Intervju med Annika Estassy, författare till Gröna fingrar sökes

Annika Estassy är en fransk-svensk författare som precis givit ut sin fjärde feelgoodroman, Gröna fingrar sökes. Tidigare har Annika givit ut en trilogi som utspelar sig dels i Roslagen, dels i den fiktiva lilla sydfranska byn Sainte-Marie-sur-Mer. Serien inleddes 2013 med Solviken och fortsatte med Croissants till frukost. Sista delen, Alla dessa hemligheter, kom 2016.

Nu när Gröna fingrar sökes precis har kommit ut, har jag fått möjlighet att ställa några frågor om den och om Annikas författarskap.

1. Gröna fingrar sökes är en varm och berörande berättelse med en hel del svärta och djup i botten. Huvudkaraktärerna har erfarenheter av både våld i nära relationer och av cancersjukdom. Visst finns här romantik, men inte på tonårsvis, utan på ett mer livserfaret vis, då man har mer med sig i bagaget. Överhuvudtaget tycker jag att det är en mer mogen berättelse än vad som är vanligt inom feelgoodgenren. Vill du berätta hur du fick idén till berättelsen och hur den växte fram?

Det märkliga med mina berättelser är att de liksom ligger och skvalpar ett bra tag inombords innan jag blir på det klara med vad de egentligen handlar om. Till en början har jag bara lösryckta scener och repliker att jobba med, och skissartade karaktärer. Miljön där berättelsen ska utspela sig är det som blir klart allra först. Det var likadant med Gröna fingrar sökes – jag visste exakt var den skulle utspela sig och jag hade ett frö till handling, ett frö som inte vill gro. Men så, en midsommarnatt, drömde jag om Agnes, och äntligen grodde fröet. Min mamma var allvarligt sjuk i cancer när det hände, vilket nog påverkade mig mer än jag var medveten om. När hon sedan dog ett halvt år senare var det Leylas tur att äntra mitt liv, hon var pusselbiten som saknades. Det var när jag sammanförde de båda kvinnornas öden som Gröna fingrar sökes föddes.

.
2. Utifrån vad jag sett i sociala medier har din nya bok blivit en succé. Den dyker upp i inlägg efter inlägg och omdömena är väldigt positiva. Vad tror du själv att det beror på?

Min syster som bor i ett litet samhälle som inte heter Måneby, men där min mamma och ”Leyla” också bodde och där det finns en älv och ett koloniområde, messade mig nyligen att folk stannar henne på gatan för att tala om hur mycket de tycker om Gröna fingrar sökes. Sånt blir jag så otroligt berörd av. Och det är just det som jag tror är hemligheten – att en berättelse berör, att läsarna kan identifiera sig med karaktärerna. Jag fyllde Gröna fingrar sökes med så mycket hjärta jag vågade utan att det blev sentimentalt, och jag både skrattade och grät när jag skrev.

.
3. Agnes koloniträdgård i Gröna fingrar sökes kan man väl säga är navet för berättelsen, den som för karaktärerna i boken samman och den som får dem att må bättre. De senaste åren har var och varannan börjat odla egna grönsaker och andra växter, till och med på taken i Stockholm odlas det i pallkragar. Tror du att det finns ett samband mellan att odla och människors psykiska välmående?

Jag inte bara tror – jag vet att det förhåller sig på det viset! Nu för tiden är trädgårdsterapi  en erkänd stressreducerande metod. Men det spännande är att forskarna bara kan konstatera ATT den fungerar, de vet inte exakt VAD som gör den så effektiv. Vilket jag tycker är underbart – allt går inte att förklara. Haga trädgård i Stockholm, Gröna Rehab i Göteborg och Alnarp i Skåne är exempel på ställen där man utövar och utövat trädgårdsterapi med lyckat resultat. Å andra sidan är inte detta någonting nytt, redan de gamla grekerna hade koll på trädgårdens och naturens betydelse för vår psykiska hälsa. Ibland tenderar vi att gå över ån efter vatten … För visst låter det rätt så självklart att kombinationen skönhet, ro, fysisk aktivitet samt känsla av sammanhang ska vara välgörande?

.
4. Jag frågade Jan Guillou vad han inspireras av, och fick svaret att han aldrig inspireras, han arbetar. Hur ser du på inspiration i ditt arbete som författare?

Jag är benägen att hålla med den gode Guillou. Visst finns det dagar då skrivsuget är större än andra och då orden kommer lätt. Men skulle jag inte skriva de där andra, trögare, dagarna också skulle det aldrig bli några böcker. I de flesta fallen lossnar det tröga efter att jag kämpat ett tag. Om inte så tar jag en promenad och syresätter hjärnan. Eller borstar tänderna. Det är inte klokt vad många knutor jag löst upp när jag stått med en tandborste i munnen!

.
5. Tycker du att du har förändrats som författare sedan du skrev Solviken, som var din första roman?

Både ja och nej. Att skriva är ett hantverk så förhoppningsvis har jag utvecklats. Åtminstone min förläggare tycker det! Samtidigt är jag samma person som då, med några fler grå hårstrån bara, och jag tycker fortfarande om att skriva om livsval, uppbrott och komplicerade relationer.

.
6. Jag läste i din blogg att du arbetar med ett nytt manus, vad roligt! Både jag och många andra skulle gärna fortsätta att följa Agnes, Leyla, kakaduan Arthur och de andra i Måneby. Men när du skriver i din blogg att du just nu arbetar med karaktärsbeskrivningarna, för att lära känna personerna bättre, misstänker jag att det inte är en fortsättning på Gröna fingrar sökes, utan en helt ny berättelse, vill du kommentera det?

Jag brukar säga att man inte ska ge läsarna vad de önskar sig – de kommer bara att bli besvikna! Mitt aber är att jag gillar öppna slut, att låta karaktärerna leva vidare på egen hand. För så är ju tillvaron – det är bara sagorna som slutar med att alla lever lyckliga i alla sina dagar. Därmed inte sagt att man i min nästa bok inte får veta hur det går för Leyla, Agnes och Arthur …

.
Till sist vill jag tacka för den varma och fina läsupplevelse som Gröna fingrar sökes är. Och tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor!

Det är jag som ska tacka, nöjet var helt på min sida!

 

Gröna fingrar sökes finns bland annat hos Bokus och Adlibris
Jag har skrivit om den här.

Gröna fingrar sökes – feelgoodroman när den är som bäst

Kan det sammanfalla bättre i tid än när den här färgklicken till roman landar i brevlådan precis när hela landet fått nog av vinter och bara vill ha vår! Jag brukar föredra ganska neutrala omslag, men det här omslaget är ju fantastiskt. Det är förstås Sofia Scheutz som designat det. Det kan vara det snyggaste omslag hon gjort.

Jag tycker om så kallade feelgoodböcker som har litet svärta och djup i botten, men det är sällan jag ger feelgoodböcker toppbetyg. Ofta är handlingen för ungdomligt romantisk för min smak. Det är inte Gröna fingrar sökes, och jag är så glad för det. Gröna fingrar sökes är en välskriven, vuxen berättelse om ett antal intressanta karaktärer, dels i Stockholmstrakten, dels många mil norrut i ett litet samhälle där Agnes och flera andra lägger ned sin själ i sina älskade koloniträdgårdar. Här spirar romantiken, men inte på det sättet romantik fungerade när jag var tonåring, utan på ett mer livserfaret vis då man har mer med sig i bagaget. Och här skildras kärlek i många olika former. Feelgood när den är som bäst.

Agnes är en ganska barsk, men godhjärtad pensionerad barnmorska som numera lever för sin koloniträdgård och för sonen i USA som hon skypar med varje dag. Tillfälligt, som dock verkar bli längre än bara tillfälligt, tar hon också hand om den kvicka och pratsamma Kakaduan Arthur.

När Agnes drabbas av en allvarlig sjukdom inser hon att hon inte kommer att kunna sköta om sin koloniträdgård som förr. Och hon som längre fram under sommaren väntar besök från den kända trädgårdsreportern Viola, från landets största trädgårdstidning, som hört talas om Agnes fantastiska trädgård. Agnes kan inte gärna be någon från samhället om hjälp med koloniträdgården. Dels vill hon hålla sin sjukdom hemlig, dels skulle de från orten vilja ha betalt för besväret.

Genom en annons på Blocket får Agnes kontakt med Leyla. Leyla har egna bekymmer. Efter att ännu en gång ha blivit slagen av sin man, inser hon att hon inte kan stanna tillsammans med honom. Hon tar med sig den sexårige sonen och reser till Agnes för att bo i det lilla huset i koloniträdgården i utbyte mot att hon sköter om den. Det blir en kärv start, men efter hand växer det fram en varm vänskap och förtrolighet mellan kvinnorna.

Berättelsen myllrar av intressanta karaktärer. Förutom Agnes, Leyla och sonen Hugo, finns här det homosexuella paret med den asien-inspirerade koloniträdgården. Här finns den vresige, självutnämnde kolonilottspolisen Göte, som egentligen är ganska ensam. Här finns Viggo, som är Agnes gode vän och som tar sig an Leylas son och lär honom att fiska. Och så Leylas underbare pappa, Nasim, förstås! Som inte har full koll på svenska uttryck, men som är varm och gästvänlig och lagar fantastisk mat.

”- Att jämföra din saliga mors och mitt äktenskap med ditt är som att jämföra mangor med kaktusar.
– Jag tror att du menar äpplen med päron. Leyla strök sin far över kinden och log.”

Gröna fingrar är precis en sådan feelgoodroman som jag vill läsa. Karaktärerna är som folk brukar vara i de flesta samhällen, vilket innebär stor igenkänning och ger trovärdighet till berättelsen. Jag blir rörd gång på gång när jag läser, ofta på grund av den värme som genomsyrar många av karaktärerna i boken, och också på grund av den läkande kraft som trädgårdar faktiskt har, även i bokform.

Det är som balsam för själen att läsa om lummiga trädgårdar, jord under naglarna och om trädgårdsfester som dignar av spännande rätter. Och så Kakaduan Arthur, som ger berättelsen litet extra guldglans. Jag skrattar många gånger åt honom, och blir litet nostalgisk när jag läser om och känner igen typiska beteenden hos papegojor. De är verkligen som små barn – kluriga, tjuriga och underbara. Allra mest berörd blir jag av en viktig händelse i slutet av boken, då vi får exempel på ett par av människans allra bästa egenskaper; sammanhållning och äkta omtanke. Det är så fint skildrat.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 311
Utgivningsdatum: 2018-03-22
Förlag: Norstedts
Form: Sofia Scheutz
ISBN: 9789113081281
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

En berättelse om vänskap, utsatthet och en trädgårds läkande kraft

Här är den nu! Annika Estassys helt nyutkomna bok, Gröna fingrar sökes. Jag är så sugen på att läsa den direkt, dels på grund av det enormt läckra omslaget som man blir rent lycklig av, dels på grund av innehållet.

Agnes drabbas av en fruktad sjukdom och orkar inte längre sköta sin älskade koloniträdgård. På en annan plats lever Leyla i rädsla för sin våldsamme make och behöver fly till en lugn och trygg plats med den sexårige sonen. Kvinnornas öden vävs samman när Agnes hyr ut kolonistugan till Leyla, och mellan dem växer det fram en vänskap som får stor betydelse för dem allihop.

Sade jag att jag älskar omslaget?

Dubbelt så gott (12/365)

Sista dagen på tjejernas jullov åkte vi till Norrtälje och åt en tidig lunch på mysiga Espresso House. Jag gillar deras inredning som är rustik och hemtrevlig. Det litet dova ljuset tror jag bidrar till att alla pratar ganska tyst, vilket är otroligt skönt om man vill ta det lugnt och kanske läsa litet i en bok under tiden.

Jag fotade min lunch med mobiltelefonen, den oredigerade ursprungsbilden är den till vänster. På bilden till höger provade jag en ny redigeringsteknik som jag nyss lärt mig i Photoshop, nämligen att korrigera vitbalansen så att temperaturen blev litet svalare i bilden. Bokens färg blev helt korrekt efter redigeringen, om man jämför med hur boken ser ut i verkligheten, och wrapsen ser ju litet godare ut när innehållet i dem inte har en sådan brun ton som i originalbilden. Men ändå… jag gillar det dova ljuset i den första bilen, vilket försvann i ganska stor utsträckning. Vad tycker ni?

På Espresso House gjorde jag något jag aldrig annars gör, nämligen gick fram till en främmande person som jag var nästan helt säker på var författaren till den här boken, som kommer ut i bokhandlarna i mars.

Om det nu var författaren, visste jag att vi är Roslagsbor båda två, och därför kändes det nästan som att gå fram till en bekant sedan tidigare. Märkligt det där, hur man troligen omedvetet känner  samhörighet med personer från samma ort. Det visade sig vara författaren, och jag fick ett väldigt trevligt samtal med henne, och nu ser jag ännu mer fram emot att läsa boken! Extra kul att det är Sofia Scheutz som har formgivit omslaget, eftersom min intervju med henne kommer här i bloggen i slutet av januari. Mycket spännande på gång!

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!