Nu har det börjat litet smått. Klass 1-varning hos oss. Stora snömängder väntas och 20 sekundmeter i byarna. Numera är väl de flesta elkablar nedgrävda, men tidigare innebar väder som detta nästan alltid strömavbrott och utkylt hus när träd föll över elledningarna.
Förhoppningsvis inget strömavbrott i dag, så jag kan komma vidare med avhandlingen i kväll. Och läsa vidare i ett manus som snart kommer ut i bokhandlarna. Boken beskrivs som en modern pusseldeckare i samma anda som Maria Langs deckare. Författaren är debutant, vilket alltid är extra spännande.
Alva lämnar Stockholm med ett krossat hjärta för att röja upp i det gamla båtsmanstorpet hon ärvt efter sin mamma. Väl på plats i de småländska skogarna får hon veta att modern inte dött en naturlig död. Hänger det samman med en ung kvinnas olösta försvinnande i byns förflutna? Medan sensommarnätterna blir allt mörkare blandas platsens historia med Alvas egen – och i jakten på sanningen får hennes rädslor alltmer rationell grund. Men det är inte mörkret som är farligt, det är människorna.
Den här romanen kommer ut i bokhandlarna den 26 mars.
Hoppas ni har en fin kväll, utan för mycket problem på grund av de hårda vindarna och snön.
Ni som bor så långt ned i landet som vi har säkert också sett olika vårtecken, som vintergäck som växer på vår tomt. I dag kom ett litet snöväder och drog förbi, och vintern kan man inte räkna helt bort förrän i maj, men vårtecken är ändå vårtecken!
Helgen var väldigt inriktad på vårstädning av olika slag. Jag borstade bort det mesta av Shellys underull och klippte hennes klor.
Jag flyttade runt robotdammsugaren mellan olika rum och lät den jobba under tiden jag sorterade tvätt, tvättade och hängde tvätt.
Väderappen visade att det skulle bli + 10 grader i helgen, men kallare under veckan, så jag passade på att släpa fram vattenslangen och bilvårdsprylarna från magasinet och tvättade bilen.
Mia och jag träffades på slottet och åt lunch och pratade, bland annat om böcker. Som vanligt numera helt öde på slottet. Jag är överraskad att slottet fortsätter att ha öppet, och att de serverar så fantastiskt god mat trots att det måste gå med förlust att hålla öppet för så få gäster.
Jag lånade ut de här tre böckerna som jag tycker är otroligt bra. Det skall bli kul att ses snart igen och dela våra upplevelser. Ibland när jag läst en helt fantastisk bok kan det kännas väldigt tomt att inte få dela upplevelsen med någon. Nu får jag det :)
Nytt lektörsuppdrag, så under en stor del av tiden inomhus i helgen läste, kommenterade och bedömde jag ett nytt manus. Shelly och Doris höll mig sällskap. Och som mellanmål en rostad rågbrödsskiva med skivad avokado och flingsalt, med kaffe.
Avokado och citrusfrukter från Finca Solmark i Spanien.
Jag har tittat i gamla fotoalbum och såg mig och mina syskon på ett foto då vi bodde i Rinkeby, det måste ha varit 1977. Det året eller om det var året därpå flyttade vi ut på landet. Lillebror Lasse var ett år och hade mockasiner och jag lät honom tydligen bita på min barbiedockas fötter ;) Och storebror Micke hade cowboyhatt och satt bekvämt i skräddarställning.
Bella gick upp en timme tidigare för att hjälpa Jackie att locka håret innan hon skulle till skolan i fredags. Systrar ♥ ♥ Jag blir så glad när de håller ihop och finns för varandra.
Nu har båda sportlov och därefter har de helt och hållet distansundervisning/undervisning via videolänk för att hålla den skenande pandemin i schack när smittspridningen ökar i och med att människor reser till andra platser under sportlovet.
Min brorsdotter Erica och jag på det öde gymmet kl 9 på morgonen. Jag får tillbaka smärtan i höften och mitt knä direkt när jag tar det lugnare med träningen. Jag kommer behöva träna resten av mitt liv om jag skall hålla ihop kroppen. Det en fartdåre ställde till genom att köra på mig när jag var femton fortsätter jag att ta konsekvenserna av, men ”ja’ ä inte bitter”. I dag hade de piffat till med neonfärgade torkdukar på gymmet, sådana som vi som tränar använder för att torka av maskiner och allt vi tar i på gymmet.
70-talsmatta i gästhuset och jeans från… tidigt 2000-tal?
Jag har rensat ut kläder och gått igenom kläder som vi fått från Erica, för att se om vi ville ha något av det. Återvinning när det är som bäst! Jag provade på skoj ett par Gul & Blå-jeans som Erica haft. Mig i sådana jeans skriker 50-årskris. Men jag tänker behålla dem eftersom de passade, och man vet aldrig om Bella och Jackie kommer vilja ha dem rätt som det är.
Pappa skickade en bild från mobiltelefonen. Det är så roligt med honom, han ser sådana här saker som att tussilago slagit ut, och skickar dessutom en bild till mig på det eftersom han vet att jag vill se. I skogen vid sjön växte det många, så nu måste jag nog ta en promenad dit.
Jag tillbringade sex timmar sammanlagt i Norrtälje måndag och tisdag, då jag väntade på Jackie som hade teorigenomgång på sin AM-utbildning (moped, A-traktor). Jag blev bjuden på kaffe i en passande mugg, med lika passande matta under bordet. Och om ni undrar om det inte kommer någon recension av en kriminalroman snart, så är svaret jo, det gör det, av den som ni kan se på bilden här.
I dag fyllde pappa år och bjöd på fika utomhus, och i morgon är det mammas tur. I morgon kanske jag kommer ihåg att ta några bilder, om det är litet varmare väder.
Det var min torsdag till torsdag. Hoppas ni också haft några fina dagar!
På söndagskvällen satt jag försjunken i ett manus som jag lektörläser just nu, i soffan med ryggen mot fönstret åt sydväst. Både Bella och Jackie har blick för vackra motiv att fotografera, och den här kvällen kom Jackie ned och berättade att det var en så fin solnedgång. Det spelar ingen roll att det ofta är vackra solnedgångar, ingen är den andra lik, och jag får aldrig nog av att uppleva dem.
Vissa saker får man aldrig nog av, hur gammal man än blir. Min farmor blev 93 år, och bara dagar innan hon gick bort pratade hon och jag om hur hon såg fram emot att se tulpanerna blomma på våren. Hon låg på sjukhuset efter en andra hjärtinfarkt, och vi pratade om att hon skulle flytta hem till oss när hon fick lämna sjukhuset. Vi pratade om hur vi skulle bygga om och möblera. Jag ville att hon skulle finnas nära så att vi kunde umgås mer, och hon skulle kunna känna sig tryggare med oss nära och jag ville ha möjlighet att hjälpa och hålla ett öga på henne. Vi skrattade båda två och planerade och såg fram emot hur bra det skulle bli. När jag dagen efter ringde till henne och frågade hur hon mådde, svarade hon att det var en sorgens dag. Hennes ton och hennes ord glömmer jag aldrig. Det är hjärtat, sade hon. På sjukhuset verkade allt stabilt och hon löste korsord och skrattade med sköterskorna. På kvällen blev jag plötsligt iskall och frös så jag skakade och läpparna blev alldeles lila. På morgonen ringde pappa och berättade att farmor hade lämnat oss under natten.
Innan farmors bortgång trodde jag att man skulle känna sig nöjd med det man upplevt av livet när man var i hennes ålder, att man upplevt så mycket att man var tillfreds och inte önskade mer. Men min farmor var inte klar med livet när hon gick bort. Hon var fortfarande sprallig och nyfiken, hon såg fortfarande fram emot att vårblommorna skulle slå ut.
I dag är det tisdag och Jackies andra dag på sin AM-utbildning i Norrtälje, vilket innebär att hon just nu läser den teoretiska delen av körkortsutbildning för moped och A-traktor. Tre timmars väntan för mig under tiden, så jag skall passa på att läsa.
Just nu - Just här 