Den 5 maj är det dags för Sigtuna Litteraturfestival. En av de författare som kommer att medverka i författarsamtalen är Jan Guillou. Jag har fått möjlighet att ställa några frågor till honom om hans författarskap, och i synnerhet om hans senaste roman, 1968, som jag skrivit om här.
– Jag inspireras aldrig. Jag arbetar.
Det svarar Jan Guillou på frågan vad han inspireras av i sitt författarskap. Ett logiskt svar från en person som varit författare under femtio år, i höst blir klar med sin fyrtionionde roman och som genom sina verk är både folkbildande och politiskt engagerad. För att lyckas med det kan man naturligtvis inte vänta på att yttre faktorer skall styra arbetet.
1. Du har åtminstone tidigare sett litteraturen som ett politiskt kampinstrument. Ser du romansviten Det stora århundradet på samma sätt?
Ja naturligtvis, men här är jag ju bunden till den faktiska historieskrivningen, så då blir det politiska uppdraget en fråga om betoning. Att exempelvis betona hur brittisk och belgisk kolonialism var Afrikas vidrigaste och Tysklands mycket mer human. För Afrikas del kan man rentav beklaga att det inte var Tyskland som vann första världskriget (detta skriver jag om i första boken, Brobyggarna).
.
2. På vilket sätt har du genom ditt författarskap bidragit till att utbilda svenska folket?
Det är jag kanske inte rätt person att försöka besvara. Men jag vågar hoppas att de tio Hamiltonböckerna på 80- och 90-talet var en pedagogiskt väl upplagd studie i svenskt maktspel och samtidshistoria. Arn-böckerna har förhoppningsvis gett en mycket ljusare och sannare bild av medeltiden än den gängse. De som läser den nuvarande serien borde förhoppningsvis uppleva 1900-talet mera greppbart och begripligt.
.
3. Du var drygt tjugo år 1968 och har egna erfarenheter från den tiden, vilka jag förmodar har präglat dig och påverkat hur du ser på samhällsutvecklingen. Hur ser du på dina värderingar och ditt förhållningssätt till 1968 nu när du kan se tillbaka på och dessutom gjort grundlig research om den perioden? Har ditt synsätt förändrats?
Jag har inte ändrat några värderingar från den tiden. Jag var 24 år 1968. Däremot måste jag erkänna att det inte finns särskilt mycket kvar av den optimism som vi inom vänstern kände på den tiden. Femtio år senare är världen en mardröm som vi aldrig kunde föreställa oss.
.
4. I din pågående romansvit kommer du att ta ett grepp om hela nittonhundratalet, och skildra de viktiga händelser och värderingar som präglade sin tid, genom en släktsaga i tre generationer. Du beskriver i en intervju dessa personer ur tre generationer såsom förvärvaren, ärvaren och fördärvaren, vill du utveckla det?
Talesättet ”värvaren, ärvaren och fördärvaren” syftar vanligtvis på hur rikedom stiger och förgås inom en och samma familj inom ganska kort tid. Jag ska emellertid ändra lite på förutsättningarna. I familjen Lauritzen slog fördärvarna till redan i generation två. Istället kommer rikedomen med besked tillbaka i generation tre.
.
5. Jag har det senaste året läst fyra olika böcker där författarna fördjupat sig i och lyft fram ett visst årtal som särskilt viktigt för demokrati och medbestämmande, eller för att skildra motsatsen till demokrati. Dels din egen; 1968, dels Elisabeth Åsbrinks 1947, dels George Orwells 1984 dels Per T Ohlssons 1918. Både Ohlssons och Åsbrinks avsikt har varit att skildra skeenden under ett visst år som fortfarande ger effekter på det samhälle vi har i dag. 1968 är den första boken i romansviten Det stora århundradet vars titel utgörs av ett årtal. Varför tycker du att året 1968 bör lyftas fram litet extra?
Orwells årtal har ingen verklighetsanknytning, utan var bara ett påhitt. Elisabeth Åsbrinks 1947 kännetecknas i hennes version mest av att Israel kom till då. Per T Ohlssons 1918 däremot handlar om ett avgörande år i svensk historia, som glömts bort och underskattats. Där stod valet mellan demokrati och revolution, och det demokratiska alternativet segrade. 1968 är ett årtal med stor symbolisk kraft som egentligen handlar om en kort epok. Den definitiva romantiteln annonserar avsikten ”att nu ska jag verkligen berätta hur det var”.
.
6. Vad inspireras du av i ditt författarskap? Världshändelser, utgår jag ifrån, men hur är det med skönlitteratur? Hinner du följa med i och läsa annan litteratur än den som du måste läsa i arbetet med en ny roman?
Jag inspireras aldrig. Jag arbetar. Självklart läser jag mest fackböcker men hinner med åtminstone ett tiotal skönlitterära verk om året.
.
7. Den 5 maj kommer du och många fler författare att medverka vid Sigtuna Litteraturfestival. Vad kan vi förvänta oss av författarsamtalen?
Ovanligt väl förberedda författare hoppas jag!
.
Till sist vill jag tacka för en intressant och spännande läsupplevelse, och självklart undrar jag när vi kan se fram mot den åttonde delen i romansviten Det stora århundradet?
Den kommer i början av september och har titeln ”De som dödar drömmar sover aldrig”, som handlar om vänsterterrorismens epok i Europa.
Ps. Årets litteraturfestival äger rum den 5 maj 2018, som vanligt i den mysiga småstaden Sigtuna, alldeles vid Mälaren. Vill du också få chansen att lyssna på spännande samtal, fika på mysiga och sjönära caféer, träffa ett helt gäng folkkära författare och köpa signerade böcker, då skall du beställa din biljett här.
Just nu - Just här 