Kategori: Vårt hem och vår trädgård

Om att bo vid vikingarnas farvatten

Publicerat den av Justnujusthar1 kommentar

På väg hem från lunch på Johannesbergs slott med Mia var jag tvungen att stanna på vägen och ta en bild. Så här ser det ut vid oss nu, och på många platser både här i Uppland och på andra platser där det tidigare var hav, innan landhöjningen. Visst är det spännande att känna till sin orts historia! Att tänka sig att vikingar seglade här under 300 år, ungefär 750- 1100 e.Kr.

Just den här platsen var det andra än mina föräldrar som brukade, men samma sak gällde för dem. Översvämningar på våren, vilket försenade vårbruket, men jag antar att det ändå var bördig mark. Jag var dessvärre ganska ointresserad av jordbruk när jag växte upp, men jag skall fråga dem nästa gång vi ses.

När jag ändå visar bilder från så kallade sjöängar, så skall ni få se bilder från Angarnssjöängens naturreservat. I höstas träffades Mona/Boktanken och jag där för att promenera, fika och prata.

Inom området, som då låg vid den dåvarande havsviken, finns den hällristning som är en av de äldsta kända lämningarna i området. Den föreställer två hästar och två skepp. Det syns inte så bra på bilden, men på grinden här nedanför ser man tydligare motivet med en av hästarna och en vagn.

Jag klättrade upp ett fågeltorn och tittade på utsikten.

Fikapaus med avslappnat sällskap :)

En runsten inom naturreservatet.

Runstenarna i Uppland är många, flest i Sverige. Här finns 1300 stycken. En runsten är inte bara en inskrift. De är våra första offentliga konstverk. Inskriften står ristad inuti rundjuret som slingrar sig runt stenen som en tavla. Stenen har valts med omsorg, den måste vara platt och jämn och klara att stå emot tidens tand. Runstenen är också placerad med stor omsorg i landskapet, den ska synas och gärna vara placerad vid någon av dåtidens knutpunkter. Visste ni att ungefär en tredjedel av runstenarna i Uppland var beställda av kvinnor?

Här på vår tomt finns en järnring inslagen i berget. Det sägs att vikingar förankrade sina skepp vid berget i inslagna järnringar. Oavsett om vår järnring fyllde den funktionen eller inte, så är det spännande att tänka sig att det var så. Jag skall gå ut och ta en bild på den i morgon.

Hoppas ni har en fin kväll

♥

Näst bästa hushållsmaskinen

Publicerat den av Justnujusthar4 kommentarer
Näst bästa hushållsmaskinen, efter kaffemaskinen – Roborock S5 Max

Varför har vi inte köpt en sådan tidigare, med tanke på våra stora golvytor och med djur, barn och fritidsintressen som drar in skräp, hår och damm..?

Nu börjar jag varje morgon med att lyfta in den i rummen på nedervåningen, där det snabbast blir skräp och damm från djur och skor. Under tiden den arbetar med golven plockar jag ur och i diskmaskinen, torkar av köksbänkarna, äter frukost och arbetar. Jag måste lyfta upp gardinerna som hänger ned på golven och stänga dörrarna mellan rummen så att den inte fastnar på trösklarna, men det är allt. Ungefär 7.30 är det rent och städat på hela nedervåningen när resten av familjen kommer upp :)

Nu får ni se litet av hur vi bor också. Och att vi fortfarande inte fått tillfälle att slänga pepparkakshusen ;) Kanske i helgen om Milo är här då, han måste få vara med eftersom han har byggt och dekorerat ett av husen.

Hoppas ni får en fin dag!

♥

Farväl vackra vinterdagar

Publicerat den av Justnujusthar1 kommentar

Vintern har varit fantastisk i år, jag hade velat ha den kvar en månad till. Men på ett dygn var den försvunnen och utbytt mot vårväder. Jag kände mig först litet snuvad på snön, krispigheten, knarret under skorna och ljuset som bländade när det reflekterades mot snön. Vintern kommer nog tillbaka på besök några gånger innan det verkligen blir vår, men nu har jag ställt om och och är inriktad på vår. Försvinner vintern så där abrupt kan den gärna hålla sig borta till november.

Den här vyn har mött mig när jag lämnat döttrarna vid sina skolor och varit nästan hemma igen. Där ute på fältet bor vi, i dimbanken bakom skogsdungen med torpstugan.

… snön glittrade som silver…

Syrenhäcken och syrenträdet som inte fick blomma alls förra året. Alla blomanlag torkade ihop av något klibbigt sekret. Jag misstänker den svärm med stora myrliknande insekter med vingar som fullkomligt invaderade syrenerna. Det får inte hända i år igen. Att komma ut och känna doften från syrenerna tillhör årets höjdpunkter. Ibland stannar vi upp på väg till bilen på morgonen och bara andas in syrendoften innan vi åker mot skolor och arbete.

Soluppgång över pallkragarna. Vårsådden kändes avlägsen för en vecka sedan med all snö, men i dag när all snö har smält bort och vi har plusgrader redan på morgonen, sade Jackie på väg till bilen att det till och med doftade vår. Snart skall jag börja så tomater och andra grönsaker som behöver komma igång inomhus innan de planteras ut i pallkragarna någon gång i början av juni.

Ännu en bild av vägsträckan som jag kör flera gånger i veckan. På vintern är den vacker med snö på granar och tallar, på våren av dikeskanter fulla med blåsippor och vitsippor, på hösten av färgpalettens alla nyanser på de lövade träden.

Känner ni er klara med vintern och redo för vår?

♥