Man måste försöka fokusera på ljusglimtarna

Följer ni som jag Brandmännens Riksförbund, Skogsbranden i Västmanland, Foderhjälpen och andra sidor som gäller torkan och bränderna i vårt land? I går såg jag film efter film från karavanen med de polska och tyska brandmännen som kommit för att hjälpa oss. Det är fantastiskt hur så många ställer upp, även civilpersoner som bönder som bygger om sina maskiner och själva hjälper till med att spruta vatten över vägar och brandlinjer.

Själv har jag hela tiden en oro i kroppen över att så många måste skicka sina djur till slakt på grund av foderbristen, och över bränderna som visar hur liten människan är i förhållande till naturens krafter. Så många drabbas, ja det gör vi allihop på ett par års sikt när effekterna av den här sommaren visar sig. Och jag känner mig ganska oduglig, eftersom jag inte kan vara med och hjälpa till, och bidra på något sätt.

Men man måste försöka fokusera på det positiva som också händer. Som att äta en god lunch och läsa en bra bok. Även om det känns futtigt i jämförelse med de stora och omvälvande sakerna som sker.

Värmen har fått mig att tappa både ork och lust för att laga mat. Jag vill laga en spännande  rätt med linser, blomkål, kokosmjölk och lime, men det blir kanske i morgon om jag orkar ta mig i kragen då. I dag blev det räkor och sallad som blev kvar från gårdagens middag. Boken på brickan verkar väldigt lovande, så den kommer jag snart att berätta mer om. Dessutom har jag tre recensioner kvar att lägga ut, de kommer inom kort. Lilla Shelly är med som vanligt

En annan positiv sak är att Patrik och jag kunde åka till gymmet tillsammans i morse. Trevligt med sällskap nu när han har semester ett par veckor. Och skönt att skippa att borsta håret och sminka sig, bara vara.

https://www.instagram.com/p/Blh41YDFnC9/?taken-by=justnujusthar

I går körde jag hem strö till hönsen, som jag strax skall hälla ut inne hos dem. De älskar att få nytt strö att gå och sprätta och gräva ned sig i, jag blir lycklig själv bara av att höra deras nöjda kluckande. Jag skall försöka komma ihåg att filma dem så att ni får höra.

Och här kommer några kopierade inlägg som också är ljusglimtar den här torra sommaren:

Nu blir det glass. Hörs!

Livet kan börja, av Sheila O’Flanagan

Jag tog med mig sju böcker på vår semester i Frankrike, men läste bara två av dem, de som utspelade sig i Frankrike och som gav intryck av att vara insiktsfulla men samtidigt lättsamma. Livet kan börja var en av dem, och den uppfyllde verkligen de kriterierna.

Imogen lever sedan flera år tillsammans med sin make, Vince. Han älskar henne över allt annat och hon ger intryck av att vara väldigt nöjd och lycklig. Men allt är inte som det ser ut, och en dag uppenbarar sig en möjlighet för Imogen att spårlöst försvinna, och hon tar den. Hon följer sin noggrant uppgjorda plan till punkt och pricka, och tar sig till ett vackert litet samhälle i Baskien i södra Frankrike, där hon tänker starta om på nytt. Fri från sin manipulerande och mentalt förtryckande make.

När Imogen står på egna ben inser hon att hon klarar så mycket mer än hon trott, och hon njuter fullt ut av sitt nya liv. Men Vince tänker inte acceptera Imogens försvinnande. Han är fast besluten att se till att hon kommer hem igen.

Det här är mysig läsning som ger energi och kraft. Miljöbeskrivningarna får mig att vilja resa till Baskien, och lära känna människorna och uppleva småstadslivet och stränderna där jag också.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 444
Utgivningsdatum: 2018-05-17
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Översättare: Emö Malmberg
Omslag: Pelle Isaksson
Originaltitel: The Missing Wife
ISBN: 9789177990048
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Inkräktare, av Tana French

Visserligen är jag väldigt svag för psykologiska spänningsromaner, men så skön känsla det var att läsa en riktigt välskriven, klassisk kriminalroman som den här!

Antoinette Conway och Stephen Moran får i uppdrag att utreda ett uppenbart partnermord. Ett fall som tycks enkelt att lösa och långt ifrån ett sådant uppdrag som kan ge de båda utredarna en högre status och bättre anseende på mordroteln. En uppklädd ung kvinna som väntar middagsbesök har fått sitt huvud spräckt mot en gaskamin. Kvinnans pojkvän tas in till förhör och det blir ganska snart uppenbart att han undanhåller viktig information.

Efter hundra sidor började jag undra hur det skulle kunna behövas 471 sidor till (!!) för att knyta ihop säcken. Men ju längre jag läste, desto mer önskade jag att boken aldrig skulle ta slut. Om det inte vore för att jag varken hade tid att äta, träna eller någonting annat, jag måste bara läsa vidare!

Det som till att börja med verkar vara en lättlöst mordhistoria visar sig dölja mycket under ytan och utredningen tar många olika vändningar. Ingenting hastas förbi och det känns som att få hänga med de båda mordutredarna i funderingar och diskussioner, och få sitta med under förhör och annat utredningsarbete. Det är så underhållande och spännande att jag riktigt myser.

Ja, det är en tegelstenstjock bok, men låt dig inte avskräckas av det. Tvärtom. Gläd dig åt att underhållningen pågår desto längre. Det här är en riktigt välskriven och klurig kriminalroman med fokus på utredningsarbetet och att lösa mordfallet.

Inkräktare är sjätte delen om Dublins mordrotel. De två mordutredarna återkommer från den femte delen, men dessförinnan har huvudpersonerna skiftat. Jag har inte läst någon av de tidigare delarna, och det är inte heller nödvändigt. Den här boken kan utan tvekan läsas fristående.

Betyg: 5/5

Antal sidor: 571
Utgivningsdatum: 2018-04-06
Serie: Dublins mordrotel (del 6)
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättare: Christian Ekvall
Omslag: Kerstin Hanson
Originaltitel: The Trespasser
ISBN: 9789100173296
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris