och det gick utmärkt. Boken kan absolut läsas fristående, men den väcker mersmak. Jag ser nu fram emot att läsa serien från början.

Ni vet väl förresten att Jan Guillou kommer till Sigtuna Litteraturfestival den 5 maj? Mer om det kan ni läsa här.


Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 440
Utgivningsdatum: 2017-08-23
Förlag: Piratförlaget
Form: Eric Thunfors
ISBN: 9789164205155
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥