Gröna fingrar sökes – feelgoodroman när den är som bäst

Kan det sammanfalla bättre i tid än när den här färgklicken till roman landar i brevlådan precis när hela landet fått nog av vinter och bara vill ha vår! Jag brukar föredra ganska neutrala omslag, men det här omslaget är ju fantastiskt. Det är förstås Sofia Scheutz som designat det. Det kan vara det snyggaste omslag hon gjort.

Jag tycker om så kallade feelgoodböcker som har litet svärta och djup i botten, men det är sällan jag ger feelgoodböcker toppbetyg. Ofta är handlingen för ungdomligt romantisk för min smak. Det är inte Gröna fingrar sökes, och jag är så glad för det. Gröna fingrar sökes är en välskriven, vuxen berättelse om ett antal intressanta karaktärer, dels i Stockholmstrakten, dels många mil norrut i ett litet samhälle där Agnes och flera andra lägger ned sin själ i sina älskade koloniträdgårdar. Här spirar romantiken, men inte på det sättet romantik fungerade när jag var tonåring, utan på ett mer livserfaret vis då man har mer med sig i bagaget. Och här skildras kärlek i många olika former. Feelgood när den är som bäst.

Agnes är en ganska barsk, men godhjärtad pensionerad barnmorska som numera lever för sin koloniträdgård och för sonen i USA som hon skypar med varje dag. Tillfälligt, som dock verkar bli längre än bara tillfälligt, tar hon också hand om den kvicka och pratsamma Kakaduan Arthur.

När Agnes drabbas av en allvarlig sjukdom inser hon att hon inte kommer att kunna sköta om sin koloniträdgård som förr. Och hon som längre fram under sommaren väntar besök från den kända trädgårdsreportern Viola, från landets största trädgårdstidning, som hört talas om Agnes fantastiska trädgård. Agnes kan inte gärna be någon från samhället om hjälp med koloniträdgården. Dels vill hon hålla sin sjukdom hemlig, dels skulle de från orten vilja ha betalt för besväret.

Genom en annons på Blocket får Agnes kontakt med Leyla. Leyla har egna bekymmer. Efter att ännu en gång ha blivit slagen av sin man, inser hon att hon inte kan stanna tillsammans med honom. Hon tar med sig den sexårige sonen och reser till Agnes för att bo i det lilla huset i koloniträdgården i utbyte mot att hon sköter om den. Det blir en kärv start, men efter hand växer det fram en varm vänskap och förtrolighet mellan kvinnorna.

Berättelsen myllrar av intressanta karaktärer. Förutom Agnes, Leyla och sonen Hugo, finns här det homosexuella paret med den asien-inspirerade koloniträdgården. Här finns den vresige, självutnämnde kolonilottspolisen Göte, som egentligen är ganska ensam. Här finns Viggo, som är Agnes gode vän och som tar sig an Leylas son och lär honom att fiska. Och så Leylas underbare pappa, Nasim, förstås! Som inte har full koll på svenska uttryck, men som är varm och gästvänlig och lagar fantastisk mat.

”- Att jämföra din saliga mors och mitt äktenskap med ditt är som att jämföra mangor med kaktusar.
– Jag tror att du menar äpplen med päron. Leyla strök sin far över kinden och log.”

Gröna fingrar är precis en sådan feelgoodroman som jag vill läsa. Karaktärerna är som folk brukar vara i de flesta samhällen, vilket innebär stor igenkänning och ger trovärdighet till berättelsen. Jag blir rörd gång på gång när jag läser, ofta på grund av den värme som genomsyrar många av karaktärerna i boken, och också på grund av den läkande kraft som trädgårdar faktiskt har, även i bokform.

Det är som balsam för själen att läsa om lummiga trädgårdar, jord under naglarna och om trädgårdsfester som dignar av spännande rätter. Och så Kakaduan Arthur, som ger berättelsen litet extra guldglans. Jag skrattar många gånger åt honom, och blir litet nostalgisk när jag läser om och känner igen typiska beteenden hos papegojor. De är verkligen som små barn – kluriga, tjuriga och underbara. Allra mest berörd blir jag av en viktig händelse i slutet av boken, då vi får exempel på ett par av människans allra bästa egenskaper; sammanhållning och äkta omtanke. Det är så fint skildrat.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 311
Utgivningsdatum: 2018-03-22
Förlag: Norstedts
Form: Sofia Scheutz
ISBN: 9789113081281
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

En berättelse om vänskap, utsatthet och en trädgårds läkande kraft

Här är den nu! Annika Estassys helt nyutkomna bok, Gröna fingrar sökes. Jag är så sugen på att läsa den direkt, dels på grund av det enormt läckra omslaget som man blir rent lycklig av, dels på grund av innehållet.

Agnes drabbas av en fruktad sjukdom och orkar inte längre sköta sin älskade koloniträdgård. På en annan plats lever Leyla i rädsla för sin våldsamme make och behöver fly till en lugn och trygg plats med den sexårige sonen. Kvinnornas öden vävs samman när Agnes hyr ut kolonistugan till Leyla, och mellan dem växer det fram en vänskap som får stor betydelse för dem allihop.

Sade jag att jag älskar omslaget?

Dubbelt så gott (12/365)

Sista dagen på tjejernas jullov åkte vi till Norrtälje och åt en tidig lunch på mysiga Espresso House. Jag gillar deras inredning som är rustik och hemtrevlig. Det litet dova ljuset tror jag bidrar till att alla pratar ganska tyst, vilket är otroligt skönt om man vill ta det lugnt och kanske läsa litet i en bok under tiden.

Jag fotade min lunch med mobiltelefonen, den oredigerade ursprungsbilden är den till vänster. På bilden till höger provade jag en ny redigeringsteknik som jag nyss lärt mig i Photoshop, nämligen att korrigera vitbalansen så att temperaturen blev litet svalare i bilden. Bokens färg blev helt korrekt efter redigeringen, om man jämför med hur boken ser ut i verkligheten, och wrapsen ser ju litet godare ut när innehållet i dem inte har en sådan brun ton som i originalbilden. Men ändå… jag gillar det dova ljuset i den första bilen, vilket försvann i ganska stor utsträckning. Vad tycker ni?

På Espresso House gjorde jag något jag aldrig annars gör, nämligen gick fram till en främmande person som jag var nästan helt säker på var författaren till den här boken, som kommer ut i bokhandlarna i mars.

Om det nu var författaren, visste jag att vi är Roslagsbor båda två, och därför kändes det nästan som att gå fram till en bekant sedan tidigare. Märkligt det där, hur man troligen omedvetet känner  samhörighet med personer från samma ort. Det visade sig vara författaren, och jag fick ett väldigt trevligt samtal med henne, och nu ser jag ännu mer fram emot att läsa boken! Extra kul att det är Sofia Scheutz som har formgivit omslaget, eftersom min intervju med henne kommer här i bloggen i slutet av januari. Mycket spännande på gång!

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!