Jag har gjort många försök att bli klar med min andra bok, men mitt fokus har varit på helt andra saker som jag dels tyckt vara mycket viktigare, dels roligare.
Framförallt förändrades mina värderingar i livet helt och hållet i och med barnen. Jag som hade tänkt att jag skulle ägna livet åt att skiva forskningsrapporter och tävla i distansritt lade det helt på hyllan när jag blev mamma. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur det skulle påverka mig. Att bli mamma till Bella och Jackie är det absolut bästa som hänt mig, det var som att hitta hem och plötsligt blev allt futtigt i förhållande till det. Men nu är de snart tonåringar båda två, då borde jag väl kunna skriva klar min bok.
En anledning till att det tar sådan tid tror jag är att jag blev litet för tillfredsställd med att ha lyckats skriva den första boken och att den fick viss uppmärksamhet. Jag hade på något sätt bevisat för mig själv att jag kunde skriva en sådan här bok. Störig inställning tycker jag nu, när jag skall ta mig tillbaka och inser hur svårt det är. Jag får skylla på att jag var så ung och naiv.
Jag tror också att jag har satt käppar i hjulen för mig själv, genom att engagera mig så mycket i så enormt många andra saker. Jag kan inte ens nöja mig med att värma fiskpinnar till middag, lagat från grunden måste det vara, vilket ju tar mer tid.
Bodil Jönsson har skrivit flera kloka böcker om tid. Hon kanske delvis har svaret, när hon skriver om ställtid. Den där tiden man mentalt behöver för att hinna avsluta en sak och ställa om sig för att ta itu med nästa. Hon menar att när man gör ”lätt-och-lagom-aktiviteter”, då behövs ingen ställtid. Dem kan man dra igång direkt.
Jag förstår precis vad hon menar med det. Det är inga problem att gå direkt från att skjutsa till aktiviteter och vidare till att läsa skönlitterära böcker, träna, skriva recensioner, hjälpa barnen med läxorna, laga mat, tvätta. Det är betydligt svårare att gå från läxläsning med barnen till att sätta sig vid datorn och direkt förstå och formulera samband mellan 1975 års välfärdspolitiska mål för det svenska samhället, Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och 2011 års grundlagsändring av svenskt minoritetsskydd.
Här fotade jag Fame, när hon låg på mitt manus vid datorn, för fem år sedan.
Fame har varit med mig när jag läste Europarådskonventioner i sängen. Jag tyckte att det borde gå lika bra att sitta i sängen och läsa som att sitta vid ett skrivbord. Det gjorde det uppenbarligen inte. För söt katt och för skön säng.
Under en period tog jag faktiskt tag i avhandlingen igen och gick igenom de avslutande 27 lådorna från Grundlagsutredningen, som först var försvunna på Riksarkivet, men som till slut kom till rätta.
Nu har jag följt upp alla utredningar som behandlat det jag skriver om, så nu borde jag snabba mig på med att bli klar med avhandlingen, innan vi faktiskt har en ny regering som kanske tillsätter en ny utredning…
Manuset ser likadant ut i dag som det gjorde på den här bilden. Nu läser jag igenom allt jag skrivit från början till slut. Litet glad blir jag faktiskt att jag inte lät avhandlingen vila när jag var i det där stadiet då allt är som ett enda trassligt garnnystan. Strukturen och i princip all forskning är trots allt gjord.
Jag måste låta bli att titta ut och distraheras av vad som finns utanför mitt arbetsrum. Det här är från förra vintern.
Nu vet ni vad jag kämpar med. Ha det fint!
Ps. För den som är intresserad kan min första bok/forskningsrapport laddas ned från Regeringskansliet – Diskrimineras invandrarföretagare i Sverige: en empirisk studie av småföretagskonkurser under 1990-talet. SOU 2003:17
♥
Just nu - Just här 