Kategori: Författarintervjuer

Intervju med Emma Hamberg, författare till Rosengäddaserien

Publicerat den av Justnujusthar1 kommentar

Emma Hamberg skriver romaner, och ger ut böcker om mat, hon är programledare och gör filmmanus, hon har varit chefredaktör för Veckorevyn och håller föredrag. Och alltsammans började med att hon vann en serietecknartävling i Dagens Nyheter när hon var fjorton år.

Under hösten kom den fjärde och sista delen i den omtyckta serien om de varmhjärtade och härligt okonventionella invånarna i Rosengädda, Hjärtslaget i Rosengädda, och jag har fått möjlighet att ställa några frågor om den och om Emma Hambergs författarskap.

.
1. Jag har förstått att det är väldigt många som tagit Rosengädda-serien till sina hjärtan. Aldrig tidigare har jag fått så många överlyckliga kommentarer från vänner och bekanta om en viss bok, som när de hört eller sett i sociala medier att jag läser Hjärtslaget i Rosengädda. Vad tror du att det beror på, att Rosengädda-serien blivit så omtyckt?

För det första – JAG BLIR SÅ ÖVERLYCKANS GLAD när jag hör att dina vänner gillar mina Rosengäddor och den världen. Kanske trivs de i Rosengädda för att jag byggt upp en dröm som jag själv skulle vilja leva i. Som är en fantasi, men faktiskt byggd på verkligheten. Det är en levande landsbygd, blandade åldrar, människor från alla klasser och delar av jordklotet, slott, kojor, lugn och ro men dramatik ändå och så är alla goda innerst innerst inne. Något jag håller hårt i överhuvudtaget. Jag tror de flesta vill göra gott, innerst inne. Sedan kan det gå väldigt fel på vägen. Men jag måste tro på att det finns en väg tillbaka till den där innersta varma punkten för oss alla. Och när jag tänker efter – jag har släppt loss den allra mest romantiska sidan av mig själv… Den var större än vad jag trodde hahaha!
.

2. Du har en väldigt personlig stil. Man berörs av och lever sig in i dina karaktärers liv och öden, det blir känslosamt men aldrig sentimentalt. Under en ofta humoristisk ton finns ett allvar. Hur mycket tänker du på hur du formulerar dig? Behöver du kämpa med att få till rätt känsla, eller kommer det naturligt?

Jag tror att jag har en känsla och ett sätt att skriva på. Jag kan inte skriva på något annat sätt, det är så det blir jag när sätter igång.

.
3. När du medverkade som kock i ett morgonprogram såg jag att du hade med dig en trattgrammofon, en sådan som är med i Rosengäddaböckerna. Och du själv ger intryck av att vara en livfull, stark och modig person, precis som Tessan i böckerna. Hur mycket i Rosengäddaserien är hämtat från dig och ditt eget liv?

Oj, oj… väldigt mycket… Alla karaktärerna i boken bygger på riktiga människor som dykt upp i mitt liv. Det var ett nytt sätt för mig att skapa som kändes väldigt roligt. Verkligheten är så gott som alltid mer romantiskt och större och hemskare och roligare och knäppare än vad vi kan hitta på. Jag tog vara på den känslan. De som känner mig väl hittar delar av mig och min värld precis överallt.

.

4. Du skrev den första boken i serien om Rosengädda, Rosengädda nästa!, för sex år sedan. Tycker du att du har för förändrats som författare sedan du skrev den?

Jag ville prova något nytt med Rosengädda. Dels skriva en serie, som var tänkt som tre, men blev fyra. Sedan att bygga historierna på riktiga karaktärer och platser. Samt det där med romantiken… Att jag ville prova det spåret, fast på mitt sätt. Så jag har nog tänjt på mina gränser kan man säga. Vågat blomma mig mer. Får se hur min nästa bok blir… Kanske inte lika blommig, men tok-romantisk verkar det luta åt. Jag har helt enkelt väckt den där romantiska ådran i mig som jag förut varit rädd för.

.

5. Slutet gott, allting gott, i och med Hjärtslaget i Rosengädda. Eller blir det ändå en fortsättning, så som alla som följt invånarna i Rosengädda hoppas på?

Man ska aldrig säga aldrig! Men som det känns nu är det klart. Jag älskar Rosengädda och de som bor där som varit en del av mitt liv i sju år. Men nu måste jag ut på nya äventyr.

.

6. Den 5 maj kommer du att medverka vid Sigtuna Litteraturfestival där det blir kafferep med dig och din förläggare. Vad kan vi se fram emot i författarsamtalet med dig?

Jag lovar att berätta om alla de verkliga människorna som jag byggt karaktärerna på… Sedan tänkte jag även bjuda på alla mina monumentala misslyckanden. De har alla lett mig på såna spännande vägar jag aldrig skulle hamnat på annars. En liten hyllning till de där feltrampen vi gör hela tiden. Sedan tänkte jag ta på mig den blommigaste klänningen jag hittar här hemma!

.

7. Du har gjort väldigt många olika saker i ditt yrkesliv. Har du någon dröm som fortfarande inte är uppfylld?

Många! Jag har som ett lager av drömmar som dräller runt i min skalle. Och snart börjar ju en ny fas för mig. Med stora barn som inte bor hemma längre och inte behöver mig på samma sätt. Oj, oj, det där är en spännande dörr att kliva både in och ut genom. Plötsligt kan jag flytta mig både hit och dit… Jag som aldrig bott utomlands har det kvar på min lista. Men det gäller att göra något riktigt kul där… Och det är en punkt jag håller på att peta på kan man säga.
.

Till sist vill jag tacka för att jag fick möjlighet att tillbringa några timmar i det ganska okonventionella och väldigt härligt frigjorda Rosengädda! Och tack för att du tagit dig tid att svara på mina frågor!

 

Årets litteraturfestival äger rum den 5 maj 2018, som vanligt i den mysiga småstaden Sigtuna, alldeles vid Mälaren. Vill du också få chansen att lyssna på spännande samtal, fika på mysiga och sjönära caféer, träffa ett helt gäng folkkära författare och köpa signerade böcker, då skall du beställa din biljett här.

Hjärtslaget i Rosengädda finns bland annat hos Bokus och Adlibris
Jag har skrivit om den här

♥

Intervju med Annika Estassy, författare till Gröna fingrar sökes

Publicerat den av Justnujusthar4 kommentarer

Annika Estassy är en fransk-svensk författare som precis givit ut sin fjärde feelgoodroman, Gröna fingrar sökes. Tidigare har Annika givit ut en trilogi som utspelar sig dels i Roslagen, dels i den fiktiva lilla sydfranska byn Sainte-Marie-sur-Mer. Serien inleddes 2013 med Solviken och fortsatte med Croissants till frukost. Sista delen, Alla dessa hemligheter, kom 2016.

Nu när Gröna fingrar sökes precis har kommit ut, har jag fått möjlighet att ställa några frågor om den och om Annikas författarskap.

1. Gröna fingrar sökes är en varm och berörande berättelse med en hel del svärta och djup i botten. Huvudkaraktärerna har erfarenheter av både våld i nära relationer och av cancersjukdom. Visst finns här romantik, men inte på tonårsvis, utan på ett mer livserfaret vis, då man har mer med sig i bagaget. Överhuvudtaget tycker jag att det är en mer mogen berättelse än vad som är vanligt inom feelgoodgenren. Vill du berätta hur du fick idén till berättelsen och hur den växte fram?

Det märkliga med mina berättelser är att de liksom ligger och skvalpar ett bra tag inombords innan jag blir på det klara med vad de egentligen handlar om. Till en början har jag bara lösryckta scener och repliker att jobba med, och skissartade karaktärer. Miljön där berättelsen ska utspela sig är det som blir klart allra först. Det var likadant med Gröna fingrar sökes – jag visste exakt var den skulle utspela sig och jag hade ett frö till handling, ett frö som inte vill gro. Men så, en midsommarnatt, drömde jag om Agnes, och äntligen grodde fröet. Min mamma var allvarligt sjuk i cancer när det hände, vilket nog påverkade mig mer än jag var medveten om. När hon sedan dog ett halvt år senare var det Leylas tur att äntra mitt liv, hon var pusselbiten som saknades. Det var när jag sammanförde de båda kvinnornas öden som Gröna fingrar sökes föddes.

.
2. Utifrån vad jag sett i sociala medier har din nya bok blivit en succé. Den dyker upp i inlägg efter inlägg och omdömena är väldigt positiva. Vad tror du själv att det beror på?

Min syster som bor i ett litet samhälle som inte heter Måneby, men där min mamma och ”Leyla” också bodde och där det finns en älv och ett koloniområde, messade mig nyligen att folk stannar henne på gatan för att tala om hur mycket de tycker om Gröna fingrar sökes. Sånt blir jag så otroligt berörd av. Och det är just det som jag tror är hemligheten – att en berättelse berör, att läsarna kan identifiera sig med karaktärerna. Jag fyllde Gröna fingrar sökes med så mycket hjärta jag vågade utan att det blev sentimentalt, och jag både skrattade och grät när jag skrev.

.
3. Agnes koloniträdgård i Gröna fingrar sökes kan man väl säga är navet för berättelsen, den som för karaktärerna i boken samman och den som får dem att må bättre. De senaste åren har var och varannan börjat odla egna grönsaker och andra växter, till och med på taken i Stockholm odlas det i pallkragar. Tror du att det finns ett samband mellan att odla och människors psykiska välmående?

Jag inte bara tror – jag vet att det förhåller sig på det viset! Nu för tiden är trädgårdsterapi  en erkänd stressreducerande metod. Men det spännande är att forskarna bara kan konstatera ATT den fungerar, de vet inte exakt VAD som gör den så effektiv. Vilket jag tycker är underbart – allt går inte att förklara. Haga trädgård i Stockholm, Gröna Rehab i Göteborg och Alnarp i Skåne är exempel på ställen där man utövar och utövat trädgårdsterapi med lyckat resultat. Å andra sidan är inte detta någonting nytt, redan de gamla grekerna hade koll på trädgårdens och naturens betydelse för vår psykiska hälsa. Ibland tenderar vi att gå över ån efter vatten … För visst låter det rätt så självklart att kombinationen skönhet, ro, fysisk aktivitet samt känsla av sammanhang ska vara välgörande?

.
4. Jag frågade Jan Guillou vad han inspireras av, och fick svaret att han aldrig inspireras, han arbetar. Hur ser du på inspiration i ditt arbete som författare?

Jag är benägen att hålla med den gode Guillou. Visst finns det dagar då skrivsuget är större än andra och då orden kommer lätt. Men skulle jag inte skriva de där andra, trögare, dagarna också skulle det aldrig bli några böcker. I de flesta fallen lossnar det tröga efter att jag kämpat ett tag. Om inte så tar jag en promenad och syresätter hjärnan. Eller borstar tänderna. Det är inte klokt vad många knutor jag löst upp när jag stått med en tandborste i munnen!

.
5. Tycker du att du har förändrats som författare sedan du skrev Solviken, som var din första roman?

Både ja och nej. Att skriva är ett hantverk så förhoppningsvis har jag utvecklats. Åtminstone min förläggare tycker det! Samtidigt är jag samma person som då, med några fler grå hårstrån bara, och jag tycker fortfarande om att skriva om livsval, uppbrott och komplicerade relationer.

.
6. Jag läste i din blogg att du arbetar med ett nytt manus, vad roligt! Både jag och många andra skulle gärna fortsätta att följa Agnes, Leyla, kakaduan Arthur och de andra i Måneby. Men när du skriver i din blogg att du just nu arbetar med karaktärsbeskrivningarna, för att lära känna personerna bättre, misstänker jag att det inte är en fortsättning på Gröna fingrar sökes, utan en helt ny berättelse, vill du kommentera det?

Jag brukar säga att man inte ska ge läsarna vad de önskar sig – de kommer bara att bli besvikna! Mitt aber är att jag gillar öppna slut, att låta karaktärerna leva vidare på egen hand. För så är ju tillvaron – det är bara sagorna som slutar med att alla lever lyckliga i alla sina dagar. Därmed inte sagt att man i min nästa bok inte får veta hur det går för Leyla, Agnes och Arthur …

.
Till sist vill jag tacka för den varma och fina läsupplevelse som Gröna fingrar sökes är. Och tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor!

Det är jag som ska tacka, nöjet var helt på min sida!

 

Gröna fingrar sökes finns bland annat hos Bokus och Adlibris
Jag har skrivit om den här.

♥

– Jag inspireras aldrig. Jag arbetar. Intervju med Jan Guillou

Publicerat den av JustnujustharLämna en kommentar

Den 5 maj är det dags för Sigtuna Litteraturfestival. En av de författare som kommer att medverka i författarsamtalen är Jan Guillou. Jag har fått möjlighet att ställa några frågor till honom om hans författarskap, och i synnerhet om hans senaste roman, 1968, som jag skrivit om här.

Fotograf: Peter Knutson,  tel. 070-734 60 02

– Jag inspireras aldrig. Jag arbetar.

Det svarar Jan Guillou på frågan vad han inspireras av i sitt författarskap. Ett logiskt svar från en person som varit författare under femtio år, i höst blir klar med sin fyrtionionde roman och som genom sina verk är både folkbildande och politiskt engagerad. För att lyckas med det kan man naturligtvis inte vänta på att yttre faktorer skall styra arbetet.

 

 

 

1. Du har åtminstone tidigare sett litteraturen som ett politiskt kampinstrument. Ser du romansviten Det stora århundradet på samma sätt?

Ja naturligtvis, men här är jag ju bunden till den faktiska historieskrivningen, så då blir det politiska uppdraget en fråga om betoning. Att exempelvis betona hur brittisk och belgisk kolonialism var Afrikas vidrigaste och Tysklands mycket mer human. För Afrikas del kan man rentav beklaga att det inte var Tyskland som vann första världskriget (detta skriver jag om i första boken, Brobyggarna).
.

2. På vilket sätt har du genom ditt författarskap bidragit till att utbilda svenska folket?

Det är jag kanske inte rätt person att försöka besvara. Men jag vågar hoppas att de tio Hamiltonböckerna på 80- och 90-talet var en pedagogiskt väl upplagd studie i svenskt maktspel och samtidshistoria. Arn-böckerna har förhoppningsvis gett en mycket ljusare och sannare bild av medeltiden än den gängse. De som läser den nuvarande serien borde förhoppningsvis uppleva 1900-talet mera greppbart och begripligt.
.

3. Du var drygt tjugo år 1968 och har egna erfarenheter från den tiden, vilka jag förmodar har präglat dig och påverkat hur du ser på samhällsutvecklingen. Hur ser du på dina värderingar och ditt förhållningssätt till 1968 nu när du kan se tillbaka på och dessutom gjort grundlig research om den perioden? Har ditt synsätt förändrats?

Jag har inte ändrat några värderingar från den tiden. Jag var 24 år 1968. Däremot måste jag erkänna att det inte finns särskilt mycket kvar av den optimism som vi inom vänstern kände på den tiden. Femtio år senare är världen en mardröm som vi aldrig kunde föreställa oss.
.

4. I din pågående romansvit kommer du att ta ett grepp om hela nittonhundratalet, och skildra de viktiga händelser och värderingar som präglade sin tid, genom en släktsaga i tre generationer. Du beskriver i en intervju dessa personer ur tre generationer såsom förvärvaren, ärvaren och fördärvaren, vill du utveckla det?

Talesättet ”värvaren, ärvaren och fördärvaren” syftar vanligtvis på hur rikedom stiger och förgås inom en och samma familj inom ganska kort tid. Jag ska emellertid ändra lite på förutsättningarna. I familjen Lauritzen slog fördärvarna till redan i generation två. Istället kommer rikedomen med besked tillbaka i generation tre.
.

5. Jag har det senaste året läst fyra olika böcker där författarna fördjupat sig i och lyft fram ett visst årtal som särskilt viktigt för demokrati och medbestämmande, eller för att skildra motsatsen till demokrati. Dels din egen; 1968, dels Elisabeth Åsbrinks 1947, dels George Orwells 1984 dels Per T Ohlssons 1918. Både Ohlssons och Åsbrinks avsikt har varit att skildra skeenden under ett visst år som fortfarande ger effekter på det samhälle vi har i dag. 1968 är den första boken i romansviten Det stora århundradet vars titel utgörs av ett årtal. Varför tycker du att året 1968 bör lyftas fram litet extra?

Orwells årtal har ingen verklighetsanknytning, utan var bara ett påhitt. Elisabeth Åsbrinks 1947 kännetecknas i hennes version mest av att Israel kom till då. Per T Ohlssons 1918 däremot handlar om ett avgörande år i svensk historia, som glömts bort och underskattats. Där stod valet mellan demokrati och revolution, och det demokratiska alternativet segrade. 1968 är ett årtal med stor symbolisk kraft som egentligen handlar om en kort epok. Den definitiva romantiteln annonserar avsikten ”att nu ska jag verkligen berätta hur det var”.
.

6. Vad inspireras du av i ditt författarskap? Världshändelser, utgår jag ifrån, men hur är det med skönlitteratur? Hinner du följa med i och läsa annan litteratur än den som du måste läsa i arbetet med en ny roman?

Jag inspireras aldrig. Jag arbetar. Självklart läser jag mest fackböcker men hinner med åtminstone ett tiotal skönlitterära verk om året.
.

7. Den 5 maj kommer du och många fler författare att medverka vid Sigtuna Litteraturfestival. Vad kan vi förvänta oss av författarsamtalen?

Ovanligt väl förberedda författare hoppas jag!
.

Till sist vill jag tacka för en intressant och spännande läsupplevelse, och självklart undrar jag när vi kan se fram mot den åttonde delen i romansviten Det stora århundradet?

Den kommer i början av september och har titeln ”De som dödar drömmar sover aldrig”, som handlar om vänsterterrorismens epok i Europa.

 

Ps. Årets litteraturfestival äger rum den 5 maj 2018, som vanligt i den mysiga småstaden Sigtuna, alldeles vid Mälaren. Vill du också få chansen att lyssna på spännande samtal, fika på mysiga och sjönära caféer, träffa ett helt gäng folkkära författare och köpa signerade böcker, då skall du beställa din biljett här.