Torsdag till torsdag med vårtecken och vårsysslor

Ni som bor så långt ned i landet som vi har säkert också sett olika vårtecken, som vintergäck som växer på vår tomt. I dag kom ett litet snöväder och drog förbi, och vintern kan man inte räkna helt bort förrän i maj, men vårtecken är ändå vårtecken!

Helgen var väldigt inriktad på vårstädning av olika slag. Jag borstade bort det mesta av Shellys underull och klippte hennes klor.

Jag flyttade runt robotdammsugaren mellan olika rum och lät den jobba under tiden jag sorterade tvätt, tvättade och hängde tvätt.

Väderappen visade att det skulle bli + 10 grader i helgen, men kallare under veckan, så jag passade på att släpa fram vattenslangen och bilvårdsprylarna från magasinet och tvättade bilen.

Mia och jag träffades på slottet och åt lunch och pratade, bland annat om böcker. Som vanligt numera helt öde på slottet. Jag är överraskad att slottet fortsätter att ha öppet, och att de serverar så fantastiskt god mat trots att det måste gå med förlust att hålla öppet för så få gäster.

Jag lånade ut de här tre böckerna som jag tycker är otroligt bra. Det skall bli kul att ses snart igen och dela våra upplevelser. Ibland när jag läst en helt fantastisk bok kan det kännas väldigt tomt att inte få dela upplevelsen med någon. Nu får jag det :)

Nytt lektörsuppdrag, så under en stor del av tiden inomhus i helgen läste, kommenterade och bedömde jag ett nytt manus. Shelly och Doris höll mig sällskap. Och som mellanmål en rostad rågbrödsskiva med skivad avokado och flingsalt, med kaffe.

Avokado och citrusfrukter från Finca Solmark i Spanien.

Jag har tittat i gamla fotoalbum och såg mig och mina syskon på ett foto då vi bodde i Rinkeby, det måste ha varit 1977. Det året eller om det var året därpå flyttade vi ut på landet. Lillebror Lasse var ett år och hade mockasiner och jag lät honom tydligen bita på min barbiedockas fötter ;) Och storebror Micke hade cowboyhatt och satt bekvämt i skräddarställning.

Bella gick upp en timme tidigare för att hjälpa Jackie att locka håret innan hon skulle till skolan i fredags. Systrar ♥ ♥ Jag blir så glad när de håller ihop och finns för varandra.

Nu har båda sportlov och därefter har de helt och hållet distansundervisning/undervisning via videolänk för att hålla den skenande pandemin i schack när smittspridningen ökar i och med att människor reser till andra platser under sportlovet.

Min brorsdotter Erica och jag på det öde gymmet kl 9 på morgonen. Jag får tillbaka smärtan i höften och mitt knä direkt när jag tar det lugnare med träningen. Jag kommer behöva träna resten av mitt liv om jag skall hålla ihop kroppen. Det en fartdåre ställde till genom att köra på mig när jag var femton fortsätter jag att ta konsekvenserna av, men ”ja’ ä inte bitter”. I dag hade de piffat till med neonfärgade torkdukar på gymmet, sådana som vi som tränar använder för att torka av maskiner och allt vi tar i på gymmet.

70-talsmatta i gästhuset och jeans från… tidigt 2000-tal?

Jag har rensat ut kläder och gått igenom kläder som vi fått från Erica, för att se om vi ville ha något av det. Återvinning när det är som bäst! Jag provade på skoj ett par Gul & Blå-jeans som Erica haft. Mig i sådana jeans skriker 50-årskris. Men jag tänker behålla dem eftersom de passade, och man vet aldrig om Bella och Jackie kommer vilja ha dem rätt som det är.

Pappa skickade en bild från mobiltelefonen. Det är så roligt med honom, han ser sådana här saker som att tussilago slagit ut, och skickar dessutom en bild till mig på det eftersom han vet att jag vill se. I skogen vid sjön växte det många, så nu måste jag nog ta en promenad dit.

Jag tillbringade sex timmar sammanlagt i Norrtälje måndag och tisdag, då jag väntade på Jackie som hade teorigenomgång på sin AM-utbildning (moped, A-traktor). Jag blev bjuden på kaffe i en passande mugg, med lika passande matta under bordet. Och om ni undrar om det inte kommer någon recension av en kriminalroman snart, så är svaret jo, det gör det, av den som ni kan se på bilden här.

I dag fyllde pappa år och bjöd på fika utomhus, och i morgon är det mammas tur. I morgon kanske jag kommer ihåg att ta några bilder, om det är litet varmare väder.

Det var min torsdag till torsdag. Hoppas ni också haft några fina dagar!

4 reaktioner till “Torsdag till torsdag med vårtecken och vårsysslor

  1. Vår när den är som bäst – i början alltså. Nu frös den ju inne idag och lär så förbli även imorgon, men det är härligt att njuta av dina fina bilder och din veckorapport.

    Det verkar var du som står för marktjänsten i familjen. Har ju sagt det förut – hur hinner du med allt? Eloge!

    Skrattade gott åt dessa trasiga jeans som fortfarande är inne. Åtminstone ser man dom i olika skräckutföranden i Täby Centrum varje gång man är där. Mest på tonårstjejer i och för sig, men du har ju barnasinnet i behåll;-)

    Tragiskt med ditt trasiga knä. Hoppas att du fick en massa pengar i skadestånd, men pengar läker ju inte det onda om man säger så, men som plåster på såren kanske de underlättar en aning.

    ”All dena vrede” – såg jag den boken på bokrean? Jag tror det, men jag köpte den i alla fall inte.

    Gillad av 1 person

    1. Jag tycke att vintern var kort i år, väldigt märklig känsla, jag brukar tycka att januari-mars känns som en evighet innan det äntligen blir åtminstone litet vårkänsla. Men nu när jag fått smak av våren kan det gärna fortsätta att vara vår. Allt som börjar växa, varmare väder och ljuset!

      Tack BP, jag hinner inte allt det jag vill och borde, men det är enklare nu när tjejerna är snart vuxna och faktiskt har pandemin som är eländig på alla andra sätt, haft det positiva med sig att när det inte går att träffa andra eller göra det man gjorde tidigare, så blir det mer tid till arbete och vardag.

      Haha, jag kommer INTE använda de jeansen offentligt :)) Jag har aldrig själv ägt ett par trasiga/trendiga jeans, och den perioden i livet när det hade varit möjligt att använda sådana tycker jag har passerat med råge för mig. Men det var en väldigt skön modell faktiskt, mjukt tyg och luftiga ;) Jag ville mest skämta med tjejerna att jag seriöst tänkte ha dem. Jag trodde att de skulle skrika högt, men de tyckte inte att det var riktigt så farligt tror jag.

      Nej, inga pengar i skadestånd. Jag fick ersättning från försäkringen på 60.000 kronor tror jag att det var. Det väcktes inget åtal mot mannen som körde, trots att läkarna och ett vittne kunde styrka att mannen kanat rakt in i mig när jag satt på en moped vid sidan av vägen och träffat benet på sidan. 30 meter bromsspår i lösgrus. Han var VD på ett av Sveriges största företag, och jag var en 15-årig tjej på moped… Han var känd för att köra för fort på vägen, och den här dagen körde han rakt in i mig så jag hamnade mellan mopeden och bilen. Benet slets av och hängde i enbart en hudflik, med benet vänt åt fel håll. Jag låg i diket och höll i det så det inte skulle ramla av tills ambulansen kom. Som tur var så hade inga stora senor gått av, men benet var helt krossat och hela såret var fullt med jord, grus och löv. Jag hade kryckor under hela högstadiet och gymnasiet och opererades runt tio gånger inklusive fyra bentransplantationer från bäckenbenet eftersom det fattades benbitar i underbenet. Jag är extremt glad att de inte amputerade benet, som de övervägde under alla år eftersom benet aldrig läkte.

      ”All denna vrede” är helt ny, så den är inte på bokrean, men författaren har skrivit fler böcker i samma serie. Rekommenderas!!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.