Kategori: Film, litteratur, musik, teater

Låtarna i melodifestivalen har hittills varit som filmjölk. Det är ingen smak som sticker ut.

Bortsett från Thorsten Flincks låt. Refrängen ”jag reser mig igen” har jag nynnat på sedan första deltävlingen! Inte oväntat att han blev min favorit. Han är ett geni och en outsider. Hans dramatiska sida och raspiga röst gjorde ju inte saken sämre.

I förra deltävlingen var det däremot ingen låt som fastnade. Men nu har jag lyssnat på kvällens låtar… Ja, vad skall man säga…

Var hämtar han sitt mod, Björn Ranelid, det undrar jag? Först let’s dance och nu det här, trots att han tillhör kultureliten. Ni känner väl till uttrycket ”skomakare bliv vid din läst”. Jag avskyr det uttrycket, särskilt när det syftar till att skilja mellan det som anses högt från det som anses lågt.

Ända sedan jag läste att Björn Ranelid skulle delta i melodifestivalen har jag hoppats att det skall gå bra för honom. Och nu har jag som sagt lyssnat på låten, och den är ju lysande!! Nytänkande, precis som utlovat, och så äkta.

Nu går jag omkring och skanderar att kärleken är ett mirakel, varvat med att jag reser mig igen! :D

Sarah Dawn Finer har alltid levererat vid de tillfällen jag sett henne, så jag tror att hon blir behållningen i kväll. Artisterna som tävlar verkar däremot inget vidare.

Måste jag välja en favorit blir det helt klart Thorsten Flinck. Han sjöng otroligt gripande när han var gäst hos Skavlan, och det jag hört från kvällens låt gillar jag också. Litet Lars Demian över det. Inte dåligt alls. Tycker jag. Men jag verkar vara rätt ensam om att tycka så. Han är visst tippad att ta sistaplatsen i kväll.

Men jag håller inte på honom enbart för låten, utan också för att han är den han är. En outsider. Aldrig förutsägbar och antagligen för smart för att passa in någonstans.